Den stora utvandringen till Nordamerika under 1800- och 1900-talen ledde till att många svenskar kom att möta kontinentens urfolk och bosätta sig på deras land. Trots detta har forskningen inte tidigare skrivit om dessa möten. Länge sågs invandrarhistoria som ett eget fält, helt separerat från de amerikanska urfolkens erfarenheter, trots att de utspelade sig på samma mark och i samma tid. Syftet med detta projekt är att i en monografi sammanfatta mer än tio års forskning om kontakter mellan svenska utvandrare och amerikanska urfolksnationer. Reseskildringar, brev, missionsberättelser, föremål och tidningar kombineras med kartor, domstolsprotokoll och muntliga berättelser för att skildra samtidiga historier, möten och konflikter, samt konsekvenser på båda sidor av Atlanten. Studien är viktig då svenskar och norrmän var två av de europeiska folk som tidigast i stora antal anlände till områden som ännu inte dominerades av Förenta Staterna. De deltog i och blev verktyg för en politik som förvisade urfolken från mellanvästern. Samtidigt frodades föreställningen i Sverige om goda förhållanden med urfolk. Denna forskning visar hur kontakter skapade beroenden och föreställningar som knöt samman amerikanska urfolk, svensk-amerikaner och svenskar i ett transatlantiskt gränslandskap med konsekvenser för hur historien om utvandring och invandring skrevs och för hur uppdelningen i olika fält lett till både tystnader och romantisering om ”indianer” och svenskar.