Projektets syfte samt utveckling under projektperioden

Syftet med projektet var att undersöka i vilken utsträckning erfarenheter av kollektivboende kan bidra till kunskapen om socialt och ekologiskt hållbart boende. Under projektets gång valde vi att också lägga till ekonomisk hållbarhet. Ett delsyfte var att undersöka om och i vilken utsträckning olika hållbarhetsmål står i motsättning till varandra i kollektivboendets praktik.

Eftersom vi tidigt insåg att den lokala politiska styrningen spelade en viktig roll för kollektivboendenas strategier och praktiker kring hållbarhet valde vi att genomföra fallstudier i fyra för syftet särskilt relevanta städer: Hamburg, Göteborg, Köpenhamn och Barcelona.

En pågående diskussion i projektet har gällt definitionen av kollektivboende. Eftersom det existerar vitt skilda definitioner hos olika aktörer och i olika länder beslöt vi oss för en öppen definition, med betoning på ”det gemensamma”.

Kort om genomförandet

Projektet kom att genomföras genom fyra delstudier:
1) Politisk styrning och kollektivboende: jämförelser av politisk styrning i Barcelona, Göteborg, Hamburg och Köpenhamn av kollektivboenden och byggemenskaper.

2) Övergripande kartläggning av kollektivboenden: Danmark och Sverige. Metod/material: enkätstudier. (I Spanien var antalet kollektivboenden för få för att en enkätstudie skulle vara meningsfull, i Tyskland var de så många att projektets resurser inte räckte till).

3) Mikroanalys: fokus på gemenskapsformer, familjebildning, barnens roller och erfarenheter.

4) Förhållandet mellan social och ekologisk hållbarhet: Fotavtrycksanalys av resursförbrukning i förhållande till inkomst – fallstudier av fyra kollektivboende utifrån variablerna stad/land och höginkomsttagare/låginkomsttagare.

Projektet knöt till sig ytterligare forskare med forskningsförankring i de fyra länderna: Henrik Gutzon Larsen, institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet, som forskat om urbana förhållanden i Danmark, Pernilla Hagbert, institutionen för samhällsplanering och miljö, KTH, som parallellt arbetade i ett projekt kring framtidsscenarier för hållbart samhällsbyggande, David Scheller, verksam vid Potsdam University, Siri Kjellberg, doktorand vid institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, Lunds universitet, och Lorenzo Vidal Folch, Universitat Autònoma de Barcelona.

Projektets tre viktigaste resultat och bidrag till den internationella forskningsfronten, samt ett resonemang kring detta

Resultat 1: Mångdimensionell hållbarhetsdefinition

Som en del av vår empiriska undersökning utforskade vi de betydelser hållbarhetsbegreppet tillskrevs i anslutning till kollektivboendets diskurser och praktiker. Vi intresserade oss både för den politiska styrningens och kollektivboendes definitioner av hållbarhet. Resultatet av detta blev en definition som både innehåller analytiska och deskriptiva komponenter Vi skiljer vi på å ena sidan 1) hållbarhetsbegreppets ideologiska och sociala funktioner, och å andra sidan dess 2) praktiska tillämpningar. Därtill urskilde vi ett antal 3) inneboende motsättningar mellan de praktiska tillämpningarnas olika dimensioner (de ekonomiska, sociala och ekologiska dimensionerna), och 4) konflikter mellan olika aktörers definitioner (för en ingående redogörelse hänvisar vi till Scheller and Thörn, 2018).

1) Analyser av policydokument och intervjuer med politiker och tjänstemän visade att hållbarhetsbegreppet inom policy fungerar som en ”open signifier”, det vill säga en diskursiv nod, som genom sin laddning (den vikt som samtliga aktörer på fältet tillskriver begreppet) och sin öppenhet möjliggör att begreppet fungerar socialt integrerande. Som ett slags signalord kan ”hållbarhet” användas för att mobilisera projekt, strategier, dagordningar, policys och grupper med olika intressen. I förlängningen innebär detta också att hållbarhet kan ha en ideologisk funktion i bemärkelsen att policies ger sken av en rådande politisk konsensus på ett fält som i själva verket definieras av politiska motsättningar och konflikter.

2) Den öppna karaktären hos hållbarhetsbegreppet utesluter inte att specifika definitioner existerar och har betydelse i samband med praktiska tillämpningar av hållbarhetsprojekt. I de praktiker vi studerat har vi urskilt följande definitioner:
Ekologisk hållbarhet:
- klimatanpassat byggande (byggemenskaper)
- kollektivboendets livsstils- och konsumtionsmöster (mat, energi, transporter)
Social hållbarhet:
- Socio-ekonomiskt – boende till rimliga kostnader
- Social gemenskap
- Former för självstyre (autonomi/demokrati)
- Social blandning
Ekonomisk hållbarhet (se punkt 3)

3) Vi fann att politiska och administrativa aktörer å ena sidan och boende å andra sidan i stort var eniga om definitionerna av ekologisk hållbarhet. Samma sak gäller för tre aspekter av den sociala hållbarheten – sammanhållning, blandning och autonomi. Det finns på ett plan en samsyn även vad gällde målet om rimliga kostnader för boendet, men med en väsentlig konflikt gällande vikten som detta mål tillskrevs. Boende tenderar i själva verket att definiera detta under kategorin ekonomisk hållbarhet: från deras perspektiv är kollektivboendets viktigaste mål och främsta utmaning att skapa en stabil ekonomi som möjliggör boende till rimliga kostnader (och som därför också är icke-spekulativ). Politiker och tjänstemän definierar ekonomisk hållbarhet i termer av urban ekonomisk tillväxt (urban growth).

4 ) Med avseende på det angivna delsyftet (se inledande stycket i denna redovisning) fann vi att det existerade det en tydlig motsättning mellan å ena sidan ekonomisk hållbarhet som tillväxt och å andra sidan social hållbarhet, främst gällande rimliga boendekostnader men även självstyre och social blandning (i den mån man med detta avser grupper med olika inkomstnivåer). Å andra sidan fann vi, i motsats till en vanlig föreställning, att det inte finns en nödvändig motsättning mellan ekologisk hållbarhet och social hållbarhet i form av rimliga boendekostnader.

Resultat 2: Problem att realisera (hållbart) kollektivboende p g a rådande stadsutvecklingsmönster

Ett viktigt resultat är att grundförutsättningarna för att realisera kollektivboende i storstadsmiljöer idag är i grunden förändrade jämfört med efterkrigstidens första våg, då det idag råder brist på billiga bostäder, och i vissa städer generell bostadsbrist. Vi fann att detta resulterat i a) att nya bogemenskaper också konstituerar sig som byggemenskaper, det vill säga driver byggprocessen i samarbete med bostadsbolag, arkitekter – och ofta också kommunala tjänstemän, och att b) rådande stadsutvecklingsmönster, som präglas av stigande markvärden, fastighetsspekulation och gentrifiering, gör det svårt, för att inte säga omöjligt, att bygga och bo kollektivt till rimliga kostnader i nybyggda hus. Detta leder till att nya kollektivboenden tenderar att vara ett medelklassfenomen och även riskerar att bidra till gentrifiering. Vi fann också c) att där det fanns en stark politisk vilja att, som ett led i en övergripande hållbarhetsstrategi, ge politiskt stöd (Hamburg) till nya bygg- och bogemenskaper, var detta inte tillräckligt för att motverka ovanstående tendens.

Resultat 3: Upplåtelseformen den enskilt viktigaste faktorn för kollektivboendets hållbarhet

Upplåtelseformer definition varierar kraftigt mellan olika europeiska länder, men vi observerade följande olika typer upplåtelseformer: 1) enskilda individer äger lägenhet eller andel i kollektivhus; 2) individer eller bogemenskapen hyr av bostadsbolag (privat, kommunalt eller kooperativt, med hyresreducering för självförvaltning); 3) bogemenskapen äger huset som kooperativ. De viktigaste konsekvenserna för hållbarhet är att typ 1 inverkar negativt på den sociala hållbarheten, fr a p g a möjligheten för individer att sälja sin bostad; och att typ 3, där bogemenskapen har störst möjlighet att påverka alla aspekter av boendet, har störst positiv effekt på möjligheten att realisera hållbarhetsmål.

Nya forskningsfrågor som genererats genom projektet

Givet resultaten ovan, särskilt (2), anser vi att det vore mycket intressant och relevant att ställa samma frågor som vi gjort i detta projekt (som ju handlat om urbana kollektivboenden) i förhållande till kollektivboenden på landsbygd och i mindre städer, där en rad förutsättningar för att uppfylla hållbarhetsmål skiljer sig från storstadens.

Projektets internationella dimensioner

- Möten och löpande kontakter med centrala medlemmar i de internationella nätverket för forskning om kollektivboende, CORE-COHO – samt deltagande internationella konferenser och konferenssessioner som detta nätverk organiserat.

- Samarbete med Universitat Autònoma de Barcelona och Potsdamuniversitetet.

Hur projektgruppen har spridit resultaten till andra forskare och grupper utanför vetenskapssamhället, samt om och hur samverkan har skett

Detta har skett i följande sammanhang:
Vetenskapliga konferenser:
- Annual meeting in the Association of American Geographers, San Francisco, 2016.
- European Network for Housing Research (ENHR) 2016 Conference, Belfast, 2016.
- 7th Nordic Geographers Meeting, Stockholm, 2017.
- ENHR 2017 Conference, Tirana, 2017.
- ENHR 2018 Conference, Uppsala, 2018.

Utanför vetenskapssamhället:
- Två endagskonferenser och ett offentligt seminarium med deltagare från kollektivboende, politiker och tjänstemän,
- studiebesök på kollektivboenden, möten och intervjuer,
- populärvetenskapliga artiklar,
- texter i handbok för ökat hyresgästinflytande, Rätt att bo kvar.
- populärvetenskaplig publikation med parallelltext på svenska och engelska (se nedan),
- presentation av projektet i Dagens Nyheter, God morgon världen (SR), Göteborgs-Posten och ETC Göteborg (bas intervjuer med projektmedlemmar,
- Presentationer vid bostadspolitisk konferens organiserad Barcelonas kommun och vid Solidarity Economy Fair of Catalonia.