Våldtäkt eller samtycke? Effekter av den nya våldtäktslagstiftningen på juridiskt tänkande och praktik
Den svenska våldtäktslagstiftningen ändrades 2017 och antog ett rekvisit om frivillighet (”samtycke”). Projektet är först ut att studera den nya våldtäktslagen samt dynamiken mellan denna och institutionaliserade rättsliga normer. Syftet är att studera lagens tillämpning från ett kombinerat feministiskt och emotionssociologiskt perspektiv, med fokus på åklagares, domares och advokaters känslor och tankar om lagen och dess praktiska effekter.
• Vilka diskursiva uppfattningar och tolkningar av den nya lagen framkommer i intervjuer med rättens aktörer och hur resonerar de om tillämpningen?
• Hur påverkar den nya lagen rättegångsprocessen med avseende på vilken roll som tilldelas förövare/offer samt hur bevisningen konstrueras och presenteras?
• Hur tillämpas lagen av domarna i domskrivning: Vilka uppfattningar och bedömningar angående frivillighet, kön och sexualitet reflekteras i domarna?
Vi följer 16 fall av våldtäkt i tingsrätt och hovrätt. Rättens aktörer ”skuggas” och intervjuas, rättegångarna observeras och domar analyseras. Projektet bidrar med fördjupad kunskap om rättslig diskriminering som integrerad del av nedtystandet av kropp och känslor, samt hur detta interagerar med könsmaktstrukturer. Det möjliggör därmed ökad emotionell och kognitiv reflexivitet hos rättens professionella gällande tysta normer och vanemässigt beteende. Detta är viktigt för att ytterligare stärka rättssystemets legitimitet.
Slutredovisning
Syfte och utveckling
Syftet var att studera tillämpningen av den samtyckesbaserade våldtäktslagen och dess krav på frivillighet med ett kombinerat feministiskt och emotionssociologiskt perspektiv, vilket är ett originellt angreppssätt i forskning om våldtäkt. Genom intervjuer och observationer av våldtäktsrättegångar undersökte projektet hur rättens professionella känner och tänker kring lagen samt hur de tillämpar lagen i praktiken. Textanalys undersökte hur skriftliga domar motiveras. Den svenska implementeringen av lagen kan ses som ett fall av 1. utmaning av juridiska kärnvärden som rationalitet, autonomi och objektivitet, och 2. hur moderna rättssystem översätter förändrade sociala normer om kön och sexualitet till rättspraxis.
Projektet uppnådde sitt mål och genererade ny kunskap som bidrar till både forskningsfältet och den juridiska praktiken, vilket ses i det stora intresset från jurister samt berömmande omdömen från dubbelblinda internationella granskare av publikationer. En vetenskaplig bok publiceras i juni 2025. Manusutkastet gav följande kommentar från den anonyma expertgranskaren: ”Detta är en unik bok som fördjupar sig i detaljer som inte ofta behandlas med sådan empirisk stringens och teoretisk kreativitet och den ger ett tydligt bidrag till fältet. Den knyter an till den senaste internationella forskningen och ger ett bidrag till denna som jag tycker är mycket intressant och inspirerande. Detta är ett bidrag av hög kvalitet och relevans för både samhälle och forskning.”
Genomförande
Datainsamlingen påbörjades, efter Etikprövningsmyndighetens godkännande, i juni 2020 (Dnr. 2020-02205) och avslutades våren 2022. Vi inledde med att presentera projektet vid fyra strategiskt utvalda tingsrätter och två hovrätter. Därefter rekryterades deltagare genom självselektion och snöbollsurval. Vi följde 18 våldtäktsmål och gjorde 58 ljudinspelade djupintervjuer med inblandade rättsprofessionella, samt ytterligare fyra fokusgruppsintervjuer med kvinnliga respektive manliga advokater och domare i hovrätt respektive tingsrätt (totalt 23 domare, 15 åklagare och 24 försvarsadvokater/målsägarbiträden). Könsfördelningen var 42% män. I samtliga 18 mål observerade vi och tog anteckningar på rättegångar, samlade in stämningsansökningar, domar, överklaganden. I fem mål följde vi överläggningar i hovrätt eller tingsrätt och i två mål förundersökningen. All data analyserades i det kvalitativa dataprogrammet ATLAS.ti, i flera omgångar med abduktiv kodning. Den sista kodningsomgången gjordes under en månads vistelse som Visiting Group finansierad av Bielefeld Zentrum für Interdisziplinäre Forschung i november 2023.
Viktigaste resultat
1. Implementeringen av den samtyckesbaserade våldtäktslagen präglas av osäkerhet. Domare var ofta osäkra på beviskraven och bevisvärderingen, medan åklagare och advokater (målsägandebiträden och försvarsadvokater) inte såg ett konsekvent mönster i hur olika domare tolkar och tillämpar lagen. Resultaten tyder på att lagen kräver förändrade professionella roller och förändrad bevisvärdering, och därmed kritisk reflexivitet när det gäller görandet av centrala rättsliga värden. För att kunna göra en objektiv bedömning av båda parters berättelser krävs empatisk fantasi som metod att förstå ”situationen i sin helhet” (enligt förarbetena) och hur relationella band och omständigheter påverkar situerad handlingsrationalitet. Skickliga försvarsadvokater uppvisade hög grad av rollanpassning i detta avseende och lade ner energi på att förhandla empati för sina klienter. Åklagare var oftast nöjda med att ”presentera bevisningen” och förlita sig på domarnas expertis i bevisvärdering. Domare önskade dock att åklagarna skulle ta en mer aktiv roll i att förklara innebörden av bevisningen. En viktig uppgift för åklagaren är att koda en händelse i juridisk terminologi, men i våldtäktsmål finns även behov av empatisk kodning. Vissa målsägandebiträden tog en aktiv roll i att förhandla empati för målsäganden med fokus på den tilltalades ansvar och handlingsrationalitet. Därmed uppnåddes bättre balans mellan parterna i rättssalen men samtidigt synliggjordes våldtäktsrättegångens integritetskränkande aspekter, något som normaliserats när dessa enbart riktats mot målsäganden.
2. Det finns behov av fortbildning i kompetens att utvärdera berättelser eller i systematisk analys av kvalitativa bevis (berättelser). Traditionell juridisk kodning och utvärdering fördunklar tolkningsprocessen genom vilken juridisk teori tillämpas på ”verkligheten” och framhäver ”hård” (teknisk) bevisning som ”objektiv”. I våldtäktslagen utgör målsägarens berättelse den viktigaste bevisningen vilket rubbar dessa invanda sätt att göra objektivitet. Även om jurister också betonar behovet av stödbevisning är dennas betydelse avhängig berättelsen. Om berättelsen befinns brista i trovärdighet höjs kraven på stödbevisningen. Resultaten indikerar att trovärdighet är ”en känsla” men valda delar av stödbevisningen blev ”objektivitetsbojar” i konstruktionen av det juridiska resonemanget. ”Känslan” av en (o)trovärdig målsägarberättelse gjordes också ”objektiv” med hjälp av ”trovärdighetskriterier” utfärdade av Högsta domstolen. Dessa har kritiserats av psykologisk forskning och vissa har därför dragits tillbaka av HD. Trots detta förekom flertal kriterier – även "det självupplevdas prägel" – i nästan alla domar. Studien visade också att domare tog hjälp av privata erfarenheter och olika typer av ”sunt förnuft” i sina bedömningar. Häri ingår ”juridisk logik” och dess rutinartade betecknande av bevisningen i våldtäktsmål som ”dålig”. Det saknas således förståelse och en metod för att utvärdera kvalitativa bevis.
3. Studien bekräftar tidigare forskningsresultat som visat att även om våldtäktsmyter och sexuella stereotyper är föränderliga, tycks den traditionella bilden av rättens grundläggande värden bygga in och dölja ett förlegat privilegierat manligt perspektiv på sexualitet. Resultaten ovan är således representativa för både kvinnliga och manliga jurister. Emellertid visade studien att ”kvinnligt” vid sidan av ”manligt” sunt förnuft ryms inom den juridiska logiken med den nya våldtäktslagen, vilket öppnar för rättssystemets utveckling. Lagen syftar tex till att lägga ansvaret för ömsesidighet på den aktiva parten och således att minska fokus på målsägandens beteende. När detta tillämpades framstod stereotyper som manlig ”pådrivande” sexualitet som irrationella och mindre tid ägnades åt att undersöka målsägandens uttryck för (o)frivillighet. Det starkaste mönstret var dock att domarna tillät försvarets fokusförskjutning från tilltalad till målsäganden som framstod antingen som en medveten lögnare eller någon som naivt vilseletts av välmenande vänner och släktingar. Positioneringen av målsäganden som potentiell lögnare är en utgångspunkt i rättsprocessen, juridiskt kodad som ”alternativ hypotes”, vilket motiverar granskningen av målsägandens berättelse även efter att den befunnits trovärdig nog att gå vidare till åtal.
Den svenska samtyckesbaserade våldtäktslagen syftar till att driva samhällets normer mot ökad sexuell jämlikhet och ömsesidig respekt för kroppslig integritet, men stöter på patrull när den ska tillämpas. Traditionella stereotyper om manligt sexuellt initiativ och kvinnlig hämndlystnad är djupt inbäddade i rättssystemet. Givet vårt teoretiska ramverk hävdar vi att detta inte härrör ur individuella normer och värderingar utan ur den juridiska doxan och hur den lärs ut och praktiseras. Invanda traditionella sätt att arbeta med juridiska kärnvärden som objektivitet, rationalitet och autonomi bevarar och reproducerar en privilegierad manlig ”neutral” blick på världen och mänskliga interaktioner. Detta utgör ett hinder för en framsynt och rättssäker implementering av den nya lagen. Att juridiska kärnvärden ses som både kropps- och kontextlösa, och framför allt känslolösa, förhindrar en öppen och kollegial dialog om hur den juridiska praktiken, utan att äventyra rättsstatliga principer, kan ta lärdom och utvecklas med kritiska perspektiv på jämställdhet och mångfald. Samtidigt visar resultaten också att våldtäktslagen skapar intern reflexivitet, legitimerar tentativa anpassningar av yrkesroller och öppnar för alternativa metoder för bevisvärdering.
Ny forskning
Projektet genererade forskningsprojektet Domarens autonomi i teori och praktik (2023-2026, PI Moa Bladini), ett doktorandprojekt om den sociohistoriska utvecklingen av svensk våldtäktslagstiftning, (finansierat av Brottsoffermydigheten) och nätverket Nordic Himpathy Network, (finansierat av Nordiska forskningsrådet för kriminologi, koordinator Sara Uhnoo). Två projektansökningar med syfte att studera påverkan och dynamiken i intersektionella aspekter av tilltalad och målsägande har nyligen skickats till forskningsfinansiärer.
Spridning (ex. publikationer)
Resultaten har presenterats vid 15 internationella akademiska konferenser och sju inbjudna seminarier vid nationella och internationella universitet. Genom undervisning vid juridiska institutionerna i Karlstad och Göteborg, samt kriminologi och sociologi vid GU, når resultaten studenter. Projektet har haft två studentpraktikanter. Två masterprojekt i kriminologi, ett i sociologi och två i juridik har handletts på frågor relaterade till projektet. Resultat har kommunicerats till en icke-akademisk allmänhet via podcasts och andra medier samt tidningsintervjuer. Föreläsningar kommer att erbjudas jurister i samband med boksläpp.
Syftet var att studera tillämpningen av den samtyckesbaserade våldtäktslagen och dess krav på frivillighet med ett kombinerat feministiskt och emotionssociologiskt perspektiv, vilket är ett originellt angreppssätt i forskning om våldtäkt. Genom intervjuer och observationer av våldtäktsrättegångar undersökte projektet hur rättens professionella känner och tänker kring lagen samt hur de tillämpar lagen i praktiken. Textanalys undersökte hur skriftliga domar motiveras. Den svenska implementeringen av lagen kan ses som ett fall av 1. utmaning av juridiska kärnvärden som rationalitet, autonomi och objektivitet, och 2. hur moderna rättssystem översätter förändrade sociala normer om kön och sexualitet till rättspraxis.
Projektet uppnådde sitt mål och genererade ny kunskap som bidrar till både forskningsfältet och den juridiska praktiken, vilket ses i det stora intresset från jurister samt berömmande omdömen från dubbelblinda internationella granskare av publikationer. En vetenskaplig bok publiceras i juni 2025. Manusutkastet gav följande kommentar från den anonyma expertgranskaren: ”Detta är en unik bok som fördjupar sig i detaljer som inte ofta behandlas med sådan empirisk stringens och teoretisk kreativitet och den ger ett tydligt bidrag till fältet. Den knyter an till den senaste internationella forskningen och ger ett bidrag till denna som jag tycker är mycket intressant och inspirerande. Detta är ett bidrag av hög kvalitet och relevans för både samhälle och forskning.”
Genomförande
Datainsamlingen påbörjades, efter Etikprövningsmyndighetens godkännande, i juni 2020 (Dnr. 2020-02205) och avslutades våren 2022. Vi inledde med att presentera projektet vid fyra strategiskt utvalda tingsrätter och två hovrätter. Därefter rekryterades deltagare genom självselektion och snöbollsurval. Vi följde 18 våldtäktsmål och gjorde 58 ljudinspelade djupintervjuer med inblandade rättsprofessionella, samt ytterligare fyra fokusgruppsintervjuer med kvinnliga respektive manliga advokater och domare i hovrätt respektive tingsrätt (totalt 23 domare, 15 åklagare och 24 försvarsadvokater/målsägarbiträden). Könsfördelningen var 42% män. I samtliga 18 mål observerade vi och tog anteckningar på rättegångar, samlade in stämningsansökningar, domar, överklaganden. I fem mål följde vi överläggningar i hovrätt eller tingsrätt och i två mål förundersökningen. All data analyserades i det kvalitativa dataprogrammet ATLAS.ti, i flera omgångar med abduktiv kodning. Den sista kodningsomgången gjordes under en månads vistelse som Visiting Group finansierad av Bielefeld Zentrum für Interdisziplinäre Forschung i november 2023.
Viktigaste resultat
1. Implementeringen av den samtyckesbaserade våldtäktslagen präglas av osäkerhet. Domare var ofta osäkra på beviskraven och bevisvärderingen, medan åklagare och advokater (målsägandebiträden och försvarsadvokater) inte såg ett konsekvent mönster i hur olika domare tolkar och tillämpar lagen. Resultaten tyder på att lagen kräver förändrade professionella roller och förändrad bevisvärdering, och därmed kritisk reflexivitet när det gäller görandet av centrala rättsliga värden. För att kunna göra en objektiv bedömning av båda parters berättelser krävs empatisk fantasi som metod att förstå ”situationen i sin helhet” (enligt förarbetena) och hur relationella band och omständigheter påverkar situerad handlingsrationalitet. Skickliga försvarsadvokater uppvisade hög grad av rollanpassning i detta avseende och lade ner energi på att förhandla empati för sina klienter. Åklagare var oftast nöjda med att ”presentera bevisningen” och förlita sig på domarnas expertis i bevisvärdering. Domare önskade dock att åklagarna skulle ta en mer aktiv roll i att förklara innebörden av bevisningen. En viktig uppgift för åklagaren är att koda en händelse i juridisk terminologi, men i våldtäktsmål finns även behov av empatisk kodning. Vissa målsägandebiträden tog en aktiv roll i att förhandla empati för målsäganden med fokus på den tilltalades ansvar och handlingsrationalitet. Därmed uppnåddes bättre balans mellan parterna i rättssalen men samtidigt synliggjordes våldtäktsrättegångens integritetskränkande aspekter, något som normaliserats när dessa enbart riktats mot målsäganden.
2. Det finns behov av fortbildning i kompetens att utvärdera berättelser eller i systematisk analys av kvalitativa bevis (berättelser). Traditionell juridisk kodning och utvärdering fördunklar tolkningsprocessen genom vilken juridisk teori tillämpas på ”verkligheten” och framhäver ”hård” (teknisk) bevisning som ”objektiv”. I våldtäktslagen utgör målsägarens berättelse den viktigaste bevisningen vilket rubbar dessa invanda sätt att göra objektivitet. Även om jurister också betonar behovet av stödbevisning är dennas betydelse avhängig berättelsen. Om berättelsen befinns brista i trovärdighet höjs kraven på stödbevisningen. Resultaten indikerar att trovärdighet är ”en känsla” men valda delar av stödbevisningen blev ”objektivitetsbojar” i konstruktionen av det juridiska resonemanget. ”Känslan” av en (o)trovärdig målsägarberättelse gjordes också ”objektiv” med hjälp av ”trovärdighetskriterier” utfärdade av Högsta domstolen. Dessa har kritiserats av psykologisk forskning och vissa har därför dragits tillbaka av HD. Trots detta förekom flertal kriterier – även "det självupplevdas prägel" – i nästan alla domar. Studien visade också att domare tog hjälp av privata erfarenheter och olika typer av ”sunt förnuft” i sina bedömningar. Häri ingår ”juridisk logik” och dess rutinartade betecknande av bevisningen i våldtäktsmål som ”dålig”. Det saknas således förståelse och en metod för att utvärdera kvalitativa bevis.
3. Studien bekräftar tidigare forskningsresultat som visat att även om våldtäktsmyter och sexuella stereotyper är föränderliga, tycks den traditionella bilden av rättens grundläggande värden bygga in och dölja ett förlegat privilegierat manligt perspektiv på sexualitet. Resultaten ovan är således representativa för både kvinnliga och manliga jurister. Emellertid visade studien att ”kvinnligt” vid sidan av ”manligt” sunt förnuft ryms inom den juridiska logiken med den nya våldtäktslagen, vilket öppnar för rättssystemets utveckling. Lagen syftar tex till att lägga ansvaret för ömsesidighet på den aktiva parten och således att minska fokus på målsägandens beteende. När detta tillämpades framstod stereotyper som manlig ”pådrivande” sexualitet som irrationella och mindre tid ägnades åt att undersöka målsägandens uttryck för (o)frivillighet. Det starkaste mönstret var dock att domarna tillät försvarets fokusförskjutning från tilltalad till målsäganden som framstod antingen som en medveten lögnare eller någon som naivt vilseletts av välmenande vänner och släktingar. Positioneringen av målsäganden som potentiell lögnare är en utgångspunkt i rättsprocessen, juridiskt kodad som ”alternativ hypotes”, vilket motiverar granskningen av målsägandens berättelse även efter att den befunnits trovärdig nog att gå vidare till åtal.
Den svenska samtyckesbaserade våldtäktslagen syftar till att driva samhällets normer mot ökad sexuell jämlikhet och ömsesidig respekt för kroppslig integritet, men stöter på patrull när den ska tillämpas. Traditionella stereotyper om manligt sexuellt initiativ och kvinnlig hämndlystnad är djupt inbäddade i rättssystemet. Givet vårt teoretiska ramverk hävdar vi att detta inte härrör ur individuella normer och värderingar utan ur den juridiska doxan och hur den lärs ut och praktiseras. Invanda traditionella sätt att arbeta med juridiska kärnvärden som objektivitet, rationalitet och autonomi bevarar och reproducerar en privilegierad manlig ”neutral” blick på världen och mänskliga interaktioner. Detta utgör ett hinder för en framsynt och rättssäker implementering av den nya lagen. Att juridiska kärnvärden ses som både kropps- och kontextlösa, och framför allt känslolösa, förhindrar en öppen och kollegial dialog om hur den juridiska praktiken, utan att äventyra rättsstatliga principer, kan ta lärdom och utvecklas med kritiska perspektiv på jämställdhet och mångfald. Samtidigt visar resultaten också att våldtäktslagen skapar intern reflexivitet, legitimerar tentativa anpassningar av yrkesroller och öppnar för alternativa metoder för bevisvärdering.
Ny forskning
Projektet genererade forskningsprojektet Domarens autonomi i teori och praktik (2023-2026, PI Moa Bladini), ett doktorandprojekt om den sociohistoriska utvecklingen av svensk våldtäktslagstiftning, (finansierat av Brottsoffermydigheten) och nätverket Nordic Himpathy Network, (finansierat av Nordiska forskningsrådet för kriminologi, koordinator Sara Uhnoo). Två projektansökningar med syfte att studera påverkan och dynamiken i intersektionella aspekter av tilltalad och målsägande har nyligen skickats till forskningsfinansiärer.
Spridning (ex. publikationer)
Resultaten har presenterats vid 15 internationella akademiska konferenser och sju inbjudna seminarier vid nationella och internationella universitet. Genom undervisning vid juridiska institutionerna i Karlstad och Göteborg, samt kriminologi och sociologi vid GU, når resultaten studenter. Projektet har haft två studentpraktikanter. Två masterprojekt i kriminologi, ett i sociologi och två i juridik har handletts på frågor relaterade till projektet. Resultat har kommunicerats till en icke-akademisk allmänhet via podcasts och andra medier samt tidningsintervjuer. Föreläsningar kommer att erbjudas jurister i samband med boksläpp.