Karbala-berättelsen: Från skärmytsling till kosmiskt slag
Nutida historiker har beskrivit dödandet av Husayn b. Ali vid Karbala år 680 som en mindre skärmytsling. Bland shiiter utvecklades dock berättelsen om händelsen snart till ett narrativ som är grundläggande för deras identitet och världsuppfattning, och som ligger till grund för den shiitiska martyrideologin. Den framväxande myten om Karbala, och den parallella process där bilden av Husayn utvecklas från en vanlig person till en halvt gudomlig gestalt, var viktiga faktorer i formandet av den shiitiska kommuniteten på 600- och 700-talen. Projektets syfte är att försöka besvara följande frågor: 1) Hur och varför utvecklades berättelsen om Husayns död i en skärmytsling i Karbala till en myt om ett slag mellan kosmos onda och goda makter, med tillhörande ritualer? 2)Hur och varför upphöjdes han, en vanlig människa i islams tidiga historia, till en personlighet som tillskrevs övernaturliga karaktärsdrag? 3) Vilken betydelse hade denna utveckling för formandet av en tidig shiitisk kommunitet? Andra aspekter av tidig shia har undersökts, men inga liknande diakroniska studier har tidigare gjorts. I projektet kommer jämförelser att göras med den liknande utvecklingen av uppfattningen om Kristus i tidig kristendom. Undersökningen utförs genom historisk-kritiska analyser av klassiska arabiska historiografiska och teologiska texter, och viss poesi. Teorier om myt och rit kommer att användas i analysen av texternas innehåll och dess betydelse för framväxten av en shiitisk identitet.
Slutredovisning
Karbala-berättelsen: Från skärmytsling till kosmiskt slag
Syfte och genomförande
Vid slaget i Karbala utanför Kufa i Irak år 680 dödades profeten Muhammads dotterson Husayn b. Ali tillsammans med en stor del av sin familj och ett antal anhängare. Nutida historiker har beskrivit slaget som en mindre batalj eller en skärmytsling som inte skilde sig särskilt mycket från de hundratals liknande slag som ägde rum i islams tidiga historia. Bland shiiter utvecklades dock berättelsen om händelsen snart till ett narrativ om ett kosmiskt slag mellan universums onda och goda krafter, en myt som kom att bli en viktig faktor i uppkomsten av en shiitisk identitet under 700–900-talen. Syftet med projektet har varit att undersöka hur och varför berättelsen om just detta av alla de slag som ägde rum i tidig islam genomgick en sådan utveckling, och vilken betydelse berättelsen med dess tillhörande ritualer fick för den framväxande shiitiska kommuniteten.
En viktig teoretisk utgångspunkt har varit begreppet mythmaking, ”mytskapande”, som lanserades av Burton Mack och sedan har utvecklats av Russel McCutcheon. För att förstå uppkomsten och utvecklingen av en grupps identitet är det betydligt mer fruktbart att studera dess mytskapande än att arbeta med mytbegreppet som en statisk litterär genre, något som tidigare har varit vanligt i religionsvetenskap och antropologi. Med ”mytskapande” menas då den sociala process i vilken en berättelse gradvis utvecklas och får en funktion som grundläggande för gruppens världsbild och identitet. I projektet har jag till detta begrepp knutit den teori om riter som skapades av Émile Durkheim och har utvecklats av Randall Collins. Enligt denna teori skapar riterna känslor och sinnesstämningar som delas av alla utövare, och ger därmed en upplevelse av gemenskap och samhörighet i gruppen. En myt som ritualiseras ”laddas” alltså med känslor för alla som deltar i riten.
I projektet har de tre tidigaste versionerna av Karbala-berättelsen som fortfarande existerar analyserats. Analysen visar på en tydlig utveckling från korta, enkla berättelser (ca 5–8 sidor i översättning) från 700-talets första årtionden till historikern Abu Mikhnafs episka verk från slutet av 700-talet, omfattande omkring 150 sidor. Den långa versionen har mirakulösa inslag och ger uttryck för en teologi som säger att förbundet med Husayn är lika med förbundet med Gud. Det är värt att notera att i de två tidiga texterna saknas nästan helt referenser till Husayns far Ali, som också var profeten Muhammads kusin och svärson och en mycket viktig gestalt i shiismen; i den senare versionen spelar han en viktig roll som förebild för Husayn och hans anhängare.
En annan text som har analyserats är berättelsen om Botgörarna, en grupp shiiter som hade uppmanat Husayn att komma till Kufa men sedan underlät att undsätta honom vid slaget i Karbala. Gruppen kände djup ånger över detta och såg sin försummelse inte bara som ett brott mot profetens barnbarn, utan också som en synd mot Gud. De ville göra bot för sin synd genom att dra ut mot den umayyadiske kalifens armé för att hämnas Husayns död, eller dö martyrdöden i försöket att göra det. Analysen visar att texten består av flera lager, där de tidigaste går tillbaka åtminstone till 700-talets början, medan ytterligare lager har tillkommit senare under samma århundrade. I det tidigaste lagret framställs Husayn som en vanlig människa, om än som ättling till profeten; hans härkomst från Muhammad i rakt nedstigande led genom profetens dotter Fatima, Husayns mor, betonas här. I senare lager kan hans upphöjelse till något utöver det ordinära skönjas, och här accentueras härkomsten från hans far Ali istället.
En tredje berättelse som har analyserats är den om den shiitiske rebellen Mukhtar, som lyckades ta makten i Kufa år 685, och behålla den under ett par års tid. Mukhtar och hans rörelse förmådde utkräva den hämnd för Husayns död som Botgörarna hade misslyckats med. I denna berättelse, som också är mycket tidig, har vördnaden för Ali stor betydelse medan Husayns härstamning från profeten genom Fatima inte är särskilt viktig.
Resultat
Att olika undergrupperingar inom tidig shiism lade olika vikt vid härstamningen direkt från profeten eller från Ali är känt sedan tidigare. Ett av projektets viktiga resultat är hypotesen att dessa skillnader speglas i de analyserade texterna. Ytterligare studier av tidig shia-islam krävs dock för att bekräfta denna hypotes.
Projektets andra resultat är att två faktorer har visat sig vara viktiga för Karbalaberättelsens upphöjelse till en myt som har blivit grundläggande för shiitisk världsbild och identitet: för det första att den införlivades i den tidiga shiitiska eskatologin, för det andra att den ritualiserades.
Tidigare forskning har visat att delar av shia-islam under 700–900-talet hade en starkt dualistisk världsbild, en kosmisk kamp mellan universums onda och goda krafter som enligt tidig shiitisk kosmologi har pågått sedan världens skapelse, och som kommer att sluta i de goda krafternas seger. Slaget vid Karbala kom troligen redan under 700-talet att ses som en historisk manifestation av den kosmiska kampen. Även om de tidigaste versionerna av berättelsen slutar i sorg över Husayns död, så visar senare apokalyptiska traditioner från de shiitiska imamerna att man uppfattade detta nederlag som temporärt. Enligt vissa av dessa apokalyptiska traditioner kommer den återuppståndne Husayn själv, tillsammans med den shiitiske messiasgestalten al-Mahdi, att leda de trogna styrkorna till seger mot ondskans makter. I ett vidare perspektiv kommer de goda krafterna att segra och de trogna anhängare som nu lider under ondskans förtryck blir då belönade.
Kärleken och troheten till profetens familj, och särskilt till Husayn, manifesteras genom ritualer som väcker känslor och sinnesstämningar hos de troende som utför dem. Mycket tidigt utgjorde gråt och klagan över Husayns död en viktig ingrediens i alla ritualer. Dessa känslor av sorg väcktes genom olika former av återberättande av Karbalaberättelsen och recitation av elegisk poesi. En annan mycket tidig ritual var pilgrimsfärder till Husayns grav i Karbala.
Ett tredje resultat av projektet är den muntliga traditionens betydelse för berättelsens utveckling. Såväl antropologisk forskning om muntlig tradition i nu levande kulturer, som formkritisk forskning om forntida berättelsers utveckling – inte minst när det gäller de nytestamentliga evangelierna i tidig kristendom – har visat på mönster och strukturer som också återfinns i Abu Mikhnafs långa version av Karbalaberättelsen. Samtidigt saknas ytterst få av huvuddragen från de äldre versionerna i den långa varianten. Det tyder på att det mycket tidigt måste ha funnits skriftliga versioner som låg till grund för de muntliga framställningarna. Det skulle krävas betydligt mer forskning för att i detalj kartlägga relationen mellan skriftlig och muntlig tradition i Karbalaberättelsens utveckling, men det är ett forskningsområde som troligen skulle kunna ge viktiga insikter även på andra områden inom tidig muslimsk historiografi.
Spridning av resultaten
En stor del av projektet utfördes under coronapandemin 2020–2022, varför flera planerade konferenser och utlandsvistelser måste ställas in. Resultaten av projektet har ännu bara publicerats till liten del. De viktigaste publikationerna kommer att ges ut under 2024-25.
Syfte och genomförande
Vid slaget i Karbala utanför Kufa i Irak år 680 dödades profeten Muhammads dotterson Husayn b. Ali tillsammans med en stor del av sin familj och ett antal anhängare. Nutida historiker har beskrivit slaget som en mindre batalj eller en skärmytsling som inte skilde sig särskilt mycket från de hundratals liknande slag som ägde rum i islams tidiga historia. Bland shiiter utvecklades dock berättelsen om händelsen snart till ett narrativ om ett kosmiskt slag mellan universums onda och goda krafter, en myt som kom att bli en viktig faktor i uppkomsten av en shiitisk identitet under 700–900-talen. Syftet med projektet har varit att undersöka hur och varför berättelsen om just detta av alla de slag som ägde rum i tidig islam genomgick en sådan utveckling, och vilken betydelse berättelsen med dess tillhörande ritualer fick för den framväxande shiitiska kommuniteten.
En viktig teoretisk utgångspunkt har varit begreppet mythmaking, ”mytskapande”, som lanserades av Burton Mack och sedan har utvecklats av Russel McCutcheon. För att förstå uppkomsten och utvecklingen av en grupps identitet är det betydligt mer fruktbart att studera dess mytskapande än att arbeta med mytbegreppet som en statisk litterär genre, något som tidigare har varit vanligt i religionsvetenskap och antropologi. Med ”mytskapande” menas då den sociala process i vilken en berättelse gradvis utvecklas och får en funktion som grundläggande för gruppens världsbild och identitet. I projektet har jag till detta begrepp knutit den teori om riter som skapades av Émile Durkheim och har utvecklats av Randall Collins. Enligt denna teori skapar riterna känslor och sinnesstämningar som delas av alla utövare, och ger därmed en upplevelse av gemenskap och samhörighet i gruppen. En myt som ritualiseras ”laddas” alltså med känslor för alla som deltar i riten.
I projektet har de tre tidigaste versionerna av Karbala-berättelsen som fortfarande existerar analyserats. Analysen visar på en tydlig utveckling från korta, enkla berättelser (ca 5–8 sidor i översättning) från 700-talets första årtionden till historikern Abu Mikhnafs episka verk från slutet av 700-talet, omfattande omkring 150 sidor. Den långa versionen har mirakulösa inslag och ger uttryck för en teologi som säger att förbundet med Husayn är lika med förbundet med Gud. Det är värt att notera att i de två tidiga texterna saknas nästan helt referenser till Husayns far Ali, som också var profeten Muhammads kusin och svärson och en mycket viktig gestalt i shiismen; i den senare versionen spelar han en viktig roll som förebild för Husayn och hans anhängare.
En annan text som har analyserats är berättelsen om Botgörarna, en grupp shiiter som hade uppmanat Husayn att komma till Kufa men sedan underlät att undsätta honom vid slaget i Karbala. Gruppen kände djup ånger över detta och såg sin försummelse inte bara som ett brott mot profetens barnbarn, utan också som en synd mot Gud. De ville göra bot för sin synd genom att dra ut mot den umayyadiske kalifens armé för att hämnas Husayns död, eller dö martyrdöden i försöket att göra det. Analysen visar att texten består av flera lager, där de tidigaste går tillbaka åtminstone till 700-talets början, medan ytterligare lager har tillkommit senare under samma århundrade. I det tidigaste lagret framställs Husayn som en vanlig människa, om än som ättling till profeten; hans härkomst från Muhammad i rakt nedstigande led genom profetens dotter Fatima, Husayns mor, betonas här. I senare lager kan hans upphöjelse till något utöver det ordinära skönjas, och här accentueras härkomsten från hans far Ali istället.
En tredje berättelse som har analyserats är den om den shiitiske rebellen Mukhtar, som lyckades ta makten i Kufa år 685, och behålla den under ett par års tid. Mukhtar och hans rörelse förmådde utkräva den hämnd för Husayns död som Botgörarna hade misslyckats med. I denna berättelse, som också är mycket tidig, har vördnaden för Ali stor betydelse medan Husayns härstamning från profeten genom Fatima inte är särskilt viktig.
Resultat
Att olika undergrupperingar inom tidig shiism lade olika vikt vid härstamningen direkt från profeten eller från Ali är känt sedan tidigare. Ett av projektets viktiga resultat är hypotesen att dessa skillnader speglas i de analyserade texterna. Ytterligare studier av tidig shia-islam krävs dock för att bekräfta denna hypotes.
Projektets andra resultat är att två faktorer har visat sig vara viktiga för Karbalaberättelsens upphöjelse till en myt som har blivit grundläggande för shiitisk världsbild och identitet: för det första att den införlivades i den tidiga shiitiska eskatologin, för det andra att den ritualiserades.
Tidigare forskning har visat att delar av shia-islam under 700–900-talet hade en starkt dualistisk världsbild, en kosmisk kamp mellan universums onda och goda krafter som enligt tidig shiitisk kosmologi har pågått sedan världens skapelse, och som kommer att sluta i de goda krafternas seger. Slaget vid Karbala kom troligen redan under 700-talet att ses som en historisk manifestation av den kosmiska kampen. Även om de tidigaste versionerna av berättelsen slutar i sorg över Husayns död, så visar senare apokalyptiska traditioner från de shiitiska imamerna att man uppfattade detta nederlag som temporärt. Enligt vissa av dessa apokalyptiska traditioner kommer den återuppståndne Husayn själv, tillsammans med den shiitiske messiasgestalten al-Mahdi, att leda de trogna styrkorna till seger mot ondskans makter. I ett vidare perspektiv kommer de goda krafterna att segra och de trogna anhängare som nu lider under ondskans förtryck blir då belönade.
Kärleken och troheten till profetens familj, och särskilt till Husayn, manifesteras genom ritualer som väcker känslor och sinnesstämningar hos de troende som utför dem. Mycket tidigt utgjorde gråt och klagan över Husayns död en viktig ingrediens i alla ritualer. Dessa känslor av sorg väcktes genom olika former av återberättande av Karbalaberättelsen och recitation av elegisk poesi. En annan mycket tidig ritual var pilgrimsfärder till Husayns grav i Karbala.
Ett tredje resultat av projektet är den muntliga traditionens betydelse för berättelsens utveckling. Såväl antropologisk forskning om muntlig tradition i nu levande kulturer, som formkritisk forskning om forntida berättelsers utveckling – inte minst när det gäller de nytestamentliga evangelierna i tidig kristendom – har visat på mönster och strukturer som också återfinns i Abu Mikhnafs långa version av Karbalaberättelsen. Samtidigt saknas ytterst få av huvuddragen från de äldre versionerna i den långa varianten. Det tyder på att det mycket tidigt måste ha funnits skriftliga versioner som låg till grund för de muntliga framställningarna. Det skulle krävas betydligt mer forskning för att i detalj kartlägga relationen mellan skriftlig och muntlig tradition i Karbalaberättelsens utveckling, men det är ett forskningsområde som troligen skulle kunna ge viktiga insikter även på andra områden inom tidig muslimsk historiografi.
Spridning av resultaten
En stor del av projektet utfördes under coronapandemin 2020–2022, varför flera planerade konferenser och utlandsvistelser måste ställas in. Resultaten av projektet har ännu bara publicerats till liten del. De viktigaste publikationerna kommer att ges ut under 2024-25.