Charlotte Tornbjer, historiska institutionen, Lunds universitet

Målet med projektet var att skriva en monografi. Materialet har varit tryckta reseskildringar skrivna av svenskar som reser i USA, Tyskland och Sovjetunionen under mellankrigstiden. Dessutom har jag använt kortare reseskildringar i olika typer av politiska tidskrifter och i veckopress. Därutöver har jag gått igenom de recensioner av reseskildringar som har varit möjliga att få tag på.

Förutom den planerade boken har jag under projekttiden också skrivit en artikel om resenärernas syn på teknik i de besökta länderna i en antologi som kommer komma ut nästa år. Artikeln heter "Modernity, Technology and Culture in Swedish Travel Reports during the 1930s". Antologin var ett resultat av en konferens i Halmstad hösten 2005 som hette Technology in Time, Space, and Mind. Antologin planeras att komma ut under 2008. Dessutom har jag deltagit i Historikermötet 2005 i Uppsala, där jag presenterade mitt projekt. Jag deltog även i Nordiska kvinnohistorikermötet i Åbo, 2005, där jag tillsammans med Irene Andersson, Malmö högskola, höll ett föredrag om den svenska synen på Alexandra Kollontay. Föredraget var inte direkt kopplat till mitt projekt, men kan ses som en spin-off. Jag planerar även att delta i Historikermötet i Lund 2008 med ett paper om hur svenska resenärer uppfattar själva gränsen till Sovjetunionen under mellankrigstiden. Även detta paper är tänkt att publiceras i en engelskspråkig antologi. Under sommaren 2008 ska jag också delta i IX Nordiska kvinnohistorikermötet, Reykjavik, Island, där jag arrangerar en session om genus och resande under 1900-talet tillsammans med Iben Vyff, RUC. Jag kommer att inleda sessionen och även kommentera hälften av papren. Jag har dessutom besökt Bonniers arkiv i Stockholm ett par gånger för att där läsa recensioner av reseskildringar. Därutöver har jag också föreläst på Historiska föreningen här i Lund under våren 2007 om projektet.

Utgångspunkten för projektet har varit att analysera hur svenska resenärer under mellankrigstiden uppfattade det moderna vardagslivet i USA, Sovjetunionen och det nazistiska Tyskland. Med vardagsliv menar jag det liv som människor levde. Vardagsliv är ett inte helt oproblematiskt begrepp för resenärerna själva deltar ju inte i något sådant. De är besökare. Det handlar alltså om deras föreställningar om det liv som vanliga människor lever och i skildringarna kan det bli ganska abstrakta beskrivningar. Man kan diskutera om vardagsliv är det rätta begreppet, men i vilket fall som helst handlar det om det liv som människor lever, inte i första hand synen på de politiska ideologierna i sig, även om det inte alltid är helt lätt att dra några skarpa skiljelinjer däremellan.

I min projektbeskrivning var ambitionen att analysera hela mellankrigstiden. För att det hela skulle bli mer hanterligt har jag dock valt att fokusera 1930-talet. Visserligen var 1920-talet ett årtionde då människors uppfattningar om omvärlden expanderade (Kylhammar 1994:17-51), men det var under 1930-talet som Hitler kom till makten i Tyskland, Stalin konsoliderade sin makt i Sovjetunionen och Roosevelt lanserade New Deal i USA: Under 1930-talet utkristalliserades alltså dessa tre länder till tydliga alternativa samhällsmodeller. Därför har jag valt att lägga tonvikten på 1930-talet och ha 1920-talets reseskildringar i huvudsak som en bakgrund.

Vilka teman som vardagslivet innehåller har jag också utvecklat vidare sedan projektplanen. I projektplanen lyfte jag främst fram synen på fritidsliv, kultur och nöjen som delar där vardagslivet kunde undersökas. Nu när jag har gått igenom källmaterialet har jag kommit fram till att jag inte kan undvika arbetslivet. Det är ju också en viktig del av människors liv. Jag har också i analysen valt att lägga tonvikt på den plats man lever, alltså själva det moderna rummet som den arena där det moderna livet tar sin form. Dessutom handlar ett modernt liv även om möjligheter att kunna förflytta sig, att ta sig mellan olika platser vilket betyder att de kommunikationer man möter också har blivit ett tema i analysen. Inte minst blir kommunikationerna viktiga eftersom de är en förutsättning för själva resandet. Att de människor man mötte också var en del av livet i det land som man besökte utgick jag från redan i projektplanen.

För att redovisa mina preliminära forskningsresultat så som de ser ut i nuläget har jag valt att utgå från dispositionen i den planerade boken. I inledningen diskuterar jag alltså mina frågor och hur jag ser på resenärernas förhållningssätt till landet de reser. Deras föreställningar om landet ifråga före deras resa påverkar i sin tur hur de uppfattar det de möter. Här diskuterar jag också mina teoretiska utgångspunkter där moderniteten är ett centralt begrepp. Genusdimensionen är central, men jag försöker också förhålla resultatet till andra maktordningar som klass, generation och ras. I min projektbeskrivning utgick jag främst från en postkolonial begreppsbildning och den fungerar delvis, åtminstone när det gäller en del av reseskildringarna från Sovjetunionen. Men den postkoloniala teoribildningen med namn som Edward Said (1995), Anne McClintock (1995) och David Spurr (1993) är inte helt självklar när det gäller många av resorna. En del resenärer försöker ju hitta positiva förebilder i de besökta länderna och maktperspektivet är således inte så tydligt. Litteraturvetaren Arne Melberg som är betydligt mer hermeneutiskt inspirerad diskuterar i stället begreppet interaktion som utgångspunkt när han behandlar modern reselitteratur (Melberg 2005: 27). Jag arbetar just nu på att inkludera även ett sådant synsätt i analysen.

Det är inte heller helt självklart att de tre länderna faktiskt står för det moderna. I samtiden fanns förvisso tankar om att dessa länder var moderna länder som kunde fungera som alternativa vägar in i framtiden, men ofta lyfte man också fram vad man menade var medeltida reminiscenser som visade på att länderna trots allt kanske inte stod för framtiden eller åtminstone att denna framtid inte helt gick i det modernas tecken. När det gäller USA lyfte man ibland fram att det fanns medeltida drag i den amerikanska mentaliteten. Industriherrar kunde jämföras med medeltida feodalherrar, skyskrapor kunde likställas med medeltida katedralbyggnader och den religiösa fundamentalismen kunde liknas vid medeltida kätteriförföljelser (detta är något som även tidigare forskning har uppmärksammat, se Alm 2002:261f). Denna jämförelse med medeltiden syftade på det kulturella ointresse och obildning som man menade sig se i USA och som man hävdade var karakteristiskt för medeltiden. När samma jämförelse användes när det gällde Tyskland var det snarare förtrycket och det fysiska våldet som gjorde att man ansåg regimen som barbarisk och medeltida (detta är också uppmärksammat av tidigare forskning, se Almgren 2005:20-25; Oredsson 1996:33). Sovjetunionen klassificerades mera sällan direkt som medeltida, däremot ofta som barbariskt och asiatiskt. Undantag finns dock bland resenärerna: författaren och skribenten Gustaf Hellström ansåg till exempel att Stalin hade kommit till makten genom hederliga medeltids- och renässansmanér och författaren Marika Stiernstedt jämförde det politiska förtrycket i Sovjetunionen med inkvisitionen (Hellström 1937:222; Stiernstedt 1935:123). Det intressanta här är att de länder som ingår i undersökningen således både kan ses som representanter för ett modernt samhälle och som exempel på en återgång till ett mörkt och mindre upplyst tidevarv. Här finns alltså en spänning mellan modernitet och det mer eller mindre mörka förgångna.

Det andra kapitlet behandlar främst den svenska kontexten och diskuterar de reseskildringar som ingår i analysen. I princip har jag gått igenom alla självständigt publicerade reseskildringar från USA, Tyskland, Sovjetunionen under mellankrigstiden. För att analysen inte ska bli för heterogen har jag, som jag nämnt ovan, dock valt att lägga tonvikten på skildringarna från 1930-talet. Det innebär också att jämförelsen blir mer jämbördig och mindre problematisk. Samtidigt är det inte helt lätt att avgränsa 1920-tal och 30-tal i Sovjetunionen och när det gäller skildringarna från USA är gränsen inte heller knivskarp. Jag har löst det så att det trots allt främst är 30-talskildringarna som analyseras, men skildringarna från 1920-talet finns med som jämförelsematerial.

I själva texten har jag också valt att främst lägga tonvikten på 5-6 skildringar från varje land. Detta för att analysen ska kunna bli mer kvalitativt djupgående och mindre heterogen. Andra skildringar använder jag för att belägga och understryka mina resultat med. De är alltså i högsta grad med i själva analysen även om de inte alltid syns i själva texten. Förutom reseskildringarna har jag gått igenom veckopress för att hitta reseskildringar. Tanken var här att jag i denna genre skulle hitta fler skildringar som fokuserar det liv som människor lever. Dessutom har jag gått igenom ett antal politiska tidskrifter (ex Tiden, Svensk Tidskrift (här blev resultatet magert), Clarté, Medborgaren, Medborgarinnan, Morgonbris (socialdemokratiska kvinnoförbundets tidskrift), Tidevarvet (de frisinnade kvinnornas tidskrift) och Hertha, (Fredrika Bremerförbundets tidskrift)
I de fall det har varit möjligt att hitta recensioner av reseskildringarna så har jag också använt dessa för att förankra reseskildringarna i en svensk kontext.

Vem var det då som reste? När Hitler hade tagit makten i Tyskland var det många svenska dagstidningar som skickade dit journalister för att rapportera om vad som egentligen hade hänt. Arbetarrörelsen tidningar publicerade ögonvittnesrapporter om terror, medan andra tidningar kunde skriva om att allt egentligen var som vanligt (Rothstein 2005:47f). Bland de svenska resenärer till Tyskland som gett ut sina skildringar som självständiga böcker dominerade dock människor med en mer eller mindre Tysklandsvänlig inställning. Många av dessa var dessutom direkt nazivänliga. (Undantag finns dock.) Flertalet var också män, vilket skiljer dessa resenärer från dem som reste i Sovjetunionen och USA, där det var betydligt fler kvinnor som publicerade sig.

Till Sovjetunionen dominerade i stället resenärer med någon form av radikal åskådning och en åtminstone på förhand positiv bild av de förändringar som den ryska revolutionen hade medfört. Till Sovjetunionen anordnades det också under 1930-talet en mängd specialresor för lärare, studenter, läkare, ingenjörer och andra intresserade. Flera tidningar och tidskrifter, till exempel Morgonbris, socialdemokratiska kvinnoförbundets tidskrift, Socialdemokraten och vänstersocialistiska Clarté arrangerade resor dit. Många av resenärerna blev trots sin radikala utgångspunkt dock besvikna på det sovjetiska samhället. Om Sovjetunionen lockade radikala resenärer, eller åtminstone människor som var öppna för en annorlunda samhällorganisation, var det delvis en annan kategori som reste till USA. Resenärerna till USA var nog den mest heterogena gruppen. Även här fanns det dock journalister och skribenter som reste. Men många reste också för att få kontakt med svensk-amerikanerna och frikyrkopastorers motiv var att besöka olika kyrkor.

Det var alltså inte samma typ av människor som reste till de tre länderna. Men tydligt är dock att i princip alla som skrev reseskildringar som publicerades självständigt i bokform var medelålders eller äldre och att de var väletablerade i samhället. Något undantag finns främst när det gäller Tyskland. Hit kunde man ta sig utan pengar, till exempel på cykel eller genom att lifta (ex Lindborg 1937; Hermodsson 1940). Flertalet kom dock från medelklass eller överklass. Om man hade någon form av arbetarbakgrund eller fattigare bakgrund hade man arbetat sig upp, studerat och på så sätt blivit en del av samhällsetablissemanget. Detta gällde även de författare som behandlade fattigdom och de utsatta i samhället och som också kom från en sådan bakgrund. Även om alltså de politiska åsikterna kunde skifta kraftigt, liksom den bakgrund resenären kom från, så var det trots allt en elit i samhället som här kom till tals. Men något undantag alltså, främst när det gällde Tyskland.

Hur ska man egentligen kunna jämföra dem och vad representerar egentligen resenärerna? Eftersom resenärerna till de olika länderna i mångt och mycket representerade skilda politiska uppfattningar och schatteringar i det svenska samhället kan jag genom att jämföra resor till Sovjet, USA och Nazityskland få ett brett spektrum av det svenska offentliga samtalet om hur man såg på ett framtida samhälle under 1930-talet. Och det är ju det som är syftet med undersökningen.

Det första temat i själva undersökningen handlar om platsen, där man lever sitt liv. Inte minst staden har ju ofta setts som essensen av modernitetens motsägelsefullhet (Berman 1990). I detta avsnitt uppmärksammar jag också hur resenärerna uppfattade de moderna kommunikationerna i de länder de besökte. Järnvägen var under mellankrigstiden ett av de kommunikationssätt som de svenska resenärerna använde. Men hur upplevdes och tolkades dessa resor? Bilen fick också sin stora genomslagskraft som färdmedel även för privatpersoner under mellankrigstiden. Svenska resenärer förundrades därför över såväl tyska autostrador, amerikanskt bilnät som bristen på farbara vägar i Sovjetunionen.

I diskursen om det moderna framtida samhället som den kom till uttryck i synen på rummet och kommunikationerna fanns tankar om tempot, hastigheten, en rädsla för en bristande kontroll, materialism samt en oro för att människan skulle försvinna. Detta återkommer i skildringar från alla tre länderna. I Tyskland kunde dock mer nazivänliga resenärer lyfta fram att tempot efter maktövertagandet åter hade blivit harmoniskt. Man lyfte också här fram ordningen, som man menade att den nya regimen hade medfört (Wilamowitz von Moellendorff 1933:9-11; Rosberg 1936:23-29). Även människor som var tydligt kritiska till nazismen kunde ändå framhålla att ordningen i alla fall var positiv (Hellström 1933:35; Hermodsson 1940:21, 92; Neander-Nilsson 1934:18f).

Dessutom är det tydligt att det moderna rummet befolkades av människor som man menade var av europeisk härkomst. I USA innebar det att den var vit och av medelklass, i Tyskland att judarna hade försvunnit och i Sovjetunionen att det främst var människor i den europeiska delen som stod för det moderna. Fattigdom var inte heller något som uppfattades som modernt och de rum som associerades med misär och fattigdom sågs främst som en reminiscens från det förflutna (ex Rydkvist 1933:38-40). Det moderna rummets könsaspekt var dock mer komplicerad. Det moderna rummet kunde ibland uppfattas som en kvinnlig robot, som i fallet New York (ex von Rosen 1933:13,18). Detta förstärktes av det faktum att kvinnor var en stor del av det offentliga rummet i USA (Elgström & Collijn 1927; Brunius 1934; von Rosen 1933). I Tyskland var det snarare så att det offentliga rummet var manligt kodat. Den starka militariseringen av samhället och dess tydliga koppling till maskulinitet förstärkte detta intryck (ex Malmberg 1936:76). Rummets ungdomlighet var tydligast i Sovjetunionen, där flera resenärer observerade mängden av unga människor på gatorna (ex Hellström 1937:71, 135). I de andra länderna kommenterades detta i mindre grad.

När det gäller kommunikationer var det bilen som var i fokus i USA och Tyskland. För de flesta svenska resenärer i USA var dock bilen som symbol för moderniteten ambivalent. Den kunde ses som något mycket positivt, ett förenklat sätt att förflytta sig, men också som ett sätt att lättare kunna ta sig ut på landet, bort från modernitetens fasor i städerna (Hirdman 1926:104; Björk 1928:106; Hultman 1926:64f). Bilen kunde dock också uppfattas som hotfull och då framför allt när det gällde ungdomen. Bilen kunde nämligen underlätta vid brott, den gav en möjlighet att fly snabbt från brottsplatsen. Bilen kunde också bli ett rum för ungdomar där vuxna inte hade insyn, något som en del resenärer inte såg som positivt (Elgström 1934a:161; von Rosen 1933:276).

I Tyskland handlade det främst om autostradorna som det bland resenärerna fanns en mängd olika förhållningssätt till. För det första såg man dem som ett bevis på att Tyskland var ett modernt samhälle i takt med tiden (Hedin 1937:217-220). För det andra uppfattade några motorvägarna som en skräckblandad vision av ett samhälle där tekniken hade fått för stor plats och på sikt också skulle medföra sin egen undergång (Malmberg 1936:149-151). För det tredje kunde man hävda att vägarna var ett medel för att nå rekreation eller en pastoral idyll (Jäderlund 1937:331-352). För det fjärde uppfattade många dem som en estetisk upplevelse (Böök 1937:32f; Eckermann 1939:7f; Malmberg 1936:141f) och slutligen fanns det de som uppfattade de nya vägarna som ett avskräckande exempel, där monotonin och fulheten var det som präglade upplevelsen (Aurén 1937:9).

I Sovjetunionen handlade det främst om en uppfattning om kommunikationer i vardande. Man hade helt enkelt på detta plan inte kommit i fatt väst (ex Idestam-Almquist 1932:125).

Det fanns en beundran, men också en tveksamhet, hos de olika resenärernas för de olika ländernas sätt att lösa kommunikationerna och resandet på. Detta var också nära förknippat med föreställningar om teknikens plats i ett modernt samhälle. För att använda många av resenärernas egen terminologi så handlade diskussionen om begreppsparet materialism och idealism. Flera av dem som reste till både Tyskland, Sovjetunionen och USA beklagade att den materialism man mötte dominerade hela samhället. Teknik och maskinkultur genomsyrade allt för mycket av samhället och människan fick inte plats. En materiell modernitet borde kombineras med idealism eller om man så vill med moral, ideologi och politik för att kunna utgöra ett gott framtidsalternativ. Hur detta borde ske är dock inte helt klart i reseskildringarna (Tornbjer, kommande).

Det andra temat handlar om det liv som människor levde. Detta berör både uppfattningar om det moderna arbetslivet och om den moderna fritiden, det vill säga den tid man inte förvärvsarbetade. I fritiden ryms såväl hemmet som olika former av fritidsysselsättningar och nöjen.

I alla reseskildringarna menade man att förvärvsarbetet värderades högt i alla de besökta länderna, vilket man uppfattade som positivt. En hög värdering av förvärvsarbetet och dess betydelse för samhället kan alltså sägas vara en diskursiv förutsättning för ett framtida modernt gott svenskt samhälle. Om man sedan upplevde att arbetslivet i det besökta landet som positivt berodde däremot på de ideologiska utgångspunkter resenären hade. I USA uppskattade de svenska resenärerna arbetsglädjen och förvärvsarbetets centrala del i människors liv (Hirdman 1926:80; Löwegren 1931:166; Rangman 1931:140). Om man var positiv till den amerikanska samhällsorganisationen kunde man till och med säga att människor ägnade sig åt arbetet i stället för att ödsla tid på facklig organisation. Detta synsätt var dock vanligare på 1920-talet (Johansson 1926:264). Arbetet var också kopplat till individen. Men många resenärer, i synnerhet humanister, bildningseliten och kulturkonservativa kritiserade annars just bristen på idealitet eller en moralisk dimension av den amerikanska moderniteten. Allt gick så fort, samhället var ett maskinsamhälle som inte tog hänsyn till människan (Björk 1928:122f; Johansson 1926:196; Danielsson 1928:36). Även detta var vanligare på 1920-talet. Men här medförde den ekonomiska krisen och New Deal nya möjligheter. Mer radikala resenärer, exempelvis socialdemokrater hade tidigare ofta varit kritiska mot just att fackföreningsrörelsen var så svag i USA. Den ekonomiska krisen öppnade dock upp för en arbetsorganisation av mer europeiskt snitt, där solidaritet och fackföreningar fanns i betydligt högre grad (Elgström 1934a:86).

I Sovjetunionen och Tyskland uppmärksammade resenärerna att man arbetade för kollektivet, för Tysklands del folkgemenskapen och för Sovjets del det kommunistiska samhället och flera av resenärerna, oberoende av ideologisk hemvist, såg detta som positivt. Nazisinnade resenärer uppmärksammade dock inte hur begränsad den tyska folkgemenskapen var. Mer kritiska resenärer såg dock att arbetslivet nu skedde på arbetsgivarens villkor (Neander-Nilsson 1934:35). De som var mer positiva till den kollektiva tanken i Sovjet lyfte fram att alla grupper i samhället var delaktiga (Hellström 1937:72f; Björk 1932; Riwkin-Söderberg 1933:124-129; Vougt 1937:25; Idestam-Almquist 1932:76). Andra menade dock att det hade skett en ny differentiering i samhället efter nya linjer och att en del grupper till exempel religiösa och borgerliga var utestängda från arbetsgemenskapen (Elgström 1932: 58-62).

Allra mest manligt kodat uppfattades förvärvsarbetet i Tyskland. Mer nazivänliga resenärer såg inget problem med detta, medan andra grupper i Sverige såg med oro på fenomenet. (Positiva: Böök 1933:6; Böök 1937:96; Jäderlund 1937:236, 260, 265f. Negativa: Wulff 1932). I Sovjetunionen skulle kvinnor också förvärvsarbeta, vilket de flesta resenärer såg med tillfredställelse på (Stiernsted 1935:59; Elgström 1932:80; Idestam-Almqvist 1932:81, 101). I USA var inte förvärvsarbetet så tydligt manligt kodat i svenskarnas berättelser, men några kvinnliga resenärer tog ändå upp detta ur en kritisk synvinkel och menade att det manliga förvärvsarbetet var norm (Elgström & Collijn 1927:272-276; von Rosen 1933:50f).

När det gällde den tekniska utvecklingen av arbetslivet var flertalet resenärer skeptiska till en alltför stor betoning av detta. För USA:s del var detta en gammal kritik, men New Deal medförde att flera resenärer faktiskt menade att det nu fanns hopp om att människan åter skulle komma i centrum (Elgström 1934a, se även tidigare forskning: Barton 199; Alm 2002:161f, 167f; Nilsson 2000:56). I Sovjetunionen innebar kritiken av hur den tekniska utvecklingen hade gått till att man menade att de sovjetiska arbetarna visade att de inte var mogna för industrialiseringen. Arbetstakten var alltför hög och maskiner förstördes (Stiernstedt 1935:110; Brusewitz 1930). Några mer positiva resenärer tolkade dock det hela som att man faktiskt använde maskinerna i människornas tjänst och att ett mer rättvist och mänskligt samhälle därmed hade skapats (Björk 1932; Riwkin-Söderberg 1933:124-129). I Tyskland fanns det också en viss kritik av att landet var på väg att bli ett maskinsamhälle, men de mer positiva resenärerna lyfte i stället fram att man i Nazityskland just hade lyckats med att använda tekniken för att återskapa ett mer harmoniskt arbetsliv. Patriarkalismen som en god ideologi lyftes till exempel fram (Jäderlund 1937:260, 265f; Böök 1937:96; Hedin 1937:148f).

När det gällde fritiden fanns också några gemensamma diskursiva utgångspunkter och dessa handlade om ungdomens och kvinnors sätt att tillbringa fritiden. I USA handlade det om en kritik av det hektiska nöjeslivet som man såg som skadligt för såväl ungdom som kvinnor. Denna kritik var tydligast på 1920-talet (Hultman 1926:43, 45, 191; Björk 1928:239, 377ff; Elgström & Collijn 1927:272-275; Hirdman 1926:128-132). Den förekom dock också på 1930-talet (von Rosen 1933:40; Pethrus 1937:150-154; Elgström 1934b:172). I skildringarna från Sovjetunionen och Tyskland handlade kritiken snarare om att ungdomen var för politiskt organiserad. Positiva röster menade här i fallet Tyskland dock att det var ett bra sätt för ungdomar av olika bakgrund att mötas (Hedin 1937:159) eller i det sovjetiska fallet att det var en förutsättning för att ungdomen skulle skolas in i kollektivismen (Riwkin-Söderberg 1933:110).

Något som i princip alla länderna kritiserades för var dock bristen på god hemkultur. En gemensam diskursiv utgångspunkt var alltså att ett gott modernt framtida samhälle behövde goda och hemtrevliga hem. Att detta var fallet i Sverige låg som en underton i de flesta skildringarna. Hemmen var inte tillräckligt hemtrevliga på andra ställen, men i Sverige var man bättre på detta. I USA handlade det om att hemmen var opersonliga och ytliga; de rika hemmen var för materialistiska och de fattiga var miserabla (von Rosen 1933:29f; Brunius 1934:120; Rangman 1931:110). Undantag fanns dock som menade att de amerikanska hemmen var goda (Löwegren 1931:217). I Sovjetunionen kritiserades också hemmen för bristande kultur. Här handlade det om trångboddhet, men också om en kulturell oförståelse för vad ett gott hem var. Detta gällde såväl 1920- som -30-tal (Annér 1926:128-130; von Rosen 1928:61,64; Quensel 1926:78f; Arne 1929:104f; Elgström 1932:31; Hellström 1937:38). Resenärer i Tyskland diskuterade mindre hemkulturen i Tyskland, men till och med i övrigt väldigt positiva resenärer kunde kritisera den politiska organiseringen av ungdomen för att den drog ungdomen bort från hemmen (Hedin 1937:161).

En annan generell iakttagelse är att kvinnlighet och konsumtion kopplades samman i reseskildringarna. Detta gällde främst i USA och Sovjetunionen och detta uppfattades då inte som något positivt. I skildringarna från USA symboliserade kvinnan konsumtionen och masskulturen. I Sovjetunionen kopplades också kvinnan till konsumtionen på ett helt annat sätt än vad männen gjorde, åtminstone av en del av de borgerliga resenärerna (USA: Elgström &Collijn 1927:251f, 267; von Rosen 1933:91; Sovjet: Elgström 1932:36; Hellström 1937:114). Det allra mest intressanta med Sovjetunionen var dock att kvinnan fungerade som symbol för hela det nya samhället, men att hon faktiskt även symboliserade de krafter i samhället som var bakåtsträvande, till exempel religiösa grupper (Stiernstedt 1935: 69-73; Vougt 1937:43).

Det tredje temat handlar om den moderna människan om hur hon skulle vara och se ut, men även hur olika moderna kroppar skulle förhålla sig till varandra och till det omgivande samhället. Genomgående bland resenärerna fanns det tankar på att den nya människan var på väg att skapas i det nya Tyskland och Sovjetunionen. Tidigare forskning har också uppmärksammat att det under hela mellankrigstiden fanns en diskussion om massan och vad det nya massamhället egentligen innebar (Hansson 1999:182-195; Skoglund 1991:291-318, mer generellt, se Huyssen 1986:44-62).

När det gällde massan var det främst massans likriktning som resenärerna diskuterade och då var det i synnerhet den amerikanska massan man syftade på. Denna massa kodades som kvinnlig av en del resenärer och kopplades till konsumtion (Elgström & Collijn 1927:229-276). Kritiken av den amerikanska massan var dock som störst på 1920-talet. Att den minskade under 1930-talet tror historikern Martin Alm berodde på att det svenska samhället nu på ett tydligare vis hade hittat sin form av modernitet i form av folkhemmet (Alm 2002:246). Men det kan också ha att göra med att debatten om demokrati och diktatur nu var i fokus och att därför den amerikanska massan uppfattades som betydligt mindre farlig än en tysk eller sovjetisk.

I Sovjetunionen kopplades massan i stället till aktivitet och förändring och bland mer positiva resenärer sattes likhetstecken mellan massan och folket eller det revolutionära proletariatet. (Vougt 1938:9). Ibland kunde den också nästan uppfattas som en naturkraft, som en flodvåg som vällde fram över samhället. Men då betonades att det var en rysk massa, i Sverige skulle massan aldrig bete sig på detta vis (Kaj 1934). Mer kritiska resenärer uppfattade här massan som avindividualiserad, som ett hot mot individen och som individens totala uppgående i massan (Stiernstedt 1935:149). Massan i sovjetisk tappning var heller inte lika tydligt könskodad som den amerikanska. I Nazityskland var massan framför allt militärt och manligt kodad. Positiva resenärer kunde se kraften i detta, medan mer kritiska resenärer menade att man inte på ett sådant vis kunde utesluta kvinnligheten från det symboliska planet (Jäderlund 1937:276; Malmberg: 1936:32, 37f, 69; Hellström 1933:70f, 80). Flera resenärer lyfte också fram det estetiska draget i Hitlers massmobiliseringar (Malmberg 1926:37f; Stolpe 1936). Här återfanns ofta en viss beundran just inför estetiken, även om man i övrigt var kritisk till den nazistiska ideologin. Denna militarisering gjorde också Hitlers Tyskland till något säreget och främmande i förhållande till Sverige.

Den nya människan symboliserades av ungdomen och USA var ungdomens förlovade land. Amerikanen sågs dessutom ofta inte som riktigt fullvuxen (ex Hultman 1926:204, 352, 375; Löwegren 1931:229). Han var individualist, men med den Nya Given hade han också blivit social (Elgström 1934a:250; Alva och Gunnar Myrdal 1941:90, 95, 123, 108).

Den amerikanska kvinnan stod för frigjordhet från konventionella normer. Hon klippte sitt hår, rökte och bar långbyxor. Och inte minst sminkade hon sig i tid och otid. Detta är som allra tydligast på 1920-talet (Björk 1928:157; Hultman 1926:224; Hirdman 1926:63, 81-83; Elgström & Collijn 1927:50, 224, 242-244). Dock uppfattades detta som mindre hotfullt under 30-talet. Nu kunde man till och med lyfta fram att de var vackra, om än opersonliga (Löwegren 1931:218) . Amerikanska kvinnor utsattes också för betydligt större kritik och nagelfarande än männen. Kvinnornas beteende knöts också tydligare till den tolkning resenärerna gjorde av hela det amerikanska samhället och blev också oftare sedda som symboliska markörer för tillståndet i landet. Att kvinnan blir symbol för hela den kultur man som resenär besöker är inte ovanligt. Kvinnan uppfattas helt enkelt som den som personifierar kulturen i ett land. Forskare har till exempel uppmärksammat detta när det gäller resenärer till kolonierna och till exempel söderhavsöarna (McClintock 1995). I skildringarna från USA fanns också en tvetydighet i hur man uppfattade relationen mellan könen, man lyfte till exempel fram både en ökad kamratlighet mellan könen i USA och att den amerikanske mannen hade satt kvinnan på piedestal (von Rosen 1933:46f, 295; Löwegren 1929:149f; Brunius 1934:62f).

Även i Sovjetunionen var det oftast ungdomen som stod för den nya människan, ungdomen med sin kraft och vitalitet. Man behövde nu inte oroa sig inför framtiden, klasser var inte längre intressanta framhöll positiva resenärer (Riwkin 1933: 106f; Nerman 1930:179, 206). Det fanns ett par olika sätt att se på den nya människan i Sovjetunionen bland de svenska resenärerna. För det första kunde man se den nya sovjetiska människan som en rationell och osentimental varelse helt i takt med den nya tiden (Idestam-Almquist 1932:68; Vougt 1937:37f; Björk 1932); för det andra kunde man i henne se en fusion av modernitet och en rysk särart som därmed skapade en mycket specifik form av ny människa (Idestam-Almquist 1932:98-101); och för det tredje kunde man uppleva att bristen på humanitet var det centrala i den nya sovjetiska människan (Stiernstedt 1935:30). Den sovjetiska kvinnan uppfattades av många, framför allt av positiva resenärer, som rationell och ointresserad av skönhet som inte var nyttoinriktad. I stället lade hon sin energi och kraft på samhällets gemensamma mål (Andell 1934; Cassel-Wohlin 1934; Wägner 1934). Men skildringarna var knappast entydiga i sin uppfattning av den sovjetiska kvinnan. Parallellt med dessa beskrivningar av den rationella och nyttoinriktade kvinnan förekom kommentarer om kvinnornas längtan efter flärd (Elgström 1932:31). Dessa hade förekommit redan under 1920-talet, men blev vanligare under 1930-talet.

Även Tyskland framställdes som ungdomens land och även här talade man om skapande av en ny människa. Man lyfte här fram glädjen och vitaliteten på samma sätt som resenärer till Sovjetunionen. Men i Tyskland var detta nära förknippat med militariseringen av samhället och till det nazistiska rastänkandet. Fostrans betydelse var också central. Det var främst mannen som framtonade, beskrivningar av den nya tyska kvinnan var mer ovanliga. Männen rörde sig i trupp, hjälteidealet var manligt och det militära livet genomsyrade hela samhället (Malmberg 1936:32, 69f). Den ungdom som skildrades var således i första hand manlig, även om det också visades bilder på leende unga flickor och arbetande kvinnor i arbetslägren. Kvinnorna var mestadels utan kosmetika och jag har inte någonstans sett en negativ kommentar om detta. Tvärtom lyftes det ofta fram som något positivt (Jäderlund 1937:103f). Detta skilde skildringarna från Tyskland från dem från Sovjetunionen, där de manliga skribenterna ofta beklagade sig över bristen på finess hos de ryska kvinnorna (ex Hellström 1937:54f). Hos de tyska unga flickorna uppfattades i stället frånvaron av make-up som något fräscht och vackert. Här blir det också tydligt att Sovjetunionen faktiskt uppfattades som en betydligt mer exotisk plats. Kvinnorna var mer annorlunda i förhållande till svenska kvinnor än vad tyska kvinnor var.

En annan typ av tysk kvinna som beskrevs var den stolta lite gammeldags husmodern, fårad av efterkrigstidens lidande. Hon tog gärna till sig den moderna tidens rationalitet, men hon hade ändå fötterna förankrade i det traditionella livet (Rydelius 1935; Wallensten 1939). En tredje typ, som framför allt veckotidningarna tog upp, var kvinnan associerad med makten, det vill säga reportage och intervjuer med kvinnor gifta med betydelsefulla män. Dessa beskrevs som vackra bihang utan något inflytande på politiken (ex Jäderlund 1933). Kvinnans position i det nya samhället var således i hemmet. De nazivänliga var positiva till att kvinnan äntligen hade fått återgå till sin rätta position i samhället, det vill säga till familjen och sin roll som moder. Andra resenärer pekade på att relationen var skev och att kvinnorna inte fick plats i det nya samhället (Malmberg 1936:69f)

I detta avsnitt diskuterar jag även hur de svenska resenärerna klassificerade människor i förhållande till sig själva. Identifierade man sig med de människor man träffade eller såg man de som en motbild? Relationen till amerikanen var i detta fall tvetydig, i synnerhet svenskamerikanerna identifierade man sig nämligen med (Viksten 1928:70; Löwegren 1931:23f; Rangman 1931:215, 224; Rydkvist 1933: 57f, 67f). Amerikanen sågs förvisso som annorlunda än européen, men det var snarare ungdomens relation till den vuxne (Löwegren 1931:224f). Däremot såg man tydligt afroamerikaner och indianer som den Andre. Indianer uppfattade man som exotiska varelser bortom moderniteten. Svarta uppfattades heller aldrig som moderna (ex Rydqvist 1933:35-38).

I mångt och mycket sågs människorna i Sovjetunionen i högsta grad som annorlunda än svenskar. För de som var positiva till många av de reformer som genomförts, men ändå inte riktigt kunde acceptera proletariatets diktatur blev detta också en möjlighet att faktiskt kunna berömma reformerna men ta avstånd från samhällssystemet (se Tornbjer i Gerner & Karlsson, kommande). Det var bra där, men här skulle vi inte kunna acceptera en sådan styrelseform. Den asiatiska delen av Sovjetunionen, liksom i vissa fall landsbygden, uppfattades dock fortfarande som efterbliven och också exotisk. Detta gällde i synnerhet de muslimska delarna av landet (ex Idestam-Almqvist 1932: 159f).

När det gällde resenärer i Tyskland var det främst judar som uppfattades som annorlunda och det gällde även resenärer som var mycket kritiska till nazismen (ex Hellström 1933:49f; Neander-Nilsson 1934:55-57). Tyskarna tolkade man dock snarast som en kusin. I synnerhet de nazivänliga resenärerna lyfte gärna fram de historiska förbindelserna mellan tyskar och svenskar (Böök 1937:8, 10, 19f; Wilamowitz von Moellendorff 1933:44).

Slutligen tar jag även upp hur man uppfattade terrorn och motståndets människor i Tyskland och Sovjetunionen. Detta avsnitt har jag bara börjat sammanställa och analysen fattas till stora delar. Tydligt är i alla fall att det främst var män som beskrivs som politiska motståndare och offer för förföljelser. Det sista kapitlet, där jag ska dra samman alla trådar, väntar också på att bli skrivet. Tanken är att dra ihop alla trådar från den moderna platsen, de moderna kommunikationer, det moderna liv man upplevde och de moderna människor man mötte och utifrån detta analysera föreställningar om framtiden i en svensk kontext under mellankrigstiden.

Referenser

Tryckta källor
Andell, Therese,"Efter vår färd till Moskva", Morgonbris 1934:7
Annér, Wilh, Hört och sett i Sovjet-Ryssland, Stockholm 1926
Arne, T. J., Det moderna Ryssland. Intryck från den nya samhällsbyggnadens uppförande, Stockholm 1929
Aurén, Sven, Resa bland människor, Stockholm 1937
Björk, Leif, "Sovjetunionen av idag", Clarté 1932:6
Björk, O. L., På tusenmilafärd. Minnen och intryck från en resa genom Förenta staterna 1926-1927, Örebro 1928
Brunius, Pauline, Brev från öst och väst, Stockholm 1934
Brusewitz, P.E., "Stalins fältrop", Tiden 1931:2
Böök, Fredrik, Bil till Belgien, Stockholm 1937
Böök, Fredrik, Hitlers Tyskland. Maj 1933, Stockholm 1933
Casan, "Resa över Systerbäck", Tidevarvet 1934:15
Danielsson, Hj, Från Stockholm till Stilla Oceanien, Stockholm 1928
Eckermann, Harry von, Resebrev från en bilfärd genom Centraleuropa, Nyköping 1939
Elgström, Anna Lenah & Collijn, Gustav, USA: Liv och teater, Stockholm1927
Elgström, Anna Lenah, Hollywood inifrån, Stockholm 1934b
Elgström, Anna Lenah, USA i örnens tecken, Stockholm 1934a
Hedin, Sven, Tyskland och världsfreden, Stockholm 1937
Hellström, Gustaf, Det tredje riket. Från Hitlerkupp till tysk folkgemenskap, Stockholm 1933
Hellström, Gustaf, Vägen till paradiset, Stockholm 1937
Hermodsson, Lars, Cykelsommar i Europa, Uppsala 1940
Hirdman, Maj, Resa till Amerika, Stockholm 1926
Hultman, Anders, Genom föregångslandet. Skildringar från en resa genom Amerikas Förenta Stater och tillfälliga besök i Canada och Mexico, Stockholm 1926
Idestam-Almquist, Bengt, Landet som skall skratta, Stockholm 1932
Johansson, O, Bland fränder och främlingar, Stockholm 1926
Jäderlund, Christer, "Den enda kvinnan i Hitlerregeringen", Idun 1933:23
Jäderlund, Christer, Hitlers Tyskland. Reportage från Tredje riket, Stockholm 1937
Kaj, "Morgonbris Rysslandsfarare upptäcker Sverige", Morgonbris 1934:6
Lindborg, Rigmor, Sanna och jag luffar Stockholm-Wien, Stockholm 1937
Löwgren, Gunnar, Vad jag sett och hört i Amerika. Gå vi emot en civilisation, en "skyscrapercivilisation"?, Lund 1931
Malmberg, Bertil, Tyska intryck, Stockholm 1936
Myrdal, Alva och Gunnar, Kontakt med Amerika, Stockholm 1941
Neander-Nilsson, Sanfrid, Möte med det Tredje riket, Stockholm 1934
Nerman, Ture, I vilda östern. Rysk resedagbok 1918-1920-1927, Stockholm 1930
Pethrus, Lewi, Västerut. En resenärs erfarenheter, Stockholm 1937
Quensel, Annie, Kring Röda torget. Sovjet i fest och vardag, Stockholm 1926
Rangman, Hj, Det stora landet i väster. Glimtar från natur och folkliv i Amerikas förenta stater, Uppsala 1931
Riwkin-Söderberg, Eugénie, Kulturen i Sovjet, Stockholm 1933
Rosberg, Lyoka, Ett folk bygger upp, Helsingfors 1936
Rosen, Hans von, Min ryska resa, Stockholm1928
Rosen, Maud von, Vi titta på Amerika, Stockholm 1933
Rydelius, Ellen, "Hemma hos tyskan", Idun 1935:5
Rydqvist, Oscar, En handfull amerikanskt. Journalistiskt strövtåg, Stockholm 1933
Stiernstedt, Marika, Ryskt. En resa på egen hand hösten 1934, Stockholm 1935
Stolpe, Sven, "Unga nazistdiktare", BLM 1936, nov
Wallensten, Ruth, "Så här ska vi ha´t!", Idun 1939:24
Wilamowitz Moellendorff , Fanny von, Resan till det okända landet: Tyskland 1933, Stockholm1933
Vougt, Allan, Moskva-Madrid, Stockholm 1937
Wulff, George L., "Ett part farligt för kvinnorna", Morgonbris 1932:2
Wägner, Elin, "Eldslågan över Kreml", Tidevarvet 1934:19

Litteratur
Alm, Martin, Americanitis. Amerika som sjukdom eller läkemedel. Svenska berättelser om USA under åren 1900-1939, Lund 2002
Almgren, Birgitta, Drömmen om Norden. Nazistisk infiltration 1933-1945, Stockholm 2005
Barton, H. Arnold, "The New Deal and the People's Home. American and Swedish Perspectives from the 1930s", i Dag Blanck et al (red.), Migration och mångfald. Essäer om kulturkontakt och minoritetsfrågor tillägnade Harald Runblom, Uppsala 1999
Berman, Marshall, Allt som är fast förflyktigas. Modernism och modernitet, Lund 1990
Hansson, Jonas, Humanismens kris. Bildningsideal och kulturkritik i Sverige 1848-1933, Eslöv 1999
Huyssen, Andreas, After the Great Divide. Modernism, Mass Culture, Postmodernism, Bloomington 1986
Kylhammar, Martin, Frejdiga framstegsmän och visionära världsmedborgare. Epokskiftet 20-tal -30-tal genom de fem unga och Lubba Nordström, Stockholm 1994
McClintock, Anne, Imperial Leather. Race Gender and Sexuality in the Colonial Contest, London 1995
Arne Melberg, Resa och skriva. En guide till den moderna reselitteraturen, Göteborg 2005
Nilsson, Jan-Olof, Berättelser om Den Nya Världen, Lund 2002
Oredsson, Sverker, Lunds universitet under andra världskriget. Motsättningar, debatter och hjälpinsatser, Lund 1996
Rothstein, Sigurd, "Böök, Hellström och andra. Svenska resenärer i nazismens Tyskland 1933", i Charlotte Brylla, Birgitta Almgren & Frank-Michael Kirsch (utg.), Bilder i kontrast. Interkulturella processer Sverige/Tyskland i skuggan av nazismen 1933-1945, Aalborg 2005
Said, Edward W., Orientalism, Western conceptions of the Orient, London 1995
Skoglund, Christer, "Upp till kamp mot massväldet", i Erland Sellberg & Staffan Källström (red.), Motströms. Kritiken av det moderna, Stockholm 1991
Spurr, David, The Rethoric of Empire. Colonial Discourse and Journalism, Travel Writing, and Imperial Administration, London 1993
Tornbjer, Charlotte, "Modernity, Technology and Culture in Swedsih Travel Reports during the 1930s" i K-G Hammarlund (red.), Technology in Time, Space, and Mind, kommande
Tornbjer, Charlotte, "Att resa till framtiden? Svenska resenärers föreställningar om kvinnan och familjen i Sovjetunionen", i Kristian Gerner & Klas-Göran Karlsson (red.), Rysk spegel. Svenska berättelser om Sovjetunionen - och om Sverige, kommande

Arbete under publikation

Tornbjer, Charlotte, ”Modernity, Technology and Culture in Swedsih Travel Reports during the 1930s” i K-G Hammarlund (red.), Technology in Time, Space, and Mind, kommande

2010-01-04 inkom antologin Borders as Experience, ed KG Hammarlund, Forskning i Halmstad nr 16, Högskolan i Halmstad, med projektledarens uppsats Symbolizing Borders. Swedish Travels into the Soviet Union during the 1930´s.