Välfärdsteknikens värden i FoU i Väst/Göteborgsregionens kommunalförbund – effektiv vård och hållbart arbetsliv eller avlägsen vård och övervakade anställda?
Välfärdsteknik är digital teknik som syftar till att bibehålla eller öka trygghet, aktivitet, delaktighet eller självständighet för en person som har eller löper förhöjd risk att få en funktionsnedsättning. Dörrsensorer, video-kommunikationsteknik och robotkatter är exempel på välfärdsteknik.
Det finns många förhoppningar på välfärdsteknik. Bland annat förväntas de kunna bidra till effektiv vård och ett hållbart arbetsliv. Samtidigt oroar sig vissa för att teknik kommer att ersätta mänsklig kontakt, bidra till övervakning av anställda och leda till att människor förlorar sina arbeten. Således finns det många motstridiga förväntningar på vad välfärdsteknik i praktiken innebär och kan få för konsekvenser.
Utifrån etnografiska, explorativa och praktiknära fallstudier undersöker detta projekt hur personal inom äldreomsorgen påverkas av och interagerar med välfärdsteknik när det introduceras på deras arbetsplatser. Jag fokuserar på vilka värden och förväntningar om välfärd, vårdarbete och teknologi som olika personalgrupper uttrycker när de pratar om välfärdsteknologi. Hur återspeglar sig dessa i användningen av nya tekniker? Hur reflekteras detta i hur olika personalgrupper gör motstånd mot eller accepterar tekniken, samt eventuell utveckling och anpassning av tekniken? Och hur beskriver personalen att deras arbetssätt och arbetsförhållanden har förändrats efter att man introducerat välfärdsteknik?
Slutredovisning
År 2019 gjorde FoU i Väst (Forskning och Utveckling i Väst) på Göteborgsregionen tillsammans med RJ en projektutlysning för ett forskarprojekt som skulle handla om välfärdsteknik. Jag fick uppdraget att genomföra projektet, med en forskningsplan som handlar om välfärdsteknikens värden. Under två år var jag anställd på GR för att i samverkan med dess medlemskommuner genomföra etnografiska och praktiknära fallstudier med syftet att undersöka hur personal i äldreomsorgen påverkas av och interagerar med välfärdsteknik när den introduceras på deras arbetsplatser.
Precis när projektet hade startats upp utbröt Covid-19 pandemin i Sverige. Inga modifieringar behövde göras gällande studiens syfte eller frågeställningar, men både metodval och arbetsplan behövde omarbetas. Mellan september 2020 och juni 2021 genomförde jag 44 intervjuer med sammanlagt 35 personer i tre kommuner i Göteborgsregionen. I varje kommun genomfördes intervjuer med såväl enhetschefer, personer med administrativa stödfunktioner som undersköterskor. På grund av pandemin genomfördes nästan alla intervjuer via telefon eller digitalt via Teams. Därtill genomförde jag en kortare etnografisk observationsstudie på ett särskilt boende i en av kommunerna.
Projektet har inneburit ökad samverkan mellan Göteborgs Universitet och GR på flera olika sätt. Min närvaro på GR stärkte FoU i Västs kopplingar till universitetet och under min tid i organisationen blev flera FoU forskare affilierade till Göteborgs Universitet. Jag anordnade också ett seminarium där forskare från universitet bjöds in för att diskutera samverkan med FoU i Väst. Jag har också i arbetet med presentationen av projektets resultat arbetat i nära samverkan med GR, vilket beskrivs mer nedan.
Ett viktigt resultat från studien handlar vilka värden om och förväntningar på välfärd, omsorgsarbete och teknik som olika personalgrupper uttrycker när de pratar om välfärdsteknik. Min analys tyder på att det inte finns några stora skillnader mellan de olika personalgrupperna kring hur de motiverade sina beslut om att införa eller använda välfärdsteknik. I stället har samma värden identifierats i samtliga grupper. Enligt de teorier som används i detta projekt fattas beslut baserat på olika bedömningar av vad i samhället som är särskilt viktigt att bevara och uppnå. Dessa bedömningar utgör värden som människor hänvisar till när de försöker enas om det ”bästa” eller mest ”rättvisa” arrangemanget av en specifik social ordning. De värden som identifierats i de intervjuades beslut att antingen arbeta med eller införa välfärdsteknik är effektivisering, delaktighet och trygghet, frihet, integritet och värdighet samt relationer.
Ett annat viktigt resultat från detta projekt handlar om hur dessa värden återspeglar sig i användningen av välfärdsteknik och hur detta reflekteras i eventuellt motstånd, acceptans eller anpassning av tekniken. Min analys visar att såväl enhetschefer, personer med administrativa stödfunktioner och undersköterskor gör situerade bedömningar, det vill säga kontext- och praktikspecifika bedömningar, om huruvida välfärdsteknik skall användas eller inte. Man argumenterar till exempel för att det är bra om effektiviteten ökar så man kan stärka andra värden så som relationer. Analysen tyder också på att när ett värde som till exempel självständighet står i fokus finns det samtidigt en risk att andra viktiga värden hamnar i bakvattnet. Detta skulle potentiellt kunna leda till värdekonflikter.
Ett sista viktigt resultat handlar om hur personalen beskriver att deras arbetssätt och arbetsförhållanden förändras när man inför och arbetar med välfärdsteknik. Min analys visar att arbetssätt och arbetsförhållanden förändras både till det bättre och till det sämre. Till exempel innebär trygghetslarmet, som är den mest vanligt förekommande välfärdstekniken i Sverige, å ena sidan att personalen kan erbjuda omedelbar tillgänglighet, situationsanpassad och flexibel omsorg för de boende och att omsorgspersonalen kan finnas där för de boende. Å andra sidan visar analysen att trygghetslarmet under vissa omständigheter innebär att de boende inte deltar i sociala aktiviteter att både personalen och boende upplever stress till följd av larmets ständiga pipande. Omsorg som utförs med larmet gör också vissa typer av tillgänglighet och uppmärksamhet svårare eftersom larmen tenderar att avbryta och störa. Här stödjer projektet tidigare forskning som visat att teknikanvändning i vård och omsorg kan innebära ökad stress för personalen.
Tentativ analys tyder på att välfärdsteknik, särskilt trygghetslarm och system för digital dokumentation, å ena sidan släpper lös en rad olika samarbetespratiker och å andra sidan behöver samarbete för att tämjas. Tidigare forskning har främst uppmärksammat individuellt anpassningsarbete och inte uppmärksammat dess kollektiva aspekter. Nya forskningsfrågor som uppstått till följd av detta handlar om detta samarbete: hur ser de samarbetespraktiker som välfärdstekniken släpper lös ut? Vilken typ av samarbete behövs för att välfärdstekniken ska fungera?
Under projekttiden har jag sammanställt en utvärdering för en kommun i Göteborg, skrivit två forskningsrapporter som publicerats av GR, varit redaktör för och skrivit bidrag till en forskningsantologi som handlar om praktikorienterad, omsorgsfull och engagerad forskning, samt författat vetenskapliga artiklar, varav en är publicerad och två är under peer-review. Jag har också skrivit en artikel för facktidskriften Äldre i Centrum. Arbetet med utvärderingen skedde i nära samverkan med den berörda kommunen, och arbetet med forskarrapporterna författades utifrån GRs mallar och riktlinjer för rapportskrivande och med feedback och kommentarer från andra medarbetare i FoU-gruppen. Därtill har jag presenterat mina resultat på flera vetenskapliga konferenser. Bland annat på the Society for Social Studies of Science konferens i (virtuella Prag) sommaren 2020, och på den Nordiska STS konferensen våren 2023.
Förutom spridning av projektets resultat i de ovan nämnda publikationerna har jag presenterat projektets resultat i olika forum arrangerade av GR. Exempelvis har jag gett presentationer vid i konferenser och seminarier för kommunanställda arrangerade av GR. Jag har också presenterat projektets resultat i andra relevanta sammanhang. Bland annat har jag deltagit i ett panelsamtal om välfärdsteknik på MR-dagarna, samt föreläst på ett seminarium arrangerat av FoU Sjuhärad för medarbetare i kommunerna. Därtill har projektets resultat spridit i relevanta nätverk på GR.
Precis när projektet hade startats upp utbröt Covid-19 pandemin i Sverige. Inga modifieringar behövde göras gällande studiens syfte eller frågeställningar, men både metodval och arbetsplan behövde omarbetas. Mellan september 2020 och juni 2021 genomförde jag 44 intervjuer med sammanlagt 35 personer i tre kommuner i Göteborgsregionen. I varje kommun genomfördes intervjuer med såväl enhetschefer, personer med administrativa stödfunktioner som undersköterskor. På grund av pandemin genomfördes nästan alla intervjuer via telefon eller digitalt via Teams. Därtill genomförde jag en kortare etnografisk observationsstudie på ett särskilt boende i en av kommunerna.
Projektet har inneburit ökad samverkan mellan Göteborgs Universitet och GR på flera olika sätt. Min närvaro på GR stärkte FoU i Västs kopplingar till universitetet och under min tid i organisationen blev flera FoU forskare affilierade till Göteborgs Universitet. Jag anordnade också ett seminarium där forskare från universitet bjöds in för att diskutera samverkan med FoU i Väst. Jag har också i arbetet med presentationen av projektets resultat arbetat i nära samverkan med GR, vilket beskrivs mer nedan.
Ett viktigt resultat från studien handlar vilka värden om och förväntningar på välfärd, omsorgsarbete och teknik som olika personalgrupper uttrycker när de pratar om välfärdsteknik. Min analys tyder på att det inte finns några stora skillnader mellan de olika personalgrupperna kring hur de motiverade sina beslut om att införa eller använda välfärdsteknik. I stället har samma värden identifierats i samtliga grupper. Enligt de teorier som används i detta projekt fattas beslut baserat på olika bedömningar av vad i samhället som är särskilt viktigt att bevara och uppnå. Dessa bedömningar utgör värden som människor hänvisar till när de försöker enas om det ”bästa” eller mest ”rättvisa” arrangemanget av en specifik social ordning. De värden som identifierats i de intervjuades beslut att antingen arbeta med eller införa välfärdsteknik är effektivisering, delaktighet och trygghet, frihet, integritet och värdighet samt relationer.
Ett annat viktigt resultat från detta projekt handlar om hur dessa värden återspeglar sig i användningen av välfärdsteknik och hur detta reflekteras i eventuellt motstånd, acceptans eller anpassning av tekniken. Min analys visar att såväl enhetschefer, personer med administrativa stödfunktioner och undersköterskor gör situerade bedömningar, det vill säga kontext- och praktikspecifika bedömningar, om huruvida välfärdsteknik skall användas eller inte. Man argumenterar till exempel för att det är bra om effektiviteten ökar så man kan stärka andra värden så som relationer. Analysen tyder också på att när ett värde som till exempel självständighet står i fokus finns det samtidigt en risk att andra viktiga värden hamnar i bakvattnet. Detta skulle potentiellt kunna leda till värdekonflikter.
Ett sista viktigt resultat handlar om hur personalen beskriver att deras arbetssätt och arbetsförhållanden förändras när man inför och arbetar med välfärdsteknik. Min analys visar att arbetssätt och arbetsförhållanden förändras både till det bättre och till det sämre. Till exempel innebär trygghetslarmet, som är den mest vanligt förekommande välfärdstekniken i Sverige, å ena sidan att personalen kan erbjuda omedelbar tillgänglighet, situationsanpassad och flexibel omsorg för de boende och att omsorgspersonalen kan finnas där för de boende. Å andra sidan visar analysen att trygghetslarmet under vissa omständigheter innebär att de boende inte deltar i sociala aktiviteter att både personalen och boende upplever stress till följd av larmets ständiga pipande. Omsorg som utförs med larmet gör också vissa typer av tillgänglighet och uppmärksamhet svårare eftersom larmen tenderar att avbryta och störa. Här stödjer projektet tidigare forskning som visat att teknikanvändning i vård och omsorg kan innebära ökad stress för personalen.
Tentativ analys tyder på att välfärdsteknik, särskilt trygghetslarm och system för digital dokumentation, å ena sidan släpper lös en rad olika samarbetespratiker och å andra sidan behöver samarbete för att tämjas. Tidigare forskning har främst uppmärksammat individuellt anpassningsarbete och inte uppmärksammat dess kollektiva aspekter. Nya forskningsfrågor som uppstått till följd av detta handlar om detta samarbete: hur ser de samarbetespraktiker som välfärdstekniken släpper lös ut? Vilken typ av samarbete behövs för att välfärdstekniken ska fungera?
Under projekttiden har jag sammanställt en utvärdering för en kommun i Göteborg, skrivit två forskningsrapporter som publicerats av GR, varit redaktör för och skrivit bidrag till en forskningsantologi som handlar om praktikorienterad, omsorgsfull och engagerad forskning, samt författat vetenskapliga artiklar, varav en är publicerad och två är under peer-review. Jag har också skrivit en artikel för facktidskriften Äldre i Centrum. Arbetet med utvärderingen skedde i nära samverkan med den berörda kommunen, och arbetet med forskarrapporterna författades utifrån GRs mallar och riktlinjer för rapportskrivande och med feedback och kommentarer från andra medarbetare i FoU-gruppen. Därtill har jag presenterat mina resultat på flera vetenskapliga konferenser. Bland annat på the Society for Social Studies of Science konferens i (virtuella Prag) sommaren 2020, och på den Nordiska STS konferensen våren 2023.
Förutom spridning av projektets resultat i de ovan nämnda publikationerna har jag presenterat projektets resultat i olika forum arrangerade av GR. Exempelvis har jag gett presentationer vid i konferenser och seminarier för kommunanställda arrangerade av GR. Jag har också presenterat projektets resultat i andra relevanta sammanhang. Bland annat har jag deltagit i ett panelsamtal om välfärdsteknik på MR-dagarna, samt föreläst på ett seminarium arrangerat av FoU Sjuhärad för medarbetare i kommunerna. Därtill har projektets resultat spridit i relevanta nätverk på GR.