Syftet med projektet var att skatta jämförbara nivåer av arbetsproduktivitet i Sverige relativt USA och England för tjänstesektorn, industrisektorn och jordbruket. Sådana skattningar av produktivitetsnivåer görs för enstaka år. För att analysera längre tidsperioder extrapolerar man förändringen i respektive lands produktivitetstillväxt med hjälp av tidsserier över produktion och antalet arbetade timmar. På så vis får man en bild över hur de jämförbara produktivitetsnivåerna har förändrats över lång tid. Det kan tydliggöra hur konvergensen mellan Sveriges produktivitet och USAs och Englands produktivitet påverkades av utvecklingen inom jordbruk, tjänster och industri.

Genomförandet
Projektet har slutfört skattningarna av jämförande arbetsproduktivitet inom industrin och tjänstesektorn (jordbruket har inte blivit färdigt ännu). Inom industrin har metoden som används varit den som döpts till ”industry-of-origin approach” (van Ark 1993). Den syftar till att omvandla varje lands förädlingsvärde i nominella termer till förädlingsvärde i reala termer. Det kräver tillgång till information om produktionen av enskilda produkter i fysisk mening, exempelvis antal ton, antal enheter, etc. och saluvärdet av dessa produkter. Genom att dividera saluvärde med produktionen i fysiska enheter erhålls styckpriser. Dessa används sedan för att beräkna en prisrelation, säg styckpriset på cement i Sverige dividerat med motsvarande i USA. Alla prisrelationerna vägs samman. Den genomsnittliga priskvoten används som fiktiv växelkurs. Till skillnad mot den officiella växelkursen, som återspeglar främst prisrelationen mellan de varor som Sverige och USA handlar med varandra, återspeglar vår fiktiva växelkurs prisrelationen på de varor som tillverkas inom industrin. Sådana priskvoter har projektet räknat fram för Sverige relativt USA och England för 1963. För åren före andra världskriget har projektet reviderat tidigare skanningar av Prado (2008).

För att analysera utvecklingen över en ännu längre tidsperiod än benchmarken medger så har projektet också ägnat tid åt att ta fram en lämplig tidsserie över produktion och antalet arbetade timmar för Sverige. Inom ramen för tidigare arbeten inriktade mot historiska nationalräkenskaper finns serier framtagna över produktionen i volymmässiga termer, fastprisberäknade, men dessa har inte visat sig vara fullt jämförbara med de serier som finns tillgängliga för England och USA. Ett stort arbete har därför lagts på framtagandet av en ny svensk serie före 1950. Vi har sedan utgått från benchmarket 1924 och låtit tidsserierna projicera produktivitetsnivåerna framåt och bakåt i tid. Vi har därmed täckt in perioden från 1870 till 2010. De övriga benchmarken har använts som indikation på om tidsserierna och benchmarken visar liknande utvecklingstendens. Överrensstämmelsen mellan tidsserieprojektionen och benchmarken är för det mesta mycket god.

Projektets tre viktigaste resultat
(1) För att möjliggöra inkomstkonvergens är en dynamisk tillverkningsindustri en av de viktigaste förutsättningarna enligt en lång rad ikoniska studier (Kaldor 1967; Rodrik 1913). Nu vet vi att så var fallet också för Sverige. Tidsserierna visar att USA behåller sitt stora försprång, ungefär 2–3 gånger så hög produktivitet som i Sverige, fram tills 1960. Därefter hinner Sverige i kapp USA inom två decennier ungefär, och produktivitetsnivån är kring 2010 t.o.m. något högre i Sverige än i USA. Jämförelsen med England visar att det brittiska försprånget 1870 var ungefär 80 procent. Sedan sker en snabb konvergens under det första decenniet av nittonhundratalet. Vid andra världskrigets utbrott är avståndet nere på 10 procent. Nästa snabba konvergens sker på 1960-talet och 1992–2010. Idag verkar den svenska produktiviteten vara ca 60 procent högre än den brittiska. Processen inleds således med ett brittiskt försprång på ungefär 80 procent och slutar 140 år senare med ett svenskt försprång på ungefär 60 procent.  

(2) Verkligt långa jämförelser av produktivitet mellan länder har tidigare bara gjorts för en handfull länder, företrädelsevis rika länder som England och USA. Dessa studier har indikerat att den komparativa produktivitetsnivån inom industrin har varit relativt oförändrad över tid. Konvergens i BNP, som den mellan USA och England, har i stället förklarats med strukturomvandlingens roll (Broadberry 1997). Det resultatet framstår som en anomali i ljuset av våra studier. I ett angränsande, och i flera hänseenden överlappande, projekt har vi också dokumenterat hur den långsiktiga produktivitetsutvecklingen har sett ut i Brasilien relativt Sverige och USA, i Japan relativt Sverige och i Tyskland relativt Sverige. Endast i Tyskland-Sverige jämförelsen saknar produktivitetskvoten en långsiktig trend. Det är inte så konstigt; de båda ländernas produktivitetsnivåer var likartade i början på 1900-talet. Våra övriga studier, som jämför ett relativt rikt land med ett relativt fattigt land, understryker att produktivitetsrelationerna inom industrin har förändrats dramatiskt. Konvergens inom industrin leder som regel till inkomstkonvergens för ekonomin som helhet.

(3) Våra studier visar att Sveriges relativa utgångsposition under den sista fjärdedelen av artonhundratalet är långt mera förmånligt än den tidigare historieskrivningen antytt. Tidigare var ett vanligt antagande att Sverige var ett av Europas fattigaste länder, och den stora emigrationen var en manifestation av hur efterblivet och fattigt Sverige var. En del av förklaringen till varför Sverige beskrevs som fattigt är den rikhaltiga men bristfälliga offentliga statistiken. I takt med att vi har identifierat och åtgärdat de svåraste bristerna har vi förstått att Sveriges relativa position varit mera gynnsam (Gadd 1999). Våra uppskattningar av produktivitetsnivåer förstärker denna tendens vilket i sin tur fordrar av oss att beskriva utvecklingen som mindre uppseendeväckande. Om vi höjer nivån för produktiviteten i det tidigare skedet av Sveriges modernisering så medför detta en omtolkning av hur dramatisk tillväxten varit under nittonhundratalet. Eftersom Sveriges produktivitet var ungefär 80 procent av brittiska under tidigt nittonhundratal, och i paritet med Tysklands, så placerar det Sverige i en ganska exklusiv skara länder som i slutet av artonhundratalet kunde fullt ut dra fördel av de makroinnovationer som kännetecknade den andra industriella revolutionen: elektriciteten och förbränningsmotorn som radikalt förändrade förutsättningarna för tillverkning, transporter och kommunikationer. Som kontrast kan man nämna att Japans produktivitetsnivå inom tillverkningsindustrin var blott 30–40 procent av den svenska kring nittonhundratalets början.

Nya forskningsfrågor
En väsentlig del av tjänstesektorn berör offentlig verksamhet. En viktig fråga är hur man kan mäta produktivitet inom den offentliga sektorn. Det förefaller ju som om den svenska offentliga förvaltningen tidigt var mycket framgångsrik i sina försök att styra investeringar i infrastruktur inom transporter och kommunikationer enligt våra produktivitetsjämförelser. Inom det forskningsfält som kallas för ”quality of governance” har man försökt spåra ursprunget till den uppenbart effektiva och okorrumperade svenska statsapparaten. Men vi borde utveckla metoder för att mäta offentliga sektorns produktivitet?

En annan forskningsuppgift är att utnyttja våra sektorvisa produktivitetsbenchmark på mitten av 1930-talet till att bygga upp ett benchmark av BNP per capita relativt USA och England. Detta skulle kunna bli ett metodologiskt bidrag till diskussionen huruvida extrapolering av tidsserier från ”nutida” benchmark (1990) som Maddison (1995, 2001) har förordat ger rimliga resultat också för historiska nivåer. Det saknas samsyn i litteraturen på hur stor diskrepansen blir mellan direkta historiska jämförelser och extrapolering (Ward and Devereux 2003; Broadberry 2003). De som har tagit på sig ansvaret att föra Maddison’s arbete vidare in i framtiden har efterfrågat den typen av kontroll över tidsserieprojektionernas tillförlitlighet (Bolt and van Zanden 2014).

Internationella dimensioner
Projektet har utvecklats mot att inkludera allt flera länder i jämförelsen: Japan, Tyskland och Brasilien. Jämförelsen med Brasilien är en del av ett större samarbete inom utbildning och forskning mellan forskare i Brasilien, Uruguay och Sverige. Projektet har fått pengar av STINT/Capes (Brasilien) och Bromanska stiftelsen. Jag är projektledare tillsammans med Renato Colistete från Universidade de Sao Paulo (USP). Forskningssamarbetet ska utmynna i en bok som enligt plan kommer att ges ut av Palgrave Macmillan hösten 2019. För det specifika kapitlet som jämför nivåer av svensk och brasiliansk produktivitet inom industrin samarbetar jag med Cecilia Lara, doktorand vid Universidad de la República, Montevideo, Uruguay. Hon kommer att vara gästforskare vid vår institution under juni/juli 2018.

Delstudier inom projektet har presenterats vid följande konferenser:

* World Economic History Conference in Kyoto, augusti 2015.
* European Historical Economics Society Conference in Pisa, september 2015 and Tubingen, september 2017.
* The Social Science History Association Annual Meeting in Chicago, november 2016.
* The Fifth Asian Historical Economics Conference in Seoul, september 2016.
* The Fifth Jornadas Uruguyas de Historia Económica in Montevideo, december 2016. Där var jag ansvarig (med Cecilia Lara) för sessionen ”Productivity and real wages in comparative perspective”.
* Svenska ekonomisk-historiska mötet i Umeå, oktober 2015 och Stockholm oktober 2017
* Sound for Seniors Workshop in Uppsala, augusti 2017.