Om radikalisering och extremism: Vad får vanliga människor att hamna i extrema situationer?
Inom psykologin har den så kallade person-situation debatten, liksom arv-miljö debatten, oftast lösts med att betona både inre och yttre förklaringar till människors beteende. Socialpsykologer utgör ett undantag. Efter Abu Ghraib skandalen ville framstående socialpsykologer förklara varför helt vanliga människor torterar fångar. Svaret var välbekant - den sociala kontexten kan få vem som helst att lyda, bli aggressiv och förtrycka. Minimalt utrymme är lämnat åt människors personlighet. Kriget i Syrien och terroristattacker runt om i världen har gett nytt liv åt person-situation debatten. Denna gång läggs antingen hela förklaringen i sociala faktorer, eller så porträtteras extremister som genomgående psykiskt sjuka. Detta projekt bygger på en fråga som hittills lyst med sin frånvaro: Varför hamnade personen i den givna situationen? Inom personlighetsforskningen fångas frågan av begreppet nischbildning som innebär att människor i allmänhet söker upp, skapar, samt attraheras av situationer som passar deras personlighet. Målet med detta projekt är att undersöka om nischbildning är kopplad till extremism och radikalisering. Istället för att leta efter tecken på psykisk sjukdom undersöker detta projekt om icke-klinisk personlighet kan svara på frågan varför vissa, men inte andra, radikaliseras. Projektet testar ett grundläggande antagande inom personlighetsforskningen men har också potential att ge en mer komplett förståelse av psykologin bakom extremism.
Slutredovisning
Projektets syfte och utveckling
Huvudsyftet med projektet var att undersöka om personlighet och nischbildning är kopplad till extremism och radikalisering. Istället för att leta efter tecken på psykisk sjukdom syftade projektet till att undersöka om icke-klinisk personlighet kan svara på frågan varför vissa, men inte andra, radikaliseras, söker sig till extremism, eller väljer att ta till våld. Forskare och lekmän pekar normalt ut sociala faktorer samt psykisk sjukdom som förklaring till extremism och radikalisering.
Det primära syftet med projektet har inte förändrats under projekttiden. Däremot förekom några mindre förändringar med avseende på metod på grund av vissa utmaningar i frågan om planerade experimentella undersökningar samt tester baserade på Campbell paradigm. En annan faktor som påverkade projektets utveckling är det faktum att tidsplanen inte kunde följas på grund av personliga förhållanden samt annan tjänstgöring. Detta ledde till något utvidgat syfte eller vidareutveckling av vissa frågeställningar. Den utökade tidsramen ledde till något positivt i form av fler publikationer än förväntad i den initiala projektbeskrivningen.
Genomförandet och viktigaste resultat
Projektet började med ett arbete vars syfte var att sammanställa kunskapsläget och länka personlighet och andra orsaker till våldsbejakande extremism. Detta arbete fokuserade på både klinisk- och icke-klinisk personlighet men utvecklades till att handla om en modell som integrerar olika förklaringar till våldsbejakande extremism (därav den försenade publiceringen; Obaidi, Bergh, Ozer, Sindermann, & Akrami, 2024; Akrami, Bergh, & Obaidi, 2024). Parallellt med arbetet ovan publicerades en artikel bestående av sju studier som visade att muslimer som är födda och uppvuxna i västvärlden stödjer extremism i större utsträckning än muslimer som är födda och uppvuxna på annat håll och som emigrerat till västvärlden. Dessa skillnader förklaras (mediering) av något som kallas ”group-based relative deprivation” – en känsla av att vara missgynnad och marginaliserade på grund av sin grupptillhörighet (Obaidi, Bergh, Akrami, & Anjum, 2019). Detta följdes upp av en artikel baserad på tre studier (från olika populationer) som undersöker sociala och personlighetsbaserade faktorer bakom motivationen av att använda våld för den egna gruppens skull. Resultaten av dessa studier visar att inte bara känslan av att vara missgynnad och marginaliserad utan även personlighet (ödmjukhet/honesty-humility) förklarar varför vissa personer stödjer användningen av våld för den egna gruppens skull (Lindström, Bergh, Akrami, Obaidi, & Lindholm Öymyr, 2024). I en ytterligare artikel kunde vi visa att personlighet till stor del förklarar känslan av att vara missgynnad och marginaliserad bland traditionellt gynnade grupper (men inte missgynnade grupper, se Lindström, Bergh, & Akrami, 2023). Den mest centrala artikeln i relation till projektets huvudsyfte är den som visar att det är, bland olika grupper, samma personlighetsegenskaper (låg Öppenhet, låg emotionalitet [läs låg rädsla/oro] samt låg altruism) som förklarar varför vissa individer intresserar sig för att använda våld. Det som är mest intressant är att resultaten är likartade för, till exempel, muslimer som bor i Väst, i Asien och Mellanöstern men också för Mujahedin-krigare i Afghanistan (Obaidi, Bergh, Akrami, & Dovidio, 2023).
Övriga resultat
Den utökade tidsramen för projektet och parallell-tjänstgöring gjorde det möjligt att fördjupa sig i frågor som inte är direkt uttalade i projektbeskrivningen men som projektledaren och kollegor arbetet med under projekttiden. Samtliga arbeten kan dock betraktas närliggande till projektets syfte och handlar om till exempel metodutveckling, test av relaterade hypoteser eller vidareundersökning av projektets resultat.
Nya forskningsfrågor
Resultaten har varit i linje med projektets frågeställningar, men en fråga som har blivit alltmer intressant berör metod. Specifikt, en fråga som har återkommit är om instrumenten med vilken vi mäter personlighet (Femfaktormodellen och HEXACO) är tillräckliga för att förklara hela bredden av benägenhet till våld. Detta är en fråga som är värt att undersöka vidare både teoretiskt och empiriskt. En annan fråga som vi har diskuterat är utifrån våra resultat om sambandet mellan personlighet och extremism, radikalisering och benägenhet att använd våld varierar beroende på vad våldets används till, till exempel olika politiska motiv (höger, vänster, islamistisk). Det är svårt att besvara dessa frågor med resultaten från projektet men det finns lite stöd för en gemensam nämnare oavsett motiv (politiska eller andra) men vi har också sett skillnader. Dessa resultat visar att även denna fråga behöver en närmare undersökning. Mer kunskap om likheter och skillnader i vad som leder individer med olika motiv (t.ex. politiska) in i extremism och radikalisering är avgörande både för att upptäcka och att ta fram individualiserade åtgärder mot extremism och radikalisering.
Spridning av resultaten och samverkan
Samtliga resultat från projektet har publicerats eller är i färd att publiceras i internationella peer-review tidskrifter med möjlighet till open access. Vissa resultat har spridits genom deltagande i konferenser som till exempel International Society of Political Psychology (ISPP, 2016), Association of European Threat Assessment Professionals (AETAP, 2019), eller genom presentationer (inbjudna) vid European Counter Terrorism Centre (ECTC, Europol, 2018/2019), Center mot våldsbejakande extremism (CVE, 2018/2019) samt Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI, 2017/2019). Projektet har också utgjort grunden för samarbete med Center for Research on Extremism (C:REX vid Oslo universitet via Milan Obaidi samt Joanna Lundström), Professor John F. Dovidio (Yale University) samt Docent Lisa Kaati (Stockholms Universitet).
Huvudsyftet med projektet var att undersöka om personlighet och nischbildning är kopplad till extremism och radikalisering. Istället för att leta efter tecken på psykisk sjukdom syftade projektet till att undersöka om icke-klinisk personlighet kan svara på frågan varför vissa, men inte andra, radikaliseras, söker sig till extremism, eller väljer att ta till våld. Forskare och lekmän pekar normalt ut sociala faktorer samt psykisk sjukdom som förklaring till extremism och radikalisering.
Det primära syftet med projektet har inte förändrats under projekttiden. Däremot förekom några mindre förändringar med avseende på metod på grund av vissa utmaningar i frågan om planerade experimentella undersökningar samt tester baserade på Campbell paradigm. En annan faktor som påverkade projektets utveckling är det faktum att tidsplanen inte kunde följas på grund av personliga förhållanden samt annan tjänstgöring. Detta ledde till något utvidgat syfte eller vidareutveckling av vissa frågeställningar. Den utökade tidsramen ledde till något positivt i form av fler publikationer än förväntad i den initiala projektbeskrivningen.
Genomförandet och viktigaste resultat
Projektet började med ett arbete vars syfte var att sammanställa kunskapsläget och länka personlighet och andra orsaker till våldsbejakande extremism. Detta arbete fokuserade på både klinisk- och icke-klinisk personlighet men utvecklades till att handla om en modell som integrerar olika förklaringar till våldsbejakande extremism (därav den försenade publiceringen; Obaidi, Bergh, Ozer, Sindermann, & Akrami, 2024; Akrami, Bergh, & Obaidi, 2024). Parallellt med arbetet ovan publicerades en artikel bestående av sju studier som visade att muslimer som är födda och uppvuxna i västvärlden stödjer extremism i större utsträckning än muslimer som är födda och uppvuxna på annat håll och som emigrerat till västvärlden. Dessa skillnader förklaras (mediering) av något som kallas ”group-based relative deprivation” – en känsla av att vara missgynnad och marginaliserade på grund av sin grupptillhörighet (Obaidi, Bergh, Akrami, & Anjum, 2019). Detta följdes upp av en artikel baserad på tre studier (från olika populationer) som undersöker sociala och personlighetsbaserade faktorer bakom motivationen av att använda våld för den egna gruppens skull. Resultaten av dessa studier visar att inte bara känslan av att vara missgynnad och marginaliserad utan även personlighet (ödmjukhet/honesty-humility) förklarar varför vissa personer stödjer användningen av våld för den egna gruppens skull (Lindström, Bergh, Akrami, Obaidi, & Lindholm Öymyr, 2024). I en ytterligare artikel kunde vi visa att personlighet till stor del förklarar känslan av att vara missgynnad och marginaliserad bland traditionellt gynnade grupper (men inte missgynnade grupper, se Lindström, Bergh, & Akrami, 2023). Den mest centrala artikeln i relation till projektets huvudsyfte är den som visar att det är, bland olika grupper, samma personlighetsegenskaper (låg Öppenhet, låg emotionalitet [läs låg rädsla/oro] samt låg altruism) som förklarar varför vissa individer intresserar sig för att använda våld. Det som är mest intressant är att resultaten är likartade för, till exempel, muslimer som bor i Väst, i Asien och Mellanöstern men också för Mujahedin-krigare i Afghanistan (Obaidi, Bergh, Akrami, & Dovidio, 2023).
Övriga resultat
Den utökade tidsramen för projektet och parallell-tjänstgöring gjorde det möjligt att fördjupa sig i frågor som inte är direkt uttalade i projektbeskrivningen men som projektledaren och kollegor arbetet med under projekttiden. Samtliga arbeten kan dock betraktas närliggande till projektets syfte och handlar om till exempel metodutveckling, test av relaterade hypoteser eller vidareundersökning av projektets resultat.
Nya forskningsfrågor
Resultaten har varit i linje med projektets frågeställningar, men en fråga som har blivit alltmer intressant berör metod. Specifikt, en fråga som har återkommit är om instrumenten med vilken vi mäter personlighet (Femfaktormodellen och HEXACO) är tillräckliga för att förklara hela bredden av benägenhet till våld. Detta är en fråga som är värt att undersöka vidare både teoretiskt och empiriskt. En annan fråga som vi har diskuterat är utifrån våra resultat om sambandet mellan personlighet och extremism, radikalisering och benägenhet att använd våld varierar beroende på vad våldets används till, till exempel olika politiska motiv (höger, vänster, islamistisk). Det är svårt att besvara dessa frågor med resultaten från projektet men det finns lite stöd för en gemensam nämnare oavsett motiv (politiska eller andra) men vi har också sett skillnader. Dessa resultat visar att även denna fråga behöver en närmare undersökning. Mer kunskap om likheter och skillnader i vad som leder individer med olika motiv (t.ex. politiska) in i extremism och radikalisering är avgörande både för att upptäcka och att ta fram individualiserade åtgärder mot extremism och radikalisering.
Spridning av resultaten och samverkan
Samtliga resultat från projektet har publicerats eller är i färd att publiceras i internationella peer-review tidskrifter med möjlighet till open access. Vissa resultat har spridits genom deltagande i konferenser som till exempel International Society of Political Psychology (ISPP, 2016), Association of European Threat Assessment Professionals (AETAP, 2019), eller genom presentationer (inbjudna) vid European Counter Terrorism Centre (ECTC, Europol, 2018/2019), Center mot våldsbejakande extremism (CVE, 2018/2019) samt Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI, 2017/2019). Projektet har också utgjort grunden för samarbete med Center for Research on Extremism (C:REX vid Oslo universitet via Milan Obaidi samt Joanna Lundström), Professor John F. Dovidio (Yale University) samt Docent Lisa Kaati (Stockholms Universitet).