Forskningsprojektets huvudsyfte har varit att undersöka utsikterna för en viss syn på ontologiska frågor inom filosofin – frågor om vad som existerar – och om möjligt hitta ett sätt att berättiga detta synsätt. Synsättet ifråga är, i sloganform, att det är lätt att existera; att alla tänkta entiteter som uppfyller minimala villkor existerar. Synsätt liknande detta har i den samtida litteraturen förfäktats av Amie Thomasson, Stephen Schiffer, Oystein Linnebo, Agustín Rayo, samt ny-Fregeaner som Crispin Wright och Bob Hale,

Projektet har letts av Matti Eklund. Två postdocs har varit anställda inom projektet, först Tobias Wilsch och därefter (sedan Wilsch flyttat till Tübingen för att där ta upp en position) Jonathan Shaheen. Oystein Linnebo och Agustín Rayo har varit knutna till projektet som regelbundna gäster och har kommit på flera besök, för att ge seminariepresentationer och ha informella möten. Fyra workshops/konferenser har anordnats. Alla har haft samma grundformat: två heldagar med runt åtta föredrag sammanlagt. Tillräckligt omfattande att det ska vara en riktig event men samtidigt litet nog att det kan vara informellt. Vi har bemödat oss om att juniora forskare och kvinnliga forskare ska vara välrepresenterade. Under en stor del av projekttiden har vi även anordnat en läsgrupp på institutionen för projektmedlemmar samt andra intresserade forskare. Dessutom har forskningsseminarier anordnats, både med inbjudna gäster och med presentationer av forskare knutna till institutionen. Utöver organiserade träffar har vi givetvis läst och kommenterat på varandras texter.

Vad gäller resultat så faller dessa inom två olika kategorier, på ett naturligt och förutsägbart sätt. Dels finns resultat direkt har att göra projektets centrala forskningsfråga; dels finns resultat som har att göra med sådant som är kopplat därtill.

En första grupp resultat hör till den första kategorin. Eklunds ”The Metametaphysics of Neo-Fregeanism” är huvudtexten inom den första kategorin. Artikeln är delvis en översikt över vad slags syn på ontologiska frågor som ny-Fregeanismen tänks vara förpliktad till, men framför allt argumenteras för ett särskilt synsätt på denna fråga. Ny-Fregeanismen kräver att i något avseende så är det lätt att existera, men det är oklart och omdebatterat exakt vad synsättet är. Artikelns relevans för forskningsprojektet grundas i att ny-Fregeanismen är det mest och vitt diskuterade synsätt som förknippats med varas lätthet. Artikeln går igenom både tolkningar av ny-Fregeanismen samt vad ny-Fregeanerna själva sagt. Förutom en kritisk diskussion av existerande litteraur innehåller artikeln ett positivt förslag rörande vad ny-Fregeanener bör säga. Ny-Fregeanismens förklaring av att det är lätt att existera hänvisar typiskt till att det räcker för att en viss typ av objekt ska existera att namn på dessa objekt förekommer i sanna satser av rätt slag. Men då uppstår den naturliga följdfrågan vad som krävs för att en given sats ska vara sann, och här har ny-Fregeanerna lite eller inget att säga. Förslaget är att ny-Fregeanerna – och andra som vill försvara idén om varats lätthet – borde säga att för att en sats ska vara sann så krävs inte att det korresponderar strukturmässigt med en postulerad inneboende struktur världen har.

En andra grupp resultat, också inom den första kategorin, har att göra med vad som brukar kallas ”quantifier variance” (”kvantifikatorsvarians”). I korthet är detta tesen att det finns olika möjliga existensbegrepp och inget av dem är bättre än, eller metafysiskt privilegierat över, alla andra. Tesen om kvantifikatorsvarians är ett alternativ till tesen om varats lätthet, men i samma anda: den ämnar till att upplösa metafysiska dispyter. Ett slags argument för varats lätthet som tidigare givits är att vad som tenderar att användas för att motivera tesen om kvantifikatorsvarians i själva verket motiverar lätthetsteser. Dessa argument bygger ibland på resultat från logiken (och går då under etiketten ”kollapsargument”) och ibland på semantiska överväganden (bl.a. Eklund har här givit sådana argument, och argumentet här kallas ofta ”the Eklund-Hawthorne argument”). Dessa argument har gett upphov till en livlig debatt. En av Eklunds artiklar skriven inom det här projektet, ”Collapse and the Varieties of Quantifier Variance” utvärderar dessa argument i skenet av kritik som framförts. Slutsatsen är, som titeln antyder, att det finns många olika teser om kvantikatorsvarians; och argumentens sundhet beror på vilket slags tes som är i siktet. Artikeln utvärderar också de olika tesernas stöd och filosofiska betydelse. En andra artikel som delvis behandlar kvantifikatorsvarians, ”Variance Theses in Metaontology and Metaethics”, noterar att kvantifikatorsvarians bara är en instans av en mer generell slags tes (”variansteser”) som man kan försvara inom många olika områden av filosofin. Teser som Eklund diskuterat inom forskningsprojekt inom metaetiken kan ses som variansteser. Artikeln diskuterar generella problem som variansteser stöter på, och var man kan hitta instanser av dessa problem.

En tredje grupp resultat, inom den andra kategorin, har att göra med förklaringar, och specifikt med metafysiska förklaringar. Enligt en viktig trend inom samtida metafysik så sysslar metafysik med ett visst slags förklaringar, konstitutiva (ofta kallade ”metafysiska”) förklaringar. Förstådd så, så är metafysiken vetenskapens förlängda arm, och sysslar med förklaringar som vetenskapen gör det, om än ett annat slags förklaringar. Idén om varats lätthet är naturligt, om än inte oundvikligt, kopplad till tanken att metafysiskt teoretiserande inte är teoretiserande på samma sätt som vetenskapen är det. Eklunds ”Regress, Unity, Facts and Propositions” undersöker det berömda problemet rörande ”the unity of the proposition” och argumenterar bland annat att problemet uppstår pga att entiteter som fakta och propositioner postuleras som förklarande. Tar man bort förklaringsanspråket så försvinner också problemet. Shaheen har opublicerat arbete (som har presenterats på många seminarier och konferenser) där han på ett övertygande sätt argumenterar att metafysiska förklaringar bara är förklaringar i en metaforisk mening. (Det är naturligt att se detta som en kritik av idén om metafysiska förklaringar men det är inte så Shaheen förstår det.)

De resultat som etableras i Wilschs arbeten kan också bäst presenteras i skenet av diskussionen om förklaringar. Wilschs arbeten tar allvarligt idén om metafysiska förklaringar, och behandlar på ett konstruktivt sätt förklaringar som kan ges inom olika metafysiska debatter, exempelvis inom debatten rörande modalitet, dessutom utvecklar han idén att det finns ”metafysiska lagar”, lika de naturlagar som naturvetenskaperna tänks upptäcka.

Vad gäller nya forskningsfrågor som genererats vill jag främst nämna en. Idén om varats lätthet är ursprungligen en idé om att det är lätt för objekt, egenskaper och relationer att existera – eller om man utrycker det på det gängse metalingvistiskt sätt, att det är lätt för singulära termer och predikat att referera. Men kan det finnas språk med uttryck som hör till för oss främmande eller exotiska språkliga kategorier, och finns det entiteter som sådana främmande uttryck referar till? Den här frågan kom upp i samband med frågor om varats lätthet. Är den som anser att det är lätt att existera också förpliktad att säga att sådana här främmande entiteter existerar? De här frågorna om främmande eller exotiska entiteter och språk är mycket fruktbara filosofiska frågor, med många förgreningar inom och utanför filosofin. De relaterar till samtida forskning inom metafysiken där tanken är att världens fundamentala struktur på olika djupgående sätt kan skilja sig från hur vi tänker oss världen. De relaterar också till metafysiska frågor om vad objekt och egenskaper och relationer egentligen är. De relaterar till centrala språkfilosofiska frågor om vad singulära termer och predikat är, och vad för språk det kan finnas. Utanför filosofin så relaterar projektet till frågor inom empirisk lingvistik (vilka skillnader finns mellan hur olika naturliga språk representerar världen?) och kognitionsforskning (i vilken utsträckning är det nödvändigt för oss att representera världen i termer av objekt och deras egenskaper?).

Vad gäller projektets internationella dimensioner torde de vara uppenbara. Alla publikationerna återfinns i internationella tidskrifter och antologier. Den förste postdocen, Tobias Wilsch, kom närmast från Rutgers University (USA) och har fortsatt sitt arbete vid universitetet i Tübingen (Tyskland); den andre postdocen, Jonathan Shaheen har en doktorsgrad från University of Michigan (USA) och kom närmast från universitetet i Ghent (Belgien) dit han nu återvänder för ett forskningsprojekt efter att hans postdoc inom det nuvarande projektet tagit slut. Oystein Linnebo är vid Universitetet i Oslo (Norge) och Agustín Rayo är vid MIT (USA). I princip alla gäster till de olika konferenser som organiserats har varit internationella. Under projektets tid de medverkande forskarna också presenterat resultaten på internationella konferenser och seminarier. Exempelvis så har huvudforskaren, Matti Eklund, presenterat forskningsresultat från projektet i Argentina, Irland, USA, Österrike, Norge, Storbritannien, Finland och Kroatien.