Vems kulturarv räknas när budgeten är tajt? En etnologisk studie av museers prioriteringar i dagens kulturekonomi.
Genom att arbeta med etnologiska perspektiv och etnografiska metoder som djupintervjuer och deltagande observation ska projektet analysera hur framställningar av kulturarv på museer påverkas av marknadskrafter och de kulturella kontexter som museerna verkar i idag. Projektet intresserar sig t ex för hur museerna väljer att prioritera i verksamheten för att bemöta huvudmäns förväntningar på mättbarhet och redovisningar av kvantifierbara resultat i sina årsredovisningar.
Centrala frågor som projektet undersöker är:
Vilka är de främsta kulturekonomiska utmaningarna för museerna? Hur påverkar marknadskrafter (och huvudmannaskapets krav på ökade publiksiffor) hur museer ser på sin verksamhet och roll i samhället?
När siffror räknas och kraven på att dra in nya och större publikgrupper ökar, vems kulturarv prioriteras i praktiken?
Hur påverkar kraven på att leverera kvantifierbara resultat vilka utställningar som museerna väljer att visa och vem som står för produktionen?
Hur påverkar de krav som finns på museerna att redovisa mätbara resultat (t ex till Myndigheten för Kulturanalys) hur museerna ser på sitt utbud, production, och aktiviteter samt på hur de förstår sin egen verksamhet? Kan dessa krav påverka hur museer väljer att prioritera bland potentiella publikgrupper, samarbetspartners eller vilka grupper i samhället museerna väljer att involvera i sin verksamhet. Vilka grupper prioriteras internt och externt och vilka tonas ned när ett museum vill utveckla sin verksamhet?
Slutredovisning
Vems kulturarv räknas när budgeten är tajt? En etnologisk studie av museers prioriteringar i samtida kulturekonomi.
Forskningsfrågan: Projektet undersökte frågan om hur ekonomiska ramar som museer arbetar inom och de kontexter de verkar i påverkar de sätt som samlingar och utställningar organiseras, förvaltas och utvecklas när museer arbetar aktivt för att göra sig relevanta i samhället. Detta projekt bidrar teoretiskt till områdena kulturekonomi, kritiska arvsstudier och museologi.
Syftet:
Syftet med projektet var att analysera hur produktionen av kulturarv på museer påverkas av marknadskrafter samt det kulturella sammanhang museerna arbetar i idag.
Centrala frågor var:
Hur uppfattar och hanterar museer de kulturella och ekonomiska utmaningar de möter? På vilket sätt påverkar dessa uppfattningar hur kulturarvsmuseerna förstår och ramar in sin verksamhet och i slutändan väljer att producera nya utställningar, program och evenemang?
När siffror ”räknas” och kraven på att attrahera större publiker ökar, vems kulturarv räknas mest? Hur fungerar förhållandet mellan museernas prioriteringar och jakten på intäkter i praktiken och hur påverkar kraven på kvantitativ redovising museernas val av produktioner?
Hur påverkar kraven på att kvantitativt redovisa sina resultat ( t ex till aktörer som Myndigheten för kulturanalys) hur museerna prioriterar och gör programing- och utställningsval?
Kort om genomförande:
Projektet genomfördes under en period av fem år (en längre tidsperiod än planerat på grund av effekterna av COVID 19). Projektet arbetade med etnografiska metoder som deltagande observation och kvalitativa intervjuer för att studera nio museer, samtliga som oavsett huvudmannaskap strävade efter att möta de utmaningar som museer ställs inför i dagens kulturekonomi. Studien analyserade också årsrapporter, hemsidors innehåll och deltog i digitala möten och evenemang.
Projektets tre viktigaste resultat:
Projektet lyfte fram, definierade och analyserade de kulturella processerna bakom fenomenet Hip Heritage (en term som forskargruppen har kommit på och utvecklat och som andra forskare och personal inom museisektorn nu diskuterar och citerar). Hip Heritage, har en disposition till kulturarv som i allt högre grad fokuserar på dess potential som en vara med en säljbar aura, snarare än något som är en identitetsmarkör med band till något förflutna eller med kopplingar till en avgränsbar grupp människor (Gradén & O'Dell 2020a:130; 2020b: 183, 2024). Forskare har upprepade gånger hävdat att kulturarv kan förstås som användningar av det förflutna i nuet i syfte att forma framtiden (Klein 2000:25, Siikala, Klein & Mathisen 2004, Kirshenblatt-Gimblett 1998 & 2004, Smith 2006, 2021, Holtorf. 2021). Ett sådant perspektiv är viktigt och relevant. Men Hip Heritage, som vi hävdar, är reaktivt. Det innebär ett fokus på att forma, mobilisera, visa upp och lyfta fram det som är trendigt, "hett" och intressant i nuet i syfte att skapa uppmärksamhet i en högt konkurrensutsatt sfär av kulturutbud och marknader. Hip Heritage kan innebära mobilisering av det förflutna men det mobiliserar ofta samtida fenomen i kulturarvssammanhang. Under åren som vi arbetat har det funnits en särskild benägenhet att fokusera på utställningar och program som lyfter fram mode, design och konst men i allt högre grad också hantverkande.
Projektet lyfter också fram och analyserar den växande rollen som sekundära tjänster och varor spelar i ett museums ekonomi men som inte nödvändigtvis är kopplade till museets primära uppdrag att samla, visa, vårda och förmedla kulturarv. Dessa tjänster innefattar museibutiker, restauranger/kaféer och uthyrning av lokaler, och spelar en allt större roll i museets egenfinansiering och att skapa “buzz” och som lockar fler till museet som plats, men inte nödvändigtvis till museets kärnverksamhet. Studien understryker också den bräcklighet som stora satsningar på stödverksamheterna kan medföra för ett museums ekonomi. Det blir särskilt tydligt när de sekundära verksamheterna vacklar eller behöver stänga, vilket hände under pandemin. De museer som vi studerade som satsat högt på sekundära tjänster som butik, restaturang/cafe och uthyrningar var särskilt utsatta, medan de museer som fokuserat kärnverksamhet och diversifierad finansiering var mindre sårbara.
Ett sista viktigt resultat av studien var att belysa och problematisera den växande roll en mångsidig pool av entreprenörer (från konsulter som genomför marknadssegmentundersökningar och fokusgrupper för innehållsproduktion, till hantverkare som underhåller, reparerar och bevarar materiella föremål och byggnader) spelar för museers förmåga att utveckla sin verksamhet för framtider på kort och lång sikt. I takt med att den kulturekonomiska marknaden kräver nnya kategorier av personal som HR, event management, affärsutvecklare, upplevelseproducenter, projektkoordinatorer/facilatorer, detaljhandelschefer, krävs läggs allt mer av innehållsexpertis och kuratoriell verksamhet ut på konsulter som tas in vid behov. Detta är särskilt synligt i den amerikanska kontexten.
En viktig slutsats som projektet lyfter fram är att museerna befinner sig i en period av intensiv förändring. En stor del av vetenskapen har fokuserat på museer som kulturinstitutioner och som utbildningsinstitutioner. Det finns dock ett större behov av att kultur- och samhällsteoretiker förstår museer som kulturekonomiska företag. Andra forskare har pekat på den roll museer hade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet för att hjälpa till att producera "goda medborgare". Som detta projekt har visat är detta inte nödvändigtvis den primära roll som museer ser sig spela i det samtida samhället. Men klart är att museerna omformar sina publiker genom att själva ömsa skinn från icke-vinstdrivande verksamheter till att fungera som företag. En kritisk fråga som måste ställas är vilken roll museer kan och vill spela i samhället i framtiden? Detta är en viktig fråga som kräver ytterligare forskning.
Eventuella nya forskningsfrågor:
Ett nytt och spännande undersökningsfält som genereras ur denna forskning handlar om hur immateriellt kulturarv (intangible cultural heritage, ICH), i form av traditionella färdigheter, hantverk och kunskaper kan komma att omvärderas och tillskrivas ny betydelse över tid. Det vi har sett, och något som de hantverkare som vi har studerat vittnar om, är det växande intresset för deras hantverk, särskilt under de senaste åren av osäkerhet, mot bakgrund av Covid-19 och kriget i Ukraina. Hur får kunskap som kommer till uttryck i permakultur, halmtaktäkning, timmer- och klädtillverkning ny betydelse i Sverige idag, och vilken roll kan museer spela för att stödja detta växande intresse? Hur kan museers arbete med traditionella former av hantverk bidra till utvecklingen av social och kulturell resiliens i tider präglad av osäkerhet?
Hur Projektgruppen har spridit forskningen och resultaten samt om hur samverkan skett:
Forskargruppen har publicerat internationella peer-reviewed artiklar, redigerade volymer och böcker. De har anordnat workshops, konferenspaneler och presenterat resultat vid akademiska konferenser som Nordiska etnologi-konferensen, Sief, American Folklore Society, och Society for the Advancement of Scandinavian Studies. Därtill har teamet bjudits in till branschmöten som museernas Vårmötet 2024 och till enskilda museer för att delge resultat till ledning och personal. Forskargruppen har anordnat en internationell workshop med titeln Mobilizing Heritage in Museums to Promote Inclusion and Engagement. Workshopen ägde rum på Lunds universitet i augusti 2023 och innehöll presentationer från personal och ledning av museer som The Smithsonian, Western Kentucky Museum, Michigan University Museum, Kulturen i Lund, Malmö museer och Regionmuseet Skåne. Teamet organiserade en session (som inkluderade folklorister och museipersonal) vid American Folklore Societys (AFS) årsmöte 2023 med titeln Heritage on the Move in the Name of Democracy. En andra AFS-session anordnades 2024 med titeln Mobilizing Heritage in Museums to Promote Inclusion and Engagement, som inkluderade presentationer från Regionmuseet Skåne (och andra amerikanska museer). Direktören för the American Alliance of Museums (AAM) deltog i denna session och bjöd in teamet att upprepa presentationen i Los Angeles vid AAM:s årsmöte 2025. Denna extremt prestigefyllda inbjudan visar att forskargruppen bryter internationell mark för forskning om museer och kulturarv. Forskargruppen arbetar för närvarande med forskarstöd i team hos Regionmuseet i Skåne, som är i färd med att ta fram en ny permanent utställning som diversifierar frågor om kulturarv, och inkluderar gestaltningar som tas fram tillsammans med Kristianstadbor som kommit till Sverige under de senaste 50 åren men vars närvaro inte finns i museers samlingar eller har representerats i museets permanenta utställningar. En del av forskargruppen (Gradén) har bjudits in att arbeta med ytterligare museer utifrån deras förutsättningar.
Forskningsfrågan: Projektet undersökte frågan om hur ekonomiska ramar som museer arbetar inom och de kontexter de verkar i påverkar de sätt som samlingar och utställningar organiseras, förvaltas och utvecklas när museer arbetar aktivt för att göra sig relevanta i samhället. Detta projekt bidrar teoretiskt till områdena kulturekonomi, kritiska arvsstudier och museologi.
Syftet:
Syftet med projektet var att analysera hur produktionen av kulturarv på museer påverkas av marknadskrafter samt det kulturella sammanhang museerna arbetar i idag.
Centrala frågor var:
Hur uppfattar och hanterar museer de kulturella och ekonomiska utmaningar de möter? På vilket sätt påverkar dessa uppfattningar hur kulturarvsmuseerna förstår och ramar in sin verksamhet och i slutändan väljer att producera nya utställningar, program och evenemang?
När siffror ”räknas” och kraven på att attrahera större publiker ökar, vems kulturarv räknas mest? Hur fungerar förhållandet mellan museernas prioriteringar och jakten på intäkter i praktiken och hur påverkar kraven på kvantitativ redovising museernas val av produktioner?
Hur påverkar kraven på att kvantitativt redovisa sina resultat ( t ex till aktörer som Myndigheten för kulturanalys) hur museerna prioriterar och gör programing- och utställningsval?
Kort om genomförande:
Projektet genomfördes under en period av fem år (en längre tidsperiod än planerat på grund av effekterna av COVID 19). Projektet arbetade med etnografiska metoder som deltagande observation och kvalitativa intervjuer för att studera nio museer, samtliga som oavsett huvudmannaskap strävade efter att möta de utmaningar som museer ställs inför i dagens kulturekonomi. Studien analyserade också årsrapporter, hemsidors innehåll och deltog i digitala möten och evenemang.
Projektets tre viktigaste resultat:
Projektet lyfte fram, definierade och analyserade de kulturella processerna bakom fenomenet Hip Heritage (en term som forskargruppen har kommit på och utvecklat och som andra forskare och personal inom museisektorn nu diskuterar och citerar). Hip Heritage, har en disposition till kulturarv som i allt högre grad fokuserar på dess potential som en vara med en säljbar aura, snarare än något som är en identitetsmarkör med band till något förflutna eller med kopplingar till en avgränsbar grupp människor (Gradén & O'Dell 2020a:130; 2020b: 183, 2024). Forskare har upprepade gånger hävdat att kulturarv kan förstås som användningar av det förflutna i nuet i syfte att forma framtiden (Klein 2000:25, Siikala, Klein & Mathisen 2004, Kirshenblatt-Gimblett 1998 & 2004, Smith 2006, 2021, Holtorf. 2021). Ett sådant perspektiv är viktigt och relevant. Men Hip Heritage, som vi hävdar, är reaktivt. Det innebär ett fokus på att forma, mobilisera, visa upp och lyfta fram det som är trendigt, "hett" och intressant i nuet i syfte att skapa uppmärksamhet i en högt konkurrensutsatt sfär av kulturutbud och marknader. Hip Heritage kan innebära mobilisering av det förflutna men det mobiliserar ofta samtida fenomen i kulturarvssammanhang. Under åren som vi arbetat har det funnits en särskild benägenhet att fokusera på utställningar och program som lyfter fram mode, design och konst men i allt högre grad också hantverkande.
Projektet lyfter också fram och analyserar den växande rollen som sekundära tjänster och varor spelar i ett museums ekonomi men som inte nödvändigtvis är kopplade till museets primära uppdrag att samla, visa, vårda och förmedla kulturarv. Dessa tjänster innefattar museibutiker, restauranger/kaféer och uthyrning av lokaler, och spelar en allt större roll i museets egenfinansiering och att skapa “buzz” och som lockar fler till museet som plats, men inte nödvändigtvis till museets kärnverksamhet. Studien understryker också den bräcklighet som stora satsningar på stödverksamheterna kan medföra för ett museums ekonomi. Det blir särskilt tydligt när de sekundära verksamheterna vacklar eller behöver stänga, vilket hände under pandemin. De museer som vi studerade som satsat högt på sekundära tjänster som butik, restaturang/cafe och uthyrningar var särskilt utsatta, medan de museer som fokuserat kärnverksamhet och diversifierad finansiering var mindre sårbara.
Ett sista viktigt resultat av studien var att belysa och problematisera den växande roll en mångsidig pool av entreprenörer (från konsulter som genomför marknadssegmentundersökningar och fokusgrupper för innehållsproduktion, till hantverkare som underhåller, reparerar och bevarar materiella föremål och byggnader) spelar för museers förmåga att utveckla sin verksamhet för framtider på kort och lång sikt. I takt med att den kulturekonomiska marknaden kräver nnya kategorier av personal som HR, event management, affärsutvecklare, upplevelseproducenter, projektkoordinatorer/facilatorer, detaljhandelschefer, krävs läggs allt mer av innehållsexpertis och kuratoriell verksamhet ut på konsulter som tas in vid behov. Detta är särskilt synligt i den amerikanska kontexten.
En viktig slutsats som projektet lyfter fram är att museerna befinner sig i en period av intensiv förändring. En stor del av vetenskapen har fokuserat på museer som kulturinstitutioner och som utbildningsinstitutioner. Det finns dock ett större behov av att kultur- och samhällsteoretiker förstår museer som kulturekonomiska företag. Andra forskare har pekat på den roll museer hade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet för att hjälpa till att producera "goda medborgare". Som detta projekt har visat är detta inte nödvändigtvis den primära roll som museer ser sig spela i det samtida samhället. Men klart är att museerna omformar sina publiker genom att själva ömsa skinn från icke-vinstdrivande verksamheter till att fungera som företag. En kritisk fråga som måste ställas är vilken roll museer kan och vill spela i samhället i framtiden? Detta är en viktig fråga som kräver ytterligare forskning.
Eventuella nya forskningsfrågor:
Ett nytt och spännande undersökningsfält som genereras ur denna forskning handlar om hur immateriellt kulturarv (intangible cultural heritage, ICH), i form av traditionella färdigheter, hantverk och kunskaper kan komma att omvärderas och tillskrivas ny betydelse över tid. Det vi har sett, och något som de hantverkare som vi har studerat vittnar om, är det växande intresset för deras hantverk, särskilt under de senaste åren av osäkerhet, mot bakgrund av Covid-19 och kriget i Ukraina. Hur får kunskap som kommer till uttryck i permakultur, halmtaktäkning, timmer- och klädtillverkning ny betydelse i Sverige idag, och vilken roll kan museer spela för att stödja detta växande intresse? Hur kan museers arbete med traditionella former av hantverk bidra till utvecklingen av social och kulturell resiliens i tider präglad av osäkerhet?
Hur Projektgruppen har spridit forskningen och resultaten samt om hur samverkan skett:
Forskargruppen har publicerat internationella peer-reviewed artiklar, redigerade volymer och böcker. De har anordnat workshops, konferenspaneler och presenterat resultat vid akademiska konferenser som Nordiska etnologi-konferensen, Sief, American Folklore Society, och Society for the Advancement of Scandinavian Studies. Därtill har teamet bjudits in till branschmöten som museernas Vårmötet 2024 och till enskilda museer för att delge resultat till ledning och personal. Forskargruppen har anordnat en internationell workshop med titeln Mobilizing Heritage in Museums to Promote Inclusion and Engagement. Workshopen ägde rum på Lunds universitet i augusti 2023 och innehöll presentationer från personal och ledning av museer som The Smithsonian, Western Kentucky Museum, Michigan University Museum, Kulturen i Lund, Malmö museer och Regionmuseet Skåne. Teamet organiserade en session (som inkluderade folklorister och museipersonal) vid American Folklore Societys (AFS) årsmöte 2023 med titeln Heritage on the Move in the Name of Democracy. En andra AFS-session anordnades 2024 med titeln Mobilizing Heritage in Museums to Promote Inclusion and Engagement, som inkluderade presentationer från Regionmuseet Skåne (och andra amerikanska museer). Direktören för the American Alliance of Museums (AAM) deltog i denna session och bjöd in teamet att upprepa presentationen i Los Angeles vid AAM:s årsmöte 2025. Denna extremt prestigefyllda inbjudan visar att forskargruppen bryter internationell mark för forskning om museer och kulturarv. Forskargruppen arbetar för närvarande med forskarstöd i team hos Regionmuseet i Skåne, som är i färd med att ta fram en ny permanent utställning som diversifierar frågor om kulturarv, och inkluderar gestaltningar som tas fram tillsammans med Kristianstadbor som kommit till Sverige under de senaste 50 åren men vars närvaro inte finns i museers samlingar eller har representerats i museets permanenta utställningar. En del av forskargruppen (Gradén) har bjudits in att arbeta med ytterligare museer utifrån deras förutsättningar.