I skuggan av den senare tidens monumentprotester har en viktig utveckling inom monumentskapande förbisetts: Konstnärer och uppdragsgivare litar i allt högre grad på att monument kan stärka demokratin. Utvecklingen förtjänar kritisk granskning. Jag har identifierat tre strategier som är karakteristiska för denna utveckling: monument 1) reses för att genom nya teman representera samhällets mångfald och genom sin interaktiva design inbjuda till delaktighet; 2) används som verktyg för att kräva social rättvisa; 3) upprättas för att skapa utrymme för kritisk debatt. Dessa tre strategier utgör urvalskriterierna för tre representativa fallstudier från Österrike, USA och Tyskland. Performativitet tjänar som studiens teoretiska ram som gör det möjligt att undersöka monumentens tänkta funktion. Genom receptionsstudier ges inblick i hur människor tar emot dessa verk, och i vilken mån monumentmakarnas intentioner sammanfaller med mottagandet. Den jämförande diskussionen av de tre fallstudierna möjliggör att dra mer allmänna slutsatser om hur monument används för att skapa ökad medvetenhet om tre viktiga demokratiska principer: deltagande, social rättvisa och kritisk debatt. Sabbatsåret resulterar i en monografi i vilken de tre fallstudierna utgör huvudkapitlen. Monografin kommer att utgöra ett betydande bidrag till den internationella diskursen om monuments relevans och funktion i dagens demokratier som förs bland akademiker, konstnärer, uppdragsgivare och politiska beslutsfattare.