Att kunna känna empati är avgörande för sociala relationer. Studier av empati i relation till smärta och känslomässiga ansiktsuttryck har hänvisat till hypotesen "delade neurala representationer" som en förklaring till den neurala grunden för att dela förnimmelser eller känslor. Enligt denna hypotes delar vi andras känslor genom att bearbeta dem (åtminstone delvis) med hjälp av våra egna personliga, neurala representationer. Rösten är ett av de viktigaste sätten att uttrycka och uppfatta känslor men inga studier har undersökt om samma hypotes också är relevant för att förklara empati som uppstår från känslomässiga röster. Syftet med detta projekt är att undersöka om hypotesen "delade neurala representationer" också är relevant för empati som härrör från känslomässiga röster. Metoden ska kombinera datainsamling om neural aktivitet i hjärnan (funktionell magnetisk resonanstomografi), fysiologiska manifestationer av känslor (galvanisk hudrespons) och uppfattad emotionell upplevelse av empati för att undersöka gemensamma neurala representationer av röstuttrycket av känslor och uppfattningen av samma känslor som förmedlas via rösten av andra. Resultaten ska bidra till en bättre förståelse för empati och huruvida förmågan att spegla andra underlättas av de förmodade spegel-neuroområdena i hjärnan eller om det återspeglar en allmän neuralkodningsstrategi. Resultaten ska också vara relevanta för datamodeller av mänskliga empatiska beteenden i kontexten av människa-datorinteraktion.