Projektet undersöker hur diasporagrupper påverkar utrikespolitiken i europeiska stater. Liberala demokratier utmärks av ett pluralistiskt och aktivt civilsamhälle. Däremot har utrikespolitiken historiskt sett varit omgärdat av begränsad insyn och ett elitistiskt beslutsfattande som kringgärdat utrymmet för inrikespolitiska debatter kring olika sakfrågor. Förhållandet mellan inrikes- och utrikespolitik har dock förändrats som ett resultat av de senare årtiondenas migration. I en rad europeiska länder finns idag medborgare med starka band till sina hemländer. De identifierar sig inte sällan som tillhörande en diaspora och har ett aktivt intresse av att upprätthålla banden till hemlandet. Diasporagrupper bidrar därmed till en ny typ av transnationella relationer mellan länder och har ofta specifika intressen i utrikespolitiska frågor som berör deras hemländer.
För att undersöka hur, var och varför diasporagrupper påverkar länders utrikespolitik studerar vi interaktionen mellan statliga representanter och diasporagrupper. Vi undersöker hur olika strukturella och aktörsbaserade faktorer påverkar diasporagruppernas inflytande på utrikespolitiskt beslutsfattande med fokus på specifika frågor som berör deras hemländer. Projektet är en jämförande studie mellan fem europeiska länder –Frankrike, Nederländerna, Tyskland, Storbritannien och Sverige – och sex diasporagrupper (armenier, assyrier, iranier, judar, kurder och palestinier).