Metaetisk pluralism
Vad är det att anse (och säga) att en handling är moraliskt fel (eller rätt, bra, dålig etc)? Svaret på denna fundamentala moralfilosofiska fråga är intressant i sig, men också viktigt för att det spelar roll för om det kan finnas objektiva svar på och kunskap om moraliska frågeställningar. Inom metaetiken har en mängd olika svar på frågan givits, tex: att moraliska åsikter är trosföreställningar om objektiva moraliska fakta; att de är trosföreställningar vars sanning är kontextberoende och varierar mellan personer; att de är inställningar till handlingar snarare är trosföreställningar. Dessa teorier ger alltså vitt skilda beskrivningar av vad moraliska åsikter är, men de delar vad vi kan kalla för antagandet om enhetlighet: att alla felaktighetsomdömen (och andra moraliska omdömen) ska analyseras på samma sätt. På senare år har vissa filosofer ifrågasatt detta antagande och argumenterat för metaetisk pluralism, dvs att olika analyser kan vara riktiga för olika fel-omdömen. Denna idé skulle kunna förklara varför det är så svårt att nå konsensus om vad moraliska omdömen är. Syftet med detta projekt är att systematisk undersöka pluralismen som ett alternativ inom metaetiken och att diskutera dess teoretiska utmaningar. Detta kommer att göras genom att jämföra olika föreslagna pluralistiska idéer, undersöka invändningar och koppla diskussionen om metaetisk pluralism till en vidare filosofisk kontext och frågor om mening, begrepp, filosofisk oenighet och metodologi.
Slutredovisning
Detta projekt har haft som syfte att utveckla centrala aspekter av en filosofisk idé vi kan kalla “metaetisk pluralism”. Filosofer är oense om vilken som är den korrekta analysen av moraliska omdömen. Med andra ord: de accepterar olika teorier om vad det är att tänka (eller säga) att en handling är moraliskt fel, rätt, bra, dålig, etc. Ta till exempel omdömet att en handling H är moraliskt fel: icke-naturalister analyserar sådana omdömen som trosföreställningar att H har en speciell normativ egenskap; naturalister analyserar dem som trosföreställningar om att H har någon ”naturlig” egenskap (t.ex. orsakar lidande eller skada); kontextualister/relativister analyserar dem som trosföreställningar om att H strider mot talarens egna eller hennes samhälles moraliska standard; icke-kognitivister analyserar dem som negativa attityder mot H (snarare än trosföreställningar). Ett gemensamt antagande bakom alla dessa teorier är att en enda analys är korrekt om alla omdömen om handlingars moraliska felaktighet. Det är detta antagande som metaetisk pluralism ifrågasätter: Olika analyser kan vara korrekta för olika personers moraliska tankar/yttranden. Jag har försvarat en sådan teori i tidigare publikationer, baserat på tanken att en del av förklaringen till oenigheten mellan metaetiker (om vilken som är rätt analys) är att de (liksom människor i gemen) har olika intuitioner om vad moraliska bedömningar handlar om (eller vad som krävs för att en handling ska vara tex moraliskt fel). Sådana intuitioner motsvarar personernas dispositioner att använda moraliska begrepp, och om man (vilket är vanligt) tänker sig att begreppsligt innehåll och mening bestäms av användning, så kan variation i sådana dispositioner indikera variation i begreppsligt innehåll. Syftet med detta projekt har varit att undersöka denna uppfattning och vidareutveckla en version av den som jag i tidigare arbeten har börjat försvara. Huvudarbetet i projektet har varit att utveckla tre aspekter av teorin. Dessa motsvarar också de tre huvudresultaten.
1. Det första rör en nödvändig förutsättning för att pluralismen ska vara en teori som inte är uppenbart självmotsägande. Kärnan i metaetisk pluralism (av det slag som jag föreslår) är påståendet att två personer kan tro på olika propositioner, men att båda ändå kan vara trosföreställningar att handling A är moraliskt fel. Detta strider mot en grundläggande och enkel uppfattning om vad det är att tro samma sak, som vi kan kalla propositionalism:
Att tro att A är en stol är att tro propositionen att x är en stol.
Att tro att A är fel är att tro propositionen att A är fel
Ska vi då, eftersom metaetisk pluralism strider mot denna till synes gemensamma och rimliga uppfattning, sluta oss till att metaetisk pluralism är en orimlig position? Jag argumenterar för att vi istället ska förkasta propositionalism. Jag hävdar att det inte bara är en felaktig uppfattning när det gäller moraliska eller andra normativa övertygelser, propositionalism är generellt felaktig. Att tro att A är en stol är till exempel inte att tro på något specifikt innehåll, dvs. propositionen att A är en stol. Denna idé försvarar jag i ett artikelutkast som är submitterat till en tidskrift ("Mananas, Flusses and Jartles: Belief Individuation in light of Peripheral Concept Variation") och en viktig del av en annan publicerat artikel ("Reconsidering the Meta-etical Implications of Motivational Internalism and Externalism, 2020 ”).
2. Det andra huvudresultatet avser den kanske vanligaste invändningen mot åsikter som metaetisk pluralism (och andra moraliska relativistiska/kontextualistiska åsikter): nämligen att de inte kan redogöra för oenighet. Teorierna verkar nämligen implicera att människor talar förbi varandra snarare än är oense när de har olika moraliska åsikter. Pluralister kan, för det första, inte förklara moralisk oenighet som vanlig doxastisk oenighet, det vill säga de kan inte förstå oenigheten i termer av trosföreställningar med ömsesidigt oförenliga innehåll. Den pluralistiska uppfattningen som jag försvarar kan inte heller kombineras med en icke-kognitivistisk förklaring av moraliska oenigheter i termer av motstridiga önskningar, eftersom (alla) moraliska omdömen, enligt denna position, inte är önskningar och inte nödvändigtvis åtföljs av önskningar. Således behövs en annan förklaring av moralisk oenighet om pluralism (eller någon annan liknande position) ska försvaras.
Teorin som jag utvecklar och försvarar är att deontisk moralisk oenighet kan förklaras i termer av det faktum att deontiska moraliska bedömningar har ”praktisk riktning”: de är bedömningar som man kan agera i enlighet med (eller i strid mot). A och B är moraliskt oeniga, om och endast om: det finns vissa handlingar som är i enlighet med A:s moraliska omdöme men i strid med Bs moraliska omdöme. (Detta är grundidén - vissa justeringar måste göras för att ta hänsyn till komplexa moraliska meningsskiljaktigheter.) Om så är fallet finns det så att säga en konflikt mellan de praktiska konsekvenserna av de moraliska omdömena, vilket gör att vi får en sorts oenighet som liknar den icke-kognitivistiska förklaringen utan att förutsätta en nära relation mellan moraliska omdömen och önskningar. Utvecklingen av denna idé har två delar. För det första: tanken att normativ oenighet kan förklaras i termer av praktisk riktning. För det andra: för att denna uppfattning ska vara till hjälp för metaetisk pluralism, måste pluralism vara förenlig med tanken att moraliska omdömen (nödvändigtvis) har praktisk riktning: annars kan inte alla moraliska oenigheter förklaras i termer av praktisk riktning. Ett artikelutkast med denna idé har färdigställts och skickats in till en tidskrift (“Moral Disagreement and Practical Direction”).
3. Det tredje huvudresultatet gäller en annan invändning mot pluralism: Pluralism innebär att olika personers moraliska trosföreställningar kan ha olika innehåll, och att vissa personers moraliska trosföreställningar handlar om vanliga naturliga egenskaper (t.ex. om den troendes egna moraliska standard). En vanlig invändning mot sådana naturalistiska åsikter om innehållet i moralisk tro är att de inte förklarar normativiteten hos moraliska omdömen. Jag har utvecklat en ny idé om hur man kan redogöra för denna normativitet. Mycket kortfattat: Vi uppfattar vissa fenomen som saker som man kan ageras i enlighet med. Vi kan tex bygga i enlighet med en byggnadsritning, montera i enlighet med en monteringsanvisning för en IKEA-möbel, eller spela i enlighet med schackregler. Jag argumenterar för att vi upplever dem på det här sättet eftersom de är saker som har en viss handlingsledande roll i våra sociala praktiker. Anledningen till att vi har dem är att de ska styra våra handlingar på vissa sätt: därför upplevs dessa sätt att agera som varandes i enlighet med dem. Jag hävdar att detta är början på en förklaring av våra intuitioner av normativitet. När vi upplever dessa fenomen som saker vi kan handla i enlighet med så upplever vi dem också, i förlängningen, som saker som ”talar om för oss” hur vi ska agera: hur vi ska bygga, montera och spela schack. På samma sätt, och av samma anledning, uppfattar vi moraliska fakta (de fakta som moraliska omdömen handlar om) som saker som vi kan handla i enlighet med, och som saker som talar om för oss hur vi ska agera. Det är förvisso sant att vi inte ser de andra sakerna som normativa i exakt samma bemärkelse som moraliska fakta. Men skillnaden kan förklaras: när det gäller moraliska fakta upplever vi det inte som att de talar om för oss vad vi ska göra för att någon institution eller konvention har skapat dem för att vägleda vårt beteende – vi upplever de istället som icke-konventionell preskriptiva, och därför som genuint normativa. Jag argumenterar för denna teori i ett artikel-manus som är inskickat till en tidskrift (“Practicality and Normativity for Moral Naturalists”)
Projektets resultat har presenterats vid konferenser (2017 i Lissabon, 2018 i Warszawa och Kent, 2019 i Groningen och 2020 (men skjutits upp till 2021) i Köpenhamn) och vid olika seminarier.
Publikationer
Ragnar Francén (2020) “Reconsidering the Meta-ethical Implications of Motivational Internalism and Externalism” Theoria, 86 (3): 359-388
https://doi.org/10.1111/theo.12245 (Open access)
Inskickade artikel-utkast
“Moral Disagreement and Practical Direction”
“Practicality and Normativity for Moral Naturalists”
“Mananas, Flusses and Jartles: Belief Individuation in light of Peripheral Concept Variation”
“Finding Wrong”
1. Det första rör en nödvändig förutsättning för att pluralismen ska vara en teori som inte är uppenbart självmotsägande. Kärnan i metaetisk pluralism (av det slag som jag föreslår) är påståendet att två personer kan tro på olika propositioner, men att båda ändå kan vara trosföreställningar att handling A är moraliskt fel. Detta strider mot en grundläggande och enkel uppfattning om vad det är att tro samma sak, som vi kan kalla propositionalism:
Att tro att A är en stol är att tro propositionen att x är en stol.
Att tro att A är fel är att tro propositionen att A är fel
Ska vi då, eftersom metaetisk pluralism strider mot denna till synes gemensamma och rimliga uppfattning, sluta oss till att metaetisk pluralism är en orimlig position? Jag argumenterar för att vi istället ska förkasta propositionalism. Jag hävdar att det inte bara är en felaktig uppfattning när det gäller moraliska eller andra normativa övertygelser, propositionalism är generellt felaktig. Att tro att A är en stol är till exempel inte att tro på något specifikt innehåll, dvs. propositionen att A är en stol. Denna idé försvarar jag i ett artikelutkast som är submitterat till en tidskrift ("Mananas, Flusses and Jartles: Belief Individuation in light of Peripheral Concept Variation") och en viktig del av en annan publicerat artikel ("Reconsidering the Meta-etical Implications of Motivational Internalism and Externalism, 2020 ”).
2. Det andra huvudresultatet avser den kanske vanligaste invändningen mot åsikter som metaetisk pluralism (och andra moraliska relativistiska/kontextualistiska åsikter): nämligen att de inte kan redogöra för oenighet. Teorierna verkar nämligen implicera att människor talar förbi varandra snarare än är oense när de har olika moraliska åsikter. Pluralister kan, för det första, inte förklara moralisk oenighet som vanlig doxastisk oenighet, det vill säga de kan inte förstå oenigheten i termer av trosföreställningar med ömsesidigt oförenliga innehåll. Den pluralistiska uppfattningen som jag försvarar kan inte heller kombineras med en icke-kognitivistisk förklaring av moraliska oenigheter i termer av motstridiga önskningar, eftersom (alla) moraliska omdömen, enligt denna position, inte är önskningar och inte nödvändigtvis åtföljs av önskningar. Således behövs en annan förklaring av moralisk oenighet om pluralism (eller någon annan liknande position) ska försvaras.
Teorin som jag utvecklar och försvarar är att deontisk moralisk oenighet kan förklaras i termer av det faktum att deontiska moraliska bedömningar har ”praktisk riktning”: de är bedömningar som man kan agera i enlighet med (eller i strid mot). A och B är moraliskt oeniga, om och endast om: det finns vissa handlingar som är i enlighet med A:s moraliska omdöme men i strid med Bs moraliska omdöme. (Detta är grundidén - vissa justeringar måste göras för att ta hänsyn till komplexa moraliska meningsskiljaktigheter.) Om så är fallet finns det så att säga en konflikt mellan de praktiska konsekvenserna av de moraliska omdömena, vilket gör att vi får en sorts oenighet som liknar den icke-kognitivistiska förklaringen utan att förutsätta en nära relation mellan moraliska omdömen och önskningar. Utvecklingen av denna idé har två delar. För det första: tanken att normativ oenighet kan förklaras i termer av praktisk riktning. För det andra: för att denna uppfattning ska vara till hjälp för metaetisk pluralism, måste pluralism vara förenlig med tanken att moraliska omdömen (nödvändigtvis) har praktisk riktning: annars kan inte alla moraliska oenigheter förklaras i termer av praktisk riktning. Ett artikelutkast med denna idé har färdigställts och skickats in till en tidskrift (“Moral Disagreement and Practical Direction”).
3. Det tredje huvudresultatet gäller en annan invändning mot pluralism: Pluralism innebär att olika personers moraliska trosföreställningar kan ha olika innehåll, och att vissa personers moraliska trosföreställningar handlar om vanliga naturliga egenskaper (t.ex. om den troendes egna moraliska standard). En vanlig invändning mot sådana naturalistiska åsikter om innehållet i moralisk tro är att de inte förklarar normativiteten hos moraliska omdömen. Jag har utvecklat en ny idé om hur man kan redogöra för denna normativitet. Mycket kortfattat: Vi uppfattar vissa fenomen som saker som man kan ageras i enlighet med. Vi kan tex bygga i enlighet med en byggnadsritning, montera i enlighet med en monteringsanvisning för en IKEA-möbel, eller spela i enlighet med schackregler. Jag argumenterar för att vi upplever dem på det här sättet eftersom de är saker som har en viss handlingsledande roll i våra sociala praktiker. Anledningen till att vi har dem är att de ska styra våra handlingar på vissa sätt: därför upplevs dessa sätt att agera som varandes i enlighet med dem. Jag hävdar att detta är början på en förklaring av våra intuitioner av normativitet. När vi upplever dessa fenomen som saker vi kan handla i enlighet med så upplever vi dem också, i förlängningen, som saker som ”talar om för oss” hur vi ska agera: hur vi ska bygga, montera och spela schack. På samma sätt, och av samma anledning, uppfattar vi moraliska fakta (de fakta som moraliska omdömen handlar om) som saker som vi kan handla i enlighet med, och som saker som talar om för oss hur vi ska agera. Det är förvisso sant att vi inte ser de andra sakerna som normativa i exakt samma bemärkelse som moraliska fakta. Men skillnaden kan förklaras: när det gäller moraliska fakta upplever vi det inte som att de talar om för oss vad vi ska göra för att någon institution eller konvention har skapat dem för att vägleda vårt beteende – vi upplever de istället som icke-konventionell preskriptiva, och därför som genuint normativa. Jag argumenterar för denna teori i ett artikel-manus som är inskickat till en tidskrift (“Practicality and Normativity for Moral Naturalists”)
Projektets resultat har presenterats vid konferenser (2017 i Lissabon, 2018 i Warszawa och Kent, 2019 i Groningen och 2020 (men skjutits upp till 2021) i Köpenhamn) och vid olika seminarier.
Publikationer
Ragnar Francén (2020) “Reconsidering the Meta-ethical Implications of Motivational Internalism and Externalism” Theoria, 86 (3): 359-388
https://doi.org/10.1111/theo.12245 (Open access)
Inskickade artikel-utkast
“Moral Disagreement and Practical Direction”
“Practicality and Normativity for Moral Naturalists”
“Mananas, Flusses and Jartles: Belief Individuation in light of Peripheral Concept Variation”
“Finding Wrong”