Programmets syfte och utveckling

Forskningsprogrammet beviljades enligt beslut 2012 anslag från RJ för åtta år (2013–2020). Tidigare forskning om pluricentriska språk har främst varit inriktad på språkstrukturella skillnader mellan nationella varieteter (som uttal, ordförråd, syntax) medan forskning om faktisk samtalsinteraktion länge saknats. Denna forskningslucka utgjorde ett viktigt incitament till programmet. Det empiriska syftet var dels att dokumentera eventuella nationella skillnader i samtalsmönstren med utgångspunkt i jämförbara samtal från Sverige och Finland inom domänerna service, lärande och vård, dels att söka förklaringar till variationen i ett större samhälleligt sammanhang. De empiriska resultaten bildar därmed grund för programmets teoretiska syfte att bidra till den internationella teoriutvecklingen om pluricentricitet. Genom teorier och metoder från samtalsanalys och variationspragmatik har programmet kunnat belysa och förklara pluricentriska fenomen i samtalens mikrokontext som tidigare inte uppmärksammats. Samtidigt har analysen av sådana fenomen relaterats till en övergripande makrokontext i syfte att söka svar på hur de teoretiskt komplicerade relationerna mellan språk, nation och kultur kan förstås. Programmet hade även det praktiska syftet att skapa en annoterad och sökbar samtalskorpus tillgänglig för andra forskare och olika forskningsändamål i Språkbankens korpusverktyg Korp.

För att besvara programmets syften krävdes ett omfattande och varierat material. 1300 samtal (huvudsakligen videoinspelade) samlades in från 18 orter, lika fördelade mellan Finland och Sverige, och med god geografisk spridning. Materialet spänner från exempelvis korta servicesamtal vid biljettkassor, handledningssamtal i högskolan till friskvårdsaktiviteter som träningspass. Dessutom utnyttjades två korpusar med läkare- och patientsamtal från Sverige respektive Finland som programmet fick tillgång till redan från start och vilket möjliggjorde att analysarbetet kunde påbörjas direkt.

Genomförande

Programmet har varit ett nära samarbete mellan lika många språkvetare från Sverige som Finland. Programmets ledningsgrupp har bestått av fyra seniora forskare (Catrin Norrby, Stockholms universitet, Jan Lindström, Helsingfors universitet, Jenny Nilsson, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg och Camilla Wide, Åbo universitet). Till programmet knöts fyra postdok-forskare. Forskningsinsatserna har skett utmed fem spår: tre empiriska delprojekt (service, lärande och vård), ett teoriutvecklande projekt utifrån de empiriska resultaten och ett korpusprojekt i samarbete med Språkbanken vid Göteborgs universitet. De olika spåren påbörjades vid olika tidpunkter och pågick under olika lång tid. Genom att inleda de empiriska delprojekten med visst mellanrum har vi kunnat dra lärdom från tidigare materialinsamling och resultat inom programmet. Det teoriutvecklande projektet startade i mitten av 2015 när programmet hade börjat få betydande empiriska resultat.

Huvudresultat och resonemang om slutsatserna

Vi har undersökt en rad vanligt förekommande kommunikativa handlingar i samtalen och hur dessa organiseras sekventiellt i interaktionen, exempelvis hälsningsbeteende, inlednings- och avslutningssekvenser, ärendepresentation, råd och instruktioner samt tilltal och värderingar. En del av fenomenen har undersökts i flera av delmaterialen, i andra fall har analysen koncentrerats till en typ av samtal. Resultaten pekar på stora likheter i hur olika handlingar organiseras; exempelvis koreograferar samtalsdeltagarna tillsammans samtalets öppnings- och avslutningsfas på samma sätt genom blick, kropp och tal, de tonar ner råd och instruktioner och använder värderande ord för att signalera att en fas i samtalet fullbordats. Däremot varierar själva utförandet såtillvida att de pragmatiska rutinerna och lexikala uttrycken tenderar att skilja sig mellan de två nationella varieteterna utmed ett visst mönster. Sverigesvenskar väljer t.ex. oftare informella och neutrala hälsningsfraser medan finlandssvenskar har en vidare skala som också omfattar formellare fraser. På samma sätt uppvisar finlandssvenskar ett mer varierat tilltalsbruk där också formellare tilltal och indirekt tilltal tar större plats. En liknande tendens märks i hur kunder presenterar sitt ärende i servicesamtal: sverigesvenskar uttrycker sig oftare direkt och utgår från att deras önskemål kan uppfyllas medan finlandssvenskar formulerar sig mer indirekt och med lägre grad av säkerhet. Potentiellt känsliga handlingar, som råd och instruktioner, tenderar däremot att uttryckas mer indirekt och inlindat bland sverigesvenskar. Ifråga om värderingar är frekvensen av starkt uppgraderade positiva uttryck högre bland sverigesvenskar medan finlandssvenskar utnyttjar mer neutrala uttryck eller uttryck av lägre positiv grad.

Dessa nationella olikheter i samtalen kan tolkas som ett utslag av skilda normativa förväntningar på de olika institutionella samtalstyperna. I Sverige framhävs samhörighet och likhet mellan deltagarna, medan hänsyn till personlig integritet och upprätthållande av institutionella roller är mer utmärkande för samtalen i Finland. Detta tyder i sin tur på delvis skilda socialiseringsprocesser över tid där individer och grupper anammar den omgivande dominerande kulturen och därmed dess seder och värderingar. Finländare (finska medborgare oavsett modersmål) ingår i en nationell gemenskap där både det finska och det svenska ingår, men lever med två språkgemenskaper. Kontakterna mellan språken har resulterat i vissa gemensamma pragmatiska rutiner. Den finländska samhällskontexten skiljer sig därmed tydligt från den i Sverige där den dominerande nationella gemenskapen sammanfaller med det dominerande språket. För finlandssvenskar blir situationen särskilt komplex då man dels orienterar sig mot den egna nationens gemensamma kultur, dels genom språket också mot den sverigesvenska gemenskapen. Vi har även i mindre omfattning kunnat jämföra med finska servicesamtal. Resultaten visar att finlandssvenskan pragmatiskt sett ofta intar en position mellan finskan och sverigesvenskan. Vi tolkar detta som att deltagarna orienterar sig både mot en gemensam finländsk kulturgemenskap och en delad svenskspråkig gemenskap.

Resultaten bidrar till att öka kunskapen om hur kultur gestaltas i konkret interaktion. Samtidigt gäller att sociala variabler som ålder, kön, deltagarroller, typ av aktivitet och hemvist i storstad eller mindre ort också spelar roll för hur samtalen utvecklas. Detta visar på vikten av att i framtiden komplettera analyser av nationell variation i interaktionella och pragmatiska mönster med analys av fler sociala variabler. Detta ligger också i linje med ett variationspragmatiskt arbetssätt.

Nya forskningsfrågor

Delprojektens empiriska material har gett upphov till en del nya frågor, där särskilt följande två kommit att bli föremål för närmare analys: 1) Hur förhåller sig svenskan på enspråkigt svenska Åland till svenskan i Sverige och Finland samt till finskan? och 2) Vilka interaktionella likheter och skillnader finns mellan de svenskspråkiga samtalen och jämförbara finska samtal? Genom kompletterande materialinsamling på Åland och genom samarbete med en grupp fennister i Helsingfors har dessa nya forskningsfrågor utretts närmare och därmed bidragit till programmets syfte att studera relationerna mellan språk, nation och kultur.

Forskningens spridning och samverkan

Vi har löpande anordnat tematiska evenemang där internationellt framstående interaktionsforskare deltagit. Ett urval: workshop om samtalsinledningar (Stockholm 2014); workshop om interaktion i kontext (Stockholm 2016); internationell workshop om flerspråkighet och pluricentricitet (samarbete med forskargrupp i Melbourne, 2016), workshop om kroppens språk (Göteborg 2018); internationell konferens (Languages, Nations, Cultures. Pluricentric Languages in Context(s), Stockholm 2019). Genom drygt 150 föredrag och presentationer har resultaten fortlöpande fått bred spridning såväl internationellt som i Sverige och Finland. Dessutom har ca 30 medieframträdanden gjorts och en infotainment-film om de viktigaste resultaten är under produktion (2021). Resultat har publicerats löpande under hela programtiden (se nedan). Programforskarna har samverkat med flera internationella forskargrupper och nätverk såsom: Research Unit for Multilingual and Cross-Cultural Communication, Melbourne; International Network for Address Research; Finnish Centre of Excellence in Research on Intersubjectivity in Interaction, Helsingfors och Working Group on Non-Dominant Varieties of Pluricentric Languages. Därutöver har programmets forskare samarbeten med enskilda forskare där gemensamma intressen ofta resulterat i samförfattade publikationer.

Publiceringsstrategier

Resultaten har publicerats i olika kanaler och för varierade mottagargrupper, såväl inom forskningsdisciplinen som för den bredare allmänheten. De allra flesta publikationerna är samförfattade vilket speglar det nära samarbete som skett inom och mellan delprojekten. Tillsammans har programmets åtta forskare – i några fall tillsammans med associerade forskare – författat ett sextiotal titlar som är i tryck eller under utgivning (artiklar i vetenskapliga tidskrifter, redaktörskap för volymer och specialnummer av tidskrifter, kapitel i antologier och konferensvolymer samt populärvetenskapliga framställningar). Resultaten har publicerats i kanaler med helt öppen tillgänglighet eller genom att betala förlagsavgifter för open access, alternativt att vi tillgängliggör publikationer då förlagens embargotid löpt ut. I de få fall då detta inte varit möjligt har tidigare versioner än den förlagspublicerade laddats upp i våra universitets digitala vetenskapliga arkiv.

Avslutningsvis vill vi tacka för möjligheten och förtroendet att driva ett RJ-finansierat forskningsprogram. Värdet av att kunna forska tematiskt tillsammans under så pass lång tid kan inte nog framhållas.