När tiden stannade - livsöden och dödsögonblick i Sandby borg
Projektet behandlar fornborgen Sandby borg på Öland där tidigare undersökningar tyder på en våldsam massaker av borgens invånare i slutet av 400-talet. Offren har inte begravts utan ligger kvar inne i husen. Borgen har sedan aldrig återanvänts. Detta har skapat ett mycket ovanligt källmaterial som ger en unik inblick i enskilda individers livsöden och död liksom människors sociala organisation och materiella kultur under mellersta järnåldern.
Det första delprojektet omfattar arkeologiska utgrävningar och fyndbearbetning särskilt på skeletten, samt laborativa analyser för att klargöra vad som hänt. Med fokus på individernas och föremålens livshistoria och den enskilda händelsen använder vi oss bland annat av forensisk metodik kombinerat med 3D-foto. Detaljerade osteologiska analyser samt undersökningar av stabila isotoper och DNA används för att ge en så detaljerad bild som möjligt av människorna i borgen och deras öde.
Det andra delprojektet undersöker vilken roll Sandby borg kan spela i dagens samhälle och hur borgens historia kan förmedlas på ett etiskt sätt. Fokus är på meningsskapande och kommunikation av "svåra kulturarv", spår av traumatiska händelser som kan vara svåra att förstå och försonas med.
Projektet genomförs som ett samarbete mellan Museiarkeologi Sydost/Kalmar läns museum, Linnéuniversitetet och Stockholms universitet.
Det första delprojektet omfattar arkeologiska utgrävningar och fyndbearbetning särskilt på skeletten, samt laborativa analyser för att klargöra vad som hänt. Med fokus på individernas och föremålens livshistoria och den enskilda händelsen använder vi oss bland annat av forensisk metodik kombinerat med 3D-foto. Detaljerade osteologiska analyser samt undersökningar av stabila isotoper och DNA används för att ge en så detaljerad bild som möjligt av människorna i borgen och deras öde.
Det andra delprojektet undersöker vilken roll Sandby borg kan spela i dagens samhälle och hur borgens historia kan förmedlas på ett etiskt sätt. Fokus är på meningsskapande och kommunikation av "svåra kulturarv", spår av traumatiska händelser som kan vara svåra att förstå och försonas med.
Projektet genomförs som ett samarbete mellan Museiarkeologi Sydost/Kalmar läns museum, Linnéuniversitetet och Stockholms universitet.
Slutredovisning
Syfte/Genomförande
Projektet behandlar fornborgen Sandby borg på Öland där en massaker av invånarna skedde runt 500 e Kr. Offren har inte begravts utan ligger kvar där de föll. Det frusna ögonblicket ger en unik inblick i enskilda individers livsöden och död liksom tidens sociala organisation och materiell kultur under järnåldern.
Projektet genomfördes som ett samarbete mellan Kalmar läns museum (KLM), Stockholms universitet (SU) och Linnéuniversitetet (LNU) och var uppdelat i två delar, SP1 och SP2. SP1 har omfattat arkeologiska utgrävningar och fyndbearbetning för att med särskilt fokus på skeletten på individnivå studera hur offren levde och dog. Vad kan man säga om deras kulturella och biologiska egenskaper utifrån arkeologiska, osteologiska, forensiska och molekylära analyser? SP2 har undersökt vilken roll Sandby borg kan spela i dagens samhälle och hur borgens historia kan förmedlas på ett etiskt sätt. Fokus har legat på meningsskapande kommunikation av ”svåra kulturarv”, spår av traumatiska händelser som kan vara svåra att förstå och försonas med. Projektet har inte genomgått några större förändringar i förhållande till ansökan. Det har tillkommit 3 doktorander (finansierade på annat håll) samt flera spin-off-projekt.
SP1:
Victor och Papmehl-Dufay (KLM) har lett två arkeologiska undersökningar i borgen, Hus 4 under 2016 och Hus 52 under 2017. Osteologiska analyser har utförts på individer som då påträffats samt på individer från tidigare år. Kjellström har arbetat med doktorand Clara Alfsdotter (LNU) och studerat bl a trauma på de mänskliga kvarlevorna. Vid SU har analyser av stabila kol-, kväve-, svavel- och strontiumisotoper utförts på ben och tänder från de mänskliga offren, från djur, samt på förkolnade sädeskorn. Analyserna har genomförts av G. Eriksson tillsammans med masterstudenter. Bevarandegraden hos skeletten är ca 50%, vilket innebär att inte alla individer eller prover har gett resultat. Av det mänskliga materialet finns kol- och kväveisotopdata från 15 individer, totalt 35 prover (55% av planerade 64 prover). För 11 av dessa individer finns data från flera tidpunkter under livstiden som visar på små till måttliga förändringar. Totalt 10 prover från 8 individer analyserades med avseende på svavelisotoper. Därtill analyserades sekvensdata på 18 tänder från 13 individer med avseende på strontiumisotoper.
Djurbensmaterialet var mycket dåligt bevarat. Endast 21 av 57 prover (37%) gav tillförlitliga resultat från kol- och kväveisotopanalyserna; av dessa prover kunde 6 även analyseras för svavelisotoper. Utöver djurbensmaterialet har även förkolnade sädeskorn analyserats med avseende på stabila kol- och kväveisotoper. Isotopanalyserna låg också delvis till grund för urvalet av prover för 14C-datering.
SP2:
Petersson och Jonsson Malm har tillsammans med doktorand Gustav Wollentz arbetat med olika fokusgrupper inom: 1) utbildning 2) kreativ/konstnärlig verksamhet och 3) företagande. Jonsson Malm och Petersson har genomfört intervjuer och deltagande observationer (Jonsson Malm m fl manus).
Viktiga resultat
Analyser som visar på människornas liv och död
Hittills har ca 30 individer påträffats, varav ca 10 är mer kompletta. Alla åldersgrupper är representerande och ca 34% är barn, ett normalt demografiskt utsnitt som tyder på att hela borgens befolkning attackerades. De osteologiska analyserna av de mänskliga kvarlevorna visar ett skademönster som reflekterar en "effektiv" våldssituation med minimalt men dödligt våld (Alfsdotter & Kjellström 2018). Kropparna tycks inte ha blivit hanterade efter döden och deras position samt den arkeologiska kontexten tyder på att förövarna var många till antalet samt att attacken var väl organiserad. I relation till rådande vålds- och konfliktdiskurs under en kristid på Öland har attacken utgjort en maktdemonstration med syfte att skrämma och kontrollera. DNA-analyserna på offren visar att det rör sig om en genetiskt homogen grupp människor med en sannolikt sydskandinavisk affinitet (Rodríguez Varela et al. in prep). Det faktum att kropparna låg kvar orörda gjorde att aldrig tidigare observerade detaljer i fysisk nedbrytning kunde kartläggas (Alfsdotter & Kjellström, in print). Resultaten kan revidera tidigare teorier om nedbrytningsmönster och hantering av kroppar inom arkeologin. De osteologiska resultaten har också lyft fram såväl fysiska som psykosociala faktorer relaterade till våldshandlingar på både individuell och populationsnivå.
Trots dålig bevaring av skelettmaterialet visar kol- och kväveisotopanalyser att dieten var relativt homogen inom population vilket kan tyda på ett relativt välmående, med små till måttliga förändringar över livstiden. Analys av förkolnade sädeskorn indikerar också att boskap och gödslade grödor dominerade dieten, kompletterat med marina resurser (och ev sötvattensfisk). Svavel- och strontiumisotopanalyser visar att offren var både lokala och icke-lokala, och att de i många fall rört sig utanför Öland under livstiden. Särskilt intressant är att flera barn har rest till eller från Öland när de var 1,5–2 år.
Totalt har 29 st 14-C-dateringar utförts på 8 mänskliga skelett, 5 djurben, 13 cerealia, 3 härdar utanför borgen. Utifrån dietanalyser, 14C-dateringar och modellering har vi kunnat fastställa dateringen av massakern till ca. 500–540 e Kr.
Undersökningar i Sandby borg
I Hus 4 påträffades Sveriges äldsta glasverkstad med bl a pärltillverkning samt ädelmetallhantering. Ca 10 individer påträffades i huset och på gatan, samt självdöda djur som tyder på att djur lämnats kvar i borgen efter massakern. Vi kunde också urskilja två faser, dels vid massakern och dels ett återkommande ca 100 år senare då man verkar ha börjat rasera borgen, ev som en följd av den traumatiska händelsen (Papmehl-Dufay & Victor 2019).
I Hus 52 påträffades en hall med bl a en guldskatt, romerskt glas och en äldre man (ev hövding) ihjälslagen framför högsätet. Modus Operandi samt annan hantering i borgen tyder på starkt brytande av normen om Hallfrid som finns beskrivet i de fornnordiska sagorna. De sociala normer vad gäller t ex krigföring som gäller under yngre järnålder fanns därmed också under mellersta järnålder. Dessutom indikerar det att det har rört sig om en intern konflikt inom Öland under en tid som kännetecknas av stora förändringar, den sk Folkvandringstida krisen (Victor manus).
Svårt kulturarv?
SP2 visar hur en avlägsen händelse som en massaker under järnåldern väcker många frågor och tankar hos utomstående betraktare, ger obehagskänslor och skapar en mycket starkare relation mellan dåtidens och nutidens skeenden än vad som är fallet när enbart arkeologer utforskar fenomenet (jmf. Wollentz 2017, 2018). På frågan om vad som är svårt kulturarv och för vem, blir svaret att det beror på sammanhanget. Åtskillnaden mellan förflutenhet och nutid är mycket starkare i den inomvetenskapliga diskursen än i allmänhetens förhållningssätt. Konstnärers reaktioner belyser tydligt detta, liksom slutkonferensen i maj 2019, där forskare från en rad kunskapsfält diskuterade om Sandby borg är ett svårt kulturarv eller ej. En tydlig skiljelinje fanns mellan naturvetenskapliga och kultur/samhällsvetenskapliga forskare där de senare ansåg detta vara ett svårt kulturarv (Jonsson Malm m fl manus). Frågor har väckts om hur monument och svåra händelser har fungerat som minnesfunktioner för människors historieskapande och hur kommunikation med nya tekniska lösningar kan bidra med att öka förståelsen för icke-verbala och känslorelaterade aspekter. En annan är hur arkeologer och kulturarvsarbetare kan hantera svåra kulturarv i förvaltning och förmedling.
Nya frågor
De nya forskningsfrågorna är många. Att massakern sker under det som kallas den Folkvandringstida krisen leder till frågor om fynden i Sandby borg är en unik händelse, eller finns det i fler borgar på Öland eller fastlandet? Andra frågor är hur sociala nätverk i Östersjöområdet sett ut. Barnens resande och deras roll i sociala nätverk har ställts i fokus. Fynden tyder t ex på kontakter med norra Polen och Baltikum. Frågan är också hur man anpassar sig till nya förhållanden efter en kris i ett samhälle. Dessa frågor har lett fram till formulerandet av ett nytt forskningsprogram som nu söker finansiering.
Projektets spridning
Fram till mars 2020 har 11 artiklar producerats, i de flesta fall flera projektdeltagare tillsammans, i vetenskapliga tidskrifter med peer-review (Open Access), 4 rapporter och 4 i populärvetenskapliga sammanhang. Utöver detta har 28 presentationer gjorts vid nationella och internationella vetenskapliga konferenser, samt 110 föredrag för intresserad allmänhet i olika sammanhang.
Projektet hade en slutkonferens "Sandby borg-New perspectives for Iron Age archaeology in the Baltic region" i maj 2019 med ca 95 deltagare från 6 länder, med två dagars presentationer av projektdeltagarna samt inbjudna talare. Ett syfte var att få projektets (både SP1 och SP2) resultat granskade av utomstående forskare, vilket vi uppnådde. Vi fick mycket feedback och medhåll för våra resultat och teorier. Ett annat syfte var att knyta nya kontakter och bilda nätverk med nya forskare vilket också infriades. Planer för flera framtida projekt har initierats och en ansökan om ett större forskningsprojekt om Ölands fornborgar har nyligen skickats in till RJ.
SP1:Två doktorander har lagt fram varsin lic-uppsats (Alfsdotter 2018; Gunnarsson 2018) som båda berör Sandby borg. Alfsdotter har, delvis tillsammans med Kjellström, analyserat humanbenen bl a avseende trauma och nedbrytning (2018). Gunnarsson har arbetat med nya typer av narrativ och visualisering av förhistorien med Sandby borg som fallstudie (2018; Gunnarsson et al 2018). En spinnoff utgörs av det RJ-finansierade projektet: Sandby borg - en virtuell koppling (KOM16-1352:1).
SP2 höll ett seminarium: Memories of Violence and Oppression i maj 2017 med inbjudna internationella talare. En avhandling har publicerats av Wollentz (2018) med Sandby borg som fallstudie för svårt kulturarv.
Projektet behandlar fornborgen Sandby borg på Öland där en massaker av invånarna skedde runt 500 e Kr. Offren har inte begravts utan ligger kvar där de föll. Det frusna ögonblicket ger en unik inblick i enskilda individers livsöden och död liksom tidens sociala organisation och materiell kultur under järnåldern.
Projektet genomfördes som ett samarbete mellan Kalmar läns museum (KLM), Stockholms universitet (SU) och Linnéuniversitetet (LNU) och var uppdelat i två delar, SP1 och SP2. SP1 har omfattat arkeologiska utgrävningar och fyndbearbetning för att med särskilt fokus på skeletten på individnivå studera hur offren levde och dog. Vad kan man säga om deras kulturella och biologiska egenskaper utifrån arkeologiska, osteologiska, forensiska och molekylära analyser? SP2 har undersökt vilken roll Sandby borg kan spela i dagens samhälle och hur borgens historia kan förmedlas på ett etiskt sätt. Fokus har legat på meningsskapande kommunikation av ”svåra kulturarv”, spår av traumatiska händelser som kan vara svåra att förstå och försonas med. Projektet har inte genomgått några större förändringar i förhållande till ansökan. Det har tillkommit 3 doktorander (finansierade på annat håll) samt flera spin-off-projekt.
SP1:
Victor och Papmehl-Dufay (KLM) har lett två arkeologiska undersökningar i borgen, Hus 4 under 2016 och Hus 52 under 2017. Osteologiska analyser har utförts på individer som då påträffats samt på individer från tidigare år. Kjellström har arbetat med doktorand Clara Alfsdotter (LNU) och studerat bl a trauma på de mänskliga kvarlevorna. Vid SU har analyser av stabila kol-, kväve-, svavel- och strontiumisotoper utförts på ben och tänder från de mänskliga offren, från djur, samt på förkolnade sädeskorn. Analyserna har genomförts av G. Eriksson tillsammans med masterstudenter. Bevarandegraden hos skeletten är ca 50%, vilket innebär att inte alla individer eller prover har gett resultat. Av det mänskliga materialet finns kol- och kväveisotopdata från 15 individer, totalt 35 prover (55% av planerade 64 prover). För 11 av dessa individer finns data från flera tidpunkter under livstiden som visar på små till måttliga förändringar. Totalt 10 prover från 8 individer analyserades med avseende på svavelisotoper. Därtill analyserades sekvensdata på 18 tänder från 13 individer med avseende på strontiumisotoper.
Djurbensmaterialet var mycket dåligt bevarat. Endast 21 av 57 prover (37%) gav tillförlitliga resultat från kol- och kväveisotopanalyserna; av dessa prover kunde 6 även analyseras för svavelisotoper. Utöver djurbensmaterialet har även förkolnade sädeskorn analyserats med avseende på stabila kol- och kväveisotoper. Isotopanalyserna låg också delvis till grund för urvalet av prover för 14C-datering.
SP2:
Petersson och Jonsson Malm har tillsammans med doktorand Gustav Wollentz arbetat med olika fokusgrupper inom: 1) utbildning 2) kreativ/konstnärlig verksamhet och 3) företagande. Jonsson Malm och Petersson har genomfört intervjuer och deltagande observationer (Jonsson Malm m fl manus).
Viktiga resultat
Analyser som visar på människornas liv och död
Hittills har ca 30 individer påträffats, varav ca 10 är mer kompletta. Alla åldersgrupper är representerande och ca 34% är barn, ett normalt demografiskt utsnitt som tyder på att hela borgens befolkning attackerades. De osteologiska analyserna av de mänskliga kvarlevorna visar ett skademönster som reflekterar en "effektiv" våldssituation med minimalt men dödligt våld (Alfsdotter & Kjellström 2018). Kropparna tycks inte ha blivit hanterade efter döden och deras position samt den arkeologiska kontexten tyder på att förövarna var många till antalet samt att attacken var väl organiserad. I relation till rådande vålds- och konfliktdiskurs under en kristid på Öland har attacken utgjort en maktdemonstration med syfte att skrämma och kontrollera. DNA-analyserna på offren visar att det rör sig om en genetiskt homogen grupp människor med en sannolikt sydskandinavisk affinitet (Rodríguez Varela et al. in prep). Det faktum att kropparna låg kvar orörda gjorde att aldrig tidigare observerade detaljer i fysisk nedbrytning kunde kartläggas (Alfsdotter & Kjellström, in print). Resultaten kan revidera tidigare teorier om nedbrytningsmönster och hantering av kroppar inom arkeologin. De osteologiska resultaten har också lyft fram såväl fysiska som psykosociala faktorer relaterade till våldshandlingar på både individuell och populationsnivå.
Trots dålig bevaring av skelettmaterialet visar kol- och kväveisotopanalyser att dieten var relativt homogen inom population vilket kan tyda på ett relativt välmående, med små till måttliga förändringar över livstiden. Analys av förkolnade sädeskorn indikerar också att boskap och gödslade grödor dominerade dieten, kompletterat med marina resurser (och ev sötvattensfisk). Svavel- och strontiumisotopanalyser visar att offren var både lokala och icke-lokala, och att de i många fall rört sig utanför Öland under livstiden. Särskilt intressant är att flera barn har rest till eller från Öland när de var 1,5–2 år.
Totalt har 29 st 14-C-dateringar utförts på 8 mänskliga skelett, 5 djurben, 13 cerealia, 3 härdar utanför borgen. Utifrån dietanalyser, 14C-dateringar och modellering har vi kunnat fastställa dateringen av massakern till ca. 500–540 e Kr.
Undersökningar i Sandby borg
I Hus 4 påträffades Sveriges äldsta glasverkstad med bl a pärltillverkning samt ädelmetallhantering. Ca 10 individer påträffades i huset och på gatan, samt självdöda djur som tyder på att djur lämnats kvar i borgen efter massakern. Vi kunde också urskilja två faser, dels vid massakern och dels ett återkommande ca 100 år senare då man verkar ha börjat rasera borgen, ev som en följd av den traumatiska händelsen (Papmehl-Dufay & Victor 2019).
I Hus 52 påträffades en hall med bl a en guldskatt, romerskt glas och en äldre man (ev hövding) ihjälslagen framför högsätet. Modus Operandi samt annan hantering i borgen tyder på starkt brytande av normen om Hallfrid som finns beskrivet i de fornnordiska sagorna. De sociala normer vad gäller t ex krigföring som gäller under yngre järnålder fanns därmed också under mellersta järnålder. Dessutom indikerar det att det har rört sig om en intern konflikt inom Öland under en tid som kännetecknas av stora förändringar, den sk Folkvandringstida krisen (Victor manus).
Svårt kulturarv?
SP2 visar hur en avlägsen händelse som en massaker under järnåldern väcker många frågor och tankar hos utomstående betraktare, ger obehagskänslor och skapar en mycket starkare relation mellan dåtidens och nutidens skeenden än vad som är fallet när enbart arkeologer utforskar fenomenet (jmf. Wollentz 2017, 2018). På frågan om vad som är svårt kulturarv och för vem, blir svaret att det beror på sammanhanget. Åtskillnaden mellan förflutenhet och nutid är mycket starkare i den inomvetenskapliga diskursen än i allmänhetens förhållningssätt. Konstnärers reaktioner belyser tydligt detta, liksom slutkonferensen i maj 2019, där forskare från en rad kunskapsfält diskuterade om Sandby borg är ett svårt kulturarv eller ej. En tydlig skiljelinje fanns mellan naturvetenskapliga och kultur/samhällsvetenskapliga forskare där de senare ansåg detta vara ett svårt kulturarv (Jonsson Malm m fl manus). Frågor har väckts om hur monument och svåra händelser har fungerat som minnesfunktioner för människors historieskapande och hur kommunikation med nya tekniska lösningar kan bidra med att öka förståelsen för icke-verbala och känslorelaterade aspekter. En annan är hur arkeologer och kulturarvsarbetare kan hantera svåra kulturarv i förvaltning och förmedling.
Nya frågor
De nya forskningsfrågorna är många. Att massakern sker under det som kallas den Folkvandringstida krisen leder till frågor om fynden i Sandby borg är en unik händelse, eller finns det i fler borgar på Öland eller fastlandet? Andra frågor är hur sociala nätverk i Östersjöområdet sett ut. Barnens resande och deras roll i sociala nätverk har ställts i fokus. Fynden tyder t ex på kontakter med norra Polen och Baltikum. Frågan är också hur man anpassar sig till nya förhållanden efter en kris i ett samhälle. Dessa frågor har lett fram till formulerandet av ett nytt forskningsprogram som nu söker finansiering.
Projektets spridning
Fram till mars 2020 har 11 artiklar producerats, i de flesta fall flera projektdeltagare tillsammans, i vetenskapliga tidskrifter med peer-review (Open Access), 4 rapporter och 4 i populärvetenskapliga sammanhang. Utöver detta har 28 presentationer gjorts vid nationella och internationella vetenskapliga konferenser, samt 110 föredrag för intresserad allmänhet i olika sammanhang.
Projektet hade en slutkonferens "Sandby borg-New perspectives for Iron Age archaeology in the Baltic region" i maj 2019 med ca 95 deltagare från 6 länder, med två dagars presentationer av projektdeltagarna samt inbjudna talare. Ett syfte var att få projektets (både SP1 och SP2) resultat granskade av utomstående forskare, vilket vi uppnådde. Vi fick mycket feedback och medhåll för våra resultat och teorier. Ett annat syfte var att knyta nya kontakter och bilda nätverk med nya forskare vilket också infriades. Planer för flera framtida projekt har initierats och en ansökan om ett större forskningsprojekt om Ölands fornborgar har nyligen skickats in till RJ.
SP1:Två doktorander har lagt fram varsin lic-uppsats (Alfsdotter 2018; Gunnarsson 2018) som båda berör Sandby borg. Alfsdotter har, delvis tillsammans med Kjellström, analyserat humanbenen bl a avseende trauma och nedbrytning (2018). Gunnarsson har arbetat med nya typer av narrativ och visualisering av förhistorien med Sandby borg som fallstudie (2018; Gunnarsson et al 2018). En spinnoff utgörs av det RJ-finansierade projektet: Sandby borg - en virtuell koppling (KOM16-1352:1).
SP2 höll ett seminarium: Memories of Violence and Oppression i maj 2017 med inbjudna internationella talare. En avhandling har publicerats av Wollentz (2018) med Sandby borg som fallstudie för svårt kulturarv.