Makt i internationella relationer
Den planerade boken syntetiserar och utvecklar mina tidigare studier av maktbegreppet i internationella relationer. Användningen av maktbegreppet placeras i sin historiska och teoretiska kontext och en begreppsanalys genomförs med tre syften. För det första analyserar den koherensen i förhärskande definitioner. Den analysen visar exempelvis att realismen-den huvudsakliga teorin i akademiska förklaringar, i media och inom politiken- har vidgat sin maktanalys så att den blivit inkonsistent. För det andra, analyseras maktbegreppets roll i politiska diskurser. Politiker och diplomater behöver ett mått på makt för att kunna tilldela status och privilegier i internationell politik. Eftersom ett objektivt mått saknas får kampen om den rätta definitionen politiska konsekvenser: är vi överens om att internationell status ska baseras på mjuk, snarare än militär makt får det konsekvenser för vilka politiska mål som eftersträvas och för förståelsen av internationell konkurrens. För det tredje, byggde analysen av makt förr på politisk-teoretiska resonemang om ordning och autonomi i kombination med förklarande teorier om orsaker/effekter av inflytande och dominans. Kopplingen mellan dessa forskningsmål har med tiden förlorats, och med den förståelsen för hur våra rön påverkar båda dessa. Boken rekonstruerar begripliggörandet av makt på ett sätt som är kontextnära och koherent. Forskningsvistelsen vid Cornell University med sin specifika expertis kommer stärka skrivandet av denna bok.
Slutredovisning
Sabbatsårets främsta syfte var att vidareutveckla ett bokprojekt under kontrakt med Cambridge University Press om Makt och internationella Relationer. Härför erbjöds jag en forskningsvistelse av Cornell University, som anknöt mig både till Institutet för statsvetenskap och ’Judith Reppy Institute for Peace and Conflict Studies’ (Judith Reppy Institut för freds- och konfliktforskning) med deras reguljära forskningsseminarier.
Före min vistelse vid Cornell hade jag två riktlinjer för boken, som skulle stå för parallella trådar. Den ena inspirerades av konceptanalys och avsåg att mer eller mindre historiskt vägleda läsaren genom den idéhistoriska utvecklingen av olika förhållningssätt till makt inom Internationella Relationer (vilket alltid inkluderar utvecklingar i andra samhällsvetenskaper). Men det fanns även en andra, mer analytisk, tråd. Jag har under längre tid argumenterat för att maktanalys bäst förstås genom att man urskiljer och därefter analyserar relationen mellan de olika domäner av analys inom vilka makt utövas. Jag urskiljer tre sådana domäner som har signifikant betydelse för hur man förstår makt. En första är ontologisk, där förståelsen av makt är knuten till vår förståelse av själva innebörden av politik, ordning och det mänskliga tillståndet. Nästa domän är förklarande. Här används makt antingen som förklaringsfaktor, ofta som någon version av orsak eller disposition, eller som det som ska förklaras, då ofta liknat vid olika domineringsformer. Jag har skapat en 2x2 matris som tillhandahåller en typologi av dessa tillvägagångssätt i enlighet med analysnivå (mikro vs makro) och domän (ontologisk/konstitutiv och förklarande). En tredje domän är ovanlig inom vissa vetenskapsgrenar, men typisk för dem som är orienterade mot politik: den praktiska domänen, i vilken maktanalysen förflyttas till själva makthavarna och deras sätt att bedöma och hantera maktens roll i världshändelserna. Den första domänen handlar om själva förståelsen av samhällstillvaron; den andra använder makt för att förklara denna tillvaro; och den tredje reflekterar över hur makt faktiskt tillämpas och vad den betyder inom den samhälleliga praxis typisk för Internationella Relationer, huvudsakligen krig och diplomati. Bokens huvudtråd var historisk och introducerade de tre domänerna och skillnaden de medför när de blir ledande i vetenskapsgrenens intellektuella historia.
Forskningsvistelsen vid Cornell University gav mig alltså tillfälle att diskutera projektet med kollegor. Det kanske inte förvånar att jag slutligen omfokuserade bokens utkast genom att kombinera de två trådarna på annorlunda vis. De tidiga avsnitten skulle inte handla om realismens historiska bakgrund och betydelse. Istället skulle en noggrann analys av Hans Morgenthaus verk bli den paradigmatiska bakgrund mot vilken jag skulle utveckla de tre olika domänerna där maktanalys tillämpas inom Internationella Relationer. Realism, särskilt hos Max Weber och hans efterföljare inom Internationella Relationer (Hans Morgenthau, Raymond Aron) är den nick där de tre domänerna ännu är kombinerade, om än inte så koherent som traditionen hävdar. Sålunda skulle jag använda realismen för att introducera de tre domänerna istället för tvärtom. Följaktligen blev mitt första kapitel till tre kapitel, en komplett Del I i vilken jag använder Morgenthaus realism som bakgrund för att utveckla de olika domänernas logik och deras komplicerade interrelation, för en koherent konceptualisering, förståelse och analys av makt.
Del II, också tre kapitel, följer en huvudsakligen analytisk metod genom att vara organiserad i enlighet med domänerna, men vidmakthåller en tanke från intellektuell historia genom att analysera dem i den historiska följd i vilken de uppstod. Kapitel 4 börjar alltså med den förklarande domänen. Här diskuteras de olika metoderna och deras begränsningar, såväl dem som influeras av Steven Lukes välkända typologi som analyser makten i konstitutiva identitetsprocesser, såsom dem som skapar kön eller ras. Kritiken inkluderar då tendensen att överbelasta maktbegreppet (i makrostudier) eller att länka samman det med en felaktig syn på orsakssammanhang (i mikrostudier). Ett femte kapitel tar sig an den ontologiska domänen, i synnerhet i mottagandet av Foucault-inspirerad analys och återkomsten av en realpolitisk tradition, och även dess kritiker som inte vill se politik reducerad till en förståelse av makt, hur den än framställs. Slutligen ger ett sjätte kapitel en performativ vridning till den praktiska domänen. Ty även om vi trots alla ansträngningar inte kan fastställa ett mått för makt, så levererar politiker och observatörer sådana mått. Det finns inget mått för makt, men makt i mätandet– och en maktpolitik att definiera det måttet. I denna vridning efterliknar inte längre forskare praktiken genom att själva observera dess makt; de tillämpar sociologiska metoder för att observera maktens praktik och ritualer. Ett avslutande kapitel knyter ihop diskussionen genom att sammanfatta de olika vägar som forskningen kan välja, på grundval av en sammanfattande diskussion av de olika sätt som makt förhåller sig till vår förståelse av politik.
Förutom att min forskning vid Cornell medförde att jag stärkte bokens analytiska snarare än historiska logik (även om båda ännu finns där), förmådde den mig att ytterligare utveckla relationen mellan vår förståelse av politik och konceptualiseringen av makt som ett sätt att sammanföra de olika uppfattningarna om makt. Detta presenterades först i ett bokkapitel om Internationell politisk sociologi och i mitt stycke om Internationella Relationer som ska komma i Oxford Encyclopedia online. I det avslutande kapitlet kommer jag att använda denna diskussion för att summera.
Allt detta innebär att mer forskning behövs för att slutföra bokens utkast. Ställd inför valet att antingen sätta mig i isolering och slutföra boken som jag ursprungligen förutsett, eller att arbeta med mina kollegors tankar of förslag, valde jag det senare och började omforma mitt utkast. Tack vare forskningsvistelsen skrev jag ett första utkast till Del I, och kunde då frikostigt dra fördel av Cornells Olinbibliotek för tillgång till många av Morgenthaus tidiga tyska och franska publikationer, som annars är svårtillgängliga. Utöver detta, påbörjade jag ytterliga forskning för kapitel 4 och sammanfattningen, som ovan nämnts. Jag är tacksam för att forskningsvistelsen gett mig möjligheten att utforma ett mer ambitiöst projekt.
Samtidigt gavs jag tillfälle att knyta an till forskningen om makt vid Cornell. Professorerna Jill Frank och Peter Katzenstein höll ett seminarium om makt, inspirerade av deras respektive forskningsområden, klassisk filosofi och Internationella Relationer. Min egen forskning blev inlemmad i kursplanen och jag blev inbjuden att under två veckor presentera och diskutera den med deltagare och seminarieledare. I gengäld läste jag ett nytt bokmanuskript om Protean Power, redigerat av Peter Katzenstein och Lucia Antalova Seybert. Jag framförde kommentarer både vid Cornell och vid bokpanelen som tillägnades den vid den årliga sammankomsten för International Studies Association i Baltimore i egenskap av den inbjudne debattören. Cambridge University utgav boken januari 2018. Jag kan tryggt påstå att min insats var avgörande för bearbetningarna.
Ingen forskning kan komma till stånd utan tidigare och framtida åtaganden. Av publikationer under sabbatsåret vill jag särskilt nämna en. Jag tog ’time out’ för att skriva och publicera en längre replik till ett forum om min The Return of Geopolitics in Europe? Social mechanisms and foreign policy identity crises, i vilken jag svarade kritiker från politisk geografi (John Agnew, UCLA), geopolitisk teori (Daniel Deudney, John Hopkins University), kvalitativ metodologi och process-tracing (Jeffrey Checkel, Simon Fraser University, Vancouver) och kritiska säkerhetsstudier (Jennifer Mitzen, Ohio State University). Redaktörerna på tidskriften Cooperation and Conflict beslöt att ge open access till forumet (för andra publikationer, inte tidigare nämna, se följande lista).
Före min vistelse vid Cornell hade jag två riktlinjer för boken, som skulle stå för parallella trådar. Den ena inspirerades av konceptanalys och avsåg att mer eller mindre historiskt vägleda läsaren genom den idéhistoriska utvecklingen av olika förhållningssätt till makt inom Internationella Relationer (vilket alltid inkluderar utvecklingar i andra samhällsvetenskaper). Men det fanns även en andra, mer analytisk, tråd. Jag har under längre tid argumenterat för att maktanalys bäst förstås genom att man urskiljer och därefter analyserar relationen mellan de olika domäner av analys inom vilka makt utövas. Jag urskiljer tre sådana domäner som har signifikant betydelse för hur man förstår makt. En första är ontologisk, där förståelsen av makt är knuten till vår förståelse av själva innebörden av politik, ordning och det mänskliga tillståndet. Nästa domän är förklarande. Här används makt antingen som förklaringsfaktor, ofta som någon version av orsak eller disposition, eller som det som ska förklaras, då ofta liknat vid olika domineringsformer. Jag har skapat en 2x2 matris som tillhandahåller en typologi av dessa tillvägagångssätt i enlighet med analysnivå (mikro vs makro) och domän (ontologisk/konstitutiv och förklarande). En tredje domän är ovanlig inom vissa vetenskapsgrenar, men typisk för dem som är orienterade mot politik: den praktiska domänen, i vilken maktanalysen förflyttas till själva makthavarna och deras sätt att bedöma och hantera maktens roll i världshändelserna. Den första domänen handlar om själva förståelsen av samhällstillvaron; den andra använder makt för att förklara denna tillvaro; och den tredje reflekterar över hur makt faktiskt tillämpas och vad den betyder inom den samhälleliga praxis typisk för Internationella Relationer, huvudsakligen krig och diplomati. Bokens huvudtråd var historisk och introducerade de tre domänerna och skillnaden de medför när de blir ledande i vetenskapsgrenens intellektuella historia.
Forskningsvistelsen vid Cornell University gav mig alltså tillfälle att diskutera projektet med kollegor. Det kanske inte förvånar att jag slutligen omfokuserade bokens utkast genom att kombinera de två trådarna på annorlunda vis. De tidiga avsnitten skulle inte handla om realismens historiska bakgrund och betydelse. Istället skulle en noggrann analys av Hans Morgenthaus verk bli den paradigmatiska bakgrund mot vilken jag skulle utveckla de tre olika domänerna där maktanalys tillämpas inom Internationella Relationer. Realism, särskilt hos Max Weber och hans efterföljare inom Internationella Relationer (Hans Morgenthau, Raymond Aron) är den nick där de tre domänerna ännu är kombinerade, om än inte så koherent som traditionen hävdar. Sålunda skulle jag använda realismen för att introducera de tre domänerna istället för tvärtom. Följaktligen blev mitt första kapitel till tre kapitel, en komplett Del I i vilken jag använder Morgenthaus realism som bakgrund för att utveckla de olika domänernas logik och deras komplicerade interrelation, för en koherent konceptualisering, förståelse och analys av makt.
Del II, också tre kapitel, följer en huvudsakligen analytisk metod genom att vara organiserad i enlighet med domänerna, men vidmakthåller en tanke från intellektuell historia genom att analysera dem i den historiska följd i vilken de uppstod. Kapitel 4 börjar alltså med den förklarande domänen. Här diskuteras de olika metoderna och deras begränsningar, såväl dem som influeras av Steven Lukes välkända typologi som analyser makten i konstitutiva identitetsprocesser, såsom dem som skapar kön eller ras. Kritiken inkluderar då tendensen att överbelasta maktbegreppet (i makrostudier) eller att länka samman det med en felaktig syn på orsakssammanhang (i mikrostudier). Ett femte kapitel tar sig an den ontologiska domänen, i synnerhet i mottagandet av Foucault-inspirerad analys och återkomsten av en realpolitisk tradition, och även dess kritiker som inte vill se politik reducerad till en förståelse av makt, hur den än framställs. Slutligen ger ett sjätte kapitel en performativ vridning till den praktiska domänen. Ty även om vi trots alla ansträngningar inte kan fastställa ett mått för makt, så levererar politiker och observatörer sådana mått. Det finns inget mått för makt, men makt i mätandet– och en maktpolitik att definiera det måttet. I denna vridning efterliknar inte längre forskare praktiken genom att själva observera dess makt; de tillämpar sociologiska metoder för att observera maktens praktik och ritualer. Ett avslutande kapitel knyter ihop diskussionen genom att sammanfatta de olika vägar som forskningen kan välja, på grundval av en sammanfattande diskussion av de olika sätt som makt förhåller sig till vår förståelse av politik.
Förutom att min forskning vid Cornell medförde att jag stärkte bokens analytiska snarare än historiska logik (även om båda ännu finns där), förmådde den mig att ytterligare utveckla relationen mellan vår förståelse av politik och konceptualiseringen av makt som ett sätt att sammanföra de olika uppfattningarna om makt. Detta presenterades först i ett bokkapitel om Internationell politisk sociologi och i mitt stycke om Internationella Relationer som ska komma i Oxford Encyclopedia online. I det avslutande kapitlet kommer jag att använda denna diskussion för att summera.
Allt detta innebär att mer forskning behövs för att slutföra bokens utkast. Ställd inför valet att antingen sätta mig i isolering och slutföra boken som jag ursprungligen förutsett, eller att arbeta med mina kollegors tankar of förslag, valde jag det senare och började omforma mitt utkast. Tack vare forskningsvistelsen skrev jag ett första utkast till Del I, och kunde då frikostigt dra fördel av Cornells Olinbibliotek för tillgång till många av Morgenthaus tidiga tyska och franska publikationer, som annars är svårtillgängliga. Utöver detta, påbörjade jag ytterliga forskning för kapitel 4 och sammanfattningen, som ovan nämnts. Jag är tacksam för att forskningsvistelsen gett mig möjligheten att utforma ett mer ambitiöst projekt.
Samtidigt gavs jag tillfälle att knyta an till forskningen om makt vid Cornell. Professorerna Jill Frank och Peter Katzenstein höll ett seminarium om makt, inspirerade av deras respektive forskningsområden, klassisk filosofi och Internationella Relationer. Min egen forskning blev inlemmad i kursplanen och jag blev inbjuden att under två veckor presentera och diskutera den med deltagare och seminarieledare. I gengäld läste jag ett nytt bokmanuskript om Protean Power, redigerat av Peter Katzenstein och Lucia Antalova Seybert. Jag framförde kommentarer både vid Cornell och vid bokpanelen som tillägnades den vid den årliga sammankomsten för International Studies Association i Baltimore i egenskap av den inbjudne debattören. Cambridge University utgav boken januari 2018. Jag kan tryggt påstå att min insats var avgörande för bearbetningarna.
Ingen forskning kan komma till stånd utan tidigare och framtida åtaganden. Av publikationer under sabbatsåret vill jag särskilt nämna en. Jag tog ’time out’ för att skriva och publicera en längre replik till ett forum om min The Return of Geopolitics in Europe? Social mechanisms and foreign policy identity crises, i vilken jag svarade kritiker från politisk geografi (John Agnew, UCLA), geopolitisk teori (Daniel Deudney, John Hopkins University), kvalitativ metodologi och process-tracing (Jeffrey Checkel, Simon Fraser University, Vancouver) och kritiska säkerhetsstudier (Jennifer Mitzen, Ohio State University). Redaktörerna på tidskriften Cooperation and Conflict beslöt att ge open access till forumet (för andra publikationer, inte tidigare nämna, se följande lista).