Projektets syfte har varit att undersöka den hinduiska receptionen av islamiskt påverkade divinatoriska (astrologiska) kunskapssystem i nordvästra Indien under Delhi-sultanatets tid (1200- till 1500-tal) samt de förhållningssätt till islam som varit framträdande bland de huvudsakliga förmedlarna av dessa kunskapssystem, nämligen jainerna – en inhemsk religiös minoritet som genom sin ekonomiskt dominerande roll i regionen stod i nära kontakt med den styrande muslimska klassen. En specifik och huvudsaklig målsättning har varit att färdigställa en annoterad översättning av Balabhadras Hayanaratna, ett encyklopediskt verk om sanskritiserad perso-arabisk astrologi.

Dessa syften och målsättningar har kvarstått under projektets gång, men breddats något. Jainernas förmedling av perso-arabiskt tankegods har visat sig utgöra en av många överlevnadsstrategier som måste förstås i ljuset av den allmänna relationen mellan jainsmen och islam under Delhisultanatet, och fokus beträffande källmaterialet för denna relation har förskjutits till Kakkasuris Nabhinandanajinoddharaprabandha, som visat sig mest informativ för den aktuella perioden. Balabhadras Hayanaratna har förblivit huvudkällan för receptionen av astrala kunskapstraditioner, men då ytterligare handskrifter av denna text, samt av många av de tidigare verk som citeras i den, insamlats, har det visat sig önskvärt att även sammanställa en textkritisk utgåva att tjäna som underlag för översättningen.

GENOMFÖRANDE
Projektet utgör grundforskning av uteslutande historisk natur, och forskningsarbetet har därmed bedrivits på historisk-kritisk och filologisk grund med utgångspunkt i medeltida/tidigmoderna skriftliga källor. Konkret har arbetet försiggått växelvis i faser som materialinsamling, läsning och i förekommande fall edering, tolkning, jämförelse samt översättning.

VIKTIGASTE RESULTAT
Att särskilja tre tydligt avgränsade resultat ter sig något konstlat, då projektet ådagalagt en komplex historisk verklighet där fenomen och processer flätas in i varandra och inte till fullo kan förstås i isolering. En mer nyanserad bild av relationerna mellan muslimer, jainer och hinduer under perioden 1200–1500, med såväl kunskapsförmedling som politiskt och ekonomiskt stöd i flera riktningar mellan dessa grupper, kan dock sägas vara ett sådant resultat. Källorna ger vid handen att en relativt fredlig samexistens rådde mellan jainer och muslimer under Delhisultanatet, att dialoger ägde rum trots grundläggande ideologiska motsättningar, samt att jainernas egen identitet och sammanhållning samt relation till de nya makthavarna stärktes genom skapandet av nya litterära genrer.

Ett andra, konkret huvudresultat är färdigställandet av den första akademiska översättningen av något verk om sanskritiserad perso-arabisk astrologi (tajika), nämligen Balabhadras Hayanaratna (1649), vilket i sin tur bygger på ett fyrtiotal tidigare verk författade mellan 1200- och 1600-talet. Den kritiska editionen av sanskrittexten med engelsk parallellöversättning, noter samt religions-/idéhistorisk inledning, som inom kort utkommer på Brill, kommer att utgöra en solid grund för framtida forskning på området.

Som tredje specifikt resultat kan anföras en väsentligt ökad insikt i den historiska överföringen av astrala kunskapstraditioner, vilken utöver den nyss nämnda monografin dokumenterats i ett antal forskningsartiklar. En tidigare oförutsedd aspekt av dessa upptäckter rör icke-brahminska kasters betydelse för överföringsprocessen – i synnerhet släktskapsgruppen praa, i dag i allmänhet känd som porwad (med varianter), i Saurara-området. Av särskild betydelse är en av de tidigaste kända tajika-författarna, Samarasiaha (andra hälften av 1200-talet). Förutom Samarasiahas bevarade verk om födelsehoroskopi (Karmaprakaa, även känt som Manuataka, Ganakabhusana eller Taikatantrasara), som tidigare dokumenterats och kort diskuterats av David Pingree, har förekomsten av tre tidigare verk av samme författare kunnat påvisas. Dessa verk, okända för tidigare forskning, tycks i dag föreligga endast i fragment; att sammanställa och edera dessa fragment ur vad som förmodligen är de allra tidigaste sanskritverken om tajika-astrologi framstår som en angelägen forskningsuppgift.

NYA FORSKNINGSFRÅGOR
I förhållande till den övergripande relationen mellan jainer och muslimer har en del av projektet kommit att behandla frågan om hur jainerna som en aspekt av sin överlevnadsstrategi konstruerat sin självbild i litteraturen, ett tema som förtjänar att utvecklas ytterligare. Beträffande överföringen av kunskapstraditioner har, utöver rekonstruktionen av Samarasiahas tidigaste verk, särskilt två problemställningar aktualiserats. Den första rör i vilken utsträckning det perso-arabiska inflytandet på icke-muslimska indiska kunskapstraditioner kvarstod efter blomstrings-tiden c:a 1200–1500 samt i vilken mån detta inflytande lever kvar i dag. Den andra rör hur synen på fri vilja och förut¬bestämmelse förändrats då astrala kunskapstraditioner överförts mellan olika religiösa och kulturella miljöer. Jämförande studier av receptionen av horoskopisk astrologi från senantikens Indien i öster till medeltidens och renässansens Europa i väster förefaller önskvärda, och en forskningsplan för ett uppföljande projekt av detta slag har utarbetats.

INTERNATIONELLA DIMENSIONER

Utöver deltagande i internationella konferenser (jfr ”Spridning och samverkan” nedan) har projektet omfattat flera forskningsvistelser utomlands. Martin Gansten befann sig under juni–juli 2015 vid Wellcome Library, London, samt under april–maj 2017 vid Bodleian Library, Oxford, vid båda tillfällena för att undersöka och avfotografera ett större antal handskrifter av tajika-verk inklusive Hayanaratna. Under november 2015 reste Olle Qvarnström och Martin Gansten till Indien för att besöka ytterligare handskriftsbibliotek, dels i Ahmedabad och Koba (Gujarat), dels i Mysore (Karnataka), samt för att knyta kontakter med indiska forskare; här kan särskilt nämnas Mana Shah vid Lalbhai Dalpatbhai Institute of Indology, Ahmedabad, samt M. A. Alwar vid Maharaja Sanskrit College, Mysore. Under september–oktober 2017 befann sig Olle Qvarnström på forskningsvistelse vid University of California, Berkeley.

Även andra internationella kontakter har knutits, och föreliggande sådana fördjupats, under projektets gång; av särskild betydelse är Christopher Minkowski (University of Oxford), Krishnamurthi Ramasubramanian (Indian Institute of Technology Bombay), Clemency Montelle (University of Canterbury, Nya Zeeland), Toke Lindegaard Knudsen (Københavns universitet), Steven Vose (Florida International University), Peter Flügel (School of Oriental and African Studies, University of London), John Cort (Denison University), Christine Chojnacki (L’Université de Lyon), Phyllis Granoff (Yale University) samt Padmanabh S. Jaini (University of California, Berkeley).

SPRIDNING OCH SAMVERKAN

Material relaterat till forskningsprojektet har fortlöpande presenterats vid seminarier vid Lunds universitet, såväl inom CTR som i institutionsöverskridande sammanhang. Olle Qvarnström har diskuterat preliminära forskningsresultat i samband med Jaina Studies Workshop vid School of Oriental and African Studies, London, i mars 2015, 2016 och 2017, vid konferensen The Constitution of a Literary Legacy and the Tradition of Patronage in Jainism vid Université Jean Moulin Lyon 3 i september 2016, samt med kollegor vid University of California, Berkeley, under forskningsvistelsen där. Martin Gansten har likaså medverkat vid konferenserna Astrology As Art anordnad av Sophia Centre (University of Wales Trinity Saint David) i juni 2015 samt Horoscopy across Civilizations vid Internationales Kolleg für Geisteswissenschaftliche Forschung (Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg) i juni 2016. De viktigaste formerna av såväl spridning som samverkan har dock skett i informella nätverk av internationella forskarkollegor (jfr ”Internationella dimensioner” ovan).