Ett av de äldsta och mest centrala kulturfenomenen i Sverige är den offentliga huvudgudstjänsten (högmässan) i Svenska kyrkan. Svenska kyrkans gudstjänstliv har emellertid under 1900-talets senare hälft genomgått en markant förändring från enhetlighet till mångfald. Tidigare tillgick t.ex. en söndagshögmässa på samma sätt i alla landets kyrkor. Idag kan den efter lokala förutsättningar utformas mycket olika. Projektet vill ge en teologisk förståelse av förändringen. Det vill förklara när, hur och varför äldre bruk avskaffats och nya implementerats. Det vill också klarlägga de nya internationella och ekumeniska influenser som starkt påverkat förändringsarbetet och visa hur övergripande ecklesiologiska grundmotiv styrt utvecklingen.
Sex studier genomförs. En av dem skall utifrån ett unikt enkätmaterial beskriva och förklara förändringsprocessen. Två delstudier klarlägger hur de centrala begreppen "Kristi kropp" och "Guds folk" resp. "Guds närvaro" och människors "delaktighet" kommit till uttryck i omdaningsarbetet. En delstudie analyserar inflytandet från tyskt och engelskt kyrkoliv och från katolsk teologi. En annan delstudie gäller förändringens arkitektoniska och rumsliga konsekvenser, hur äldre kyrkor byggts om i en dynamisk process mellan lokala, teologiska och byggnadsantikvariska krav. En studie klarlägger upplösningen av det kyrkorättsligt strikt reglerade gudstjänstskeendet och utvecklingen mot den enskilde prästens och församlingens frihet att på egen hand gestalta sin gudstjänst. Arbetet kommer att resultera i fyra doktorsavhandlingar, flera uppsatser och en samlingsvolym