Ingela Bergman

Kulturarv, landskap och identitetsprocesser i norra Fennoskandien

I dagens samhällsdebatt intar kulturarvet en alltmer framträdande roll som politiskt instrument. Minoriteter och urfolk åberopar ett unikt kulturarv för att legitimera de egna kulturella, sociala och politiska ambitionerna. Norra Sverige är idag arenan för aktiva identitets- och etnicitetsprocesser med starka politiska övertoner. Den exklusiva samiska renskötselrätten har katalyserat etnisk mobilisering bland finskspråkiga minoriteter som hämtar näring ur ett konstruerat kulturarv. Renbetesrätten i Norrlands kustområden är ett annat område för konflikter där kulturarv, urminnes hävd och nyttjanderätt kopplas samman i en beviskedja som återkommande prövas i domstol. Avsaknaden av samlad forskning om järnålderns och den tidiga medeltidens kulturella och samhälleliga kontexter lämnar fältet öppet för essentialistiska tolkningar av arkeologiska fynd och historiska källor sammanfattade i frågan: Vem var först?

Forskningsprogrammets mål är att klarlägga och belysa landskapsutnyttjande och samhällsförändring i norra Norrlands kustområden under en tidsperiod då kulturlandskapet formades av jägare, fiskare, renskötare och bönder, vars etniska och kulturella identiteter inte direkt kan översättas i dagens etniska kartbild. I ett tvärvetenskapligt samarbete över de arkeologiska, historiska och ekologiska ämnesfälten studeras sociala och ekonomiska strukturer och inter-regionala relationer från 600- till 1900-tal, och relateras till sentida identitetsprocesser i norra Fennoskandien.
Slutredovisning

Kulturarv i dess mångfald av uttryck och former har i Sverige i ökande grad lyfts fram i frågor om identitet och nationalitet, sedvanerätt, lokal förvaltning och självstyre. Den så kallade Girjas-processen, där en sameby processar mot den svenska staten för rätten att förvalta småviltjakt inom sitt område, sätter fingret på betydelsen av kunskap om förhistoriskt och historiskt landskapsbruk.

Forskningsprogrammet placerar sig i den aktuella samhällsdebatten med frågeställningar som rör samhällsförändringar, landskapsbruk och inter-regionala relationer i norra Fennoskandien under en tidsperiod då landskapen formades av jägare, fiskare, renskötare och bönder. Tyngdpunkten i arbetet har förlagts till norra Norrlands kustområden under perioden 500-1500 e. Kr. I tidigare forskning har 1300-talets så kallade kolonisationsinitiativ, då den svenska Kronan försökte stimulera etableringen av fast bebyggelse, fått spela en stor roll i tolkningen av norra Norrlands samhällsutveckling. Programmets fokus har istället legat på komplexiteten i inter-kulturella processer.

Till de centrala frågorna i programmet hör hur olika ekonomiska strategier manifesterats i landskapet över tid. Vilka var de sociala incitamenten och de kulturella förutsättningarna i relationerna mellan kustens och inlandets samhällen och vilka var de sociala och ekonomiska genomslagen av de svenska kolonisationsinitiativen. I detta sammanhang gjordes inga a priori-antaganden om kustbefolkningens etniska och kulturella kontext, däremot har etnonymen samer använts ifråga om inlandets befolkning. I analysen av relationen mellan finsk- och svenskspråkiga befolkningar i Bottenvikens norra delar och i norra Finland, har beteckningarna Kvän och Kainolaisen använts som etnonymer.

Forskningsprogrammet har en uttalat tvärvetenskaplig inriktning med forskare inom arkeologi, ekologi, skogshistoria och historia, markkemi och ortnamnsforskning. Landskapen som arenor för kommuniceringen av kulturella värden har utgjort den gemensamma plattformen och det teoretiska ramverket. Forskningsarbetet innefattade tre delprojekt med fokus på kulturarv och landskap, förhistoriska och historiska former för landskapsbruk och de sociala och kulturella relationerna mellan samisk- , svensk- och finskspråkiga grupper. De första två delprojekten vara nära sammanflätade och genomfördes såväl i fältarbete, analyser som artikelförfattande i nära samarbete mellan de medverkande och det tredje delprojekt löpte parallellt. Fältarbetet genomfördes i huvudsak under programmets förta fyra år och innefattade arkeologiska inventeringar och utgrävningar, skogshistoriska inventeringar, provtagning för pollenanalyser samt experimentella studier. Studierna har också omfattat en omfattande genomgång av skrivna originalkällor från i huvudsak 1500- och 1600-talen och en transformering av kvantitativa data till rumsliga data i form av kartunderlag, som ett led i landskapsanalyserna. Uppgifterna i de tidiga historiska källorna, i första hand kamerala handlingar, har kritiskt granskats med utgångspunkt i alternativa tolkningsperspektiv vis-á-vis rådande tolkningsramar. Publicering har skett fortlöpande, men i en ökande omfattning i riktning mot programtidens slut. I huvudsak har artiklar författats gemensamt av två eller flera av de medverkande forskarna. Sampubliceringen har varit ett viktigt led i de gränsöverskridande analyserna och tolkningarna.

Landskapsperspektivet strukturerade de initiala stegen i forskningsprocessen, som tog sin utgångspunkt i olika ekonomiska strategier: Odling och jordbruk, jakt, fiske, renskötsel och handel. Resultaten visar att de tidiga odlingsspåren härrör från en småskalig och rörlig form av sädesodling fullt kompatibel med det säsongsbundna landskapsbruk som karakteriserar jakt, fiske och renskötsel. De samtidiga odlingsspåren i Norr- och Västerbottens kust- och inlandsområden under sen järnålder tyder på gemensamma sociala och ekonomiska nätverk snarare än en strikt rumslig delning mellan två skilda samhällen. Arkeologiska och palaeoekologiska resultat påvisar det fasta jordbrukets introduktion under århundradena närmast före 1300-talets kolonisationsinitiativ. I det tidiga jordbruket låg fokus på tamboskap, företrädesvis nötkreatur. Gårdarna anlades i första hand vid alluviala miljöer och etableringen innebar därmed inte någon omedelbar konkurrens med andra former av resursutnyttjande.

Det systematiska fiske som kustens bönder under 1500-talet bedrev i insjöar långt från hembyarna avspeglar ett mönster som genom arkeologiska belägg kan följas tillbaka till åtminstone 1200-talet. Överlag tyder fiskets omfattning och rumsliga struktur på ett långvarigt bruk i samförstånd med inlandets samhällen. Bruket av samiska namn på fiskesjöarna visar att kustbönderna verkade i en flerspråkig miljö. Jaktens och kustfiskets organisering har studerats med utgångspunkt i arkeologiska data och etnografiska och historiska källor. Det framgår att gemensam tillgång till resurser, redskap och infrastruktur varit en bärande princip liksom kollektivets överordnade status i förhållande till enskilt ägande. De strukturer i resursutnyttjandet som avtecknas i jaktens och fiskets landskap visar tydligt att de administrativa och fiskala strukturer som infördes av Kyrkan och Kronan anpassades till redan existerande samhällsstrukturer och landskapsbruk.

Merparten av de härdar som undersökts och daterats tillhör sen historisk tid (1600-1800-talen). Förekomsten av äldre härdar antyder, tillsammans lokaliseringen av platsnamn med hänvisning till samisk närvaro (av vilka några kan beläggas vara äldre än 1600-tal), en annan landskapsstrategi än den som kännetecknar senare tiders renskötsel och att renskötsel kan ha ingått som en integrerad del i kustbaserade näringar.

Palaeoekologiska resultat belägger människans aktiva bruk och förvaltning av lavhedar som vinterbetesmarker i kustnära områden. Genom avsiktliga skogsbränder, anlagda under perioden första århundradet e. Kr. till 1700-talets mitt, har risvegetationen hållits borta till förmån för lavar. Experimentella studier har ingått som en del i forskningsprocessen och inriktats på studier av tekniker för värmeproduktion, specifikt i härdanläggningar av den typ som undersökts. Genom jämförelser med samisk traditionell kunskap rörande uppvärmning av tältkåtor i vinterförhållanden, utfördes experimenten i syfte att erhålla kvantitativa data avseende relationen mellan vedförbrukning, värmeutveckling och färgförändringar i marken i anslutning till härdarna. Resultaten har varit avgörande för förståelsen av säsongsmässiga flyttningsmönster.

Genom hela den studerade perioden framträder handel som ett sammanhållande kitt och en stark drivkraft i utvecklingen av sociala och ekonomiska relationer mellan kustens och inlandets samhällen. Det stora antal föremål av sydlig och östlig proveniens som förekommer på samiska bo- och offerplatser från sen järnålder och tidig medeltid vittnar om vidsträckta handelsnätverk. Bilden av birkarlarna, som är beteckningen för handelsmän verksamma under medeltiden fram till och med 1500-talet, har förändrats genom forskningsresultaten. I motsats till den generella historieskrivningen där birkarlarna förknippas med med girighet och grymhet, i synnerhet gentemot samerna, framträder de istället som mellanhänder med förtroendeuppdrag i ett välorganiserat handelssystem där samerna var aktiva handelspartners. Undersökningen av relationerna mellan bärare av de samiska, svenska och finska språken i norra Bottenviksområdet och i norra Finland har genom arbetet i delprojekt 3 utfallit i en reviderad syn på etnonymerna Kvän och Kainolaisen. I den historiografiska delen av det tredje delprojektet analyserades begreppet nation som beteckning för ett enat folk i relation till nationsöverskridande gränser. Studien visar hur begrepp som etnicitet och nation är problematiska såtillvida att nationsstaterna är en politisk modernitet till vilken minoriteter tvingats anpassa sig i formuleringen av egna politiska krav.

Som en avslutande sammanfattning av resultaten kan det konstateras att kustsamhällenas sociala och ekonomiska resiliens i förhållande till centralmakternas anspråk är påtaglig under den aktuella tidsperioden. I detta sammanhang får kolonisationsperspektivet ge vika för ny kunskap om samhällsutvecklingen samhällena i norr. De inhemska, lokala samhällenas perspektiv som en av flera tolkningsingångar ligger i linje de frågor om urfolk, forskning och rättigheter som lyfts fram i senare forskning, inte minst internationellt. Till forskningsprogrammets bidrag till forskningsfronten hör också resultaten rörande långsiktigt uthålligt landskapsbruk, bland annat genom brandmanipulation. Förhistoriska och tidigt historiska samhällen i arktiska och sub-arktiska miljöer förknippas i allmänhet inte med aktiv ekosystempåverkan. Forskningsprogrammet bidrar därmed också till att kontextualisera relationen mellan människa och miljö ur ett långt tidsperspektiv. Sambandet mellan kulturarv och identitetsprocesser är ett annat exempel på internationell forskningstematik där forskningsprogrammet bidrar med nya insikter om betydelsen av historietillägnelse som ett verktyg, bortom DNA-analysernas räckvidd, i en ökad kulturell självförståelse. Till de nya forskningsfält som utkristalliserats under programarbetets gång hör betydelsen av rättssystem i mötet mellan olika socio-ekonomiska strukturer och motstående intressen, specifikt i kontakten mellan skriftburna och skriftlösa samhällen. Ett annat forskningsområde berör olika former av landskapsförvaltning bland urfolk i nordliga områden sett i relation till begrepp som intensivt respektive extensivt landskapsbruk, hållbarhet och självbestämmande.

Forskningsarbetet har genomfört i fortlöpande kontakter med kollegor i de nordiska grannländerna, men också i USA och i programmets slutskede även med forskare i Peru. Kontakterna har skett i form av diskussioner, analyser, bearbetning av data och sampublicering. Med få undantag har resultaten publicerats på engelska i referee-granskade tidskrifter vilket inbjudit till nya kontakter med forskare inom olika fält. De medverkande forskarna har presenterat programmet vid konferenser och seminarier: “Sámi Rights in Modern Landscapes- Indigenous People and Nature Conservation (Luleå, August 2013), The 14th conference of the Nordic Theoretical Archaeology Group (Stockholm, April 2014), The International Congress of Arctic Social Science (ICASS) IX (Umeå, June 2017), The 60th IAVS (The International Association for Vegetation) Annual Symposium) (Palermo, June 2017), Advances in Sámi Archaeology (Inari, June 2018).

Forskningsarbetet och resultaten har kommunicerats till studenter inom de arkeologiska och ekologiska ämnesområdena och ingår som en del i ett utbildningsprogram vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU i Umeå. Forskningen har också presenterats för tjänstemän inom natur- och kulturmiljöförvaltning. Stor vikt har lagts vid fortlöpande information till allmänheten och sammanlagt har närmare hundratalet publika föreläsningar genomförts samt även ett antal exkursioner. Uppskattningsvis har 2500-3000 personer tagit del av det publika arbetet.

Föreläsningarna har arrangerats i samarbete med lokala och regionala museer i Norr- och Västerbotten, Historiska museet, länsstyrelser, hembygdföreningar, m fl . Under programmets sista år genomfördes en föreläsningsturné vid museerna i Luleå, Piteå, Skellefteå och Umeå där sex forskare Under en dag presenterade forskningsresultaten. Turnén tilldrog sig närmare 300 åhörare och formatet gav utrymme för en avslappnad och spontan dialog mellan forskare och åhörare. Slutligen har forskningsarbetet belysts i lokala, regionala och nationella media genom tidningsartiklar, radio- och TV-program.

Bidragsförvaltare
Stiftelsen Silvermuseet
Diarienummer
M11-0361:1
Summa
SEK 27 600 000
Stödform
RJ Program
Ämne
Arkeologi
År
2011