Visioner om den goda framtiden: Hållbar utveckling och långsiktigt politiskt tänkande inom svensk klimatdebatt 1970–2015
I en tid av radikala klimatförändringar blir det allt tydligare att vårt handlade har konsekvenser för framtiden. Många hävdar att dagens politiska samtal favoriserar nuet på bekostnad av framtiden, och att de långa tidsperspektiven har förlorats och ersatts av egenskaper som genomförbarhet och planeringsbarhet. Detta projekt går tillbaka till en tid då framtidsfrågor sågs som centrala. I fokus för studien står klimatfrågan och hur relationen mellan nutid och framtid har begreppsliggjorts i termer av hållbar utveckling. Tolkningar av begreppet hållbar utveckling bygger både på förståelser av den historiska utvecklingen, och därigenom olika idétraditioner, och på förväntningar inför framtiden. Således aktualiserar användningar av begreppet olika sätt att förhålla sig till det förflutna, samtiden och framtiden.
Projektet rör sig över flera vetenskapliga fält däribland historiska studier av uppfattningar av tid, framtidsstudier, hållbarhetsforskning samt miljöpolitik. Utifrån en syntetisering av begreppshistoriska teori- och metodbildningar undersöks begreppet hållbar utveckling för att analysera vilka tidsmässiga perspektiv som präglat svensk klimatdebatt. Undersökningen ger därigenom ett historiskt perspektiv på olika sätt att föreställa sig idén om en framtid av hållbar utveckling i vår egen tid.
Slutredovisning
– Projektets syfte och utveckling –
Det övergripande syftet med projektet ”Visioner om den goda framtiden: Hållbar utveckling och långsiktigt politiskt tänkande inom svensk klimatdebatt, 1970–2015” har varit att analysera hur politiken har hanterat relationen mellan nuet och framtiden, med särskilt fokus på svensk klimatpolitik. Projektet har rört sig på svensk partipolitisk nivå och undersökt hur de politiska partierna har diskuterat miljö- och klimatfrågor och använt begreppet hållbar utveckling.
Vissa förändringar har skett i förhållande till den ursprungliga projektplanen. Dessa har huvudsakligen rört den empiriska basen för undersökningen samt projektets metodologiska angreppssätt. I projektplanen angavs inspiration från tysk begreppshistoria. Efter att ha beaktat synpunkter från sakkunniga har projektet emellertid fokuserat mindre på enskilda begrepp, även om hållbar utveckling fungerat som det nav undersökningen har rört sig kring, och förstått framtiden mindre som en språklig kategori och mer som ett fält för handlande och politisk kamp. Vad gäller källmaterial har projektet på grund av pandemirestriktioner tvingats till vissa urval. Dels har biblioteket på Linköpings universitet, där den dator som har tillgång till databasen ”Svenska dagstidningar” finns, haft kraftigt begränsade öppettider, dels har det inte varit möjligt att resa och göra längre arkivresor vilket inledningsvis planerades. Emellertid har projektets huvudmaterial kunnat excerperats så som avsetts, det vill säga riksdagstryck, partiprogram och valmanifest.
– Projektets tre viktigaste resultat och diskussion kring dessa –
1. Projektet har bidragit till en diskussion om hur framtiden bör förstås och konstrueras i relation till ett historiskt språkbruk. Mer precis har projektet strävat efter att nyansera den teori som utvecklades av Reinhart Koselleck, vilken hävdar att framställningar av tid handlar om en relation mellan erfarenheter och förväntningar. Som visats i projektet bör emellertid inte alla uttalanden om framtiden förstås i termer av förväntningar. Analytiskt är det mer fruktbart att skilja mellan förväntningar och förhoppningar, det vill säga mellan vad som är empiriskt sannolikt och vad som snarare rör potentiella möjligheter. Genom att kombinera Kosellecks teoretiska projekt med Ernst Blochs processbaserade utopism har det visats hur det är möjligt att analytiskt förstå uttalanden om framtiden som två separata kategorier vilket möjliggör en fördjupad analys av språkbruket kring framtiden.
2. Genom att analysera riksdagstrycket, det vill säga debatter, utredningar, skrivelser och motioner, under den aktuella tidsperioden har projektet visat hur de politiska partierna har förstått hållbar utveckling som ett sammansatt begrepp. Begreppet har befunnit sig i skärningspunkten och spänningen mellan de semantiska fält och temporaliteter som omgett hållbarhet respektive utveckling. De båda delarna har i det politiska språkbruket utövat varierande inflytande över helheten. Länge utgjorde utvecklig begreppets dominanta del samtidigt som det sammankopplades med idéer om kontinuerlig förbättring. Hållbarhet gavs då huvudsakligen en modererande funktion, det handlade om att kontrollera den förväntade förbättringen och ge glans åt mål som formulerades i termer av ekonomisk tillväxt. När begreppet socialt hållbar utveckling börjades ges större utrymme i debatterna gavs emellertid hållbarhetsbegreppet en mer framträdande roll. För att knyta samman olika former av hållbar utveckling fördes begreppet det hållbara samhället fram, ett begrepp som bör förstås som ett samlingsnamn varunder mer specifika former av hållbar utveckling inordnades.
3. Projektet har också empiriskt visat hur det postpolitiska tillstånd som tidigare huvudsakligen diskuterats på teoretisk nivå gradvis präglade den svenska miljö- och klimatdebatten. Projektet visar hur den svenska valdebatten, ett område som traditionellt karaktäriserats av politiskt språkbruk och politisering, gradvis har anammat ett generaliserande språkbruk vilket gjort det problematiskt att namnge ett politiskt subjekt, och hur den globala uppvärmningens fiende har konstruerats som en outsider som hotar den rådande ordningen.
– Nya forskningsfrågor –
Under arbetets gång har jag noterat hur mycket av debatten kring klimatet i ökad grad handlat om reglerande praktiker medan frågans temporala inramning snarare tycks härstamma, eller i varje fall tydligt influerats av, andra delar av samhället. Detta har gjort att jag inom ramen för projektet också intresserat mig för den nya generation av klimataktivism som växte fram mot slutet av 2010-talet och som fått stort genomslag i den bredare klimatdebatten. I synnerhet har jag intresserats mig för hur dessa rörelser söker att motivera handlande då de samtidigt, enligt tidigare forskning, talar om ett så kallat postapokalyptiskt tillstånd, det vill säga att katastrofen redan inträffat och att det därför skulle vara för sent för handlande.
– Spridning av forskningsresultat –
Projektets resultat har huvudsakligen spridit genom publicering av 6 accepterade eller publicerade artiklar, samtliga i vetenskapligt granskade tidskrifter (peer review). Ytterligare 2 artiklar är för tillfället under peer review. Kravet på öppen tillgång har säkerställts antingen genom att medelsförvaltaren Linköpings universitet har avtal med de aktuella tidskrifternas förlag eller genom att projektet bekostat kostnaderna för att göra artiklarna öppet tillgängliga. Utöver de vetenskapliga artiklarna har resultat också spridits genom presentationer på konferenser och symposier. Detta har emellertid, på grund av pandemin och de resebegränsningar som universitetet haft, skett i begränsad omfattning. Därtill har information om projektet och dess resultat spridits genom föreläsningar på lärosätet, blogginlägg på den humanistiska tankesmedjan Humtanks hemsida samt genom populärvetenskapliga föreläsningar.
Det övergripande syftet med projektet ”Visioner om den goda framtiden: Hållbar utveckling och långsiktigt politiskt tänkande inom svensk klimatdebatt, 1970–2015” har varit att analysera hur politiken har hanterat relationen mellan nuet och framtiden, med särskilt fokus på svensk klimatpolitik. Projektet har rört sig på svensk partipolitisk nivå och undersökt hur de politiska partierna har diskuterat miljö- och klimatfrågor och använt begreppet hållbar utveckling.
Vissa förändringar har skett i förhållande till den ursprungliga projektplanen. Dessa har huvudsakligen rört den empiriska basen för undersökningen samt projektets metodologiska angreppssätt. I projektplanen angavs inspiration från tysk begreppshistoria. Efter att ha beaktat synpunkter från sakkunniga har projektet emellertid fokuserat mindre på enskilda begrepp, även om hållbar utveckling fungerat som det nav undersökningen har rört sig kring, och förstått framtiden mindre som en språklig kategori och mer som ett fält för handlande och politisk kamp. Vad gäller källmaterial har projektet på grund av pandemirestriktioner tvingats till vissa urval. Dels har biblioteket på Linköpings universitet, där den dator som har tillgång till databasen ”Svenska dagstidningar” finns, haft kraftigt begränsade öppettider, dels har det inte varit möjligt att resa och göra längre arkivresor vilket inledningsvis planerades. Emellertid har projektets huvudmaterial kunnat excerperats så som avsetts, det vill säga riksdagstryck, partiprogram och valmanifest.
– Projektets tre viktigaste resultat och diskussion kring dessa –
1. Projektet har bidragit till en diskussion om hur framtiden bör förstås och konstrueras i relation till ett historiskt språkbruk. Mer precis har projektet strävat efter att nyansera den teori som utvecklades av Reinhart Koselleck, vilken hävdar att framställningar av tid handlar om en relation mellan erfarenheter och förväntningar. Som visats i projektet bör emellertid inte alla uttalanden om framtiden förstås i termer av förväntningar. Analytiskt är det mer fruktbart att skilja mellan förväntningar och förhoppningar, det vill säga mellan vad som är empiriskt sannolikt och vad som snarare rör potentiella möjligheter. Genom att kombinera Kosellecks teoretiska projekt med Ernst Blochs processbaserade utopism har det visats hur det är möjligt att analytiskt förstå uttalanden om framtiden som två separata kategorier vilket möjliggör en fördjupad analys av språkbruket kring framtiden.
2. Genom att analysera riksdagstrycket, det vill säga debatter, utredningar, skrivelser och motioner, under den aktuella tidsperioden har projektet visat hur de politiska partierna har förstått hållbar utveckling som ett sammansatt begrepp. Begreppet har befunnit sig i skärningspunkten och spänningen mellan de semantiska fält och temporaliteter som omgett hållbarhet respektive utveckling. De båda delarna har i det politiska språkbruket utövat varierande inflytande över helheten. Länge utgjorde utvecklig begreppets dominanta del samtidigt som det sammankopplades med idéer om kontinuerlig förbättring. Hållbarhet gavs då huvudsakligen en modererande funktion, det handlade om att kontrollera den förväntade förbättringen och ge glans åt mål som formulerades i termer av ekonomisk tillväxt. När begreppet socialt hållbar utveckling börjades ges större utrymme i debatterna gavs emellertid hållbarhetsbegreppet en mer framträdande roll. För att knyta samman olika former av hållbar utveckling fördes begreppet det hållbara samhället fram, ett begrepp som bör förstås som ett samlingsnamn varunder mer specifika former av hållbar utveckling inordnades.
3. Projektet har också empiriskt visat hur det postpolitiska tillstånd som tidigare huvudsakligen diskuterats på teoretisk nivå gradvis präglade den svenska miljö- och klimatdebatten. Projektet visar hur den svenska valdebatten, ett område som traditionellt karaktäriserats av politiskt språkbruk och politisering, gradvis har anammat ett generaliserande språkbruk vilket gjort det problematiskt att namnge ett politiskt subjekt, och hur den globala uppvärmningens fiende har konstruerats som en outsider som hotar den rådande ordningen.
– Nya forskningsfrågor –
Under arbetets gång har jag noterat hur mycket av debatten kring klimatet i ökad grad handlat om reglerande praktiker medan frågans temporala inramning snarare tycks härstamma, eller i varje fall tydligt influerats av, andra delar av samhället. Detta har gjort att jag inom ramen för projektet också intresserat mig för den nya generation av klimataktivism som växte fram mot slutet av 2010-talet och som fått stort genomslag i den bredare klimatdebatten. I synnerhet har jag intresserats mig för hur dessa rörelser söker att motivera handlande då de samtidigt, enligt tidigare forskning, talar om ett så kallat postapokalyptiskt tillstånd, det vill säga att katastrofen redan inträffat och att det därför skulle vara för sent för handlande.
– Spridning av forskningsresultat –
Projektets resultat har huvudsakligen spridit genom publicering av 6 accepterade eller publicerade artiklar, samtliga i vetenskapligt granskade tidskrifter (peer review). Ytterligare 2 artiklar är för tillfället under peer review. Kravet på öppen tillgång har säkerställts antingen genom att medelsförvaltaren Linköpings universitet har avtal med de aktuella tidskrifternas förlag eller genom att projektet bekostat kostnaderna för att göra artiklarna öppet tillgängliga. Utöver de vetenskapliga artiklarna har resultat också spridits genom presentationer på konferenser och symposier. Detta har emellertid, på grund av pandemin och de resebegränsningar som universitetet haft, skett i begränsad omfattning. Därtill har information om projektet och dess resultat spridits genom föreläsningar på lärosätet, blogginlägg på den humanistiska tankesmedjan Humtanks hemsida samt genom populärvetenskapliga föreläsningar.