En utgångspunkt och övergripande forskningsfråga för projektet var att analysera de ekonomiska konsekvenserna av olika växelkurssystem för länder i Europa sedan 1870. Detta antogs förutsätta konstruktion av reala effektiva växelkurser, dvs växelkurser som baseras på vilka handelspartners ett land har och prisutvecklingen jämfört med dessa. Konsekvenserna av ett växelkurssystem kan sträcka sig över många områden men projektet fokuserar på dess effekter på konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt.
Till utgångspunkterna hörde också följande två frågor: hur hållbara har olika växelkurssystem visat sig vara och vilka har varit de viktigaste teoretiska och politiska argumenten när de införts? Hållbarheten hos ett växelkurssystem kan bedömas ex post på basis av de faktorer som ändade dess existens: i vilken utsträckning var de endogena eller exogena till systemet? Detta skulle kunna bli ämnet för en översiktsartikel byggd på den omfattande litteratur som finns om guldmyntfotens sammanbrott under mellankrigstiden och sammanbrottet för efterkrigstidens Bretton Woods-system, liksom den växande litteraturen om misstag i eurons konstruktion. En sammanräkning av den litteraturen skulle lägga flest röster i korgen för endogena systemfel. Men projektet beslöt att prioritera de andra forskningsfrågorna som mer utmanade för ny forskning. Och i studiet av den teoretiska och politiska diskursen sedan slutet av 1800-talet identifierade projektet två olika grundläggande perspektiv: ett som antar att en fast växelkurs kräver och främjar ekonomisk disciplin, och ett annat som fokuserar på internationella balansproblem och behovet av diskretionära åtgärder, t ex genom inrättande av en internationell, s k långivare i sista instans.
Uppgiften att konstruera reala effektiva växelkurser innebar naturligt att även nominella effektiva växelkurser konstruerades. Vad som inte var klart från början var att det skulle bli viktigt att dra beräkningarna fram till nutid. Databasen täcker nu åren 1870-2016, med 18 länder före 1914 som ökar till 24 för åren 1993-2016. Skall tidsserier användas för långsiktiga jämförelser är konsistensen i beräkningarna avgörande. Detta har motiverat en framdragning i tid av serierna i stället för att för senare år förlita sig på befintliga serier över effektiva växelkurser. För den senare perioden inkluderar projektets index fler östländer än de index som publiceras av Eurostat-Ameco. Genom att ha årliga vikter och en större representativitet i urvalet av handelspartners än de index som publiceras av BIS (Bank for International Settlements) kan de också hävdas metodologiskt bättre än dessa. Till exempel har de baltiska länderna betydande handel med länder som tidigare var sovjetrepubliker och som tidigare inte medräknats i växelkursindex.
I genomförandet av projektet har mycket arbete ägnats internationellt utbyte och samarbete. Två workshops om historiska växelkurssystem har arrangerats i Lund, den första i april 2017 och den andra i december 2018. Två sessioner om växelkurser och relaterade monetära problem organiserades av projektmedlemmar vid den Ekonomisk-historiska världskongressen i Boston, sommaren 2018. Vidare har projektet varit medorganisatör i två workshops om "Brytningspunkter i utvecklingen av moderna monetära system", den första i mars 2018 och den andra i mars 2019 på Banque de France i Paris. Projektpapers har också presenterats vid andra tillfällen som vid en workshop om "Konstruktion av historiska finansiella och bank-databaser", vid PSE i Paris i april 2016; vid konferensen Till minnet av Karl Gunnar Persson arrangerad av det Danska ekonomisk-historiska sällskapet, i Köpenhamn i december 2016; vid det Brittiska ekonomisk-historiska sällskapets konferens i London Holloway i mars-april 2017; vid konferensen arrangerad av det Europeiska sällskapet för historisk ekonomi i Tübingen i september 2017; vid det Svenska ekonomisk-historiska mötet i Stockholm i oktober 2017; samt vid konferensen med det Svenska nätverket för Europaforskning i ekonomiska ämnen i Lund i november 2018.
Konstruktionen av databasen med nominella och reala effektiva växelkurser för europeiska länder 1870-2016 hör till projektets viktigaste bidrag. Betydelsen av växelkurserna för ekonomisk tillväxt, särskilt på längre sikt, är ett hittills ganska outforskat område. Publiceringen av databasen öppnar för forskningen att börja fylla detta gap.
Ett annat viktigt bidrag från projektet är historiska insikter om sambandet mellan växelkursernas rörelser och den ekonomiska tillväxten. Länder i Europa som sedan 1800-talet ekonomiskt närmat sig och vuxit i kapp de rikaste länderna har vanligen varit hjälpta av att ha en svag valuta. Sammanhanget bakom detta förhållande är att länder på en lägre inkomstnivå som regel också har lägre priser och kostnader. När de integreras med, och hämtar in på de rikare länderna, stiger deras inflationstakt över den i de rikare länderna. Den högre inflationen eroderar mer eller mindre den förbättring i konkurrenskraft som var ett resultat av den snabbare tillväxten, men detta kan kompenseras genom en försvagning av valutan. Exempel härpå är de skandinaviska länderna under mellankrigstiden och medelhavsländerna liksom Irland under slutet av 1900-talet. Vidare kan det visas att en flexibel växelkurs fungerat som en kontra-cyklisk stabilisator. Detta är inte så förvånande men de faktiska effekterna har vanligtvis inte beräknats. Under 2000-talet har länder med euron, eller med sin valuta knuten till euron, inte kunnat utnyttja denna stabilisator, medan länder med en egen flytande växelkurs haft fördelen av att göra det. Ett exempel är att när den globala finanskrisen slog till 2008-2009, så dämpades dess effekter för Polen och Sverige av en flytande växelkurs, medan euron förvärrade effekterna för de baltiska länderna och Finland.
Ett tredje bidrag från projektet är att paradigmskiften i ekonomisk teori har varit avgörande för förändringar i internationella monetära system. Medan transaktionskostnader alltid varit en viktig aspekt i utformningen av monetära arrangemang, så har i andra avseenden två motsatta argument varit avgörande för den institutionella utformningen av monetära system: ett som betonar problemet med extern balans och ett annat som betonar problemet med monetär och statsfinansiell disciplin. Balansargument var inflytelserikt i skapandet av efterkrigstidens Bretton Woods-system och utvecklades med den keynesianska ekonomin från 1930-talet. Tidigare, under återupprättandet av guldmyntfoten på 1920-talet, hade disciplinargumentet varit en vägledande princip. Trots en mycket omfattande litteratur har betydelsen av dessa motstridiga argument i utvecklingen av europeisk monetär integration inte framhävts tidigare. På basis av officiella dokument och samtida litteratur har projektet visat att balansargumentet sågs som fundamentalt under 1960-talet och början av 1970-talet, men sedan trängdes tillbaka av disciplinargumentet, vilket också blev avgörande för Maastrichtfördraget och utformningen av den Ekonomiska och monetära unionen. Vidare har projektet funnit att på 1900-talet tillskrevs retrospektivt disciplinargumentet en drivande roll för den internationella guldmyntfoten på 1800-talet. En granskning av samtida debatter visar dock att disciplinargumentet inte spelade någon roll utan att uppkomsten av guldmyntfoten var ett resultat av en internationell rörelse för standardisering, samt relativpriset mellan guld och silver.
Ytterligare forskningsfrågor har identifierats som möjliga att undersöka med hjälp av data insamlade för databasen över nominella och reala effektiva växelkurser. En rör frågan huruvida försvagade valutor på 1930-talet skyfflade över depressionens bördor på andra länder, i en "klå-grannen-politik", så som har blivit en vedertagen sanning. Om föreställningen stämmer, så kan man förvänta sig en ökning av exporten till, och minskning av importen från de handelspartners gentemot vilka växelkursen deprecierade. Med kontroll för den allmänna nedgången i handel under depressionen, så får "klå-grannen-politiken" inget stöd i en preliminär undersökning av växelkurseffekterna under 1930-talet. En annan fråga rör konsekvenserna av de stora europeiska devalveringarna 1949. Dessa nämns ofta i litteraturen men har inte blivit närmare analyserade. Enligt köpkraftsparitetsteoremet så bör dess effekter snabbt avklingat. En preliminär undersökning av de nominella och reala effektiva växelkurserna visar för det första betydande skillnader i storleken av olika länders devalvering, och för det andra, att medan effekten snabbt avklingade för vissa länder bestod den genom 1950-talet för andra. Detta efterlyser en närmare undersökning av effekten av 1949 års devalveringar på efterkrigstidens europeiska tillväxt.
Projektets resultat har gjorts kända i utbytet med internationella forskare i samband med workshops och konferenser, beskrivna ovan. Databasen över nominella och reala effektiva växelkurser är offentligt tillgänglig på Ekonomisk-historiska institutionens vid Lunds universitet hemsida – och kompletteras av långa serier för levnadskostnader/KPI (som använts i konstruktionen av de reala effektiva växelkurserna), då det i arbetet upptäcktes att för många länder är sådana serier inte speciellt lättillgängliga eller knappast tillförlitliga. I övrigt finns ett bok-kapitel som publiceras inom kort samt flera working papers som väntar publicering.