Genom historien finns otaliga exempel på samhällen som genom ett förändrat klimat behövt möta torrare förhållanden. Ibland har dessa samhällen samtidigt genomgått stora förändringar medan andra har förblivit stabila eller till och med blomstrat. Arkeologisk forskning har tidigare använt relativt enkla förklaringsmodeller för att förstå hur klimat påverkar samhällen. Samhällen som förändras i grunden genomgår ”kollaps” medan samhällen som inte ändras är ”resilienta” men någon fördjupad förklaring till varför vissa samhällen var resilienta och andra inte får man sällan. Därför har det varit svårt att överföra kunskap om resiliens i dåtid till information som kan användas för diskussioner och policys relevanta för dagens samhällen och de klimatförändringar som vi står inför. För att koppla samman resiliens i dåtid och nutid behövs ett formaliserat angreppsätt och ett tydligt ramverk som kan appliceras på forna samhällen. Projektet syftar till att (1) utveckla metoder för att systematiskt kvantifiera variabler kopplade till resiliens som kan användas i arkeologiska kontexter, (2) skapa ett användbart ramverk utifrån dessa variabler för att studera resiliens. Genom att testa vårt ramverk på fem fallstudier med mycket arkeologiska data (Grekland, Indien, Irak, Irland, och Mexiko) kan vi kontinuerligt utveckla och förbättra det. Detta nyskapande projekt skapar en grund för att tillgängliggöra potentialen i arkeologiska data för att bättre förstå resiliens i dåtid, nutid och framtid.