Autonomi, kultur, handling: om kulturens politiska handlingssfärer i den nyliberala välfärdsstaten
Projektet undersöker kulturens och konstens möjliga politiska handlingssfärer idag, genom kritiska studier av progressiva kulturpolitiska projekt i de nordeuropeiska välfärdsstaterna under perioden mellan krisåren på 1930-talet och samtiden. Projektet studerar detta material med utgångspunkt i en teoretisk granskning av begreppet autonomi, förstått både som en estetisk term som hänvisar till den estetiska erfarenhetens specifika sociala logik, och som en etisk och politisk term som hänvisar till ett ideal om individuellt och kollektivt självbestämmande. Projektet ställer två övergripande frågor:
1) kan vi rekonstruera ett kritiskt begrepp för kulturens och konstens progressiva värde med avseende på förutsättningarna för individuellt och kollektivt självbestämmande i det samtida samhället? Detta är en fråga rörande autonomins status under vår tids sociala förhållanden.
2) vilka modeller för politik och organisation existerar som skulle kunna tjäna till att förverkliga ett sådant begrepp på bredast möjliga sociala skala? Detta är en fråga rörande kulturens politiska handlingssfärer, deras historiska definition och deras samtida status inom ramen för den moderna välfärdsstatens politiska ekonomi.
Slutredovisning
Projektet har syftat till att undersöka vilka ”politiska handlingssfärer” kulturen har och kan ha, i de västeuropeiska länder som, i likhet med Sverige, idag kan kallas ”nyliberala välfärdsstater”. På vilka sätt har de senaste decenniernas sociala, politisk-ekonomiska och tekniska utveckling påverkat de kulturella verksamheternas status i samhället? Har kulturella verksamheter fortfarande en särskild social ställning och roll, i kraft av vilken de kan bidra till demokratisering och ökad jämlikhet i samhället, ideal som ofta har åberopats i en kulturpolitisk diskurs? I så fall, vilken politisk räckvidd har sådana verksamheter och hur bör deras relation till andra former av politisk verksamhet förstås, på nivåerna såväl av kommunal, regional, statlig och överstatlig kulturpolitik, som av civilsamhällets nätverk av initiativ, organisationer och institutioner?
En teoretisk arbetshypotes för projektet har varit att begreppet ”autonomi”, uppfattat både i estetisk och i politisk bemärkelse, förblir väsentligt för att tänka kulturens speciella sociala logik, men att detta begrepp samtidigt måste omprövas i förhållande till samtidens politiska, ekonomiska och tekniska betingelser. En del av forskningsarbetet inom projektet har därför handlat om att kritiskt revidera detta begrepp, med utgångspunkt i den moderna estetiska och konstfilosofiska tradition inom vilken det har utvecklats, samt att pröva begreppets relevans i relation till samtida estetisk, kulturell och kulturpolitisk utveckling. Detta arbete har resulterat – och resulterar – i ett flertal böcker, redigerade volymer och artiklar, skrivna av projektets forskare och publicerade av svenska och internationella akademiska tidskrifter och förlag.
En praktisk arbetshypotes för projektet har varit att den moderna kulturpolitiken inom dessa samhällen har varit och är ett område där kulturens ”politiska handlingssfärer” på ett tydligt sätt kan studeras. En andra del av forskningsarbetet har därför bestått av kritiska undersökningar av hur idén om konstens autonomi på olika sätt har legat till grund för och omsatts till praktik inom den moderna kulturpolitiken, i form av olika åtgärder för att garantera ”konstens frihet” och olika projekt för kulturell demokratisering. Denna del av forskningsarbetet har behandlat både historiska och samtida projekt, processer och begrepp, såsom den svenska kulturpolitikens relation till folkbildningens infrastruktur, olika förvaltningstekniska åtgärders utveckling (till exempel principen om ”armlängds avstånd”), eller kulturpolitiska försöksverksamheters historia (till exempel organisationen Riksutställningar). Även denna del av projektet har resulterat och resulterar i ett flertal böcker, redigerade volymer och artiklar.
Projektets utveckling har bekräftat arbetshypotesernas starka giltighet och relevans. Vi, de tre forskarna inom projektet – Kim West, Gustav Strandberg och Josefine Wikström – har inte funnit det nödvändigt att på något betydande sätt revidera våra teoretiska ramverk eller problemställningar, eller att ge projektet någon ny riktning. Det är snarare det motsatta som har varit fallet: det har under forskningsperioden blivit allt tydligare för oss i vilken utsträckning begreppet autonomi, i såväl dess estetiska som dess politiska bemärkelse, förblir en otänkt eller bortträngd förutsättning för många samtida diskussioner om kulturens sociala och politiska roll, i både akademisk, kulturpolitisk och offentlig debatt, och oavsett specifik politisk hållning.
Å ena sidan ligger idén att kulturella och konstnärliga verksamheter har en särskild social logik, som inte kan reduceras till andra verksamheters logik – att de uppbär en viss autonomi – till grund för många av de argument som åberopas för att försvara eller rentav vidareutveckla den moderna kulturpolitikens institutionella infrastruktur, sådan den utvecklats framför allt sedan mitten av nittonhundratalet, i Frankrike, Storbritannien, Sverige och andra europeiska länder. Men å andra sidan ligger en besläktad idé om de kulturella verksamheternas särart till grund för de argument enligt vilka sådana verksamheter kan förstås som en särskild typ av ”kreativa” sysslor eller näringar, med en speciell förmåga att vara ”innovativa” och bidra till ”attraktivitet”, argument som ofta åberopas för att motivera strukturreform och tilltagande privatisering av kulturpolitisk infrastruktur.
Vårt projekt har i den bemärkelsen överbryggat en disciplinär distans som på många sätt har begränsat såväl forskning som offentlig debatt: distansen mellan en kritisk, estetisk och konstfilosofisk tradition av reflektioner kring konstens autonomi, och de kulturpolitiska studiernas diskurs, sådan den kommer till uttryck såväl i akademisk forskning som i tjänstepersonernas och förvaltningarnas rapporter, utredningar och interna dokument. Att vår forskning har bidragit med ett perspektiv som har saknats inom detta breda, flerdisciplinära fält har blivit tydligt inte minst genom det starka intresse och det gensvar våra publikationer har väckt, både i Sverige och internationellt.
Forskningsarbetet har genomförts i enlighet med projektplanen. Arbetet har dels varit gemensamt. Ett viktigt forum och en viktig organisationsform för detta har varit ett månatligt, internt forskningsseminarium, där vi genom gemensamma läsningar och diskussioner har vidareutvecklat och fördjupat vår förståelse av de begrepp och historiska former vi har studerat. Till detta seminarium har vi vid ett antal tillfällen också bjudit in experter från olika områden, för att öppna nya perspektiv och hjälpa oss att orientera oss i omfattande forskningsfält. Som en del av det gemensamma arbetet, och i enlighet med vår projektplan, har vi organiserat två konferenser: en mindre endagskonferens med i första hand svenska deltagare, kring begreppet om konstens autonomi; och en större tvådagarskonferens med svenska och internationella deltagare, kring relationen mellan en kritisk-teoretisk förståelse av konstens autonomi och kulturpolitisk praktik. Båda konferenserna resulterar i antologier, en av vilka publicerades 2024, den andra av vilka är under produktion.
Vi har samtidigt arbetat var för sig, med våra individuella delprojekt. Detta arbete har resulterat i deltagande i konferenser och ett flertal publikationer, vissa av vilka fortfarande är under produktion. Dessa individuella publikationer är skrivna som delar av större, individuella projekt och var och en av oss arbetar på att sammanställa dem till monografier, idealiskt sett för publikation under innevarande år. Vissa av oss publicerar också separata, mindre monografier som delar av forskningsprojektet.
I maj 2022 organiserade forskningscentret Centre for Research in Modern European Philosophy vid Kingston University i London ett öppet heldagsseminarium om vårt forskningsprojekt, där vi presenterade pågående arbete. Detta arbete resulterade i den av oss projektforskare skrivna boken Kritik av konstens frihet, som publicerades på svenska i december 2022 och på engelska i juni 2023 (som ett specialnummer av The Nordic Journal of Aesthetics). Boken var utformad som en ”motrapport” mot en rapport framtagen av svenska Myndigheten för kulturanalys (MYKA), Så fri är konsten (2021). Vår motrapport visade att MYKAs rapport var baserad på en otillräcklig förståelse av det begrepp som var i centrum för dess argument: begreppet om konstens frihet, eller autonomi. Vår publikation frågade istället vad en kritisk förståelse av detta begrepp skulle vara idag, och vilka de politiska implikationerna av en sådan förståelse skulle vara.
Kritik av konstens frihet väckte stor uppmärksamhet. Boken recenserades och kommenterades i de flesta större svenska dagstidningar, i ett flertal mer specialiserade kulturtidskrifter och publikationer, samt i svensk och internationell akademisk press. Vi blev inbjudna att presentera vårt forskningsprojekt, delta i samtal och debatter, samt bidra till seminarier och konferenser vid en mängd olika institutioner, myndigheter och organisationer, såväl akademiska som politiska och kulturella, och såväl i Sverige som i andra nordiska länder. Till exempel bjöds vi in att tala vid The IFACCA 9th World Summit on Arts and Culture i Stockholm 2023, Kulturrådets årsmöte i Stockholm 2023, Bokmässan i Göteborg 2023, Kulturpolitiskt forskningscenter vid Högskolan i Borås 2023, REMESO vid Linköpings universitet 2023 och forskningsplattformen Kunsten som forum vid Köpenhamns Universitet 2023. Många av dessa inbjudningar har lett vidare till fortsatta samarbeten och inbjudningar till att bidra till publikationer och delta vid konferenser.
Ett annat viktigt resultat av den uppmärksamhet forskningsprojektet har väckt, är att det har givit oss kontakt med ett antal civilsamhälleliga kulturinstitutioner och organisationer, med vilka vi har byggt upp ett nätverk för fortsatt samverkan. Vi bjöds till exempel in att presentera vårt arbete, hålla föreläsningar och delta i samtal och seminarier vid den kulturpolitiska samlingsorganisationen Den kollektiva hjärnans årsmöte 2023, Hägerstensåsens Medborgarhus 2024, Konstdygnet, arrangerat av Konstfrämjandet Västmanland 2023 och Kulturföreningen Ormen i Haninge 2024. Dessa inbjudningar har i flera fall utvecklats till långsiktiga samarbeten, med planer för arrangemang av offentliga seminarier, undervisning i samarbete med lärosäten och folkbildningsorganisationer, samt informerande och opinionsbildande verksamheter.
Det sammantagna resultatet och en preliminär slutsats av forskningsprojektet – men en slutsats som pekar mot fortsatt arbete snarare än på avslutningen av någonting – är därför att begreppet konstens autonomi, och de sätt på vilka detta begrepp har omsatts till handling i kulturpolitisk praktik, idag är namnet på ett i allra högsta grad relevant problemkomplex, kring vilket många olika konkurrerande politiska krafter och teoribildningar konvergerar, där vissa är mer väl underbyggda än andra. I detta sammanhang finns det ett mycket starkt behov av informerad, kritisk forskning kring detta begrepp och dess ändrade förutsättningar och implikationer. Sådan forskning är vad som har utvecklats inom ramen för detta projekt, och i det avseendet har det utgjort ett väsentligt bidrag till samtida idéutveckling och debatt, såväl akademiskt som kulturpolitiskt och i en öppen offentlighet.
Under arbetet med projektet har ett flertal nya forskningsfrågor öppnats, både generella och mer specifika. En generell problemställning som vi projektforskare skulle vilja undersöka i ett större forskningsprojekt – av skalan forskningsprogram eller forskningsmiljö – är frågan om relationen mellan kulturpolitik och ”miljöpolitik”, där detta senare begrepp uppfattas i bred bemärkelse, som både social och naturlig miljö. Relationen mellan kultur- och miljöpolitik var ett centralt tema när den svenska statliga kulturpolitiken lanserades kring det tidiga 1970-talet, där den grundläggande idén var att det var inom kulturpolitiken som man på det mest djupgående sättet kunde försöka besvara frågan om vad en god ”samhällsmiljö” skulle kunna vara. Vår uppfattning är att denna relation och denna fråga förtjänar att undersökas på nytt i den pågående klimatkrisens tillstånd, som utan tvekan kommer att leda till betydande samhällsomställningar under kommande decennier. Detta arbete skulle utgå från en kritisk-teoretisk tradition av tänkande kring samhällets historiska och materiella utveckling, och skulle med nödvändighet vara flerdisciplinärt, med forskare från såväl humanvetenskapliga som naturvetenskapliga discipliner.
En mer specifik, ny forskningsfråga rör idén om konstens autonomi och hur den förvaltas inom ramen för samtida ”konstnärlig forskning”, i Sverige, men också i andra länder där detta disciplinära fält har börjat etableras. Vi planerar därför ett forskningsprojekt som ska undersöka detta fälts framväxt, i såväl estetisk som kultur- och utbildningssociologisk bemärkelse, med utgångspunkt i en stark och progressiv förståelse av konstens autonomi. Detta projekt är tänkt att utgöra en direkt fortsättning på vår tidigare forskning och har arbetstiteln Kritik av konstnärlig forskning. Det finns ett mycket stort behov av en estetiskt och konstfilosofiskt väl informerad kritik av detta fält idag.
En teoretisk arbetshypotes för projektet har varit att begreppet ”autonomi”, uppfattat både i estetisk och i politisk bemärkelse, förblir väsentligt för att tänka kulturens speciella sociala logik, men att detta begrepp samtidigt måste omprövas i förhållande till samtidens politiska, ekonomiska och tekniska betingelser. En del av forskningsarbetet inom projektet har därför handlat om att kritiskt revidera detta begrepp, med utgångspunkt i den moderna estetiska och konstfilosofiska tradition inom vilken det har utvecklats, samt att pröva begreppets relevans i relation till samtida estetisk, kulturell och kulturpolitisk utveckling. Detta arbete har resulterat – och resulterar – i ett flertal böcker, redigerade volymer och artiklar, skrivna av projektets forskare och publicerade av svenska och internationella akademiska tidskrifter och förlag.
En praktisk arbetshypotes för projektet har varit att den moderna kulturpolitiken inom dessa samhällen har varit och är ett område där kulturens ”politiska handlingssfärer” på ett tydligt sätt kan studeras. En andra del av forskningsarbetet har därför bestått av kritiska undersökningar av hur idén om konstens autonomi på olika sätt har legat till grund för och omsatts till praktik inom den moderna kulturpolitiken, i form av olika åtgärder för att garantera ”konstens frihet” och olika projekt för kulturell demokratisering. Denna del av forskningsarbetet har behandlat både historiska och samtida projekt, processer och begrepp, såsom den svenska kulturpolitikens relation till folkbildningens infrastruktur, olika förvaltningstekniska åtgärders utveckling (till exempel principen om ”armlängds avstånd”), eller kulturpolitiska försöksverksamheters historia (till exempel organisationen Riksutställningar). Även denna del av projektet har resulterat och resulterar i ett flertal böcker, redigerade volymer och artiklar.
Projektets utveckling har bekräftat arbetshypotesernas starka giltighet och relevans. Vi, de tre forskarna inom projektet – Kim West, Gustav Strandberg och Josefine Wikström – har inte funnit det nödvändigt att på något betydande sätt revidera våra teoretiska ramverk eller problemställningar, eller att ge projektet någon ny riktning. Det är snarare det motsatta som har varit fallet: det har under forskningsperioden blivit allt tydligare för oss i vilken utsträckning begreppet autonomi, i såväl dess estetiska som dess politiska bemärkelse, förblir en otänkt eller bortträngd förutsättning för många samtida diskussioner om kulturens sociala och politiska roll, i både akademisk, kulturpolitisk och offentlig debatt, och oavsett specifik politisk hållning.
Å ena sidan ligger idén att kulturella och konstnärliga verksamheter har en särskild social logik, som inte kan reduceras till andra verksamheters logik – att de uppbär en viss autonomi – till grund för många av de argument som åberopas för att försvara eller rentav vidareutveckla den moderna kulturpolitikens institutionella infrastruktur, sådan den utvecklats framför allt sedan mitten av nittonhundratalet, i Frankrike, Storbritannien, Sverige och andra europeiska länder. Men å andra sidan ligger en besläktad idé om de kulturella verksamheternas särart till grund för de argument enligt vilka sådana verksamheter kan förstås som en särskild typ av ”kreativa” sysslor eller näringar, med en speciell förmåga att vara ”innovativa” och bidra till ”attraktivitet”, argument som ofta åberopas för att motivera strukturreform och tilltagande privatisering av kulturpolitisk infrastruktur.
Vårt projekt har i den bemärkelsen överbryggat en disciplinär distans som på många sätt har begränsat såväl forskning som offentlig debatt: distansen mellan en kritisk, estetisk och konstfilosofisk tradition av reflektioner kring konstens autonomi, och de kulturpolitiska studiernas diskurs, sådan den kommer till uttryck såväl i akademisk forskning som i tjänstepersonernas och förvaltningarnas rapporter, utredningar och interna dokument. Att vår forskning har bidragit med ett perspektiv som har saknats inom detta breda, flerdisciplinära fält har blivit tydligt inte minst genom det starka intresse och det gensvar våra publikationer har väckt, både i Sverige och internationellt.
Forskningsarbetet har genomförts i enlighet med projektplanen. Arbetet har dels varit gemensamt. Ett viktigt forum och en viktig organisationsform för detta har varit ett månatligt, internt forskningsseminarium, där vi genom gemensamma läsningar och diskussioner har vidareutvecklat och fördjupat vår förståelse av de begrepp och historiska former vi har studerat. Till detta seminarium har vi vid ett antal tillfällen också bjudit in experter från olika områden, för att öppna nya perspektiv och hjälpa oss att orientera oss i omfattande forskningsfält. Som en del av det gemensamma arbetet, och i enlighet med vår projektplan, har vi organiserat två konferenser: en mindre endagskonferens med i första hand svenska deltagare, kring begreppet om konstens autonomi; och en större tvådagarskonferens med svenska och internationella deltagare, kring relationen mellan en kritisk-teoretisk förståelse av konstens autonomi och kulturpolitisk praktik. Båda konferenserna resulterar i antologier, en av vilka publicerades 2024, den andra av vilka är under produktion.
Vi har samtidigt arbetat var för sig, med våra individuella delprojekt. Detta arbete har resulterat i deltagande i konferenser och ett flertal publikationer, vissa av vilka fortfarande är under produktion. Dessa individuella publikationer är skrivna som delar av större, individuella projekt och var och en av oss arbetar på att sammanställa dem till monografier, idealiskt sett för publikation under innevarande år. Vissa av oss publicerar också separata, mindre monografier som delar av forskningsprojektet.
I maj 2022 organiserade forskningscentret Centre for Research in Modern European Philosophy vid Kingston University i London ett öppet heldagsseminarium om vårt forskningsprojekt, där vi presenterade pågående arbete. Detta arbete resulterade i den av oss projektforskare skrivna boken Kritik av konstens frihet, som publicerades på svenska i december 2022 och på engelska i juni 2023 (som ett specialnummer av The Nordic Journal of Aesthetics). Boken var utformad som en ”motrapport” mot en rapport framtagen av svenska Myndigheten för kulturanalys (MYKA), Så fri är konsten (2021). Vår motrapport visade att MYKAs rapport var baserad på en otillräcklig förståelse av det begrepp som var i centrum för dess argument: begreppet om konstens frihet, eller autonomi. Vår publikation frågade istället vad en kritisk förståelse av detta begrepp skulle vara idag, och vilka de politiska implikationerna av en sådan förståelse skulle vara.
Kritik av konstens frihet väckte stor uppmärksamhet. Boken recenserades och kommenterades i de flesta större svenska dagstidningar, i ett flertal mer specialiserade kulturtidskrifter och publikationer, samt i svensk och internationell akademisk press. Vi blev inbjudna att presentera vårt forskningsprojekt, delta i samtal och debatter, samt bidra till seminarier och konferenser vid en mängd olika institutioner, myndigheter och organisationer, såväl akademiska som politiska och kulturella, och såväl i Sverige som i andra nordiska länder. Till exempel bjöds vi in att tala vid The IFACCA 9th World Summit on Arts and Culture i Stockholm 2023, Kulturrådets årsmöte i Stockholm 2023, Bokmässan i Göteborg 2023, Kulturpolitiskt forskningscenter vid Högskolan i Borås 2023, REMESO vid Linköpings universitet 2023 och forskningsplattformen Kunsten som forum vid Köpenhamns Universitet 2023. Många av dessa inbjudningar har lett vidare till fortsatta samarbeten och inbjudningar till att bidra till publikationer och delta vid konferenser.
Ett annat viktigt resultat av den uppmärksamhet forskningsprojektet har väckt, är att det har givit oss kontakt med ett antal civilsamhälleliga kulturinstitutioner och organisationer, med vilka vi har byggt upp ett nätverk för fortsatt samverkan. Vi bjöds till exempel in att presentera vårt arbete, hålla föreläsningar och delta i samtal och seminarier vid den kulturpolitiska samlingsorganisationen Den kollektiva hjärnans årsmöte 2023, Hägerstensåsens Medborgarhus 2024, Konstdygnet, arrangerat av Konstfrämjandet Västmanland 2023 och Kulturföreningen Ormen i Haninge 2024. Dessa inbjudningar har i flera fall utvecklats till långsiktiga samarbeten, med planer för arrangemang av offentliga seminarier, undervisning i samarbete med lärosäten och folkbildningsorganisationer, samt informerande och opinionsbildande verksamheter.
Det sammantagna resultatet och en preliminär slutsats av forskningsprojektet – men en slutsats som pekar mot fortsatt arbete snarare än på avslutningen av någonting – är därför att begreppet konstens autonomi, och de sätt på vilka detta begrepp har omsatts till handling i kulturpolitisk praktik, idag är namnet på ett i allra högsta grad relevant problemkomplex, kring vilket många olika konkurrerande politiska krafter och teoribildningar konvergerar, där vissa är mer väl underbyggda än andra. I detta sammanhang finns det ett mycket starkt behov av informerad, kritisk forskning kring detta begrepp och dess ändrade förutsättningar och implikationer. Sådan forskning är vad som har utvecklats inom ramen för detta projekt, och i det avseendet har det utgjort ett väsentligt bidrag till samtida idéutveckling och debatt, såväl akademiskt som kulturpolitiskt och i en öppen offentlighet.
Under arbetet med projektet har ett flertal nya forskningsfrågor öppnats, både generella och mer specifika. En generell problemställning som vi projektforskare skulle vilja undersöka i ett större forskningsprojekt – av skalan forskningsprogram eller forskningsmiljö – är frågan om relationen mellan kulturpolitik och ”miljöpolitik”, där detta senare begrepp uppfattas i bred bemärkelse, som både social och naturlig miljö. Relationen mellan kultur- och miljöpolitik var ett centralt tema när den svenska statliga kulturpolitiken lanserades kring det tidiga 1970-talet, där den grundläggande idén var att det var inom kulturpolitiken som man på det mest djupgående sättet kunde försöka besvara frågan om vad en god ”samhällsmiljö” skulle kunna vara. Vår uppfattning är att denna relation och denna fråga förtjänar att undersökas på nytt i den pågående klimatkrisens tillstånd, som utan tvekan kommer att leda till betydande samhällsomställningar under kommande decennier. Detta arbete skulle utgå från en kritisk-teoretisk tradition av tänkande kring samhällets historiska och materiella utveckling, och skulle med nödvändighet vara flerdisciplinärt, med forskare från såväl humanvetenskapliga som naturvetenskapliga discipliner.
En mer specifik, ny forskningsfråga rör idén om konstens autonomi och hur den förvaltas inom ramen för samtida ”konstnärlig forskning”, i Sverige, men också i andra länder där detta disciplinära fält har börjat etableras. Vi planerar därför ett forskningsprojekt som ska undersöka detta fälts framväxt, i såväl estetisk som kultur- och utbildningssociologisk bemärkelse, med utgångspunkt i en stark och progressiv förståelse av konstens autonomi. Detta projekt är tänkt att utgöra en direkt fortsättning på vår tidigare forskning och har arbetstiteln Kritik av konstnärlig forskning. Det finns ett mycket stort behov av en estetiskt och konstfilosofiskt väl informerad kritik av detta fält idag.