Exil och tradition. Transnationell sufism i Sverige, Dnr J2004-0496.

Projektet ”Exil och tradition” har haft som syfte att dokumentera och analysera hur sufigrupper i Sverige (och i viss mån Danmark) utvecklas och förändras i diaspora samtidigt som de upprätthåller kontakter med formella sufiordnar i muslimska länder. Under arbetets gång har de transnationella dimensionerna av gruppernas aktiviteter alltmer accentueras. I våra publikationer problematiseras gränsdragningar med nationalstaten som referensram. Få grupper, om ens någon, skulle definiera sig som en specifikt svensk sufigrupp. Bland projektets informanter understryks inte sällan ställningstaganden i förhållande till globala islamiska storheter (ex.vis predikanter som med hjälp av media når världsomspännande publik) eller ställningstaganden i kontroversiella frågor om hur islam praktiseras i en modern mångkulturell kontext (ex.vis kvinnors aktiva rituella deltagande) som bärande identitetsmarkör i den lokala kontexten. Världsmigration och globalisering blir därför ständigt återkommande referenspunkter, även då sufisamlingar i en källarlokal i en svensk småstad diskuteras.

De båda delprojekten har studerat inbördes olika miljöer men använt snarlika metoder för materialinsamlingen. Kvalitativa intervjuer, informella samtal, deltagande observation och insamling av tryckta skrifter utgör det huvudsakliga empiriska materialet. Däremot har den ursprungliga tanken att genomföra en strikt jämförelse av slutresultaten avvisats. Sufiordnar brukar framhävas som den primära organisationsformen, men resultaten pekar än starkare än förväntat på nätverk med etnisk eller åldersmässig grund. Det sufiska blandas därför med andra religiösa och nationella aktiviteter. Strukturen på de lokala sufiska miljöerna och villkoren för insamling har i långa stycken varit radikalt olika. Men de etniska konflikter, könsbarriärer och otydliga organisationsformer som framkommit har också varit till fördel för projektet då det skapat ett synnerligen intressant material om muslimskt liv i Sverige med tonvikt på rituell praktik, lokala islamtolkningar. Utan större överdrift måste detta material sägas vara unikt då det med konkretion pekar på vari de muslimska olikheterna ligger.

Istället för en traditionell jämförelse har projektet därför accepterat en inbjudan att medverka i ett samlingsverk om islam i Sverige (se publikationslistan). Denna presentation av sufiskt liv i Sverige bygger på fem olika fallstudier som är valda för att vara kontrastiva, istället för att vaska fram det förement gemensamt sufiska.

Tre resultat kan särskilt framhävas som giltiga för projektet som helhet och dessa har också fått konkreta konsekvenser för vidare internationella samarbeten. Projektets kanske viktigaste resultat är att ett nätverk av internationella forskare som arbetar med teman kring sufigruppers lokala och transnationella aktiviteter etablerades under fastare former som en konsekvens av den konferens projektet arrangerade i september 2006. Detta nätverk har skapat en plattform för att analysera samtida sufism som en självklar del av andra muslimska trender och inte som ett esoteriskt fenomen. Flera bokprojekt, planer om workshops och gästföreläsningar har sprungit ur detta kontaktnät.

I de båda delprojekten har sufigruppernas politiska dimensioner ytterligare framkommit vilket också lett till kritisk analys av begrepp som rörelse, mobilisering, inflytande och makt. Inte minst har en mer mångfasetterad aktörsanalys med avseende på kön och generation bidragit till att förstå villkoren för och resultaten av lokala aktiviteter.

En utgångspunkt för projektet var att sufiska sammanslutningar med sina handfasta ritualer och informella nätverk på ett vardagsreligiöst plan är betydligt väsentligare för den enskilde muslimen än våldshandlingar och extrem retorik. Med ovanstående som utgångspunkt studerade projektet sufism som en vardaglig muslimsk fromhetsriktning i Sverige där traditionsförmedling balanseras i förhållande till traditionsförändring och särart i förhållande till integration.

Ett angeläget resultat av projektet blev därför ett bidrag till hur nutida praktiserad islam kan diskuteras teoretiskt. I den inledande essän ”Translocal Mobility and Traditional Authority Sufi Practices and Discourses as Facets of Everyday Muslim Life” i projektets ”Sufism Today” diskuterar vi med nutida sufism som exempel dels hur mångfacetterade islamiska fromhetspraktiker är idag, dels hur det vi benämner som ”vardagsislam” förhandlas mellan traditionens försvarare och livsvillkor i förändring. Med referens till termer som ”transnationell”, ”translokal”, ”exil”, ”tradition” och ”diaspora” måste studiet av islam som en levd erfarenhet knytas till lokala sammanhang. En sådan koppling bör vara en bärande del i analysen av hur islam produceras idag, eller med andra ord: hur islams traditioner ständigt förnyas och omtolkas i syfte kunna behålla sin betydelse för människor som balanserar vad man menar vara ”islam” och de förändringar som brukar benämnas globalisering. En teoretisk utveckling av islamstudiet är viktig av flera skäl. Många gånger saknas aktörsorienterade analyser av samtida islam. Vårt bidrag är ett fältbaserat material som visar exempel på hur en majoritet muslimer praktiserar sin religion, och där vi försökt undvika fokus på extrem islamistisk retorik eller en teologiserande bild av sufismen.

Sammanfattningsvis bör framhållas att projektets resultat inte endast bekräftar en internationell trend att förstå samtida muslimska aktiviteter utifrån globalisering och transnationalism. Det finns också specifikt nordiska särdrag. Välfärdsstaten med stödformer för invandrarorganisationer, jämställdhetsprojekt och föreningsliv har definitivt påverkat sufiskt liv både till form och innehåll.

Insamlingsprocessen och analysen av resultaten har fört projektmedlemmarna närmre en generell trend i studiet av religion där vi kommit i kontakt med andra religionsvetare, men kanske framförallt etnologer, antropologer, sociologer och statsvetare som både önskar en större corpus av empiri och teoretisk reflektion över de roller religion kan spela i vardagen.

Nya perspektiv och frågeställningar har också influerat projektets arbete genom de olika nätverk vi kommit i kontakt med. Genusanalysen, med avseende på både mäns och kvinnors rituella aktiviteter och generationsperspektivet, har definitivt stärkts genom de seminarier som arrangerats av det danska Forum for islamforskning.

I det nyetablerade internationella nätverk om islam, nationalism och samhällsbyggande som leds av professor Elisabeth Özdalga (Ankara/Göteborg) har frågor som rör formandet av en lokal politisk kultur lyfts fram. Projektet har inom ramen för detta nätverk även drivit teoretiska frågor bruket av historien, kollektivt minne och religionstolkning.

De två viktigaste publikationerna från projekt måste sägas vara volymen ”Sufism Today” som under hösten publiceras av I.B. Tauris samt ”Muslim Women’s Rituals, Authority and Gender in the Islamic World” som publiceras 2009 av samma förlag. ”Sufism Today” samlar ett antal ledande forskare som presenterar samtida sufiska grupper som fromhetsalternativ, politiska instrument, nätverk och variabler på vad islam kan vara. Denna bok sätter det skandinaviska materialet i en bredare empirisk kontext och i relation till pågående teoretiska diskussioner. ”Sufism Today” presenterar de viktigaste bidragen från konferensen projektet arrangerade 2006. I boken om muslimska kvinnors ritualer framhålls kombinationen av genus- och ritualanalys som ett verktyg att visa hur etablerade traditioner och maktordningar både inskränker och utvecklar kvinnor som aktiva rituella subjekt. Gemensamt för de båda böckerna är att de framhåller samtida sufism i alla dess olika och ibland motsägelsefulla skepnader som en del av islams utveckling och med beröringspunkter med andra religiösa rörelser. Därmed blir det skandinaviska material som samlats in av projektet speglat i den globala värld som många av dess trender tar sin näring ur.

Redan när projektet planerades arrangerade vi en session vid Middle East Studies Associations (MESA) konferens i San Francisco 2004. Projektet har därefter deltagit i MESAs årliga möten 2005-2008 med skiftande material. Dessa konferenser har också varit de kanske viktigaste möjligheterna att skapa helt nya kontakter inom den internationella sufiforskningen.

Material från projektet samt det kontaktnät som utvecklats har varit självklara utgångspunkter för program vid det Centrum för mellanösternstudier som Leif Stenberg leder sedan april 2007 samt vid de institutionsöverskridande islamseminarier Catharina Raudvere initierat vid Köpenhamns universitet sedan 2005. 

Øresundssamarbete har varit en betydande del av projektet och resulterat både i nya forskningskontakter och gemensamma undervisningsprojekt. Båda projektmedarbetarna har gjort ett antal nationella och internationella gästföreläsningar vid andra universitet samt medverkat vid fortbildning för lärare, polis och sjukvårdspersonal.

Catharina Raudveres delprojekt baserades på fältarbete bland bosniska muslimska föreningar i Malmö (och i viss mån i Köpenhamn) med betoning på enskildas och gruppers kopplingar till muslimska institutioner, sufiska samlingsplatser och årliga ceremonier i Bosnien samt de nya auktoriteter som erövrat positioner i den världsomspännande bosniakiska diasporan. Fältarbete gjordes också i Bosnien för att få en klarare bild av de faktiska transnationella kontakterna.

I en första artikel, ”Between Nations and Global Islam. Sufi Activities and Community Building among Bosnian Muslims in Southern Sweden” (Routledge, våren 2008), diskuteras de sufiskt orienterade aktiviteterna ur ett diasporaperspektiv. Särskild vikt läggs vid hur sufiska traditioner används som identitetsmarkörer för nationell identitet i Sverige och i kontakterna med hemlandet. Ur detta perspektiv analyseras också uppbyggnaden av församlingar och gemenskaper från tiden i flyktingförläggningarna till idag.

En andra artikel, i volymen ”Sufism Today”, tar sin utgångspunkt i sufiska aktiviteter i dagens Bosnien och deras inflytande på diasporagrupper (I.B. Tauris, hösten 2008). Inte minst betonas hur de traditionella teologiska institutionerna inte endast utmanas av de etablerade sufiordnarna utan också av ett flertal mer informella lokala grupper och av transnationella neo-sufier. Denna förnyelse har ofta ett starkt både ekonomiskt och ideologiskt stöd från diasporan, liksom det mest traditionalistiska motståndet också det formuleras utifrån.

Från 2008 är Raudvere ledare för ett projekt med stöd i från Forskningsrådet for  kultur og kommunikation, ”Mellem konservativ reaktion og religiøs innovation. Religiøse intellektuelle i Central- og Sydøsteuropa om fælleskab, autenticitet og nation”. Hennes delprojekt behandlar hur fyra bosniska muslimska intellektuella argumenterar kring religiös särart (inte minst det sufiska arvet), nation, identitet och kollektivt minne. Detta projekt hade inte varit möjligt utan de erfarenheter och kontakter ”Exil och tradition” gav. 

Ambitionen är att kunna sammanställa de artiklar som de båda projekten genererar till en monografi med arbetsnamnet ”Between Home and Home. Sufi Traditions and the Contrasting Definitions of Bosniak Islam”.

Genusperspektivet i Raudveres delprojekt har ytterligare utvecklas genom samarbete med professor Margaret Rausch, University of Kansas. Tillsammans är de på väg att avsluta monografin ”Muslim Women’s Rituals, Authority and Gender in the Islamic World” som ges ut av I.B. Tauris hösten 2009. Material från ”Exil och tradition” kommer att presenteras i bokens avsnitt om sufiorienterade ritualer och inte minst är kapitlet om kvinnligt religiöst ledarskap en produkt av projektet.

I Leif Stenbergs delprojekt om transnationella sufiordnar i Sverige har framför allt enskilda sufier och mer informella grupper av sufier i Göteborg, Karlstad, Malmö och Stockholm varit informanter. Projektet har fokuserats på enskilda och grupper med koppling till Naqshbandi-ordens verksamhet i Sverige. I en längre artikel, som utgör slutdokumentationen av projektet, kommer andra ordnars verksamhet dock att finnas med som en form av referensram. Denna artikel, som kräver ytterligare arbete, är dock ännu inte placerad. Stenberg avser att skicka in den till en internationell tidskrift under höstterminen 2008. Textens arbetsnamn är ”Transnational Sufism in Sweden. Discussing Three Examples of Naqshbandi Practices”. I artikeln kommer nytt material om hur Naqshbandi-sufism utövas i Sverige att presenteras med syfte att diskutera sufipraktikens organisationsformer snarare än att diskutera religiösa ideal och uppfattningar om islam. Samtidigt finns det fog för att påstå att delprojektets rön bekräftar de hypoteser som ställdes upp i ansökan om att dessa i dag informella, och ibland marginaliserade, sufinätverk kommer att påverka utvecklingen av islam i Europa.
 
In contemporary religious life, Sufism and Sufi ritual practices are one of the few areas where Islam has had an influence on late modern spiritual expressions. Compared to elements from Christianity, Judaism (kabbala), Hinduism (ayurveda medicine) or Buddhism (zen and other forms of meditation) that have been adapted and developed in groups outside the traditional religious institutions, Muslim beliefs and ritual practices are usually not shared in present-day trends of private religiosity and spirituality with their little or no interest in established networks and authorities. Hence is it not uncommon to come across the notion of Sufism as something associated with Muslim traditions, but not necessarily with Islam.

Idealised presentations of Sufism as the history of pious mystics and orders more or less separated from society in a world of beautiful poetry and rituals, or as abstract outlines of universalist and essentialist mysticism, have played a vital role in the history of Orientalism. As a consequence, many surveys still transmit an image of Sufis as estranged from other Muslims and as generally to be regarded as a challenge to Islam and Muslims. In particular has it been attracting to place Sufis in the dichotomy between orthodoxy, purism and radicalism on the one hand and liberal interpretations on the other. In some accounts Sufis are more or less understood as detached from everyday life in a manner in which they also appear almost at odds with the world. Sufism and Sufis with their sometimes intense rituals can appear exotic, but also by definition connected to something spiritual and otherworldly. Viewing Sufism as exotic and sacred is not only a historical phenomenon linked to the Orientalism of the late nineteenth and early twentieth centuries, it is very much a viewpoint reproduced today. An outlook of this kind exists in many presentations of Sufism on the Internet and in the influential writings of thinkers like Seyyed Hossein Nasr, Frithjof Schuon, Mircea Eliade and William C. Chittick.

These issues constituted the platform for the project “Exile and Tradition”, which was run in co-operation between Copenhagen University and Lund University in 2005–2007. One aim of the project was to document and analyse how Sufi groups in Scandinavia develop and change in diaspora while maintaining their links with Sufi orders in Muslim countries.

The comparative focus of the project “Exile and Tradition” was initially mainly on North-Western Europe and with a particular interest in analysing Muslim everyday religious practices in diaspora. Within the framework of the project the editors of the present volume organised an international workshop in September 2006 on the theme “Exile and Tradition: Transnational Contemporary Sufism” with a broadened regional perspective. Transnational is in this respect not only a condition for work-migrant and refugee Muslims who practise Sufism in the margins of European plurality, but has to an increasingly extent impact on ways in which women and young people organise their Muslim activities.

The larger Sufi organisations with their many branches have long been transnational within Muslim societies. The flow of people, commodities, cultures and ideas can be understood as important for the spread of Sufism over the centuries and over the continents. Mass migration after World War II resulted in a significant increase of global contacts, and the exchange in the late modern diaspora has led to growing religious engagement for many individuals. These continuous processes transform local contexts, small groups and associations. In this perspective transnational refers not only to the flow of humans and commodities per se, but also has an impact on social, political, religious, cultural, and economic conditions worldwide. This exchange has been nurtured by recent developments in communications like the Internet as well as by urbanisation, international migration and economic globalisation. Sufism and orders are today under the influence of urban lifestyles. Transnational Sufi groups constitute the backbone of political parties and international business life. Throughout history Sufi revivalism has had apparent political goals. Sufism was also a source of inspiration for the way in which Hasan al-Banna organised and structured the Muslim Brotherhood. A similarity in terms of structure between Sufi orders and political parties has also been noted in Morocco. In Morocco’s political life, historical as well as contemporary, notions on sainthood have played an important role for how to create worldly authority. In Kurdish politics, transnational Sufi orders like the Naqshbandiyya and the Qadiriyya has played the role of being the backbone of liberation movements and political parties. For European Muslims the British Sufi Muslim Council (SMC) established in 2006 and supported by the government is one way of how Sufis, or people attached to Sufi movements, participate in the public debate. The SMC also has the political aim to enhance the situation of Muslims in Britain.

The very number of labour migrants and refugees in the world today makes it possible to discuss in more concrete terms the transnational contacts and exchange among Sufis on a global scale.

In the present context everyday Islam refers to the interpretations and practices carried out in the drudgery as well as the fluidity of humans’ daily existence: more or less routinely performed daily rituals as well as non-ritual actions consciously or unconsciously linked to religion. The practice of everyday Islam may vary in different groups, but it is always connected to an interaction between religious and social practices to an extent that it is not only problematic, but also unnecessary to separate between the two. From this perspective religion cannot be separated from culture and society in a realm of its own. Rather, from a constructivist perspective (in the most common sense of the concept) religion in all its varieties is always an outcome of specific cultural and social contexts. Religion is not isolated from the routines and actions that life in general comprises. However, religious symbols, idioms, rituals and theologies may be differently interpreted, understood and utilised than in the theologies of formally educated religious scholars. From a theoretical perspective everyday Islam signifies varying, developing and sometimes creative and innovative locally centred discursive practices founded on how Islam is commonly conceptualised, practiced and shared. In sum, a starting point for the perspective of “Islam” as lived experience is a view in which the context is an important foundation for making sense of the processes that produce Islam.

Everyday religious life, such as Sufi gatherings with their tangible rituals and informal networks, is of greater importance to the majority of individual European Muslims than suicide bombings, female circumcision or overthrowing a regime in the name of Allah. The everyday practice of Islam and the organisation of Muslim communities are connected to daily life in a sense that make the catering for informal networks more essential to the individual than power politics on a global level. From this point of departure the project “Exile and Tradition” studies Sufism as everyday Muslim practice and piety and investigates the importance of its transnational and translocal nature. Peter Mandaville underlines the dimensions of human activity: “the translocal as an abstract category denoting sociopolitical interaction which falls between bounded communities; that is, translocality is primarily about the ways in which people flow through space rather than about how they exist in space. It is therefore a quality characterised in terms of movement” (Mandaville 2001:6). This outlook contests concepts of state, community and identity as closed entities. In the context of contemporary Sufism it is apparent that Sufi orders are becoming translocal in Mandaville’s understanding of the concept, far from restricted to a single state only. Not only are various Sufis “flowing through space”, so too are ideas and economies deeply linked to Sufism. The global flow does not mean that all hierarchies are emptied. On the contrary, Sufi communities show many examples of how the conventional tariqa structure provides a mode of organising transnational lives. In the wake of migration and globalisation, religion in general is characterised by substantial deterritorialisation. Following Olivier Roy’s depiction of militants and their relation to a specific country of origin, it can be argued that a Muslim community is more constituted by a shared background of (theological) notions and rituals than merely a lifelong connection to a particular place (Roy 2004).

Sufi organisations have always developed through migration and may be observed from the perspective of translocality and deterritorialisation.

One of the ambitions of “Exile and Tradition” has been to provide a study of Scandinavia’s Sufi-oriented organisations and communities and to prompt analyses of their relationships to other Muslim groups. The aim of this data collection was to attract attention to otherwise less noted aspects of Muslim life in Europe. Some of the shared fields of study in the project were connected to practised piety: informal groups and the mobility in between them, how conventional social and theological hierarchies are contested in diaspora, the variety of prayer meetings in terms of character and context, social memory and legendary history within the groups. One hypothesis was that these today informal, and sometimes marginalised, networks in a near future will have a substantial impact on the development of Islam in Europe. In an everyday world of social conflicts at many levels, the Sufi communities often appear to stand out as an alternative to more ethnically defined congregations and especially to younger people an alternative arena.

Communities, fellowships and networks seem to be the social hallmark of Sufism throughout history. The Sufi orders constructed identity with reference to the discourses on a blend of hierarchy and belonging expressed in significant rituals. In the contemporary world, Sufi groups have navigated between defence of tradition and readiness to adapt to new cultural norms. The establishment of a local community can therefore function as norm keeper as well as norm breaker. Communities form strong links between individuals at a concrete or everyday level (family or formal membership), but also in terms of more emotionally founded religious fellowships. Sufi groups therefore seem to be useful vehicles when moving in translocal circumstances. Community is one of the most frequently used categories when the Muslim diaspora is studied, and then most often it refers to ethnic fellowships of more or less formalised organisations. Sufi communities in diaspora are interesting as they tend to break away from these stable categories.

The last domain, institutions, can be more or less formal and therefore serve a regulating, conserving, modifying or disciplinary function also in local life. Sufi orders are examples of, at least ideally, very formalised institutions whose sub-branches can serve as the very condition for transnational contacts along the liaisons of the tariqa. In practice, however, they also generate a web of informal connections between various groups of other Sufi followers, whether they are defined as youth, women or business people.

Diaspora groups are always vulnerable. Both islamophobia and internal power structures can make individuals suspicious of academic studies. As the two parts of the project “Exile and Tradition” were clearly defined within local contexts and aimed at analysing how individuals participate in networks and groups it has been of importance to emphasize the agents as active interpreters and not as victims of globalisation, transnationalism and other macro processes. Featherstone’s notion of ‘third cultures’ as platforms for cultural flows that in combination with Brubaker’s of the three aspects of diaspora identify the spaces for moving, merging and mobilising Sufi groups (1990). Even if informal, Sufi communities offer a connection between home and diaspora; on the one hand are the links to conceptions of homeland, traditional authority and shrine deevotion, on the other hand do many of them show an openness to global cultures and new modes of communication.