I detta forskningsprojekt behandlas 1940- och det tidiga 1950-talets arkitektur och stadsbyggnad, med bostadsbyggandet och begynnande cityförändringar i fokus. Åren 1940-55 var en av 1900-talets viktigaste formativa perioder i svensk stadsbyggnadshistoria, i all synnerhet när det gäller bostadsbyggandet. Nu skapades de politiska och administrativa redskapen för att bygga moderna bostäder i mycket stor omfattning och med statligt stöd. Konkret handlade det nu om att gestalta den goda bostaden för folkets breda lager. Uppgiften berörde bostadens alla aspekter alltifrån stadsplan och grannskap till planlösningar, möbler och inredning. Arkitekternas roll blev central i denna process. Efter en period präglad av avantgardistiskt inspirerad förnyelse, hade en tid av praktiskt arbete inträtt, då arkitekterna befann sig i ett spänningsfält mellan modernitet och tradition. Samtidigt började nya ekonomiska drivkrafter för stadsomvandlingen bli skönjbara genom detaljhandelns strukturförändringar. De första varuhusen i modern form etablerades i svenska städer och bilismen började växa fram som en starkt omdanande kraft i svensk stadsplanering. Två teman löper genom undersökningen: motsatsparen modernitet-tradition och utopi-pragmatism. Forskningsprojektet innefattar även internationella, särskilt beträffande influenser från USA samt kontakter med övriga nordiska länder. Samverkan sker med forskningsprojektet "Historismer i det moderna" vid Kungl Tekniska Högskolan.