Idag är kulturbegreppet en ofrånkomlig del av relationen mellan stater, som t ex i “kulturell diplomati” eller i Unescos uttalanden om “kulturell mångfald”. Begreppets betydelse är dock ofta oklar, delvis för att dess historia inte har synliggjorts och begripits. Vad har denna komplexa term inneburit, och hur kom den att spela en så viktig roll i världspolitiken? Min bok utforskar dessa frågor genom att systematiskt analysera en av de källor där kulturbegreppet historiskt kommit till uttryck: i diplomaters och politikers utarbetande av internationella avtal. Mellan 1930-talet och slutet av kalla kriget slöt stater över hela världen hundratals avtal uttryckligen ägnade åt “kultur.” Bland dessa ingår bilaterala avtal, regionala fördrag och multilaterala konventioner. Min studie kartlägger dessa avtals globala historia genom att blanda kvantitativa och kvalitativa metoder hämtade från begreppshistoria, internationella relationer och digitala humaniora. Fokus ligger på fem historiska skeenden där mäktiga stater använde kulturavtal i mer eller mindre framgångsrika försök att omvandla världsordningen. I slutänden är bokens huvudfråga hur olika föreställningar om mänsklig mångfald kan påverka organsationen av politisk auktoritet på ett globalt plan. På så sätt kommer boken att bidra till det dynamiska forskningsfältet internationell idéhistoria och på en bredare plan till det växande intresset för globala studier inom humaniora och samhällsvetenskap.