Projektet handlar om bearbetning av språk hos barn med språkstörning och hos barn med svenska som andra språk (L2). Språkstörning innebär svårigheter att lära sig sitt modersmål och leder ofta till andra inlärningssvårigheter. Barn med språkstörning och barn med svenska som L2 har visat liknande svårigheter med att lära sig svensk grammatik. Språklig förmåga är central för all inlärning och för socio-emotionell utveckling. Det är viktigt att lärare och logopeder har tillgång till evidensbaserade rekommendationer. Språkförståelse bygger på snabb analys och integrering av språklig information, på språkljuds-, ord- och meningsnivå. Studier från andra språk har visat att barn använder den grammatiska ledtråd som finns i artikeln för att hitta rätt substantiv. Vi undersöker länken mellan förståelse och språkproduktion av den svenska nominalfrasen som har två genus (en/ett, den /det), inbäddad i meningar av varierande grammatisk komplexitet. Barn får producera nominalfraser och vi mäter deras ordförråd samt studerar språklig bearbetning i en uppgift med bildidentifiering under mätning av ögonrörelser. Uppmärksamhet och ögonrörelseriktning sammanfaller med hörselintryck och kan mätas med icke-invasiv teknologi. Både barn med språkstörning och barn med svenska som L2 har svårt med nominalfrasens komplexitet där orden måste stämma överens formmässigt. Mer kunskap kring hur barn kan använda sig av ledtrådar om substantivs genus kan komma att påverka hur vi stöder barns ordinlärning.