Vetenskapens glädje – positiva känslors funktion i självbiografier av nobelpristagare i fysik
Projektets syfte är att förklara hur och varför framgångsrika forskare så ofta använder glädjeskildringar för att beskriva sina liv och verk, och hur detta påverkat uppfattningar om vetenskap mellan 1901 och 2018.
När Nobelpristagare i fysik från olika länder, perioder och specialiteter beskriver sitt eget arbete flödar framställningarna över av upprymdhet, intresse, förundran och vördnad. Varför kallar fysiker sitt arbete “roligt”? Vad är fantasins och kreativitetens ställning och hur förändras beskrivningar av drivkrafter och metoder historiskt? Vad säger de återkommande glädjeuttrycken om hur vetenskap som aktivitet och forskaren som person konstruerats socialt?
Litteraturvetenskapliga metoder för att analysera själv-narrativ kommer att användas för att förstå självbiografierna, vilka används som källor eftersom de är så inflytelserika: Nobelpristagare, särskilt de i fysik, citeras ofta okritiskt av skolor, museum och universitet för att förklara vad vetenskap är, vem som forskar och varför det är viktigt.
Men trots deras stora läsekrets har få analyserat vetenskapliga självbiografier, och nästan ingen har undersökt positiva känslors inverkan på bilden av vetenskap. Analysen av forskares berättelser om den glädjefyllda vetenskapen kommer att bidra till forskning om vetenskapens, känslornas och arbetets historia genom att klargöra hur samhälleliga uppfattningar om individer, belöningssystem och arbetsmotivation förändras från 1900-talet och framåt.
Slutredovisning
När naturvetenskapliga forskare från olika länder, perioder och specialiteter beskriver det egna arbetet flödar ofta framställningarna över av upprymdhet, intresse, förundran och vördnad. Men olika känslor dominerar under olika perioder, och fyller olika syften. Projektet ”Vetenskapens glädje – positiva känslors funktion i självbiografier av nobelpristagare i fysik” har undersökt hur och varför Nobelpristagare i fysik så ofta använder glädjeskildringar för att beskriva sina liv och verk, och hur detta påverkat uppfattningar om vetenskap mellan 1901 och 2023.
Projektet genomfördes via studier av dessa fysikers självbeskrivningar i memoarer, intervjuer och på hemsidor. De övergripande forskningsfrågorna har varit: Hur förändras beskrivningar av drivkrafter för naturvetenskaplig forskning historiskt? Vad säger återkommande glädjeuttryck om hur vetenskap som aktivitet och forskaren som person konstruerats socialt? Dessa övergripande frågor har operationaliserats i mer konkreta spörsmål, som: varför kallar Nobelpristagare i fysik så ofta sitt arbete “roligt” under 2000-talet, men aldrig före 1960? Vad hände när "kreativitet" började förstås som avgörande för vetenskaplig forskning från 1950-talet och framåt i USA?
I jämförelse med projektets utgångspunkt, som var memoarer av Nobelpristagare i fysik, har fler aktörer, framställningsformer och empiriska exempel kommit att spåras. Efter ungefär ett år lämnade jag fokus på memoarer som genre och blev mer intresserad av känslornas historia mer övergripande. En genomgående ambition, som kommer att fortsätta långt efter att detta projektets slut, är och har varit att utforska hur glädjebeskrivningar påverkar världen. Därtill har jag gjort närstudier i amerikansk fysikhistoria, särskilt under kalla kriget. Projektet har breddats till naturvetare mellan 1901 och idag i vidare bemärkelse, inte bara Nobelpristagare och inte bara fysiker.
Projektets tre viktigaste resultat är för det första att ”kreativitet” som dygd omformade uppfattningar om vad vetenskap är och hur det bör bedrivas i grunden från 1960-talet och framåt. Kreativitet som värde lyckas oskadliggöra flera aspekter av kritik som riktats mot naturvetenskap, big science och intellektuellt arbete i grupp genom att lyfta fram en mild rebelliskhet som antyder anti-konformitet och lekfullhet, men utan att på något sätt hota systemet i stort.
För det andra är att ”ha roligt” ett värdeomdöme som tycks enkelt och obetydligt men vilket i själva verket har utvecklats under 1900-talets mitt till ett komplext verktyg för att förmedla en lång rad viktiga budskap om självständighet, virtuositet och oförvägenhet.
Projektets slutsatser visar för det tredje på att det finns en lång rad viktiga framtida forskningsuppdrag kopplade till de historiska dimensionerna av mänsklig glädje. Glädje som tillstånd har ej utforskats tillräckligt, trots att det varit av avgörande betydelse inom moralfilosofin, protestantismen, för idéer om självtillräcklighet, karaktärsfasthet och dygd, osv. Detta gör det rimligt att i framtiden sträva efter att etablera en ny forskningsinriktning: Joy Studies, varunder man kan samla humanistisk forskning om skratt, humor, lekfullhet, positiva känslor, osv men även en kritiskt granskande blick av sådana tillstånd och av de personer som tar på sig själva att vara så att säga glädjens förkunnare. Nya forskningsfrågor, vilka kommer att utforskas i kommande projekt, inkluderar: varför blev kreativitet en så universell dygd, och på vilket sätt? Vilka andra dygder ersattes, och med vilka konsekvenser? Hur påverkade förändrande idéer om maskulinitet forskarens persona? Hur fungerar ”att ha roligt” som ett politiskt värde vilket signalerar frihet, och vad är dess koppling till nyliberala marknadsidéer? Just fokuset på ”kreativitet” har lett fram till ett flertal nya forskningssamarbeten med forskare vid flera olika svenska universitet (t.ex. Södertörn, Lund) som förhoppningsvis kommer att utmynna i ett flertal forskningsansökningar för framtida projekt.
Projektets resultat har spritts genom att jag först skrev en artikel om professionsbiografier med särskilt fokus på två fysiker: Donna Strickland och Richard Feynman. Detta ledde vidare till medförfattandet av en monografi på svenska, utgiven 2021, om vetenskapens förtrollning och avförtrollning. Parallellt med detta skrev jag en mer övergripande forskningsartikel, publicerad i Lychnos, om en ny inställning till kunskapsformering från cirka 1970-talet och framåt vilken jag kallade ”autentisk kreativitet”. Detta innebär att forskaren låter sina egna preferenser och subjektiva idiosynkrasier fungera som moralisk kompass i vetenskapliga vägval (främst karriärval). Jag samskrev också en artikel på engelska om hur jag kombinerade när- och fjärrläsning för att via konkordansverktyget Sketch Engine analysera hur begreppet ”Creativity” användes på det engelskspråkiga Internet en dag 2014. Slutligen publicerades artikeln ”The Seductive Scientist” i Notes and Records of the Royal Society. Där argumenterade jag för att glädjeuttryck i självbiografier blev gångbara mycket tack vare att denna nya förföriska vetenskaplig persona etablerades under perioden 1968–1988 av två amerikanska vetenskapsmän: Richard Feynman och James Watson.
Därtill föreligger ett flertal publikationer fortfarande i utvecklingsfasen. Ett exempel är ett kapitel till en internationell antologi om ”scientific heroism” (planerad utgivning 2024, Amsterdam University Press) om lekfullhet i självbiografier av fysiker under det amerikanska 1950-talet, med särskilt fokus på Edward Teller och Luis Alvarez.
Under projektets gång har jag lagt mycket möda på att sprida dess forskningsresultat både inomvetenskapligt och i det omgivande samhället, i Sverige och internationellt.
För det första genom sommarkursen ”Glädjens idéhistoria”, vilken jag föreslog och skapade från grunden. Den gavs för första gången juni–juli 2022, och hade ett osedvanligt stort antal sökande studenter. Den gavs även sommaren 2023 och kommer att ges sommaren 2024.
För det andra internationellt. Visserligen har flera planerade utbyten, bl.a. ett vid historiska institutionen på Oxford universitet, blivit inställda p.g.a. pandemin. Men projektet har presenterats på nio internationella konferenser, workshops, och som presentationer på högre seminarier jag blivit inbjuden till (I Washington D.C., USA; Florens, Italien; Berlin, Tyskland; Köpenhamn, Danmark; samt via Zoom). Jag vill särskilt lyfta fram att jag bjöds in att presentera projektet vid högre seminariet på Max Planck Institute for Human Development, Center for History of Emotions i Berlin i november 2023.
Därtill har jag har vid ett tillfälle undervisat om projektet på kursen ”Science and Politics” vid Harvard universitet i Cambridge, Massachusetts, USA. Jag planerar också en internationell workshop om ”Subjective well-being” under 1970-talet, särskilt i relation till vetenskapshistoria, tillsammans med forskare från Uppsala universitet och ETH Zürich.
För det tredje i Sverige. Dels genom ett flertal interna seminarier på Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet. Dels genom 14 presentationer runtom i Sverige utanför min heminstitution, exempelvis på doktorandkurser i kemi på Stockholms universitet och i fysik på Lunds universitet, ett avsnitt om glädje av Bildningspodden, en presentation på Genusakademien, en panel vid Kungliga Vitterhets- och Vetenskapssamhället i Göteborg, en presentation på Senioruniversitetet, en presentation på Nobel Calling 2022 samt ett panelsamtal på Nobel Calling 2021, och högre seminarier på Lunds samt Uppsala universitet och Södertörns högskola. Jag blev även inbjuden att presentera projektet för fysiska institutionen vid Lunds universitet i maj 2023.
Projektet Joy in Science har alltså starkt bidragit till utvecklingen av nya idéer, projekt och samarbeten inom flera forskningsområden. Dessa nya vägar framåt fortsätter efter projektets slut på flera nivåer, både genom individuella åtaganden, fleråriga forskningsansökningar i samarbete med forskare vid andra universitet, samt ett flertal kommande publikationer.
Projektet genomfördes via studier av dessa fysikers självbeskrivningar i memoarer, intervjuer och på hemsidor. De övergripande forskningsfrågorna har varit: Hur förändras beskrivningar av drivkrafter för naturvetenskaplig forskning historiskt? Vad säger återkommande glädjeuttryck om hur vetenskap som aktivitet och forskaren som person konstruerats socialt? Dessa övergripande frågor har operationaliserats i mer konkreta spörsmål, som: varför kallar Nobelpristagare i fysik så ofta sitt arbete “roligt” under 2000-talet, men aldrig före 1960? Vad hände när "kreativitet" började förstås som avgörande för vetenskaplig forskning från 1950-talet och framåt i USA?
I jämförelse med projektets utgångspunkt, som var memoarer av Nobelpristagare i fysik, har fler aktörer, framställningsformer och empiriska exempel kommit att spåras. Efter ungefär ett år lämnade jag fokus på memoarer som genre och blev mer intresserad av känslornas historia mer övergripande. En genomgående ambition, som kommer att fortsätta långt efter att detta projektets slut, är och har varit att utforska hur glädjebeskrivningar påverkar världen. Därtill har jag gjort närstudier i amerikansk fysikhistoria, särskilt under kalla kriget. Projektet har breddats till naturvetare mellan 1901 och idag i vidare bemärkelse, inte bara Nobelpristagare och inte bara fysiker.
Projektets tre viktigaste resultat är för det första att ”kreativitet” som dygd omformade uppfattningar om vad vetenskap är och hur det bör bedrivas i grunden från 1960-talet och framåt. Kreativitet som värde lyckas oskadliggöra flera aspekter av kritik som riktats mot naturvetenskap, big science och intellektuellt arbete i grupp genom att lyfta fram en mild rebelliskhet som antyder anti-konformitet och lekfullhet, men utan att på något sätt hota systemet i stort.
För det andra är att ”ha roligt” ett värdeomdöme som tycks enkelt och obetydligt men vilket i själva verket har utvecklats under 1900-talets mitt till ett komplext verktyg för att förmedla en lång rad viktiga budskap om självständighet, virtuositet och oförvägenhet.
Projektets slutsatser visar för det tredje på att det finns en lång rad viktiga framtida forskningsuppdrag kopplade till de historiska dimensionerna av mänsklig glädje. Glädje som tillstånd har ej utforskats tillräckligt, trots att det varit av avgörande betydelse inom moralfilosofin, protestantismen, för idéer om självtillräcklighet, karaktärsfasthet och dygd, osv. Detta gör det rimligt att i framtiden sträva efter att etablera en ny forskningsinriktning: Joy Studies, varunder man kan samla humanistisk forskning om skratt, humor, lekfullhet, positiva känslor, osv men även en kritiskt granskande blick av sådana tillstånd och av de personer som tar på sig själva att vara så att säga glädjens förkunnare. Nya forskningsfrågor, vilka kommer att utforskas i kommande projekt, inkluderar: varför blev kreativitet en så universell dygd, och på vilket sätt? Vilka andra dygder ersattes, och med vilka konsekvenser? Hur påverkade förändrande idéer om maskulinitet forskarens persona? Hur fungerar ”att ha roligt” som ett politiskt värde vilket signalerar frihet, och vad är dess koppling till nyliberala marknadsidéer? Just fokuset på ”kreativitet” har lett fram till ett flertal nya forskningssamarbeten med forskare vid flera olika svenska universitet (t.ex. Södertörn, Lund) som förhoppningsvis kommer att utmynna i ett flertal forskningsansökningar för framtida projekt.
Projektets resultat har spritts genom att jag först skrev en artikel om professionsbiografier med särskilt fokus på två fysiker: Donna Strickland och Richard Feynman. Detta ledde vidare till medförfattandet av en monografi på svenska, utgiven 2021, om vetenskapens förtrollning och avförtrollning. Parallellt med detta skrev jag en mer övergripande forskningsartikel, publicerad i Lychnos, om en ny inställning till kunskapsformering från cirka 1970-talet och framåt vilken jag kallade ”autentisk kreativitet”. Detta innebär att forskaren låter sina egna preferenser och subjektiva idiosynkrasier fungera som moralisk kompass i vetenskapliga vägval (främst karriärval). Jag samskrev också en artikel på engelska om hur jag kombinerade när- och fjärrläsning för att via konkordansverktyget Sketch Engine analysera hur begreppet ”Creativity” användes på det engelskspråkiga Internet en dag 2014. Slutligen publicerades artikeln ”The Seductive Scientist” i Notes and Records of the Royal Society. Där argumenterade jag för att glädjeuttryck i självbiografier blev gångbara mycket tack vare att denna nya förföriska vetenskaplig persona etablerades under perioden 1968–1988 av två amerikanska vetenskapsmän: Richard Feynman och James Watson.
Därtill föreligger ett flertal publikationer fortfarande i utvecklingsfasen. Ett exempel är ett kapitel till en internationell antologi om ”scientific heroism” (planerad utgivning 2024, Amsterdam University Press) om lekfullhet i självbiografier av fysiker under det amerikanska 1950-talet, med särskilt fokus på Edward Teller och Luis Alvarez.
Under projektets gång har jag lagt mycket möda på att sprida dess forskningsresultat både inomvetenskapligt och i det omgivande samhället, i Sverige och internationellt.
För det första genom sommarkursen ”Glädjens idéhistoria”, vilken jag föreslog och skapade från grunden. Den gavs för första gången juni–juli 2022, och hade ett osedvanligt stort antal sökande studenter. Den gavs även sommaren 2023 och kommer att ges sommaren 2024.
För det andra internationellt. Visserligen har flera planerade utbyten, bl.a. ett vid historiska institutionen på Oxford universitet, blivit inställda p.g.a. pandemin. Men projektet har presenterats på nio internationella konferenser, workshops, och som presentationer på högre seminarier jag blivit inbjuden till (I Washington D.C., USA; Florens, Italien; Berlin, Tyskland; Köpenhamn, Danmark; samt via Zoom). Jag vill särskilt lyfta fram att jag bjöds in att presentera projektet vid högre seminariet på Max Planck Institute for Human Development, Center for History of Emotions i Berlin i november 2023.
Därtill har jag har vid ett tillfälle undervisat om projektet på kursen ”Science and Politics” vid Harvard universitet i Cambridge, Massachusetts, USA. Jag planerar också en internationell workshop om ”Subjective well-being” under 1970-talet, särskilt i relation till vetenskapshistoria, tillsammans med forskare från Uppsala universitet och ETH Zürich.
För det tredje i Sverige. Dels genom ett flertal interna seminarier på Institutionen för kultur och estetik vid Stockholms universitet. Dels genom 14 presentationer runtom i Sverige utanför min heminstitution, exempelvis på doktorandkurser i kemi på Stockholms universitet och i fysik på Lunds universitet, ett avsnitt om glädje av Bildningspodden, en presentation på Genusakademien, en panel vid Kungliga Vitterhets- och Vetenskapssamhället i Göteborg, en presentation på Senioruniversitetet, en presentation på Nobel Calling 2022 samt ett panelsamtal på Nobel Calling 2021, och högre seminarier på Lunds samt Uppsala universitet och Södertörns högskola. Jag blev även inbjuden att presentera projektet för fysiska institutionen vid Lunds universitet i maj 2023.
Projektet Joy in Science har alltså starkt bidragit till utvecklingen av nya idéer, projekt och samarbeten inom flera forskningsområden. Dessa nya vägar framåt fortsätter efter projektets slut på flera nivåer, både genom individuella åtaganden, fleråriga forskningsansökningar i samarbete med forskare vid andra universitet, samt ett flertal kommande publikationer.