En sanningsgörarteori om den sociala verkligheten
En långlivad debatt inom samhällsvetenskapernas filosofi kretsar kring följande frågeställning: på vilket sätt existerar socialt grundade företeelser såsom företag, sociala grupper, pengar och presidenter? Filosofer och samhällsvetare har generellt antagit att det finns två huvudsakliga alternativ: antingen är sociala företeelser reducerbara till fenomen på lägre nivå (till individer och materiella objekt som är representerade på särskilda vis) eller så är de företeelser av ett eget slag (sui generis) som existerar på en högre nivå. Social-ontologiska utredningar från senare tid, bland annat av projektledaren, har dock visat att inget av dessa två alternativ är trovärdigt. Föreliggande projekt löser upp den gordiska knuten genom att utveckla ett tredje alternativ. Det tar avstamp från teoretiska framsteg rörande så kallad ”sanningsgörarteori” som gjorts inom den analytiska filosofin men som förbisetts i den social-ontologiska litteraturen. I projektet kommer det att redogöras i detalj för hur en teori om sanningsgörare för utsagor om sociala företeelser kan förklara hur sådana utsagor kan vara sanna utan att de problem som de gängse teoribildningarna är förknippade med uppstår. Den alternativa, nydanande förklaringsmodellen och dess applikationer kommer att presenteras i en sammanhållen monografi på engelska som bygger vidare på artiklar i internationella filosofitidskrifter författade av projektledaren.
Slutredovisning
Syftet med projektet var att sammanställa och vidareutveckla mina socialontologiska teorier publicerade i internationella filosofitidskrifter i en sammanhållen monografi. Traditionellt sett har filosofer och samhällsvetare tänkt sig att det finns två huvudsakliga alternativ rörande sociala företeelsers ontologi och metafysik: antingen är sociala fenomen såsom sociala grupper, företag och pengar reducerbara till fenomen på lägre nivå (till individer och materiella objekt som är representerade på särskilda vis) eller så är de företeelser av ett eget slag (sui generis) som existerar på en högre nivå. Jag förespråkar ett tredje alternativ enligt vilket sociala fenomen varken är reducerbara eller sui generis. Istället bör sådana företeelser – eller snarare sanna påståenden om dem – förstås i termer av så kallade ”deflationistiska” sanningsgörare.
Deflationistiska sanningsgörare står inte i ett strikt korrespondensförhållande till de påståenden som de gör sanna. En tolkning av påståenden om sociala företeelser i termer av deflationistiska sanningsgörare öppnar upp för att sådana påståenden – även existentiella – kan vara sanna utan att de görs sanna av sociala företeelser ”där ute” i världen. Den fundamentala ontologin, som ligger till grund för de relevanta sanningarna, kan därmed karakteriseras som ”platt” (dvs., vi behöver inte anta att det finns olika ontologiska nivåer) och som att den inte innehåller nedåtriktad kausalitet (vilket gör att det berömda så kallade ”kausala exkluderingsproblemet” undviks) samtidigt som flertalet vardagliga och vetenskapliga påståenden om sociala företeelser kan betraktas som sanna.
Bokmanuskriptet, som är författat på engelska och som har arbetstiteln Social Ontology – A Deflationary Truthmakers Account, är indelat i sju kapitel. Den övergripande strukturen är följande: Kapitel ett ger en introduktion till socialontologin och presenterar några generella teoretiska mål för en socialontologisk redogörelse för sociala entiteter av sort X (där X kan vara sociala grupper, lagar, sociala egenskaper, etc). De teoretiska mål jag förespråkar i boken är: åtföljande av Ockhams rakkniv (med andra ord: teorins ontologi ska vara så sparsam som möjligt), undvikande av extravaganta kausala relationer (teorin bör inte medföra att det finns baklängeskausalitet och nedåtriktad kausalitet, vilket förespråkas i vissa moderna socialontologiska teorier), samt kompatibilitet med så kallade Mooreanska sanningar (påståenden vars sanningshalt inte kan ifrågasättas på ett trovärdigt sätt, exempelvis vardagliga och vetenskapliga påståenden om att det finns sociala grupper, lagar, presidenter, etc). I kapitel två presenterar och utvecklar jag en sanningsgörarteori som tillåter deflationistiska sanningsgörare, en teori som tar avstamp från tidigare teoretiserande av filosofer som David Armstrong, Hugh Mellor och John Heil. I de tre följande kapitlen applicerar jag den generella sanningsgörarteorin på olika undergrupper av sociala fenomen (dvs., på specifika värden för X). I kapitel tre applicerar jag teorin på institutionella egenskaper, dvs. på egenskaper som att vara anställd, vara gift, ha ett visst betyg, osv. I kapitel fyra applicerar jag teorin på icke-institutionella sociala egenskaper, dvs. på egenskaper som att vara känd, vara populär, vara informell ledare, osv. I kapitel fem appliceras teorin på institutionella och icke-institutionella sociala objekt, såsom företag, lagar och informella grupper. I kapitel sex diskuterar jag hur kausalitet på social nivå bör förstås givet redogörelserna för olika sociala fenomen som presenterats i de föregående kapitlen. I kapitlet bemöter jag även en potentiell invändning mot min teori som är baserad på den så kallade ”eleatiska principen” (som säger: att vara är att göra en kausal skillnad), en princip som går tillbaka till en av Platons skrifter och som är populär inom modern socialontologi. I kapitel sju, avslutningsvis, jämför jag i vilken utsträckning olika socialontologiska inriktningar och teoribildningar når de generella mål som jag ställt upp i kapitel ett. Jag visar att en deflationistisk sanningsgörarteori uppfyller målen i högst grad och att en sådan teori följaktligen är att föredra.
Arbetet med boken har varit mycket givande om än något mer krävande än vad jag förväntade mig. Manuskriptet blir bland annat längre än vad jag initialt planerade. Manuskriptet är därför inte helt färdigställt ännu men jag räknar med att kunna skicka iväg ett fullständigt och genomarbetat manuskript till bokförlag tidig höst 2025.
Under min RJ Sabbatical har jag tillbringat en månad (oktober 2024) vid Department of Ethics, Social and Political Philosophy vid University of Groningen i Nederländerna. Min kontaktperson och värd var professor Frank Hindriks. Hindriks är en internationellt uppmärksammad filosof, förmodligen främst känd för sitt arbete inom socialontologin. Hindriks har även varit redaktör för den internationella tidskriften Journal of Social Ontology. Hindriks förespråkar en variant av sui generis-teorin enligt vilken sociala fenomen är konstituerade av individer och materiella objekt utan att vara reducerbara till dem. Eftersom vi förespråkar olika teorier hade vi många intressanta diskussioner av varandras ståndpunkter. Lämpligt nog höll Hindriks under min vistelse på att färdigställa ett eget bokmanuskript om social ontologi, vilket innebar att vi båda var synnerligen intresserade av att få kritisk men konstruktiv input på våra centrala teser och argument. Hindriks arrangerade flera seminarier med sina många doktorander som jag deltog på, under vilka vi diskuterade kapitel ur Hindriks bokutkast men också mina alternativa synsätt. Dessutom presenterade jag kapitel tre ur mitt bokmanuskript på institutionens officiella forskningsseminarium. Diskussionerna på dessa seminarier var mycket stimulerande. Våra diskussioner var så pass fruktbara att vi eventuellt kommer att söka gemensamma forskningsprojekt i framtiden om socialontologiska frågeställningar. Jag har även haft fortsatt kontakt med några av Hindriks doktorander efter vistelsen och diskuterat vidare om socialontologiska frågor med dem.
Vid min heminstitution i Lund har jag vid två tillfällen under min RJ Sabbatical presenterat kapitelutkast från boken vid Högre seminariet i teoretisk filosofi. Sedan min sabbatical formellt upphörde i januari 2025 har jag även presenterat material ur boken som inbjuden keynote speaker vid konferensen The Metaphysics of Social Powers: Individuals, Groups, and Artifacts vid University of Neuchâtel, Schweiz (6–7 februari 2025). Arrangörerna av konferensen har även bjudit in mig att skicka in mitt konferensbidrag till ett specialnummer av den internationella tidskrifter Metaphysics, ett nummer som kommer att ha samma tema som konferensen. Därtill har jag blivit antagen efter peer review att presentera material ur bokmanuskriptet vid konferensen Social Ontology 2025 i Dublin, Irland, 5–8 augusti 2025. Jag har även blivit inbjuden att publicera en populärvetenskaplig version av bokens kapitel ett i Vetenskapssocieteten i Lunds årsbok för året 2026.
Till sist vill jag nämna att sedan jag ansökte om en RJ Sabbatical våren 2023 har ytterligare en artikel (utöver de jag nämnde i ansökan) som bokmanuskriptet bygger på publicerats i en internationell facktidskrift. Artikeln har titeln ”Towards a Deflationary Truthmakers Account of Social Groups” och är publicerad i tidskriften Erkenntnis (2025, 90(1)). En kortare och populärvetenskaplig version av artikeln publicerades hösten 2023 på svenska i tidskriften Svensk filosofi, under titeln ”Vad är en grupp?”.
Deflationistiska sanningsgörare står inte i ett strikt korrespondensförhållande till de påståenden som de gör sanna. En tolkning av påståenden om sociala företeelser i termer av deflationistiska sanningsgörare öppnar upp för att sådana påståenden – även existentiella – kan vara sanna utan att de görs sanna av sociala företeelser ”där ute” i världen. Den fundamentala ontologin, som ligger till grund för de relevanta sanningarna, kan därmed karakteriseras som ”platt” (dvs., vi behöver inte anta att det finns olika ontologiska nivåer) och som att den inte innehåller nedåtriktad kausalitet (vilket gör att det berömda så kallade ”kausala exkluderingsproblemet” undviks) samtidigt som flertalet vardagliga och vetenskapliga påståenden om sociala företeelser kan betraktas som sanna.
Bokmanuskriptet, som är författat på engelska och som har arbetstiteln Social Ontology – A Deflationary Truthmakers Account, är indelat i sju kapitel. Den övergripande strukturen är följande: Kapitel ett ger en introduktion till socialontologin och presenterar några generella teoretiska mål för en socialontologisk redogörelse för sociala entiteter av sort X (där X kan vara sociala grupper, lagar, sociala egenskaper, etc). De teoretiska mål jag förespråkar i boken är: åtföljande av Ockhams rakkniv (med andra ord: teorins ontologi ska vara så sparsam som möjligt), undvikande av extravaganta kausala relationer (teorin bör inte medföra att det finns baklängeskausalitet och nedåtriktad kausalitet, vilket förespråkas i vissa moderna socialontologiska teorier), samt kompatibilitet med så kallade Mooreanska sanningar (påståenden vars sanningshalt inte kan ifrågasättas på ett trovärdigt sätt, exempelvis vardagliga och vetenskapliga påståenden om att det finns sociala grupper, lagar, presidenter, etc). I kapitel två presenterar och utvecklar jag en sanningsgörarteori som tillåter deflationistiska sanningsgörare, en teori som tar avstamp från tidigare teoretiserande av filosofer som David Armstrong, Hugh Mellor och John Heil. I de tre följande kapitlen applicerar jag den generella sanningsgörarteorin på olika undergrupper av sociala fenomen (dvs., på specifika värden för X). I kapitel tre applicerar jag teorin på institutionella egenskaper, dvs. på egenskaper som att vara anställd, vara gift, ha ett visst betyg, osv. I kapitel fyra applicerar jag teorin på icke-institutionella sociala egenskaper, dvs. på egenskaper som att vara känd, vara populär, vara informell ledare, osv. I kapitel fem appliceras teorin på institutionella och icke-institutionella sociala objekt, såsom företag, lagar och informella grupper. I kapitel sex diskuterar jag hur kausalitet på social nivå bör förstås givet redogörelserna för olika sociala fenomen som presenterats i de föregående kapitlen. I kapitlet bemöter jag även en potentiell invändning mot min teori som är baserad på den så kallade ”eleatiska principen” (som säger: att vara är att göra en kausal skillnad), en princip som går tillbaka till en av Platons skrifter och som är populär inom modern socialontologi. I kapitel sju, avslutningsvis, jämför jag i vilken utsträckning olika socialontologiska inriktningar och teoribildningar når de generella mål som jag ställt upp i kapitel ett. Jag visar att en deflationistisk sanningsgörarteori uppfyller målen i högst grad och att en sådan teori följaktligen är att föredra.
Arbetet med boken har varit mycket givande om än något mer krävande än vad jag förväntade mig. Manuskriptet blir bland annat längre än vad jag initialt planerade. Manuskriptet är därför inte helt färdigställt ännu men jag räknar med att kunna skicka iväg ett fullständigt och genomarbetat manuskript till bokförlag tidig höst 2025.
Under min RJ Sabbatical har jag tillbringat en månad (oktober 2024) vid Department of Ethics, Social and Political Philosophy vid University of Groningen i Nederländerna. Min kontaktperson och värd var professor Frank Hindriks. Hindriks är en internationellt uppmärksammad filosof, förmodligen främst känd för sitt arbete inom socialontologin. Hindriks har även varit redaktör för den internationella tidskriften Journal of Social Ontology. Hindriks förespråkar en variant av sui generis-teorin enligt vilken sociala fenomen är konstituerade av individer och materiella objekt utan att vara reducerbara till dem. Eftersom vi förespråkar olika teorier hade vi många intressanta diskussioner av varandras ståndpunkter. Lämpligt nog höll Hindriks under min vistelse på att färdigställa ett eget bokmanuskript om social ontologi, vilket innebar att vi båda var synnerligen intresserade av att få kritisk men konstruktiv input på våra centrala teser och argument. Hindriks arrangerade flera seminarier med sina många doktorander som jag deltog på, under vilka vi diskuterade kapitel ur Hindriks bokutkast men också mina alternativa synsätt. Dessutom presenterade jag kapitel tre ur mitt bokmanuskript på institutionens officiella forskningsseminarium. Diskussionerna på dessa seminarier var mycket stimulerande. Våra diskussioner var så pass fruktbara att vi eventuellt kommer att söka gemensamma forskningsprojekt i framtiden om socialontologiska frågeställningar. Jag har även haft fortsatt kontakt med några av Hindriks doktorander efter vistelsen och diskuterat vidare om socialontologiska frågor med dem.
Vid min heminstitution i Lund har jag vid två tillfällen under min RJ Sabbatical presenterat kapitelutkast från boken vid Högre seminariet i teoretisk filosofi. Sedan min sabbatical formellt upphörde i januari 2025 har jag även presenterat material ur boken som inbjuden keynote speaker vid konferensen The Metaphysics of Social Powers: Individuals, Groups, and Artifacts vid University of Neuchâtel, Schweiz (6–7 februari 2025). Arrangörerna av konferensen har även bjudit in mig att skicka in mitt konferensbidrag till ett specialnummer av den internationella tidskrifter Metaphysics, ett nummer som kommer att ha samma tema som konferensen. Därtill har jag blivit antagen efter peer review att presentera material ur bokmanuskriptet vid konferensen Social Ontology 2025 i Dublin, Irland, 5–8 augusti 2025. Jag har även blivit inbjuden att publicera en populärvetenskaplig version av bokens kapitel ett i Vetenskapssocieteten i Lunds årsbok för året 2026.
Till sist vill jag nämna att sedan jag ansökte om en RJ Sabbatical våren 2023 har ytterligare en artikel (utöver de jag nämnde i ansökan) som bokmanuskriptet bygger på publicerats i en internationell facktidskrift. Artikeln har titeln ”Towards a Deflationary Truthmakers Account of Social Groups” och är publicerad i tidskriften Erkenntnis (2025, 90(1)). En kortare och populärvetenskaplig version av artikeln publicerades hösten 2023 på svenska i tidskriften Svensk filosofi, under titeln ”Vad är en grupp?”.