Valrelaterat våld och det institutionella arvet
Införandet av flerpartival är grundläggande i övergången från auktoritärt till demokratiskt styre. Men erfarenheter från olika delar av världen ‒ i Afghanistan, Zimbabwe och Colombia ‒ visar att val kan urarta i våldsamheter. Våldsamma val hindar individer från att utöva sina politiska rättigheter och undergräver förtroendet för demokratiska institutioner. Hittills har forskning om orsakerna till valrelaterat våld främst fokuserat på de omedelbara faktorer som påverkar valets dynamik, såsom osäkerhet kring valutfallet eller närvaron av valobservatörer. I denna studie skiftar vi fokus från det kortsiktiga perspektivet till att studera de långsiktiga processer som styr hur institutioner utvecklas över tid. Vi ställer frågan: Hur påverkas risken för valrelaterat våld av institutionell utveckling innan, under och efter övergången från auktoritärt till demokratiskt styre? Studien använder både kvantitativa och kvalitativa analyser för att fånga processer över tid och rum. Projektet innefattar en global datainsamling som innefattar valrelaterade konflikter under tidsperioden 1989 till 2015 och som utgör grunden för avancerade statistiska analyser. Kvantitativ analys kompletteras av en jämförande analys av Kenya och Zambia, som har exempelvis likande valsystem, men påfallande olika erfarenheter av våld under val. Sammantaget kommer studien att bidra till att öka kunskapen om valrelaterat våld och konsekvenserna för politiska institutioner, fred och demokrati.
Slutredovisning
Valrelaterat våld och det institutionella arvet
Våld utgör ett starkt hot mot demokratiska val och går på tvärs mot själva idén om demokrati. Projektets övergripande syfte har varit att undersöka hur förekomsten av valrelaterat våld påverkas av hur centrala institutioner utvecklas innan, under och efter övergången från autokratiskt till demokratiskt styre. Till skillnad från tidigare forskning, som övervägande har fokuserat på hur kortsiktiga faktorer inverkar på förekomsten av våldsamma val, står utvecklingen över längre tidsperioder i centrum i detta projekt.
Projektet har genomförts genom tre huvudsakliga delar. En första komponent adresserar en informationslucka genom skapandet av ett globalt dataset – Deadly Electoral Conflict (DECO) Dataset – som kartlägger valrelaterat våld under tidsperioden 1989 till 2017. I en andra del av projektet har vi använt statistiska metoder för att analysera global data om demokrati och politiska institutioner över långa tidsperioder, för att fånga hur de politiska institutionernas sammansättning påverkar risken för storskaligt politiskt våld. I en tredje komponent har vi genomfört kvalitativa analyser och jämförelser mellan och inom Kenya och Zambia för att utröna hur institutionell utveckling över tid påverkar huruvida våld förekommer i samband med val.
Projektet bidrar till forskningen om valrelaterat våld och dess relation till politiska institutioner, över tid och mellan länder, genom att fylla båda teoretiska och emirpiska kunskapsluckor.
För det första utgör DECO en unik dataresurs för forskare som studerar valrelaterat våld. DECO har redan gett upphov till nya insikter om fenomenet. En uppenbar fördel med DECO i jämförelse med relaterade datakällor är att den dokumenterar valrelaterat våld över en 30-årsperiod. En annan fördel är att DECO bygger på en stringent metod för att särskilja valrelaterat våld från andra former av politiskt våld. Då datasetet bygger på och är kompatibel med en annan viktig datakälla som kartlägger organiserat våld – UCDP-GED – möjliggör DECO analys av direkta kopplingar mellan organiserat våld, konflikter i samband med val och den bredare dynamiken kring politiskt våld. Ett viktigt resultat från analys av DECO-data är att våldsincidenter kopplade till val fördelas relativt jämt över tre olika kategorier av våld: 1) våld mellan organiserade väpnade aktörer, där minst en av parterna utgörs av en stat (35%); 2) våld mellan icke-statliga väpnade aktörer, som exempelvis rebell- eller milisgrupper, politiska partier eller etniska grupper (29%); och 3) våld mot obeväpnade civila utfört av en statlig eller icke-statlig väpnad aktör (33%). DECO kartlägger även en fjärde kategori av våld mellan en organiserad väpnad aktör (företrädesvis statliga styrkor) och civila som beväpnat sig. Denna kategori utgör endast 3% av incidenterna. DECO:s kategorisering av våld möjliggör analys av hur olika politiska institutioner eller interventioner påverkar olika typer av valrelaterat våld genom jämförelser mellan och inom länder och över tid, samt mer detaljerade analyser av konsekvenserna av sådant våld.
För det andra bidrar projektet till att blottlägga hur arvet från auktoritärt styre kastar en lång skugga över ett lands demokrati i samband med införandet av flerpartival som i sin tur bidrar till att förklara förekomst och avsaknad av valrelaterat våld. Särskilt vår jämförelse mellan Zambia, där de första flerpartivalen var fredliga, och Kenya, där de första flerpartivalen var våldsamma, uppvisar tydligt de politiska arven från ländernas olika auktoritära styren (Brosché, Fjelde & Höglund 2021). Inom ramen för ett auktoritärt, multietniskt samhälle, visar studien hur politiska ledare som styr länderna med hjälp av stöd från en begränsad del av samhället, skapar relationer mellan de etniska grupperna som karaktäriseras av konkurrens och fragmentering. Vid införandet av flerpartival, ökar den typen av exkluderande sätt att regera risken för valrelaterat våld genom att bidra till mer konkurrensinriktade relationer mellan etniska grupper. Därtill begränsas möjligheten för att bygga politiska koalitioner över etniska skiljelinjer. I ett sådant sammanhang vinner ledarna på att förlita sig på valstrategier som bygger på diskurser som är fientliga och aggressiva gentemot andra etniska grupper. Däremot är regeringsstrategier som bygger på ett bredare politiskt stöd (ett mer inkluderande styre), mer benägna att skapa etniska relationer som minskar riskerna för våld vid införandet av flerpartival genom att främja inkluderande förhandlingar inom eliten och genom att bidra till bättre relationer mellan etniska grupper, vilket minskar incitamenten för fientlig mobilisering mot andra etniska grupper.
För det tredje ger projektet nya insikter om hur olika konfigurationer av demokratiska institutioner dämpar risken för storskaligt politiskt våld, med särskild tonvikt på hur val i kombination med andra politiska institutioner bidrar till mer eller mindre fredliga politiska utfall. Våra resultat, som bygger på globala data med långa tidsserier, indikerar att öppna och fria val endast är en av flera institutionella mekanismer genom vilka medborgare kan hålla sina politiska ledare ansvariga, och att val i sig inte alltid är tillräckligt för att minska risken för storskaligt politiskt våld. I en första studie (Hegre, Bernhard & Teorell, 2018) visar resultaten hur i synnerhet ett starkt civilsamhälle bidrar till demokratiska processer mellan valen som bidrar till att minska risken för mellanstatliga konflikter. En andra studie (Fjelde, Knutsen & Nygård, 2021) visar att för att minska risken för inomstatlig konflikt, måste val – som utgör ett vertikal utkrävande av ansvar – kombineras med andra, horisontella mekanismer för ansvarsutkrävande i form av institutionella begränsningar av regeringsmakt, såsom ett starkt parlament eller oberoende rättsväsende.
Projektet har gett upphov till flera nya forskningsfrågor. En första fråga relaterar till behovet av att på djupet analysera de aktörer som är involverade i valrelaterat våld. Till exempel har det blivit uppenbart att forskningsfältet antar en alltför förenklad syn på aktörer genom att använda en tvåpartskonceptualisering bestående av regeringen mot oppositionen. En sådan dikotomi fångar inte våld som sker mellan aktörer inom oppositionen och medger inte heller analys av de flertaliga aktörer som finns på regeringssidan – polisen, regeringsanslutna miliser eller politiska anhängare som använder våld för att påverka valen. Denna begränsning i tidigare forskning som blottlagts under projektets genomförande utgör grunden för ett nytt projekt finansierat av Vetenskapsrådet som tar upp aktörskonstellationer och mönster i förekomsten av valrelaterat våld. En annan forskningsfråga som har hamnat i förgrunden genom vårt arbete med detta projekt, är de långsiktiga konsekvenserna av valrelaterat våld för institutioner och politiskt beteende. Våra fallstudier belyser hur olika valinstitutioner i kombination med den politiska diskursen skapar en miljö som främjar våld. Våra resultat visar också att när valrelaterat våld väl utspelar sig längs etniska och/eller partipolitiska linjer, förblir polarisering och fiendskap en utmaning för demokratisering. Vi arbetar för närvarande med flera studier som undersöker dessa politiska arv som genererats av våld.
Projektresultaten har spridits genom flera kanaler. Projektmedlemmar har presenterat forskningen på nationella och internationella konferenser och i olika akademiska miljöer, bland annat vid konferenser såsom Annual Conference of the American Political Science Association, Development Research Conference, Amsterdam University, och Varieties of Democracy (Göteborgs universitet). Vi har haft kontakt med relevanta intressenter både i samband med fältarbete i Zambia och Kenya, och genom dialog och samtal med praktiker organiserade av till exempel Folke Bernadotteakademin. Vi har också skrivit populärvetenskapliga artiklar för att våra forskningsresultat ska nå en bred publik. Alla publicerade artiklar och bokkapitel är fritt tillgängliga.
Våld utgör ett starkt hot mot demokratiska val och går på tvärs mot själva idén om demokrati. Projektets övergripande syfte har varit att undersöka hur förekomsten av valrelaterat våld påverkas av hur centrala institutioner utvecklas innan, under och efter övergången från autokratiskt till demokratiskt styre. Till skillnad från tidigare forskning, som övervägande har fokuserat på hur kortsiktiga faktorer inverkar på förekomsten av våldsamma val, står utvecklingen över längre tidsperioder i centrum i detta projekt.
Projektet har genomförts genom tre huvudsakliga delar. En första komponent adresserar en informationslucka genom skapandet av ett globalt dataset – Deadly Electoral Conflict (DECO) Dataset – som kartlägger valrelaterat våld under tidsperioden 1989 till 2017. I en andra del av projektet har vi använt statistiska metoder för att analysera global data om demokrati och politiska institutioner över långa tidsperioder, för att fånga hur de politiska institutionernas sammansättning påverkar risken för storskaligt politiskt våld. I en tredje komponent har vi genomfört kvalitativa analyser och jämförelser mellan och inom Kenya och Zambia för att utröna hur institutionell utveckling över tid påverkar huruvida våld förekommer i samband med val.
Projektet bidrar till forskningen om valrelaterat våld och dess relation till politiska institutioner, över tid och mellan länder, genom att fylla båda teoretiska och emirpiska kunskapsluckor.
För det första utgör DECO en unik dataresurs för forskare som studerar valrelaterat våld. DECO har redan gett upphov till nya insikter om fenomenet. En uppenbar fördel med DECO i jämförelse med relaterade datakällor är att den dokumenterar valrelaterat våld över en 30-årsperiod. En annan fördel är att DECO bygger på en stringent metod för att särskilja valrelaterat våld från andra former av politiskt våld. Då datasetet bygger på och är kompatibel med en annan viktig datakälla som kartlägger organiserat våld – UCDP-GED – möjliggör DECO analys av direkta kopplingar mellan organiserat våld, konflikter i samband med val och den bredare dynamiken kring politiskt våld. Ett viktigt resultat från analys av DECO-data är att våldsincidenter kopplade till val fördelas relativt jämt över tre olika kategorier av våld: 1) våld mellan organiserade väpnade aktörer, där minst en av parterna utgörs av en stat (35%); 2) våld mellan icke-statliga väpnade aktörer, som exempelvis rebell- eller milisgrupper, politiska partier eller etniska grupper (29%); och 3) våld mot obeväpnade civila utfört av en statlig eller icke-statlig väpnad aktör (33%). DECO kartlägger även en fjärde kategori av våld mellan en organiserad väpnad aktör (företrädesvis statliga styrkor) och civila som beväpnat sig. Denna kategori utgör endast 3% av incidenterna. DECO:s kategorisering av våld möjliggör analys av hur olika politiska institutioner eller interventioner påverkar olika typer av valrelaterat våld genom jämförelser mellan och inom länder och över tid, samt mer detaljerade analyser av konsekvenserna av sådant våld.
För det andra bidrar projektet till att blottlägga hur arvet från auktoritärt styre kastar en lång skugga över ett lands demokrati i samband med införandet av flerpartival som i sin tur bidrar till att förklara förekomst och avsaknad av valrelaterat våld. Särskilt vår jämförelse mellan Zambia, där de första flerpartivalen var fredliga, och Kenya, där de första flerpartivalen var våldsamma, uppvisar tydligt de politiska arven från ländernas olika auktoritära styren (Brosché, Fjelde & Höglund 2021). Inom ramen för ett auktoritärt, multietniskt samhälle, visar studien hur politiska ledare som styr länderna med hjälp av stöd från en begränsad del av samhället, skapar relationer mellan de etniska grupperna som karaktäriseras av konkurrens och fragmentering. Vid införandet av flerpartival, ökar den typen av exkluderande sätt att regera risken för valrelaterat våld genom att bidra till mer konkurrensinriktade relationer mellan etniska grupper. Därtill begränsas möjligheten för att bygga politiska koalitioner över etniska skiljelinjer. I ett sådant sammanhang vinner ledarna på att förlita sig på valstrategier som bygger på diskurser som är fientliga och aggressiva gentemot andra etniska grupper. Däremot är regeringsstrategier som bygger på ett bredare politiskt stöd (ett mer inkluderande styre), mer benägna att skapa etniska relationer som minskar riskerna för våld vid införandet av flerpartival genom att främja inkluderande förhandlingar inom eliten och genom att bidra till bättre relationer mellan etniska grupper, vilket minskar incitamenten för fientlig mobilisering mot andra etniska grupper.
För det tredje ger projektet nya insikter om hur olika konfigurationer av demokratiska institutioner dämpar risken för storskaligt politiskt våld, med särskild tonvikt på hur val i kombination med andra politiska institutioner bidrar till mer eller mindre fredliga politiska utfall. Våra resultat, som bygger på globala data med långa tidsserier, indikerar att öppna och fria val endast är en av flera institutionella mekanismer genom vilka medborgare kan hålla sina politiska ledare ansvariga, och att val i sig inte alltid är tillräckligt för att minska risken för storskaligt politiskt våld. I en första studie (Hegre, Bernhard & Teorell, 2018) visar resultaten hur i synnerhet ett starkt civilsamhälle bidrar till demokratiska processer mellan valen som bidrar till att minska risken för mellanstatliga konflikter. En andra studie (Fjelde, Knutsen & Nygård, 2021) visar att för att minska risken för inomstatlig konflikt, måste val – som utgör ett vertikal utkrävande av ansvar – kombineras med andra, horisontella mekanismer för ansvarsutkrävande i form av institutionella begränsningar av regeringsmakt, såsom ett starkt parlament eller oberoende rättsväsende.
Projektet har gett upphov till flera nya forskningsfrågor. En första fråga relaterar till behovet av att på djupet analysera de aktörer som är involverade i valrelaterat våld. Till exempel har det blivit uppenbart att forskningsfältet antar en alltför förenklad syn på aktörer genom att använda en tvåpartskonceptualisering bestående av regeringen mot oppositionen. En sådan dikotomi fångar inte våld som sker mellan aktörer inom oppositionen och medger inte heller analys av de flertaliga aktörer som finns på regeringssidan – polisen, regeringsanslutna miliser eller politiska anhängare som använder våld för att påverka valen. Denna begränsning i tidigare forskning som blottlagts under projektets genomförande utgör grunden för ett nytt projekt finansierat av Vetenskapsrådet som tar upp aktörskonstellationer och mönster i förekomsten av valrelaterat våld. En annan forskningsfråga som har hamnat i förgrunden genom vårt arbete med detta projekt, är de långsiktiga konsekvenserna av valrelaterat våld för institutioner och politiskt beteende. Våra fallstudier belyser hur olika valinstitutioner i kombination med den politiska diskursen skapar en miljö som främjar våld. Våra resultat visar också att när valrelaterat våld väl utspelar sig längs etniska och/eller partipolitiska linjer, förblir polarisering och fiendskap en utmaning för demokratisering. Vi arbetar för närvarande med flera studier som undersöker dessa politiska arv som genererats av våld.
Projektresultaten har spridits genom flera kanaler. Projektmedlemmar har presenterat forskningen på nationella och internationella konferenser och i olika akademiska miljöer, bland annat vid konferenser såsom Annual Conference of the American Political Science Association, Development Research Conference, Amsterdam University, och Varieties of Democracy (Göteborgs universitet). Vi har haft kontakt med relevanta intressenter både i samband med fältarbete i Zambia och Kenya, och genom dialog och samtal med praktiker organiserade av till exempel Folke Bernadotteakademin. Vi har också skrivit populärvetenskapliga artiklar för att våra forskningsresultat ska nå en bred publik. Alla publicerade artiklar och bokkapitel är fritt tillgängliga.