Denna studie undersöker de språkliga och kognitiva förmågorna hos ett urval äldre döva i Sverige som använder svenskt teckenspråk (STS). Dessa förmågor hos äldre döva är dåligt dokumenterade, vilket medför risker för felaktig diagnos, otillräcklig medicinsk vård och kommunikationssvårigheter vid samtal med vårdpersonal genom teckenspråkstolkar.
Teckenspråk utnyttjar spatiala kognitiva resurser i högre grad än talade språk. Dessutom har många döva inte exponerats för språk tidigt i barndomen, vilket har visat sig få negativa effekter på deras språkliga och kognitiva utveckling, men det saknas studier på konsekvenser av detta i ålderdomen.

Denna studie jämför teckenspråksfärdigheter, spatial förmåga, och språkexponering hos äldre och yngre vuxna teckenspråksanvändare. Flernivåmodeller analyserar effekten av ålder på språkliga och kognitiva färdigheter samtidigt som data kontrolleras för kovarians. Mer specifikt undersöks om 1) äldre dövas STS och deras spatiala färdigheter påverkas av åldrande och 2) om försenad initial språkexponering påverkar deras STS och spatiala färdigheter.

Resultaten kommer att ge nya insikter om kognitiva och språkliga åldrandemönster hos döva. De kommer också att bidra till utvecklingen av verktyg för bedömning av STS och kognitiva färdigheter, samt hjälpa vårdpersonal och STS-tolkar att ge lämpliga hälsovårdstjänster och tillmötesgå äldre teckenspråksanvändares behov.