Vår förståelse av vad som orsakar vad är central del av hur vi förstår oss själva och vår värld. Den påverkar inte bara hur vi försöker nå våra mål utan är också central för moraliskt tänkande. Huruvida man är ansvarig för en skada beror till exempel normalt på om man orsakat den, och hur moraliskt fel ens inblandning i en skada skulle vara tycks ofta bero på om man skulle orsaka den, underlätta för den, eller bara tillåta att den inträffar.

Trots dess centrala roll så har orsaksbegreppet varit svåranalyserat. Generella teorier om kausalitet har misslyckats med att på ett systematiskt sätt redogöra för alla exempel på kausalitet, ofta genom att missa fall där effekter skulle ha inträffat utan sina orsaker, eller genom att felaktigt räkna vissa händelser som bara påverkar sättet på vilket en effekt nås som orsaker till den effekten.

Även om kausalitetsrelationen har varit svåranalyserad så har tidigare forskning kring vår förståelse av kausalitet varit mer lovande. Den annars förvirrande variationen av fall verkar ha gemensamt att de fångas av kognitiva processer som är centrala för att identifera medel till våra mål.

Mot den bakgrunden undersöker projektet om kausalitet kan förstås som en ”sekundär” relation, nämligen som den relation som vår kapacitet för att identifiera medel till mål har som sin funktion att spåra. Projektet kommer vidareutveckla hypotesen att kausala omdömen spårar medel-mål-relationer och undersöker hypotesens konsekvenser för kausalitetens natur.