Covid-19 pandemin föranledde spridningen av nya digitala arbetsformer som innebär att en obligatorisk närvaro på en definierad arbetsplats har ersatts med att arbete kan utföras på distans. I detta sammanhang har inte minst fritidshus blivit viktiga noder för dessa nya tidsmässigt och rumsligt flexibla arrangemang. Projektets syfte är nu att analysera dels förändringar i mobilitet under och efter pandemin, dels dessa förändringars konsekvenser för de platser på landsbygden som har blivit attraktiva för distansarbete. Ett antagande är att endast vissa platser på landsbygden med attraktiva naturmiljöer såsom hav och fjäll samt tillgång till god internetuppkoppling har lyckats att locka till sig distansarbetare. Dessa platser kan då utvecklas till urbana miljöer, så kallade ”Zoomtowns”. Medan besökare lämnar fysiska och ekonomiska avtryck i destinationen, förblir de ”osynliga” i befolkningsstatistiken eftersom deras invånare ofta har multilokala livsstilar som kombinerar flera boenden och inte leder till folkbokföring i landsbygdskommunen. Förändringen av mobiliteten utmanar på så vis också ett skattesystem som bygger på föreställningen att hushåll endast bor och arbetar på en plats. För att studera fenomenet används mobiltelefondata som tillåter att studera mobilitet på ett mer detaljerat sätt än tidigare, och offentlig statistisk på befolkning och näringsliv. Som komplement genomförs också intervjuer med tjänstemän och andra offentliga aktörer i ett urval av berörda kommuner.