Denna kulturhistoriska studie av urban terror och säkerhet undersöker hur vanliga stadsinvånare har använt teknik för att leva med människoskapade hot och terror från bomber. Tekniskt formad rädslas och skräcks historiska betydelse för stadslivets vardag studeras i en studie av urban terrormentalitet (terrormindedness) - omfattande sociotekniska praktiker och beteenden kopplade till människoskapad terror. Denna historik delas upp i ’airmindedness’, ca 1900-1945; atommentalitet, 1945-ca 1990; terrorismmentalitet, ca 1990-idag, studerade i separata fallstudier av specifika teknologier: användningen av gasmasker i andra världskrigets London, atomskyddsrum i kalla krigets New York, och bilbombsbarrikader i nutidens Tel Aviv. Varje fallstudie, som valts ut för att utforska en periods centrala och karaktäristiska terrormentalitet, jämförs med en mindre fallstudie av samma teknik i en kontrasterande global stadsmiljö: Londons gasmaskanvändning kontrasteras med Berlins, New Yorks atomskyddsrum jämföras med kalla krigets Stockholm och Tel Aviv med Tokyos terrorismskyddsåtgärder. Detta relativiserar, kontrasterar och globaliserar resultaten. Primärt källmaterial är dagböcker, brev och intervjuer skildrande individers känslor och beteende kopplade till skräck och trygghet. Detta används för att belysa teknologins betydelse för att forma stadsbefolkningars erfarenhet av skräck och säkerhet. Studien omfattar studievistelser i de olika städerna för arkivforskning och intervjuer.