Ryktesminering
Projektets syfte är studera ryktesspridningens roll och betydelse för den vaccinationskritik som växer på internet och hur den kan förstås som ett uttryck för ett medborgerligt engagemang (civic engagement) i en digital samtid som medfört avgörande förändringar för den vardagliga medborgarkulturen (civic culture). Projektet kombinerar teorier och metoder från etnologi, medie- och kommunikationsvetenskap och språkteknologi. Teoretiskt vägledande är medieforskaren Dahlgrens inflytelserika arbete om civic culture och folkloristen Kittas studier av anti-vaccinationsrörelsen. Den övergripande frågeställningen är: Hur har den vardagliga praktiken kring, erfarenheten av och villkoren för rykten formats och omformats i den digitala eran, och vad innebär dessa processer för medborgerligt engagemang och deltagande? Den växande vaccinationsskepsisen i Sverige, präglad av omfattande ryktesspridning på internet, utgör projektets empiriska fokus. Projektet har även ett metodutvecklande syfte. Vi undersöker hur kvantitativa (språkteknologiska) och kvalitativa (etnografiska) metoder kan kombineras till ett effektivt verktyg för att undersöka hur rykten etableras, sprids och cirkulerar på sociala medier och hur människor förhåller sig till dessa rykten i sina egna överväganden och ställningstaganden. Metodkombinationen, benämnd som ”rumor mining”, testas under år fyra på en mindre pilotstudie av ett fall som är högst olikt huvudfallet, Svenska Akademiens transformation i kölvattnet av #metoo.
Slutredovisning
Projektets syfte samt utveckling
Projektets syfte har varit att studera ryktesspridningens roll och betydelse för den vaccinationskritik som växer på internet. Projektet har varit ett så kallat mixade metoder-samarbete. Vi har haft ett metodutvecklande syfte genom att undersöka hur kvantitativa (språkteknologiska) och kvalitativa (digitaletnografiska) metoder kan kombineras till ett effektivt verktyg för att undersöka hur rykten etableras, sprids och cirkulerar på sociala medier och hur människor förhåller sig till dessa rykten i sina egna överväganden rörande vaccin. Vi har sökt svar på frågan: Hur har den vardagliga praktiken kring, erfarenheten av och villkoren för rykten formats och omformats i den digitala eran, och vad innebär dessa processer för medborgerligt engagemang (civic enagagement)? I dialog med Riksbankens jubileumsfond styrdes undersökningsfokuset om, från rykten om mässlings- till COVID-19-vaccin eftersom den offentliga vaccindiskursen kom att domineras av debatter om dessa vaccin. (Tveksamhet mot flera vaccin är emellertid vanligt förekommande bland vaccinskeptiker.) Att starta, och driva, ett forskningsprojekt om vaccinattityder under pandemiåren 2020–2022 då Sverige, och världen, erfor akuta hot mot människors liv och hälsa, nedstängningar av samhällen, massvaccinationer och omfattande protester mot desamma föranleder tre övergripande reflexioner. För det första blev etablerade mediers intresse för vår forskning mycket stort och vi fick inbjudningar till vetenskapliga konferenser. För det andra var vi förhindrade att följa den ursprungliga projektplanen eftersom vi inte kunde genomföra fältarbete i fysiska miljöer. Vi hanterade denna utmaning genom att i högre grad än planerat undersöka online-diskussioner. För det tredje kom våra resultat i högre utsträckning än planerat att bidra med kunskap om vardaglig kommunikation om nya vaccin framför attityder gentemot etablerade barnvaccin.
Kort om genomförandet
I projektet har vi överbryggat disciplinära gränser. Vi har arbetat på två orter; medievetarna är anställda vid Lunds universitet och språkteknologerna vid Göteborgs universitet. Pandemin förhindrade därtill fysiska möten. Digitala möten säkrade således projektets framgång. Huvudsakligen har vi eftersträvat integrering av kvantitativa och kvalitativa metoder i våra publikationer, men vi har även publicerat separat när forskningsfrågorna har krävt detta. De kommunikationsutmaningar i relation till specialistkompetenser som uppstod, i synnerhet i inledningen av projektet, har successivt lösts. Genomförandet gynnades av att gruppen bestod av två samhällsvetare och två teknologer, vilket ledde till en balans och kontinuerlig översyn av forskningen. Samarbetet har varit ytterst lärorikt för projektdeltagarna. Vi har utvecklat för oss nya metoder och kommunikativa styrkor för att framgångsrikt kunna bedriva interdisciplinär forskning.
Internationalisering har varit ett ledord. Tre exempel: År 2022 inviterade vi vårt internationella advisory board till Lund för en tvådagarsworkshop som även kom övrig personal till del. Kontakten med dessa experter nyttjades sedan exekutivt i arbetet med vår nordiska antologi (Routledge 2024) där de agerade granskare av manuskript; Hammarlin (PI) var under totalt sju veckor så kallad research fellow vid Amsterdams universitet (UvA) respektive Université de Versailles Saint-Quentin en Yvelines (UVSQ), vistelser som har lett fram till nya samarbeten; Huvudsakligen har vi publicerat våra forskningsresultat i internationella refereegranskade tidskrifter och konferenspublikationer. Vi har också publicerat blogginlägg och populärvetenskapliga texter för att nå en större, internationell publik.
I publikationer har vi specifikt analyserat just rykten som kommunikationsform, men de har också studerats som en sekundär form av kommunikation som är inbäddad i andra typer av kommunikationspraktiker, vilket är vanligt förekommande i vardagligt tal.
Projektets tre viktigaste resultat samt slutsatser
Vi har mixat topic modelling-analys (distant reading) med tematisk analys (close reading) för att bättre förstå vaccinrykten. Med utgångspunkt i bland annat ryktesspridning av biomedicinska resultat i sociala medier har vi undersökt hur vaccinskeptiker aktivt använder sig av state of the art-forskning för att få gehör för sina ståndpunkter. Vi slår således hål på myten att vaccintvekare per definition har antivetenskapliga utgångspunkter. Detta leder till slutsatsen att myndigheters strategier att förse allmänheten med mer vetenskapliga fakta för att motverka vaccintvekan inte är tillräcklig. Vaccintvekare hittar sina egna medicinska experter och tolkar dem i dialog med likasinnade. Genom att peka på detta problem, samt erbjuda modeller för att analysera det, vill vi tro att vår forskning gynnar utvecklingen av nya kommunikationsstrategier för att förstå och motverka vaccinmotstånd och vaccinrykten.
Det nyfikenhetsdrivna och empatiska perspektiv på vaccinrykten och vaccinkritik och de människor som sprider dem som vi successivt har kommit att anamma under projektets gång är ett betydelsefullt resultat i sig. Perspektivet omfattar insikter om att det kan finnas komplexa skäl – såsom erfarenheter av allvarlig sjukdom och livsavgörande förluster – till att individer avstår från att vaccinera sig eller sina barn. Vår forskning har således undvikit att patologisera vaccintvekare – som inte sällan accepterar vissa vaccin men vägrar att ta andra – och har i polariserande, politiska tider verkat i dialogens riktning. I en uppskattande recension av vår bok i The Lancet skriver man bland annat att “Vaccine hesitancy in the Nordic countries is a valuable resource for those studying pandemic policy or seeking to understand vaccine hesitancy and is an asset in bridging the opposing sides of the polemic vaccine debate”. Vi bidrar varken till att normalisera vaccinkritik eller avfärda vaccinkritiker som foliehattar. I stället visar våra forskningsresultat hur komplext detta problem är. Och komplexa problem kräver komplexa lösningar.
Rädslan för biverkningar är den enskilt största orsaken till att människor tvekar inför beslutet att vaccinera sig eller sina barn. COVID-19-pandemins förändringar av samhället har föranlett oss att teoretiskt experimentera med begreppet biverkningar så att det även omfattar vad vi benämner som samhälleliga eller medborgerliga biverkningar, civic side effects. I likhet med medicinska biverkningar omfattar detta reaktioner på massvaccination, men sociala och kulturella sådana. Vi menar att det är fruktbart att analysera motkampanjer på internet som en sorts sociala biverkningar i kölvattnet av pandemin, vilka bör förstås i relation till de vidsträckta möjligheter som i dag finns att sprida åsikter digitalt samt svårigheter för vem som helst att skilja åsikter från vetenskapligt belagda fakta.
Ett viktigt resultat för språkteknologin är hur kombinationen av ämnesmodellering (topic modelling) och tematisk analys kan leda till utvecklingen av mer sofistikerade verktyg för att förstå och analysera vaccindiskurser, däribland vaccinrykten. En kombination av distans- och närläsning kan användas för att förfina ämnesmodelleringen för att förstå hur teman överlappar i exempelvis vaccinrykten samt hur diskursiva strategier förändras beroende på målgrupp och plattform. I kombination med sentimentanalys kan detta öka möjligheterna att kunna skilja mellan kritik av enskilda vaccin och generell vaccinkritik. Språkteknologin kan också dra nytta av närläsningsresultat för att bättre analysera för- och emot-diskurser, där flera perspektiv, ofta motstridiga, förekommer samtidigt. Särskilt betydelsefullt är detta på sociala medier.
Nya forskningsfrågor
Vi behöver bättre förstå unga medborgares inställning till vaccin, däribland unga sjuksköterskors inställning till vaccin, vilket föranleder oss att rikta in oss på just unga vuxna i vår kommande forskning. Individer som i dag är 18–35 år har under sin korta livstid upplevt två pandemier, svininfluensan (2009–2011) samt COVID-19-pandemin (2020–2023). Betraktade som en särskilt viktig grupp för sin tidsperiod, vad kan unga vuxnas värderingar och normer lära oss om kommande vaccinutmaningar i en framtid då pandemier bedöms bli vanligare? Genom språkteknologiska verktyg vill vi analysera mikroinfluencers inlägg och känslomässiga ton för att förstå deras inflytande på denna grupp. Populärkulturen (t.ex. filmer, tv-serier och sociala medier) som unga konsumerar är en faktor att ta hänsyn till, det vill säga hur den formar deras värderingar av hälsokriser. Språkteknologi kan användas för att identifiera oro och pessimistiska teman i dessa medier och koppla dem till attityder. Språkteknologiska metoder kan i kombination med kvalitativa metoder också användas för att analysera folkhälsokommunikationens retoriska strategier riktade mot unga vuxna genom att fokusera denna grupps engagemang i olika budskap.
Ytterligare en forskningsfråga som har vuxit fram omfattar apokalyptiska föreställningar bland vaccinskeptiker i relation till massvaccination och undersöks inom ett pågående program finansierat av Riksbankens jubileumsfond (diarienummer M22-0018).
Spridning av forskningsresultat
Vi har antagits till och presenterat vår forskning vid prestigefulla, internationella konferenser såsom International Communication Association (ICA, Dijon 2022 och Brisbane 2023), European Association for the Study of Science and Technology (EASST, Madrid 2022), European Communication Research and Education Association (ECREA, online 2021), NordMedia (Bergen 2023), International Society of Experimental Linguistics (ExLing, Paris 2022 och Athen 2023) och Medical Informatics Europe Conference (MIE, Göteborg, 2023). Vi har publicerat oss via etablerade, internationella, vetenskapliga journaler och förlag.
Samverkan
Samverkan med det omgivande samhället har huvudsakligen skett genom intervjuer, deltagande i publika debatter och genom populärvetenskapliga publikationer. Vi har intervjuats av bland andra Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet, Sveriges television, TV4, Sveriges Radio och i olika podcasts. En Under Strecket-text i Svenska Dagbladet och en så kallad insight-artikel på plattformen The Conversation författade av Hammarlin (PI) fick stor spridning.
Projektets syfte har varit att studera ryktesspridningens roll och betydelse för den vaccinationskritik som växer på internet. Projektet har varit ett så kallat mixade metoder-samarbete. Vi har haft ett metodutvecklande syfte genom att undersöka hur kvantitativa (språkteknologiska) och kvalitativa (digitaletnografiska) metoder kan kombineras till ett effektivt verktyg för att undersöka hur rykten etableras, sprids och cirkulerar på sociala medier och hur människor förhåller sig till dessa rykten i sina egna överväganden rörande vaccin. Vi har sökt svar på frågan: Hur har den vardagliga praktiken kring, erfarenheten av och villkoren för rykten formats och omformats i den digitala eran, och vad innebär dessa processer för medborgerligt engagemang (civic enagagement)? I dialog med Riksbankens jubileumsfond styrdes undersökningsfokuset om, från rykten om mässlings- till COVID-19-vaccin eftersom den offentliga vaccindiskursen kom att domineras av debatter om dessa vaccin. (Tveksamhet mot flera vaccin är emellertid vanligt förekommande bland vaccinskeptiker.) Att starta, och driva, ett forskningsprojekt om vaccinattityder under pandemiåren 2020–2022 då Sverige, och världen, erfor akuta hot mot människors liv och hälsa, nedstängningar av samhällen, massvaccinationer och omfattande protester mot desamma föranleder tre övergripande reflexioner. För det första blev etablerade mediers intresse för vår forskning mycket stort och vi fick inbjudningar till vetenskapliga konferenser. För det andra var vi förhindrade att följa den ursprungliga projektplanen eftersom vi inte kunde genomföra fältarbete i fysiska miljöer. Vi hanterade denna utmaning genom att i högre grad än planerat undersöka online-diskussioner. För det tredje kom våra resultat i högre utsträckning än planerat att bidra med kunskap om vardaglig kommunikation om nya vaccin framför attityder gentemot etablerade barnvaccin.
Kort om genomförandet
I projektet har vi överbryggat disciplinära gränser. Vi har arbetat på två orter; medievetarna är anställda vid Lunds universitet och språkteknologerna vid Göteborgs universitet. Pandemin förhindrade därtill fysiska möten. Digitala möten säkrade således projektets framgång. Huvudsakligen har vi eftersträvat integrering av kvantitativa och kvalitativa metoder i våra publikationer, men vi har även publicerat separat när forskningsfrågorna har krävt detta. De kommunikationsutmaningar i relation till specialistkompetenser som uppstod, i synnerhet i inledningen av projektet, har successivt lösts. Genomförandet gynnades av att gruppen bestod av två samhällsvetare och två teknologer, vilket ledde till en balans och kontinuerlig översyn av forskningen. Samarbetet har varit ytterst lärorikt för projektdeltagarna. Vi har utvecklat för oss nya metoder och kommunikativa styrkor för att framgångsrikt kunna bedriva interdisciplinär forskning.
Internationalisering har varit ett ledord. Tre exempel: År 2022 inviterade vi vårt internationella advisory board till Lund för en tvådagarsworkshop som även kom övrig personal till del. Kontakten med dessa experter nyttjades sedan exekutivt i arbetet med vår nordiska antologi (Routledge 2024) där de agerade granskare av manuskript; Hammarlin (PI) var under totalt sju veckor så kallad research fellow vid Amsterdams universitet (UvA) respektive Université de Versailles Saint-Quentin en Yvelines (UVSQ), vistelser som har lett fram till nya samarbeten; Huvudsakligen har vi publicerat våra forskningsresultat i internationella refereegranskade tidskrifter och konferenspublikationer. Vi har också publicerat blogginlägg och populärvetenskapliga texter för att nå en större, internationell publik.
I publikationer har vi specifikt analyserat just rykten som kommunikationsform, men de har också studerats som en sekundär form av kommunikation som är inbäddad i andra typer av kommunikationspraktiker, vilket är vanligt förekommande i vardagligt tal.
Projektets tre viktigaste resultat samt slutsatser
Vi har mixat topic modelling-analys (distant reading) med tematisk analys (close reading) för att bättre förstå vaccinrykten. Med utgångspunkt i bland annat ryktesspridning av biomedicinska resultat i sociala medier har vi undersökt hur vaccinskeptiker aktivt använder sig av state of the art-forskning för att få gehör för sina ståndpunkter. Vi slår således hål på myten att vaccintvekare per definition har antivetenskapliga utgångspunkter. Detta leder till slutsatsen att myndigheters strategier att förse allmänheten med mer vetenskapliga fakta för att motverka vaccintvekan inte är tillräcklig. Vaccintvekare hittar sina egna medicinska experter och tolkar dem i dialog med likasinnade. Genom att peka på detta problem, samt erbjuda modeller för att analysera det, vill vi tro att vår forskning gynnar utvecklingen av nya kommunikationsstrategier för att förstå och motverka vaccinmotstånd och vaccinrykten.
Det nyfikenhetsdrivna och empatiska perspektiv på vaccinrykten och vaccinkritik och de människor som sprider dem som vi successivt har kommit att anamma under projektets gång är ett betydelsefullt resultat i sig. Perspektivet omfattar insikter om att det kan finnas komplexa skäl – såsom erfarenheter av allvarlig sjukdom och livsavgörande förluster – till att individer avstår från att vaccinera sig eller sina barn. Vår forskning har således undvikit att patologisera vaccintvekare – som inte sällan accepterar vissa vaccin men vägrar att ta andra – och har i polariserande, politiska tider verkat i dialogens riktning. I en uppskattande recension av vår bok i The Lancet skriver man bland annat att “Vaccine hesitancy in the Nordic countries is a valuable resource for those studying pandemic policy or seeking to understand vaccine hesitancy and is an asset in bridging the opposing sides of the polemic vaccine debate”. Vi bidrar varken till att normalisera vaccinkritik eller avfärda vaccinkritiker som foliehattar. I stället visar våra forskningsresultat hur komplext detta problem är. Och komplexa problem kräver komplexa lösningar.
Rädslan för biverkningar är den enskilt största orsaken till att människor tvekar inför beslutet att vaccinera sig eller sina barn. COVID-19-pandemins förändringar av samhället har föranlett oss att teoretiskt experimentera med begreppet biverkningar så att det även omfattar vad vi benämner som samhälleliga eller medborgerliga biverkningar, civic side effects. I likhet med medicinska biverkningar omfattar detta reaktioner på massvaccination, men sociala och kulturella sådana. Vi menar att det är fruktbart att analysera motkampanjer på internet som en sorts sociala biverkningar i kölvattnet av pandemin, vilka bör förstås i relation till de vidsträckta möjligheter som i dag finns att sprida åsikter digitalt samt svårigheter för vem som helst att skilja åsikter från vetenskapligt belagda fakta.
Ett viktigt resultat för språkteknologin är hur kombinationen av ämnesmodellering (topic modelling) och tematisk analys kan leda till utvecklingen av mer sofistikerade verktyg för att förstå och analysera vaccindiskurser, däribland vaccinrykten. En kombination av distans- och närläsning kan användas för att förfina ämnesmodelleringen för att förstå hur teman överlappar i exempelvis vaccinrykten samt hur diskursiva strategier förändras beroende på målgrupp och plattform. I kombination med sentimentanalys kan detta öka möjligheterna att kunna skilja mellan kritik av enskilda vaccin och generell vaccinkritik. Språkteknologin kan också dra nytta av närläsningsresultat för att bättre analysera för- och emot-diskurser, där flera perspektiv, ofta motstridiga, förekommer samtidigt. Särskilt betydelsefullt är detta på sociala medier.
Nya forskningsfrågor
Vi behöver bättre förstå unga medborgares inställning till vaccin, däribland unga sjuksköterskors inställning till vaccin, vilket föranleder oss att rikta in oss på just unga vuxna i vår kommande forskning. Individer som i dag är 18–35 år har under sin korta livstid upplevt två pandemier, svininfluensan (2009–2011) samt COVID-19-pandemin (2020–2023). Betraktade som en särskilt viktig grupp för sin tidsperiod, vad kan unga vuxnas värderingar och normer lära oss om kommande vaccinutmaningar i en framtid då pandemier bedöms bli vanligare? Genom språkteknologiska verktyg vill vi analysera mikroinfluencers inlägg och känslomässiga ton för att förstå deras inflytande på denna grupp. Populärkulturen (t.ex. filmer, tv-serier och sociala medier) som unga konsumerar är en faktor att ta hänsyn till, det vill säga hur den formar deras värderingar av hälsokriser. Språkteknologi kan användas för att identifiera oro och pessimistiska teman i dessa medier och koppla dem till attityder. Språkteknologiska metoder kan i kombination med kvalitativa metoder också användas för att analysera folkhälsokommunikationens retoriska strategier riktade mot unga vuxna genom att fokusera denna grupps engagemang i olika budskap.
Ytterligare en forskningsfråga som har vuxit fram omfattar apokalyptiska föreställningar bland vaccinskeptiker i relation till massvaccination och undersöks inom ett pågående program finansierat av Riksbankens jubileumsfond (diarienummer M22-0018).
Spridning av forskningsresultat
Vi har antagits till och presenterat vår forskning vid prestigefulla, internationella konferenser såsom International Communication Association (ICA, Dijon 2022 och Brisbane 2023), European Association for the Study of Science and Technology (EASST, Madrid 2022), European Communication Research and Education Association (ECREA, online 2021), NordMedia (Bergen 2023), International Society of Experimental Linguistics (ExLing, Paris 2022 och Athen 2023) och Medical Informatics Europe Conference (MIE, Göteborg, 2023). Vi har publicerat oss via etablerade, internationella, vetenskapliga journaler och förlag.
Samverkan
Samverkan med det omgivande samhället har huvudsakligen skett genom intervjuer, deltagande i publika debatter och genom populärvetenskapliga publikationer. Vi har intervjuats av bland andra Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet, Sveriges television, TV4, Sveriges Radio och i olika podcasts. En Under Strecket-text i Svenska Dagbladet och en så kallad insight-artikel på plattformen The Conversation författade av Hammarlin (PI) fick stor spridning.