2011-2016

Syftet med projektet har varit att analysera motiven till det långsiktiga bevarandet av arkivhandlingar i Sverige under de senaste decennierna. Denna fråga har stått en smula i skymundan i de diskussioner som förts om kulturarvsprocesser i samhället. Fokus där har mer handlat om exempelvis hur museer och historieböcker väljer att berätta om historien, och hur de väljer utifrån källor som redan finns där. Men arkivväsendet skapar här och nu just det stoff som kommande generationer kommer att ha kvar från vår tid. I den svenska arkivlag som beslutades 1990 slogs det fast att de offentliga arkiven är en del av "det nationella kulturarvet", och att detta liksom den framtida "forskningens behov" måste beaktas i frågor om bevarande eller gallring av de handlingar som skapats eller tagits emot av statliga och kommunala myndigheter. I projektet har jag undersökt hur detta faktiskt uttolkats i det statliga arkivväsendet, och i någon mån i det kommunala arkivväsendet. Under projektets gång har jag något förflyttat fokus från att studera denna fortlöpande praktik kring bevarande och gallring, till att i högre grad analysera hur de vidare politiska och ideologiska ramarna kring frågor om kulturarv och historiebruk påverkat arkivväsendet. Det sistnämna perspektivet kallar jag "arkivpolitik", och återkommer till det nedan.

Ett kanske något nedslående resultat är att det relativt sällan utförts några mer djupgående uttolkningar eller diskussioner inom arkivsfären om vad "kulturarv" är och hur man ska hantera frågan om framtida forskningsbehov, men det går att märka en tendens där de principiella frågorna om hur informationsvärdering och urval går till är mer diskuterade från 1980-talet än före dess. I högre grad finns en mer "aktiv" arkivarieroll i den enskilda sektorn, där exempelvis folkrörelsearkiv bedrivit insamlings- och dokumentationsverksamhet. Men i det stora hela är det tydligt att när man diskuterat kulturarvsaspekter visavi svenska arkiv har det framför allt handlat om tillgängliggörande av redan skapat arkivmaterial, genom exempelvis utställningar och olika digitaliseringsprojekt. En del tyder också på att när skäl som ekonomi och lokalförhållanden pockar på, väger bevarandeskälen ganska lätt, och det kan lätt motiveras att handlingar inte har något större forskningsvärde.

Jag har därför i högre grad än vad jag tidigare förutsåg kommit att analysera de mer övergripande idéramar i politik och samhällsdebatt som jag menar haft en ganska stor reell betydelse för kulturarvsformeringen på arkivområdet, i det stora hela förmodligen mer än enskilda policyer och beslut. Därför kom jag att flytta tidsgränsen för undersökningen så att även 1970-talet inkluderades i analyserna. På så sätt har jag kunnat inkludera viktiga faktorer som 1974 års kulturpolitik och diskussionerna kring det, liksom frågorna om arkivväsendets ökade kostnader som från 1970-talet ofta diskuterades på ett politiskt plan, tillsammans med de under 1970- och 1980-talet aktuella frågorna om att bevara arkivmaterial i så kallade intensivdataområden. Genom att belysa dessa vidare "arkivpolitiska" sammanhang har jag förhoppningsvis kunnat bidra till en ökad förståelse för varför vissa (ofta outtalade) idéer och praktiker om kulturarv har tagit plats i det svenska arkivväsendet och påverkat såväl policyer som konkreta praktiker kring bevarande och gallring.

Ett ytterligare resultat som växt fram genom projektet och som kommit att få större fokus än vad jag förutsåg från början, rör något som i mångt och mycket är specifikt för det svenska offentliga arkivväsendet, nämligen dess intima koppling till den svenska offentlighetslagstiftningen. Själva de juridiska definitionerna av vad som är arkiv och potentiella arkivhandlingar har starkt präglats av tryckfrihetsförordningens definitioner av allmänna handlingar, något som i förening med vedertagen praxis inom svenska förvaltningars ärendehantering lett till att relativt litet arkivmaterial ofta återstår från myndigheterna. Jag har därför velat lyfta fram att sådana processer vanligen sker nästan helt utan att arkivväsendet eller ens de olika myndigheternas arkivfunktioner har något reellt inflytande över det, men att det samtidigt har funnits vissa ansatser över tid att exempelvis i högre grad än normalt tillse att handlingar bevaras som annars rutinmässigt skulle rensas bort som "arbetsmaterial".

Projektet har gett upphov till vissa nya frågeställningar som framstår som särskilt intressanta för kommande forskning. En sådan rör frågorna om bevarande och gallring inom universitetsvärlden, som får en särskild dimension genom att forskare och lärare på universitet i hög grad betraktar sig som något annat än myndighetspersonal, vilket får konsekvenser för arkivfrågorna. En annan och mer vittomfattande problematik, som legat utanför projektets syften men som oundvikligt aktualiserats under materialinsamlingen, handlar om personlig integritet. Detta har nämligen ibland framförts som ett argument för att gallra arkivhandlingar, och har då inte sällan kolliderat med de mer kulturarvsinfluerade argumentenslinjerna kring varför arkiv ska bevaras eller inte. Problematiken kring integritet och gallring har jag vidareutvecklat och renodlat till ett nytt projekt, som kommer att inledas hösten 2016 ("Hemligstämpla eller utplåna? Arkivbildningen och den personliga integriteten i Sverige 1900-2015", finansierat av Vetenskapsrådet).

Projektets undersökningsobjekt handlar enbart om Sverige, men forskningskontexten är i allra högsta grad internationell. På det arkivvetenskapliga området är nästan all hittillsvarande forskning och teoribildning som jag anknyter till i projektet internationell. Det gör att de resultat som presenteras från projektet med nödvändighet förhåller sig till internationell forskning på området. Detsamma gäller fältet historiebruk/kulturarv, där det dock finns en upparbetad svensk forskningskontext. På mer konkret nivå har projektet presenterats vid en nordisk konferens i Oslo om kulturarvsfrågor. Jag ämnar också presentera resultat från projektet på kommande internationella konferenser.

Vad gäller information kring forskningsprojektet utanför akademin, har det presenterats exempelvis för yrkesverksamma arkivarier (t.ex. maj 2015 på Riksarkivet Arninge). Efter att boken som projektet resulterat i ställer jag gärna upp med informativa insatser såsom föredrag m.m.

Eftersom projektet varit ganska litet till omfattning kommer resultaten att presenteras samlat i en monografi ("Arkiven och kulturarvet"), som färdigställs under andra halvåret 2016. Detta beror på att jag alltmer funnit det vara mindre lämpligt och arbetsekonomiskt att dela upp de olika resultaten på skilda artiklar. Eftersom monografin planeras ges ut av Uppsala universitet ska den bli fritt tillgängligt i digital form. En längre summary på engelska kommer att ingå i monografin (vilket är brukligt i universitetets publikationer).

Publikationer

Edquist, Samuel. Arkiven och kulturarvet: Vad bevaras i svenska arkiv och varför, 1970–2010 (preliminär titel). Uppsala: Uppsala universitet, 2016/2017. Monografi – manus planeras vara färdigställt tidig höst 2016.

Edquist, Samuel. “Arkiven, bevarandet och kulturarvet”, arbetstext som webbpublicerats 2014 (www.academia.edu/4476485/Arkiven_bevarandet_och_kulturarvet) och införlivats i pappersform på Riksarkivets bibliotek (http://libris.kb.se/bib/16965632).