Vad syftar utbildning ytterst till: att forma fria individer eller lydiga medborgare? Spänningen mellan auktoritet och frihet, mellan personliga och samhälleliga intressen går som en röd tråd genom västerlandets historia och i synnerhet utbildningens historia. Denna historia är intimt förknippad med det medeltida klosterväsendet med sin bakgrund i den klassiska grekiska bildningstraditionen och i det tidiga munkväsendet i det östra Medelhavsområdet.
I detta projekt undersöks hur dessa ideal och spänningar hanteras i de texter som tillskrivs de tre mest betydelsefulla förmedlarna av detta arv till det latinska klosterväsendet: Hieronymus av Stridon, Rufinus av Aquileia och Johannes Cassianus. Genom sin tvåspråkighet, sina översättningar och egna texter bidrog de till att skapa ett material och en litterär kultur som kom att få en avgörande betydelse för undervisning och fostran genom århundraden. Utifrån frågor om hur och med vilket syfte deras texter översattes och förmedlades, hur centrala ideal och begrepp översattes, tolkades och förändrades, och hur läsningen och bruket av dem utvecklades, söker projektet svar på grundläggade frågor om varför det latinska klosterväsendet och därmed den västerländska utbildningstraditionen formades in en riktning där auktoritet och regler samt en betoning av gemenskapens behov kom att överordnas ideal som individuell frihet och personlig utveckling, som var mer framträdande i den äldre grekiska traditionen.