2022 lanserades ordet permacrisis för pågående, sammanlänkade och samtidiga kriser, såsom pandemin, kriget i Ukraina och klimatkrisen. Genom att vi lever i ett permanent undantagstillstånd formar kriserna vardagen och destabiliserar den ”normala” tidsordningen; rutiner, ritualer och sättet dåtid, nutid och framtid praktiseras och erfars.

Föreliggande projekt undersöker vardagslivets temporaliteter i Danmark, Finland, Norge och Sverige under pandemin och tillståndet av permanent kris som följt. Syftet är att förstå hur kris-tider är affektivt sammanflätade, hur de erfars, artikuleras och praktiseras i en osäker vardag. Teoretiskt inspireras projektet av ett performativt tidsperspektiv om tidens obestämdhet och olika temporaliteters samexistens.

Källorna omfattar ca 8100 svar på frågor om krisers vardagliga effekter som samlats in av nordiska folklivsarkiv, kompletterat med uppföljande frågelistor och djupintervjuer. I huvudsak behandlar källorna pandemin, därför skapar projektet även nytt material med fokus på efterföljande kriser. Dessa kvalitativa källor, där människor beskriver hur pandemin och andra kriser formar vardagen, ger en unik möjlighet att undersöka hur dåtider, nutider och framtider praktiseras.

Det destabiliserade praktiserandet av temporaliteter i vardagen har inte varit föremål för systematiska och komparativa nordiska studier. Det föreslagna projektet bryter därmed ny mark och bidrar till ett växande internationellt forskningsfält om vardagens temporaliteter.