PROJEKTETS SYFTE
Projektets övergripande syfte har varit att undersöka relationen mellan (det som på engelska kallas) ’securitization of migration’ och korruption – med särskilt fokus på förekomsten av småskalig korruption vid (inre och yttre) gränskontroller i Malaysia och Grekland. Projektets fokus innefattar här både människors erfarenheter av korruption och de institutionella och kontextuella faktorer som påverkar dess förekomst.

PROJEKTETS GENOMFÖRANDE
Projektets genomförande, särskilt i förhållande till det grekiska fallet, har påverkats av den så kallade ”flyktingkrisen” i Europa. När projektet inleddes i början av 2015 ökade antalet flyktingar som anlände till Grekland lavinartat och de första två åren av projektet kom därför i stor utsträckning att påverkas av hur flyktingkrisen skapade både kaos och en humanitär katastrof på olika platser runt om i Grekland.

För projektet innebar detta också att nya frågor väcktes kring förhållandet mellan ’securitization’ och lokal krishantering - särskilt i relation till de nya (informella och formella) ekonomiska geografierna som utvecklats på kritiska platser (särskilt Lesvos, där huvuddelen av fältarbete har genomförts). Som ett resultat av detta har projektet kommit att också fokusera på hur flyktingkrisen hanterats medelst en ’katastrofkapitalistisk’ logik, vilket har gjort det möjligt för mig att fördjupa analysen av de institutionella och kontextuella faktorer som påverkar korruptionens och andra former av "informaliteter" utbredning.

För projektets genomförande innebar flyktingkrisen också att fältarbetet i Grekland var mer tidskrävande och komplicerat än vad som ursprungligen förväntades - vilket resulterade i att fältarbetet i Malaysia fick senareläggas. Bortsett från detta, har arbetet kring det Malaysiska fallet i stort sett följt projektplanen. Jag har här skrivit och publicerat flera artiklar om förhållandet mellan ”securitization” och korruption - och lagt fram flera olika teoretiska vägar genom vilka vi kan närma oss och fördjupa förståelse av relationen mellan dessa fenomen.

PROJEKTETS TRE VIKTIGASTE BIDRAG
1. Projektets första huvudsakliga bidrag är att det har genom en av de första empiriska och teoretiska studierna kring relationen mellan migration och korruption. Genom att kombinera en teoretisk läsning av ”securitization”, migration och gränser och en djupgående etnografiskt studie av migranters (och i viss utsträckning också polisers) egna erfarenheter, har projektet visat hur korruption påverkar enligt vilken logik, hur och var gränser kontrolleras och verkställs (se Franck 2018a).

2. Projektets andra huvudsakliga bidrag är att det har presenterat nya teoretisera angreppssätt för att förstå betydelsen av småskalig korruption. Mer precist, så har projektet visat hur vi kan förstå den småskaliga korruptionen i samband med gränskontroller som "ett utrymme för förhandling" (Anjaria 2011, se Franck 2018a) och med hjälp av Asef Bayats begrepp av "quiet encroachment" (Franck 2019). Vad dessa olika teoretiska ingångar hjälper oss att förstå är hur migranters användande av korruption in samband med gränskontroller (för att undvika att bli arresterade eller deporterade) också får bredare konsekvenser för statens möjlighet att kontrollera och kategorisera personer utan medborgarskap (se också Franck 2017a).

3. Projektets tredje bidrag relaterar till vår bredare förståelse av fenomenet ”securitization of migration”. Projektet har här lagt fram nya sätt att förstå hur ”securitization” på olika sätt kommit att påverka hanteringen av flyktingkrisen. Mer precist så har projektet föreslagit att en "katastrofkapitalistisk" logik kommit att dominera hur flyktingkrisen hanterats lokalt i Grekland (Franck 2018b), vilket i sin tur har lett till en form av ”rovdrift” på flyktingars situation (Franck 2017b, Franck och Pallister-Wilkins kommande) samt främjat nya informella sätt för flyktingar att ta sig till Europa (Franck 2017a). I mina publicerade och kommande arbeten har jag t ex visat hur flyktingar använder officiella handlingar på ett sätt som strider mot vad staten förutsett eller förväntat (Franck 2017a) samt hur de aktivt navigerar i rättssystemet, till exempel genom att strategiskt röra sig mellan ”legal” och ”illegal” status (Franck 2018a; Franck 2019; Franck, Brandström Arellano och Anderson 2018; Franck och Vigneswaran 2019). Som ett led i att fördjupa vår förståelse av ”securitization” har projektet också visat hur den säkerhetspolitiska logik enligt vilken flyktingkrisen hanterats påverkas av djupt rotade föreställningar kring genus och etnicitet/ras (Gray och Franck 2019).

NYA FORSKNINGSFRÅGOR GENERERADE UNDER PROJEKTET
Utöver det som redan beskrivits ovan (exempelvis i relation till flyktingkrisen och/som ”katastrofkapitalism”) har projektet lett till nya frågor kring de informella strategier migranter och flyktingar använder för att navigera ett gränslanskap som i ökande grad ser dem som ett säkerhetshot. Även om dessa strategier är inte alltid är ”uppenbara” (utan kan exempelvis innefatta användande av humor eller ”appar” på mobiltelefonen) så kan de ha stor betydelse för hur människor klarar att genomföra och navigera långa (och farliga) resor. I mitt kommande arbete vill jag därför bygga på insikterna och resultaten från detta projekt för att uttryckligen undersöka dessa ”dolda” strategier.

INTERNATIONELLA DIMENSIONER AV PROJEKTET
Projektet har haft stor nytta av samarbeten med forskare både inom och utanför min egen institution. Under projektet har jag utvecklat ett nära samarbete med forskare vid Institutet för migration och etniska studier vid Amsterdams Universitet (särskilt värda att nämna är Darshan Vigneswaran och Polly Pallister-Wilkins). Detta samarbete har resulterat i gemensamma publikationer och konferenspresentationer samt kortare forskningsvistelser och ett pågående kunskapsutbyte. Jag har också arbetat tillsammans med forskare vid Yorks Universitet (Harriet Gray och Alice Nah) med gemensamma publikationer och konferenspaneler. Utöver detta har jag samarbetat med flera forskare i och från Grekland för att utveckla analysen av flyktingkrisen och dess konsekvenser (särskilt Ioanna Tsoni, Malmö Högskola, Evie Papada och Antonis Vradis vid Loughborough University och Alexandra Bousiou som nu är doktorand vid min egen institution).

SPRIDNING AV RESULTAT
Projektets resultat har huvudsakligen spridits till en akademisk publik genom sju granskade vetenskapliga artiklar och fem internationella konferenspresentationer. Dessutom har jag blivit inbjuden att presentera mitt arbete vid forskningsseminarier på Amsterdams Universitet och Universitet i Warwick. Jag har vidare blivit inbjuden att delta i flera mindre workshops om "flyktingkrisen" som organiserats av Loughborough University och Universitet i Amsterdam.

För att sprida projektets resultat till en bredare publik har jag deltagit vid ett stort antal offentliga evenemang utanför universitet. Jag har deltagit i paneldebatter och ”event” som fokuserat på flyktingkrisen, samt hållit ett antal offentliga föredrag på skolor, museum och organisationer. Jag har också medverkat i tidningar, radio, tv och podcasts genom intervjuer och egenförfattade krönikor. För detta arbete blev jag i början av 2016 en av de nominerade av Göteborgs Universitets rektor till Stiftelsen Åforks Kunskapspris.