1. Sammanfattning av projektet: “Var det bara inbillning? Gränslandet mellan inbillning och verklig perception”

Vi lever i en värld där vi kan se, höra, lukta och ta på verkliga föremål och detta tolkas som upplevelser av våra hjärnor. När en boll till exempel studsar på ett golv integreras visuella, taktila och auditiva signaler till en enhetlig multisensorisk upplevelse av händelsen. Vår erfarenhet säger oss att våra förnimmelser av händelser och föremål i den fysiska världen och de vi med fantasin skapar i våra egna huvuden är två helt olika saker. Men är gränsen mellan perception och inbillning verkligen så tydlig som vi tror? Är det möjligt att något som vi inbillar oss att vi hör kan ändra det vi ser? Är det möjligt att något vi inbillar oss att vi ser kan ändra det vi hör? I detta projekt använde vi oss av psykofysiska mätmetoder för att visa att det går att framkalla klassiska multisensoriska illusioner genom att helt enkelt be deltagarna att tänka på en sensorisk stimulus. Resultaten visar att inbillade stimuli i en sensorisk modalitet kan integreras med verkliga stimuli i en annan sensorisk modalitet och skapa en gemensam multisensorisk upplevelse. Våra resultat klargör vidare de processer som ligger till grund för integrationen mellan inbillade verkliga sensoriska signaler. Sammanfattningsvis utgör resultaten från projektet viktiga framsteg för vår kunskap om inbillning och förhållandet mellan inbillning och varseblivning. Eftersom förmågan till fantasi och föreställningsförmåga utgör själva grundbulten för vår kultur är resultaten av betydelse för framtida forskning om människan som en kulturell varelse.

2. Syftet med projektet och utvecklingen under projektperioden

Våra specifika mål som angavs i den ursprungliga forskningsplanen:

(i). Att visa att den så kallade ”ventriloquistillusionen” (buktalerie) – ett visuellt stimulus leder till förflyttning av ett ljuds lokalisation mot detta visuella stimulus – kan framkallas genom att ersätta ett verkligt visuell stimulus med ett inbillat sådant.

(ii). Att visa att en inbillningsutlöst ventriloquistillusion leder till plasticitet i de perceptuella systemen och påverkan på framtida varseblivning.

(iii). Att visa att den så kallade ”gummihandsillusionen” kan framkallas genom att ersätta verkliga känselintryckt med inbillning

För att nå det fösta målet genomförde vi ett flertal psykofysiska experiment som på ett mycket övertygande sätt visar att inbillande visuella stimuli påverkar lokalisationen av samtidigt presenterade verkliga ljudstimuli (Berger och Ehrsson 2018). Vi gick sedan vidare och visade att inbillade ljud också påverkar visuell perception. Specifikt så visar våra resultat att när försöksdeltagare föreställde sig ett specifikt ljud som påminner om en kollision så påverkar det hur deltagarna visuellt förnimmer rörelsen av två visuella objekten som rör sig mot varandra och sedan igenom varandra: deltagarna varseblir en illusion av att objekten kolliderar i stället för att passera bakom varandra (Berger och Ehrsson 2017). Sammanfattningsvis, visar dessa resultat att något vi inbillar oss kan ändra det vi ser eller hör.

Vi har också framgångsrikt drivit forskning mot projektets andra delmål och visat att inbillade sensoriska upplevelser kan leda till plasticitet i de centrala perceptionssystemen som påverkar framtida varseblivning (Berger och Ehrsson 2018). I denna studie genomförde vi en serie experiment som presenterar bevis för att den inbillningsinducerade ventriloquistillusionen ger en efterverkan på ljudlokalisation, vilket är ett bevis på att det har utlösts plasticitet i hjärnans audiovisuella system som påverkar efterföljande varseblivning. Inbillning påverkar alltså inte bara vår pågående varseblivning utan också hur vi förnimmer vår omvärld i framtiden.

Rörande projektets tredje delmål utförde vi flera experiment för att undersöka om gummihandsillusionen kan framkallas med hjälp av inbillning. Vi fann att föreställda fingerrörelser kan framkalla en variant av gummihandsillusionen som framkallas av fingerrörelser (Kalckert och Ehrsson 2012). Vi är för närvarande i färd med att slutföra manuskriptet för inskickande till en ledande internationell tidskrift (Berger och Ehrsson, under förberedelse). Sammanfattningsvis har projektet fungerat väldigt bra, och vi har framgångsrikt nått alla projektmålen.

3. Projektets tre viktigaste resultat

Projektets tre viktigaste resultat är (i) inbillade sensoriska upplevelser förändrar varseblivning av omvärlden; (ii) inbillade sensoriska upplevelser inducerar plasticitet i de centrala sensoriska representationer som påverkar hur vi förnimmer omvärlden (iii) inbillade sensoriska upplevelser förändrar varseblivningen av den egna kroppen.

För att visa att inbillade sensoriska stimuli integreras med verkliga sensoriska stimuli för att forma vår uppfattning av världen använde vi oss av ”studsande-bollar-illusionen” där ett ljud som presenteras i det ögonblick som två passande cirklar möts på en skärm främjar uppfattningen att cirklarna studsar snarare än korsar varandra. I vår studie (Berger och Ehrsson 2017) visade vi att typen av det inbillade ljudet ändrar den visuella rörelseuppfattningen på ett sätt som överensstämmer med multisensorisk integration. Specifikt fann vi att inbillade ljud med akustiska egenskaper som är typiska för en kollision (dvs dämpat ljud) främjade studsningsperceptet, men inte inbillning av samma ljud som spelades bakåt (dvs ”rampat” ljud). Vidare kunde vi predicera styrkan i illusionseffekten från hur verklighetstroget och levande försöksdeltagarna skattade sin inbillning. Sammantaget stödjer dessa resultat tesen att inbillningsinducerade multisensoriska illusioner skapas genom integration av verkliga och inbillade sensoriska signaler, och mer allmänt, att det vi föreställer oss höra kan förändra det vi ser.

Vår andra stora upptäckt var att det vi föreställer oss i vårt medvetande kan förändra hur vi uppfattar världen i framtiden. Stabil varseblivning av omvärlden beror på en kontinuerlig process av kalibrering av sinnena för att bibehålla samstämmighet mellan dessa över tid. Denna process beror på plasticiteten i våra centrala sensoriska representationer. Den så kallade ventriloquistillusions-eftereffekten – en systematisk förflyttning i uppfattningen av lokalisering av ljud som utlöses efter exponering av ventriloquistillusionen under några minuter – är ett väletablerat exempel på denna typ av plasticitet i de audiovisuella systemen. I våra nya experiment fann vi att det är möjligt att framkalla denna typ av plasticitet i hjärnan efter exponering av ventriloquistillusionen utlöst med inbillade visuella stimuli (Berger och Ehrsson 2018). Detta resultat visar att inbillning av sensoriska upplevelser kalibrerar sinnena och inducerar samma typ av plasticitet i hjärnans varseblivningssystem som verkliga sensoriska stimuli.

Slutligen fann vi att inbillande sensoriska upplevelser kan förändra hur man varseblir sin egen kropp. Specifikt fann vi att inbillade fingerrörelser kan framkalla illusionen av att en gummihand som rör sitt finger är ens egen hand – gummihandsillusionen. Detta resultat är viktigt eftersom det visar att våra slutsatser om hur inbillande sensoriska förnimmelser påverkar varseblivningen inkluderar upplevelsen av den egna kroppen. Detta fynd har också viktiga implikationer för vår förståelse hur tankar kan påverka jaguppfattningen och gränsen mellan självet om omvärlden.

4. Spridning av resultaten

Projektets resultat har dessa kommunicerats med andra forskare vid internationella kongresser och workshops, och via föreläsningar som de medverkande forskarna hållit vid olika internationella konferenser. Vi har också kommunicerat våra resultat i respekterade internationella vetenskapliga tidskrifter. Alla våra artiklar är ”open access”. American Psychology Association utfärdade ett pressmeddelande om vår studie rörande inbillning och plasticitet (Berger och Ehrsson 2018) och beskrev denna i en onlinerapport (12 April 2018: https://www.psychologicalscience.org/news/releases/imagining-an-object-can-change-how-we-hear-sounds-later.html)