Samhällskontrakt och framtida generationer
Samhällen är inte statiska; de förändras ständigt. Rättviseprinciperna—principerna för hur vi skall organisera samhället på ett rättvist sätt—måste kunna appliceras repeterat, för att kunna adressera nya orättvisor. Denna dynamiska aspekt hos rättviseprinciperna har undersökts väldigt lite. Ett mål för projektet är att utforska hur kontraktsteorier för rättvisa kan hantera förändringar i samhället—förändringar i teknologier och omständigheter, och tillägg av framtida generationer. Ett andra mål är att utforska denna typ av dynamiskt beslutsfattande inte bara i kontraktsteori utan också i populationsetik, som är den del av etiken som behandlar fall där olika människor existerar i olika utfall. Politiska policyer för framtiden—som policys för hantering av globaluppvärmning—påverkar inte bara livskvalitén på framtida liv utan också vilka personer som kommer att finnas i framtiden. Tidigare arbeten om rättvisa har nästan bara behandlat statiska val, det vill säga, fall med ett enda val mellan olika sätt att organisera samhället eller mellan olika framtider. Denna begränsning till statiska fall är orealistisk. Vi tar inte ett beslut om hur vi ska organisera samhället som vi sedan håller oss till för all framtid. Hur vi organiserar samhället omprövas konstant genom val och andra sociala förändringar. Vi väljer inte framtiden med ett val, framtiden väljs med en sekvens av val över tid. Projektet avser att klargöra de problem denna dynamiska aspekt av rättvisa ger upphov till.
Slutredovisning
# Slutredovisning
## Syfte
Syftet med projektet var att utreda hur samhällskontraktsteorier kan hantera förändringar i samhället. Till exempel, kultur och teknik kan förändras, samt nya generationer kommer till. Detta gör att de rättviseprinciper som samhällskontranktsteorierna ger oss behöver tillämpas flera gånger. I samhällskontranktsteori så är de rätta rätviseprinciperna de principer vi skulle välja bakom en okunnighetensslöja, där vi inte vet vem vi är i samhället. Bakom slöjan väljer individerna inte baserat på rättvisa utan så att de bäst säkrar sina egna intressen under deras liv. Givet att principerna kan behöva tillämpas flera gånger under individernas liv, så behöver individerna ta hänsyn till de dynamiska effekter som itererade tillämpningar ger upphov till. Detta gör att individerna behöver använda sig av dynamisk beslutsteori — det vill säga, hur man rationellt väljer i sekvenser av val.
Utöver det att sekvenser av val spelar roll, så måste samhällskontraktsteori ta hänsyn till att valet av rättviseprincip kan påverka vilka individer som kommer att finnas och vilken välfärd framtida generationer kommer att ha. Om individerna kan påverka vilken rättviseprincip som kommer att tillämpas i samhället och detta i sin tur påverkar vilka personer som kommer att finnas i senare generationer, så tycks det som om individerna kan sluta sig till att de inte tillhör dessa senare generationer. De kan göra det då det tycks omöjligt för individerna att påverka huruvida de själva kommer att finnas till (alltså påverka huruvida de någonsin föds). Detta leder till att individerna blir partiska. De vet att de inte behöver bry sig om senare generationer (då de är fokuserade på sin egen välfärd).
Ett andra fokus för projektet har varit att utforska sekventiella val för etiska teorier och principer i allmänhet. Principer som tycks rimliga i statiska, icke-sekventiella fall kan leda till utfall som är sämre för alla inblandade i sekventiella fall. Dessa fall kallas för värdepumpar, då tillämpandet av principerna gör att alla får det sämre än om principerna inte tillämpades. Mer generellt har projektet också utforskat rationalitetsprinciper och sekventiella val för att undvika penningpumpar — det vill säga fall där tillämpningen av en princip leder till man betalar en viss kostnad för samma utfall som man hade fått om man inte tillämpat principer men då utan att betala kostnaden. Detta är mer generellt då det man föredrar kan vara vad som helst — till exempel, ens egen välfärd (som individerna bakom okunnighetensslöja) eller vad som är moralisk värdefullt.
## Resultat
För att undvika problemet att individerna bakom okunnighetensslöja kan lista ut att de tillhör en tidig generation ifall de kan påverka (kausalt) vilken rättviseprincip som kommer att tillämpas i samhället, har jag (med Andreas Mogensen) utforskat en variant av samhällskontraktsteori där individerna bakom okunighetensslöja inte påverkar (kausalt) vilken princip som tillämpas i samhället. Deras val av princip är istället bara (statistisk) evidens för att samma princip har tillämpats i samhället. För att detta skall vara relevant för individerna, behöver de använda evidentiell beslutsteori, där alternativ utvärderas endast efter deras evidentiella nyhetsvärde. (Det vill säga, man väljer det alternativ man helst vill lära sig att man har valt.)
Givet denna variant så undviker vi problem med att individerna skulle vara partiska till de tidiga generationernas fördel. Ett annat problem är vilken sannolikhetsfördelning individerna skall ha för att de är de olika personerna i de olika utfallen. Det förslag som undviker värdepumpar är att, i varje utfall, så har individerna samma sannolikhet för alla personer i utfallet, att de är den personen i utfallet. Detta leder, givet att individerna värderar risk enligt teorin om förväntad nytta, till att de väljer rättviseprincipen att samhället ordnas så att den förväntade genomsnitts välfärden blir så hög som möjligt.
Utöver detta har jag (med Kacper Kowalczyk) försvarat det underliggande antagandet att en rimlig rättviseprincip inte ger samtliga inblandade lägre förväntad välfärd, i svar till en inflytelserik kritik av Anna Mahtani.
I det andra delprojektet har jag visat att rimliga etiska teorier måste ta hänsyn till blott möjliga framtida individers intressen. Det räcker inte att bara ta hänsyn till intressena för de framtida individer som faktiskt kommer att finnas. Och jag har visat att prioritarianism (en variant av utilitarismen som ger mer vikt till förbättringar för de som har det sämre) kan i vissa sekventiella fall leda till att alla individer får lägre välfärd.
Mer generellt har jag visat att rationella preferenser i sekventiella val måste vara i enlighet med teorin om förväntad nytta. Annars kommer preferenserna att kunna utnyttjas i en penningpump. Detta ledde till boken Money-Pump Arguments. Detta stödjer antagandet att individerna bakom okunnighetensslöja i samhällskontraktsteori utvärderar principer efter dess förväntade värde.
## Nya frågor
Två överraskande resultat var att distinktionen mellan evidentiell och kausal beslutsteori kan vara avgörande för samhällskontraktsteori och även att antropiska resonemang kan vara avgörande (om en rättviseprincip — beroende på, till exempel, en myntkastning — kan leda till massor av framtida generationer eller väldigt få generationer, är det då mer sannolikt att du till hör en av de många generationerna eller en av de få?). Dessa kopplingar mellan samhällskontraktsteori och evidentiell/kausal beslutsteori samt antropiska resonemang har inte utforskats tidigare.
## Internationellt
Projektet har haft en starkt internationell profil. Inte bara bland deltagarna på den avslutande workshopen, utan även bland medförfattarna till artiklarna från projektet. Jag besökte Global Priorities Institute vid University of Oxford och skrev artikeln ‘Future Generations and the Evidential Veil of Ignorance’ med Andreas Mogensen (Oxford). Jag har också besökt Population Wellbeing Initiative vid University of Texas at Austin, Texas och skrev artikeln ‘Ex-Post Average Utilitarianism Can Be Worse for All Affected’ med Dean Spears (UT Austin). Dessutom har jag samarbetat med Kacper Kowalczyk (UCL) vilket resulterade i artikeln ‘Ex-Ante Pareto and the Opaque-Identity Puzzle’.
## Informationsspridning
Mina resultats har spridits vid konferenser vid University of Texas at Austin, Institute for Futures Studies, University of Konstanz, University of Nebraska-Lincoln, University of Stirling, Texas A&M, Erasmus University Rotterdam, och University of Oxford.
## Syfte
Syftet med projektet var att utreda hur samhällskontraktsteorier kan hantera förändringar i samhället. Till exempel, kultur och teknik kan förändras, samt nya generationer kommer till. Detta gör att de rättviseprinciper som samhällskontranktsteorierna ger oss behöver tillämpas flera gånger. I samhällskontranktsteori så är de rätta rätviseprinciperna de principer vi skulle välja bakom en okunnighetensslöja, där vi inte vet vem vi är i samhället. Bakom slöjan väljer individerna inte baserat på rättvisa utan så att de bäst säkrar sina egna intressen under deras liv. Givet att principerna kan behöva tillämpas flera gånger under individernas liv, så behöver individerna ta hänsyn till de dynamiska effekter som itererade tillämpningar ger upphov till. Detta gör att individerna behöver använda sig av dynamisk beslutsteori — det vill säga, hur man rationellt väljer i sekvenser av val.
Utöver det att sekvenser av val spelar roll, så måste samhällskontraktsteori ta hänsyn till att valet av rättviseprincip kan påverka vilka individer som kommer att finnas och vilken välfärd framtida generationer kommer att ha. Om individerna kan påverka vilken rättviseprincip som kommer att tillämpas i samhället och detta i sin tur påverkar vilka personer som kommer att finnas i senare generationer, så tycks det som om individerna kan sluta sig till att de inte tillhör dessa senare generationer. De kan göra det då det tycks omöjligt för individerna att påverka huruvida de själva kommer att finnas till (alltså påverka huruvida de någonsin föds). Detta leder till att individerna blir partiska. De vet att de inte behöver bry sig om senare generationer (då de är fokuserade på sin egen välfärd).
Ett andra fokus för projektet har varit att utforska sekventiella val för etiska teorier och principer i allmänhet. Principer som tycks rimliga i statiska, icke-sekventiella fall kan leda till utfall som är sämre för alla inblandade i sekventiella fall. Dessa fall kallas för värdepumpar, då tillämpandet av principerna gör att alla får det sämre än om principerna inte tillämpades. Mer generellt har projektet också utforskat rationalitetsprinciper och sekventiella val för att undvika penningpumpar — det vill säga fall där tillämpningen av en princip leder till man betalar en viss kostnad för samma utfall som man hade fått om man inte tillämpat principer men då utan att betala kostnaden. Detta är mer generellt då det man föredrar kan vara vad som helst — till exempel, ens egen välfärd (som individerna bakom okunnighetensslöja) eller vad som är moralisk värdefullt.
## Resultat
För att undvika problemet att individerna bakom okunnighetensslöja kan lista ut att de tillhör en tidig generation ifall de kan påverka (kausalt) vilken rättviseprincip som kommer att tillämpas i samhället, har jag (med Andreas Mogensen) utforskat en variant av samhällskontraktsteori där individerna bakom okunighetensslöja inte påverkar (kausalt) vilken princip som tillämpas i samhället. Deras val av princip är istället bara (statistisk) evidens för att samma princip har tillämpats i samhället. För att detta skall vara relevant för individerna, behöver de använda evidentiell beslutsteori, där alternativ utvärderas endast efter deras evidentiella nyhetsvärde. (Det vill säga, man väljer det alternativ man helst vill lära sig att man har valt.)
Givet denna variant så undviker vi problem med att individerna skulle vara partiska till de tidiga generationernas fördel. Ett annat problem är vilken sannolikhetsfördelning individerna skall ha för att de är de olika personerna i de olika utfallen. Det förslag som undviker värdepumpar är att, i varje utfall, så har individerna samma sannolikhet för alla personer i utfallet, att de är den personen i utfallet. Detta leder, givet att individerna värderar risk enligt teorin om förväntad nytta, till att de väljer rättviseprincipen att samhället ordnas så att den förväntade genomsnitts välfärden blir så hög som möjligt.
Utöver detta har jag (med Kacper Kowalczyk) försvarat det underliggande antagandet att en rimlig rättviseprincip inte ger samtliga inblandade lägre förväntad välfärd, i svar till en inflytelserik kritik av Anna Mahtani.
I det andra delprojektet har jag visat att rimliga etiska teorier måste ta hänsyn till blott möjliga framtida individers intressen. Det räcker inte att bara ta hänsyn till intressena för de framtida individer som faktiskt kommer att finnas. Och jag har visat att prioritarianism (en variant av utilitarismen som ger mer vikt till förbättringar för de som har det sämre) kan i vissa sekventiella fall leda till att alla individer får lägre välfärd.
Mer generellt har jag visat att rationella preferenser i sekventiella val måste vara i enlighet med teorin om förväntad nytta. Annars kommer preferenserna att kunna utnyttjas i en penningpump. Detta ledde till boken Money-Pump Arguments. Detta stödjer antagandet att individerna bakom okunnighetensslöja i samhällskontraktsteori utvärderar principer efter dess förväntade värde.
## Nya frågor
Två överraskande resultat var att distinktionen mellan evidentiell och kausal beslutsteori kan vara avgörande för samhällskontraktsteori och även att antropiska resonemang kan vara avgörande (om en rättviseprincip — beroende på, till exempel, en myntkastning — kan leda till massor av framtida generationer eller väldigt få generationer, är det då mer sannolikt att du till hör en av de många generationerna eller en av de få?). Dessa kopplingar mellan samhällskontraktsteori och evidentiell/kausal beslutsteori samt antropiska resonemang har inte utforskats tidigare.
## Internationellt
Projektet har haft en starkt internationell profil. Inte bara bland deltagarna på den avslutande workshopen, utan även bland medförfattarna till artiklarna från projektet. Jag besökte Global Priorities Institute vid University of Oxford och skrev artikeln ‘Future Generations and the Evidential Veil of Ignorance’ med Andreas Mogensen (Oxford). Jag har också besökt Population Wellbeing Initiative vid University of Texas at Austin, Texas och skrev artikeln ‘Ex-Post Average Utilitarianism Can Be Worse for All Affected’ med Dean Spears (UT Austin). Dessutom har jag samarbetat med Kacper Kowalczyk (UCL) vilket resulterade i artikeln ‘Ex-Ante Pareto and the Opaque-Identity Puzzle’.
## Informationsspridning
Mina resultats har spridits vid konferenser vid University of Texas at Austin, Institute for Futures Studies, University of Konstanz, University of Nebraska-Lincoln, University of Stirling, Texas A&M, Erasmus University Rotterdam, och University of Oxford.