Syftet med projektet har varit att få en bild av hur vardagligt kroppsspråk under sent 1800- och tidigt 1900-tal kunde användas för att förmedla identitet, samt vilka identifikationer och roller som en rent ickeverbal kultur vid den här tiden innehöll. För detta ändamål har så kallade gatufotografier från tre europeiska länder studerats, för att ta fasta på de poser som vid tiden signalerade olika sociala typer och subkulturella tillhörigheter. Genom att använda fotografier som primärkälla har ett underliggande syfte med studien också varit att diskutera fotografiets potential som historisk källa till det som det avbildar snarare än dess kontext eller upphovspersonens avsikter. Studien utgör därmed troligen den första att huvudsakligen basera sina slutsatser på fotografiska motiv och har som sådan bidragit till att utveckla den historiska metodologin kring detta. Undersökningen var ursprungligen tänkt att även innefatta porträttfotografier, men sedan gatufotografiets betydligt större potential och outforskade aspekter blivit tydliga, lades fokus på denna materialtyp i stället. Studien har dock i viss mån använt sig av porträttfotografier för att kontrastera dessa mot det kroppsspråk som framträder i gatufotografier.

Studien har behandlat gatulivet så som det framkommer i gatufotografier från tre länder – Sverige, Österrike och England, med fokus på respektive lands storstadsregioner. Denna tredelade struktur har varit givande för att se det sociala beteendets utveckling i relation till varierande moderniseringsprocesser mellan olika europeiska regioner. Från Sverige studerades fotografier av framför allt Stockholmsfotografen Erik Tryggelin och Lundafotografen Per Bagge, från Österrike av Emil Mayer och August Stauda, samt från England av Linley Sambourne och Samuel Coulthurst. Förutom det fotografiska materialet användes tidningsillustrationer och i synnerhet skämtteckningar som ett kontextualiserande material med avsikt att spåra olika posers konnotationer i sin samtid. Undersökningarna har blottlagt en mängd tids- och platsspecifika subkulturer och mediekulturer vars muntliga och ickeverbala natur har gjort att de försummats av tidigare historisk forskning.

Projektets huvudsakliga resultat utgörs dels av studiens slutsatser, dels av utvecklingen av studiens metoder, samt dels av ett förespråkande av ickeverbala perspektiv i historisk forskning. Studiens slutsatser pekar på förekomsten av en utbredd kroppslig praktik vid slutet av 1800-talet som kontrasterar mot den rakryggade och disciplinerade konventionen, och som förebådar de hängiga och slappa kroppsposer som skulle komma att dominera populärkulturen och ses som ett ideal från efterkrigstiden och fram till idag. Samtidigt utgör tiden i fokus en övergångsperiod från en definition av naturlighet till en annan. Det rakryggade militäriska kroppsideal som ofta syns i sent 1800-tal var kopplat till tidens definition av att agera naturligt. Först under 1900-talets lopp börjar detta ses som stelt och onaturligt och avlöses av den mer avslappnade inställning till naturlighet som idag råder. Men föregångarna till 1900-talets slappa poser finns i 1800-talet, i synnerhet odlade av de ungdomliga subkulturer som börjar frodas i städerna, och det sena 1900-talets ungdomskulturer har sin upprinnelse i företeelser som Stockholms kväsarkvanting och Londons shopgirls. Det som måhända skiljer den här tiden från det tidiga 2000-talet är frånvaron av individualitet som ett eftersträvansvärt mål. Individuell självframställning var huvudsakligen knuten till kollektiva identiteter. Social distinktion gjordes på ett annorlunda sätt än i tidigmodern tid, då saker som yrkesklädsel präglade den offentliga roll folk spelade. Under 1800-talet sker en homogenisering i klädsel över klassgränserna, vilket gör att mer av den individuella självframställningen och rollspelet beror på kroppsspråket. Kroppsposer och gester blir därmed en större arena för social rörlighet och bidrar till att ge utlopp för de uttryck som hämmas av homogeniteten i klädsel och etikettregler.

På ett metodologiskt plan har projektet också resulterat i utvecklingen av sätt att använda sig av historiska fotografier som primärkälla i historisk forskning utan att ge avkall på källkritiska kriterier. Med avstamp i sentida fotohistorisk forskning och fototeoretisk litteratur presenterar jag i den resulterande monografin metoder för att lyfta fram bildernas innehåll och åtskilja de aspekter som är beroende av fotografens aktörskap och de aspekter som fotografen inte kan råda över – vad man inom fotoforskning kallar fotografins automatism. Detta tillvägagångssätt har gjort det möjligt att använda hittills outnyttjade bildsamlingar som utgör en ovärderlig kulturskatt och dokumentation av sekelskiftets gatuliv.

Projektet har också resulterat i en serie internationellt publicerade debattartiklar med syfte att propagera för ett större fokus på det ickeverbala i historisk forskning. Artiklarna har riktat in sig på den viktorianska forskning som jag sedan tidigare är bekant med och har publicerats i den renommerade tidskriften Journal of Victorian Culture. Den första artikeln, ”How civilized were the Victorians?”, talade för att i högre grad än tidigare använda källmaterial såsom vardagsfotografier som visar 1800-talets människor i andra tillstånd och med annat beteende än de skriftliga källor som dominerar forskningen. Artikeln fick stor uppmärksamhet inom disciplinen och är i nuläget tidskriftens mest lästa och nedladdade någonsin. Detta ledde till en inbjudan till en brittisk konferens i Warwick, möjlighet att presentera artikelns tankar i en populärhistorisk tidskrift, samt ett rundabordssamtal som publicerades i ett efterföljande nummer av Journal of Victorian Culture. Projektet har alltså uppmärksammat en viss lucka inom den internationella forskningen och presenterat förslag för hur dessa ska kunna fyllas. Huruvida de metoder och studier som jag gjort inom projektet kommer att ses som fruktbara steg i rätt riktning kommer förhoppningsvis att framgå efter att monografin publicerats 2018.

Projektet har med sin okonventionella metod öppnat upp en stor arena för potentiella framtida forskningsämnen. På ett empiriskt plan gäller detta framför allt studiet av subkulturer eller gruppkulturer vars uttryck inte huvudsakligen är skriftliga och därför bör studeras genom ickeverbala källor. Jag har själv inom projektet skrivit en artikel om subkulturen grilljannar i Stockholm under 1890-talet, en grupp som dök upp frekvent i den huvudsakliga studien, men studien har också blottlagt förekomsten av utvecklade så kallade ”flickkulturer”, subkulturer i vilka unga kvinnor hade ett visst utrymme för lättsinnigt och framfusigt uttryck. Dessa kretsar borde utforskas ytterligare. Hittills har huvudsakligt fokus i forskningen kring dessa legat på attityder till och kritik av dessa från utomstående. Det vore alltså givande att undersöka hur den ickeverbala kultur som den aktuella studien har exponerat tedde sig inom olika sociala grupper som inte gjorde sin röst hörd i skriftliga medier. På ett metodologiskt plan har det experimentella användandet av fotografier som källa i den här studien öppnat upp för vidare studier av samma slag med möjlighet att ytterligare utveckla och förfina de historiska metoderna för att använda fotografier. I nuläget har ytterst få historiker använt fotografier på det sätt som jag gjort, delvis på grundval av källkritisk försiktighet. Men efter att jag förhoppningsvis visat på den outvecklade potential som ögonblicksbilder kan ha hoppas jag att min studie kommer att inspirera till efterföljare.

Projektet har en utpräglat internationell karaktär och har under arbetets gång dragit fördel både av internationellt arkivarbete och kontakter med utländska forskare. Även om fokus i studien ligger på både Sverige, England och Österrike har den huvudsakliga arkivforskningen varit förlagd till England och Sverige tack vare tillgång till det öterrikiska materialet både på British Library i London, Lunds universitetsbibliotek och flera onlinearkiv av digitaliserade österrikiska och tyska tidskrifter. Den främsta internationella aspekten av projektet har dock utgjorts av de gästforskningsvistelser som jag gjort i Bologna och Oxford. I Bologna vistades jag under en månad som gäst till professor Claudia Pancino vid Dipartimento di Storia Culture Civiltà, vars forskning kring kroppens kultur- och idéhistoria utgjort en inspirationskälla. Jag vistades också under en kortare period som gäst vid The Oxford Research Centre in the Humanities, University of Oxford där jag besökte och presenterade min forskning för centrets Nordic Network, en tvärvetenskaplig grupp forskare med fokus på nordisk humaniora. Jag har dessutom spridit information om projektet samt odlat vidare internationella kontakter genom deltagande vid sju internationella konferenser under projektets gång.

Spridningen av forskningens resultat till andra forskare framgår av de publikationer och konferensframträdanden som redan nämnts. Spridning till publiker utanför akademien har huvudsakligen skett genom ett antal publika framträdanden samt en populärvetenskaplig artikel i den engelska tidskriften Family Tree Magazine. Ett manus till en populärvetenskaplig bok som hämtat inspiration från projektets tematik har också sammanställts. Denna bok fokuserar främst på analyser av porträttfotografier med fokus på olika manliga statussymboler som användes i tidens kroppsspråk, såsom huvudbonader och promenadkäppar. Manuset kommer förhoppningsvis att publiceras under 2018 eller 2019.