Föräldrars strategier kring barns utbildning i Kina, Sydkorea och Singapore: En jämförande etnografisk studie
Projektet är en jämförande etnografisk studie av föräldrars pedagogiska omsorgsarbete i Seoul, Shanghai och Singapore. Syftet med projektet är att studera skiftande normer och rutiner vad gäller föräldrars strategier kring unga barns utbildning i urbana Ostasien. I synnerhet avser projektet undersöka föräldrars strategier i relation till föreställningar om humankapital och social mobilitet, samt kön, klass och generation. Det etnografiska materialet ska samlas in genom intervjuer, observationer, informanters loggböcker och fotografier med relevans för deras dagliga rutiner kring barnens skolgång. Projekttiden är tre år. Projektgruppen har lång erfarenhet av forskning om familjerelationer i Asien.Resultaten förväntas generera viktig empirisk, teoretisk och metodologisk kunskap. Resultaten har betydelse för den empiriska förståelsen av föräldrars erfarenheter, föreställningar och strategier kring barns utbildning, liksom hur föräldrar utmanar, omförhandlar och/eller reproducerar ideologier om humankapital, befolkningskvalitet och utbildning. Projektet förväntas även bidra till en kontextuell förståelse av föräldrars strategier kring barns utbildning som ser bortom simplifierade förklaringsmodeller grundade på ’asiatiska värderingar’ och ’konfucianska traditioner’. Slutligen bidrar projektet till utvecklingen av kvalitativa komparativa metoder.
Slutredovisning
Projektet är en jämförande etnografisk studie av föräldrars pedagogiska omsorgsarbete i urbana Kina, Sydkorea och Singapore. Dessa tre länder är kända för att prestera på topp i internationella kunskapsmätningar och skolrankningar, vilket ofta uppfattas vara resultatet av konkurrenskraftiga utbildningssystem och en distinkt ’asiatisk’ föräldrakultur. Syftet med projektet har varit att med kvalitativa metoder studera skiftande normer och praktiker vad gäller föräldrars föreställningar om och engagemang i unga barns utbildning. Genom att belysa både de materiella och moraliska dimensionerna av föräldrarnas pedagogiska omsorgsarbete utmanar resultaten förenklade tolkningar av det intensifierade föräldraskapet i, men även bortom, Ostasien. Fältarbete genomfördes mellan 2018 och 2020 samt 2022. Det empiriska materialet består av intervjuer med föräldrar till barn upp till 12 år, deltagande observationer i miljöer och situationer som rör barns lärande, däribland läxhjälpssessioner, hemundervisningskooperativ, och i hemmiljöer, samt ett litet antal fotodagböcker. Forskningsprojektets utveckling har i stort gått enligt plan med undantag för förseningar och praktiska hinder som uppstod i samband med pandemin, samt en längre sjukskrivning i projektgruppen.
Studiens tre viktigaste resultat och slutsatser är följande. För det första har studien bidragit till empiriskt grundad kunskap om samtida komplexa förväntningar på barndom och utbildning och hur föräldrar navigerar motstridiga diskurser om barns välmående kontra skolprestationer. Denna spänning var särskilt påtaglig bland medelklass- och övre medelklassföräldrar. Även om dessa motstridiga krav kan ge upphov till osäkerhet bland föräldrar visar studien att föräldrar aktivt navigerar och omförhandlar motstridiga och komplexa krav och förväntningar. Att odla en passion för lärande, snarare än mekanisk inlärning, ansågs vara avgörande bland medelkassföräldrar för att balansera och förena akademiska prestationer och känslomässiga välbefinnande.
För det andra har studien bidragit till kritiska analyser av hur det moderna föräldraskapet är stratifierat i termer av klass och kön. Medan föräldrars engagemang i utbildning är både stratifierat och stratifierande, var föreställningen om att barn är utsatta för risker och att ett ansvarsfullt föräldraskap är kopplat till uppgiften att minska dessa risker utbredd oavsett social klassbakgrund. Teorier om det intensiva föräldraskapet är relevanta för att beskriva den barncentrerade och arbetsintensiva inställningen till föräldraskap, men ett viktigt resultat i denna studie är att normen förknippad med intensivt föräldraskap inte är unik för medelklassen. Tvärtom investerade föräldrar från olika klassbakgrunder, särskild mödrar, kraft och tid för att säkra sina barns skolresultat och välbefinnande, även om det skedde på olika sätt och ofta med olika utfall. Det pedagogiska omsorgsarbete som arbetarklassföräldrar utförde var lika känslomässigt absorberande och tidskrävande som medelklassens, trots att de saknade resurser för att betala för privat läxhjälp, och ofta saknade kunskap för att själva hjälpa sina barn med läxor och förberedelser inför prov. Även om låginkomstföräldrar hade lägre förväntningar på sina barns skolresultat betonade de alla vikten av utbildning, i många fall till och med mer än medelklass- och övre medelklassföräldrar, som tenderade att betona vikten av att uppfostra agila och kreativa barn som kan manövrera i en global och snabbt föränderlig värld.
För det tredje har studien bidragit till kunskap om hur det moraliska kravet på barns utbildning och excellens i Ostasien måste förstås i relation till spänningen mellan två pågående processer: å ena sidan, nedåtgående familism (’descending familism’), å ena sidan individualism. Nedåtgående familism skiljer sig från klassisk (uppåtgående) familism, där resurser primärt flödar från yngre till äldre generationer. Nedåtgående familism präglas i stället av att resurser flödar från äldre till yngre som ett resultat av ett ökat barnfokus och förväntningar förenade med det moderna föräldraskapet (se Yan 2016). I såväl Kina och Singapore som Korea accentueras förväntningarna på barns skolprestationer och föräldrars ansvar att stödja denna uppgift genom en överhettad utbildningsmarknad och hård konkurrens om betyg och utbildningsplatser.
Projektet har genererat nya forskningsfrågor och ämnen. Resultaten pekar mot en ökad spänning även globalt mellan olika diskurser kring barndom och lärande, dels en framväxande diskurs om vikten av holistisk och värdebaserad utbildning, dels en äldre diskurs om utbildning i termer av standardiserade mätningar och förutsägbarhet. Båda diskurser, även om de till synes är motsägelsefulla, återspeglas i nya initiativ och strategier från ledande aktörer inom global utbildningsstyrning, däribland OECD och UNESCO. Sedan 2015 innehåller OECD:s PISA-undersökning uppgifter om elevernas välbefinnande i förhållande till deras utbildningsresultat. I samma anda är barns välbefinnande och hälsa en huvudprioritering i UNESCO:s strategi för utbildning sedan 2016. Hur både föräldrar, barn och skolor förhåller sig till och/eller utmanar dessa olika diskurser är en fråga som bör undersökas även bortom Ostasien, inte minst mot bakgrund av ökad rapportering om psykisk ohälsa bland barn och unga.
Projektgruppen har spridit resultaten genom vetenskapliga artiklar, internationella och nationella konferenspresentationer, populariseringar samt medverkan i media. Utöver redan publicerade verk är ytterligare tre vetenskapliga artiklar och ett bokkapitel under produktion och kommer att färdigställas under hösten 2023 respektive våren 2024. Framgent planeras en monografi där resultaten från de tre fältstudieplatserna analyseras och jämförs i sin helhet. Projektdeltagarna har aktivt spridit resultaten på vetenskapliga konferenser i Asien, Europa och Nordamerika. Samverkan har främst skett i samband med fältarbete genom ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte med socialarbetare och pedagoger i Singapore.
Studiens tre viktigaste resultat och slutsatser är följande. För det första har studien bidragit till empiriskt grundad kunskap om samtida komplexa förväntningar på barndom och utbildning och hur föräldrar navigerar motstridiga diskurser om barns välmående kontra skolprestationer. Denna spänning var särskilt påtaglig bland medelklass- och övre medelklassföräldrar. Även om dessa motstridiga krav kan ge upphov till osäkerhet bland föräldrar visar studien att föräldrar aktivt navigerar och omförhandlar motstridiga och komplexa krav och förväntningar. Att odla en passion för lärande, snarare än mekanisk inlärning, ansågs vara avgörande bland medelkassföräldrar för att balansera och förena akademiska prestationer och känslomässiga välbefinnande.
För det andra har studien bidragit till kritiska analyser av hur det moderna föräldraskapet är stratifierat i termer av klass och kön. Medan föräldrars engagemang i utbildning är både stratifierat och stratifierande, var föreställningen om att barn är utsatta för risker och att ett ansvarsfullt föräldraskap är kopplat till uppgiften att minska dessa risker utbredd oavsett social klassbakgrund. Teorier om det intensiva föräldraskapet är relevanta för att beskriva den barncentrerade och arbetsintensiva inställningen till föräldraskap, men ett viktigt resultat i denna studie är att normen förknippad med intensivt föräldraskap inte är unik för medelklassen. Tvärtom investerade föräldrar från olika klassbakgrunder, särskild mödrar, kraft och tid för att säkra sina barns skolresultat och välbefinnande, även om det skedde på olika sätt och ofta med olika utfall. Det pedagogiska omsorgsarbete som arbetarklassföräldrar utförde var lika känslomässigt absorberande och tidskrävande som medelklassens, trots att de saknade resurser för att betala för privat läxhjälp, och ofta saknade kunskap för att själva hjälpa sina barn med läxor och förberedelser inför prov. Även om låginkomstföräldrar hade lägre förväntningar på sina barns skolresultat betonade de alla vikten av utbildning, i många fall till och med mer än medelklass- och övre medelklassföräldrar, som tenderade att betona vikten av att uppfostra agila och kreativa barn som kan manövrera i en global och snabbt föränderlig värld.
För det tredje har studien bidragit till kunskap om hur det moraliska kravet på barns utbildning och excellens i Ostasien måste förstås i relation till spänningen mellan två pågående processer: å ena sidan, nedåtgående familism (’descending familism’), å ena sidan individualism. Nedåtgående familism skiljer sig från klassisk (uppåtgående) familism, där resurser primärt flödar från yngre till äldre generationer. Nedåtgående familism präglas i stället av att resurser flödar från äldre till yngre som ett resultat av ett ökat barnfokus och förväntningar förenade med det moderna föräldraskapet (se Yan 2016). I såväl Kina och Singapore som Korea accentueras förväntningarna på barns skolprestationer och föräldrars ansvar att stödja denna uppgift genom en överhettad utbildningsmarknad och hård konkurrens om betyg och utbildningsplatser.
Projektet har genererat nya forskningsfrågor och ämnen. Resultaten pekar mot en ökad spänning även globalt mellan olika diskurser kring barndom och lärande, dels en framväxande diskurs om vikten av holistisk och värdebaserad utbildning, dels en äldre diskurs om utbildning i termer av standardiserade mätningar och förutsägbarhet. Båda diskurser, även om de till synes är motsägelsefulla, återspeglas i nya initiativ och strategier från ledande aktörer inom global utbildningsstyrning, däribland OECD och UNESCO. Sedan 2015 innehåller OECD:s PISA-undersökning uppgifter om elevernas välbefinnande i förhållande till deras utbildningsresultat. I samma anda är barns välbefinnande och hälsa en huvudprioritering i UNESCO:s strategi för utbildning sedan 2016. Hur både föräldrar, barn och skolor förhåller sig till och/eller utmanar dessa olika diskurser är en fråga som bör undersökas även bortom Ostasien, inte minst mot bakgrund av ökad rapportering om psykisk ohälsa bland barn och unga.
Projektgruppen har spridit resultaten genom vetenskapliga artiklar, internationella och nationella konferenspresentationer, populariseringar samt medverkan i media. Utöver redan publicerade verk är ytterligare tre vetenskapliga artiklar och ett bokkapitel under produktion och kommer att färdigställas under hösten 2023 respektive våren 2024. Framgent planeras en monografi där resultaten från de tre fältstudieplatserna analyseras och jämförs i sin helhet. Projektdeltagarna har aktivt spridit resultaten på vetenskapliga konferenser i Asien, Europa och Nordamerika. Samverkan har främst skett i samband med fältarbete genom ett kontinuerligt erfarenhetsutbyte med socialarbetare och pedagoger i Singapore.