Det etnologiska forskningsprojektet ”Tjejlopp som kulturellt fenomen: villkor för kvinnors motionsidrottande”  startade i januari 2014 vid Centrum för genusvetenskap, Uppsala universitet. Förstudier och viss materialinsamling hade då redan genomförts, bl a i samarbete med Nordiska Museet, vilket också framgick av ansökan.
Syftet har varit att analysera motionslopp för kvinnor, så kallade tjejlopp, som kulturellt fenomen. Vad är ett tjejlopp? Varför, hur och när uppstod fenomenet? Hur förändras det över tid? Vad säger tjejloppen om vårt samhälle och om villkoren för kvinnors motionsidrottande? Hur upplever kvinnor dessa lopp och hur berättar de om sina upplevelser?
Motionslopp i allmänhet och tjejlopp i synnerhet utgör en viktig del av breddidrotten och hundratusentals kvinnor deltar varje år. Genom projektet har vi velat bidra till kunskapen om kvinnors motionsidrottande, om motionslopp generellt och om tjejlopp specifikt, utifrån en svensk empirisk kontext, kopplat till en internationell, interdisciplinär och intersektionell vetenskaplig diskussion om idrottandets betydelse för jämställdhet, jämlikhet, kultur och samhälle.
I studien har fyra svenska tjejlopp ingått: Tjejvasan, Tjejvättern, Tjejmilen och Vårruset. Projektet har bestått av två delar: En etnografisk studie av tjejloppen idag, baserad på fältarbete och skrivupprop, och en historiskt inriktad studie av tjejloppens historia, baserad på arkivmaterial. Initialt var tanken att dessa två delar skulle vara ungefär likvärdiga i omfattning, men det visade sig snart att samtidsmaterialet var oerhört rikt och mångfasetterat och vi beslutade då att lägga fokus på denna del. Samtidigt finns också ett mycket stort arkivmaterial som det vore värdefullt och intressant att fördjupa sig i framöver. Inom projektet har vi också gjort en del internationella utblickar, även om de skandinaviska jämförelserna inte blev så omfattande som planerat.
I allt väsentligt har dock projektplanen följts. Däremot har vissa personella förändringar skett (godkända av RJ). Projektledaren FD Karin S. Lindelöf påbörjade sitt arbete i januari 2014 och projektmedarbetaren FD Agnes Ers tillträdde ett år senare, i januari 2015, men slutade i april samma år p g a annat arbete. En ny projektmedarbetare, FD Annie Woube, rekryterades fr o m augusti 2015 och har arbetat till projektets slut, årsskiftet 2017/18.
Projektet visar att fenomenet tjejlopp är betydligt mer mångfasetterat och komplext än vi hade trott. Det finns ett starkt motstånd mot de förminskande aspekter som många motionerande kvinnor upplever i tjejloppens utformning och inramning: T ex att de är korta och att de utgår från stereotypa antaganden om hur kvinnor är, vad kvinnor klarar av och vad kvinnor vill ha. Själva benämningen ”tjejlopp” på kortare, mer socialt inriktade lopp, är en ren provokation för många motionsloppsdeltagare (även tjejloppsdeltagare) och debattörer. Å andra sidan är tjejloppen oerhört uppskattade av många deltagare, även av dem som i grunden är kritiska. Många menar att tjejloppen skapar förutsättningar för kvinnor att komma igång och motionera och delta i motionslopp – och att många av dessa aldrig skulle ha kommit på tanken om inte tjejloppen funnits. Många deltagare vittnar också om en alldeles speciell stämning, som vissa formulerar i termer av ”girl power”, en känsla av styrka, stolthet och gemenskap som de upplever i samband med tjejloppen och som saknar motsvarighet i andra sammanhang. I ett historiskt perspektiv kan vi också se att tjejloppen har varit viktiga för att få kvinnor att ta plats inom motionsidrotten och bli till som självklara motionärssubjekt. Emancipationsaspekten är tydlig. Kvinnor söker sig också alltmer till längre distanser och könsblandade lopp, i många fall efter att ha påbörjat sin motionsloppsbana i tjejloppen. Det har också på senare år tillkommit nya tjejlopp med längre distanser. Intressant nog tonas dock den feministiska potentialen aktivt ned i den svenska tjejloppskontexten, vilket inte tycks vara fallet i exempelvis den amerikanska. Projektets tre viktigaste resultat är:
1)    TJEJLOPPEN LÅTER KVINNOR
a.    Erövra fysisk styrka, samt kroppsligt och mentalt självförtroende och erfara hur ”Jag kan inte (och vet inte hur jag ska idrotta) ” blir till ”Jag kan (idrotta)!”
b.    Uppleva idrottandet tillsammans med andra kvinnor, i ett enkönat rum där aktiviteten sätts i fokus medan betydelsen av kön suddas ut.
c.    Få tillgång till sportvärlden, bli synliga som motionsidrottssubjekt och med självklarhet inta ett område som har definierats som manligt.
2)    TJEJLOPPEN BEGRÄNSAR GENOM
a.    En specifik kommersiell inramning som bygger på stereotypa förståelser av kön.
b.    Att definieras som ”en kul grej”, vilket gör deltagandet opolitiskt.
c.    Sin position inom en nyliberal, post-feministisk diskurs utan strukturell analys och kollektiv förankring: Snälla arrangemang som varken hotar den heteronormativa och patriarkala ordningen eller en manlig idrottsnorm.
3)    VÅR SLUTSATS ÄR ATT
a.    Allt det som handlar om görandet, själva genomförandet av motionslopp, visar att tjejloppen kan fungera som emancipatorisk frizon.
b.    Det mesta av inramningen kring loppet reproducerar dock snäva stereotyper om att vara kvinna, vilket förminskar betydelsen av deltagarnas prestationer och motverkar en jämställd utveckling.
Projektets bidrag till den internationella forskningsfronten är otvetydigt, i det att vår studie är en av mycket få undersökningar om vuxna kvinnors deltagande i motionslopp och villkor för kvinnors motionsidrottande.
Studien har också genererat nya forskningsfrågor kring villkoren för kvinnor inom ett till motionsidrotten angränsande fält, nämligen friluftsliv och äventyrsidrott. Lindelöf samarbetar nu kring ett kommande projekt om kvinnliga äventyrare, med Kirsti Pedersen Gurholt, professor i friluftsliv vid Norges Idrottshögskola, Oslo, samt docent Helena Tolvhed, idrotts- och genushistoriker vid Stockholms universitet och docent Jenny Björklund, litteratur- och genusvetare vid Uppsala universitet. Därtill fortsätter Lindelöf och Woube sitt forskningssamarbete med ett kommande etnologiskt projekt som ur ett genus- och intersektionellt perspektiv ska undersöka kvinnors och mäns deltagande i extrema motionslopp, ett fenomen som har vuxit i Sverige de senaste åren och där utmaningarna nu ska vara allt längre, tuffare, mörkare, kallare och lerigare.
De nya frågeställningar som tjejloppsprojektet har genererat handlar främst om förutsättningarna (och som det tycks när man skrapar på ytan: svårigheterna) för kvinnor att vara självklara aktörer på arenor som är starkt manligt kodade (och kopplade till stereotypa maskulinitetsideal, t ex kroppsstyrka och prestations-/erövrarlust) som exempelvis längre motionslopp, äventyrssport, osv. Om kvinnor som deltar i tjejlopp upplever och tillskrivs ett visst mått av ”förminskande” av sina prestationer p g a tjejloppens utformning och inramning, hur betraktas då kvinnor och deras prestationer när det gäller ”mandomsprov” som En Svensk Klassiker, Iron Man, ultramaraton, bergsbestigning, polarexpeditioner? Blir det samma slags balansgång för dem som för t ex kvinnor på ledande positioner inom näringslivet: Att vara feminin nog för att tas för en riktig kvinna och stark nog för att tas för en riktig chef/elitmotionär/äventyrare? Plats för ett fåtal maskotar, tokens eller ”bidrottningar”, till förfång för den stora massan? Ständig risk för dubbelbestraffning: “damned if you do and damned if you don’t”? Och vad händer med sådana maskulina arenor när kvinnor intar dem? Påverkas de på något sätt? Ändras förutsättningarna även för männens närvaro och aktiviteter? Detta är angelägna frågor att undersöka i kommande forskningsprojekt.
De internationella dimensionerna av projektet har utvecklats på så sätt att de empiriska utblickarna i huvudsak har begränsats till sekundärlitteratur och visst fältarbete på Internet. Deltagande observation vid Norges nu största tjejlopp, KK-mila i Oslo, genomfördes dock hösten 2015 och under försommaren 2016 fältarbetade vi autoetnografiskt under en tjejloppsresa till New York Mini 10k, som är världens äldsta motionslopp för kvinnor. I övrigt har Lindelöf varit gästforskare vid Norges Idrottshögskola (NIH) hösten 2015. Genom att lägga fram texter till diskussion i denna miljö har även en del jämförelser med den norska kontexten kunnat göras. Under denna period initierades också samarbetet med professor Gurholt kring projektet om kvinnliga äventyrare, och Lindelöf har fortsatt tät kontakt och samarbete med olika forskare vid NIH. Både Lindelöf och Woube ingår också i det nordiska idrottsforskningsnätverket idrottsforum.org och har tillsammans ett brett kontaktnät av nordiska och internationella forskarkollegor inom såväl det etnologiska som det genusvetenskapliga fältet.   
Projektet har haft en bred publiceringsstrategi. Dels har vi deltagit i nationella och internationella konferenser och publicerat vetenskapligt bedömda artiklar i nationella och internationella tidskrifter och konferenspublikationer och fler planeras efter projekttidens slut. Här har vi strävat efter en blandning av etnologiska, genusvetenskapliga och idrottsvetenskapliga publikationskanaler. I de enstaka fall som dessa i sig inte varit open access har vi parallellpublicerat i DiVA. Dels har vi en populärvetenskaplig ambition som innebär att vi har medverkat i antologier och tidskrifter med ett bredare tilltal. Dessutom avslutar vi projektet med en rikt illustrerad monografi på svenska, som utkommer under 2018. I vår ambition att sprida forskningsresultaten till en bredare allmänhet har också ingått flera publika föredrag och panelsamtal som vi både har arrangerat och deltagit i, liksom en flitig medverkan i dagspress, fackpress, radio och TV. Under projektets gång har vi haft en nära samverkan med Nordiska museet och Riksidrottsmuseet i Stockholm, samt med motionsloppsarrangörer som varit intresserade av att utveckla sina evenemang i en mer jämställd och inkluderande riktning.