Detta projekt bemöter på ett nytt sätt klassiska epistemologiska frågor som väckts inom en av de viktigaste utvecklingarna inom välfärdsverksamheter de senaste tre decennierna, nämligen evidensbaserad praktik eller ”EBP”. Centrala metodologiska verktyg för att operationalisera EBP har bestått i systematiska kunskapsöversikter, riktlinjer och manualer för att uppnå ökad kvalitet och jämlikhet och motverka godtycke och onödig variation. Kritiker pekar dock på omfattande problem: att evidens ofta tas fram under omständigheter som skiljer sig alltför mycket från tillämpningskontexterna, förmedlas utan hänsyn till professionellt omdöme och därför brister i relevans och försvårar för verksamheterna. Detta väcker viktiga och långvariga epistemologiska frågor om validitet, objektivitet, kausalitet och professionellt omdöme. Dessa har ofta hanterats i hårda konflikter med hänvisning till starkt motstående filosofiska skolbildningar, såsom positivism och hermeneutik. I detta projekt används andra teoretiska resurser och en mängd empiriska resultat från teknik- och vetenskapsstudier för att gå bortom sådana polariserade epistemologiska debatter. Projektet går till botten med EBPs bakomliggande epistemologiska antaganden och undersöker hur dessa kan breddas och operationaliseras på alternativa sätt. Därigenom tillgängliggörs fler metodologiska vägar för välfärdsaktörer att uppnå de målsättningar som har präglat EBP från början.