Karin Nykvist, Litteraturvetenskapliga institutionen, Lunds universitet

Barn blir till. Konstruktionen av barnet i svensk litteratur 1800-2000

2005-2012

Syftet med projektet har varit att undersöka och diskutera hur barnet och barndomstiden skildras och konstrueras i svensk litteratur vid olika tidpunkter sedan romantiken. Eftersom jag utgått från uppfattningen att alla litterära skildringar av barn och barndom är konstruktioner som vilar på litterära konventioner har jag inte gjort någon större skillnad på texter med självbiografiska anspråk och uttalat fiktiva texter. Mitt material har framför allt bestått av romaner tänkta för en vuxen publik, men mina frågeställningar har öppnat för en fruktbar kombination av såväl barnlitteratur och vuxenlitteratur som prosa och poesi. Frågeställningarna har huvudsakligen varit narratologiska och idéhistoriska: hur skildras barnets inre liv vid olika tidpunkter i den svenska litteraturhistorien berättartekniskt och vilken föreställning om barndomen som fenomen och särskild period i livet vilar dessa skildringar mot? Ytterst grundas projektet i tanken på att det litterära barnet på ett pregnant sätt uttrycker vuxenvärldens syn på barnet och den vuxnes drömmar, fantasier och föreställningar om barndomstiden, medan det inte säger mycket om vad det är att vara barn.

Min tes är att detta gäller även för skildringar med höga mimetiska anspråk. Barnet är en idé, den vuxna kulturens andre, det objekt mot vilket det vuxna subjektet - författaren såväl som läsaren - omedvetet definieras. I arbetet med det litterära materialet har jag därför framförallt ställt frågan om varför barnet ges plats i berättelsen, och vad barnet och barndomen ges för symbolisk och metaforisk innebörd. Barn och barndomsskildringar används slående ofta inte för att säga något särskilt om barn och barndom per se, utan för att spegla eller kontrastera vuxenvärlden.

Under projektets gång har det visat sig vara nödvändigt och fruktbart att inkorporera den pågående diskussionen om minne och självbiografi i studien. Denna har då kombinerats med övertygelsen om att skildringen av barn och barndom vilar mot livsstarka formler och kulturella mönster: den stora berättelsen om barndomen och om den svunna barndomens plats i den vuxnes liv är livskraftig. Jag har dessutom vid några tillfällen valt att anta ett komparativt synsätt och studerat barndomsskildringar från flera länder, författade på flera språk. Detta sätt att arbeta har jag funnit vara mycket fruktbart och jag ser fram emot att utveckla det vidare under de närmaste åren. Mitt arbete med texter på flera språk har också lett till att jag knutit ett starkt internationellt kontaktnät med forskare från flera discipliner - historiker, litteraturvetare, barnlitteraturvetare, sociologer, antropologer, filmvetare och statsvetare, främst i Storbritannien, Kanada och USA, men också i Tyskland, Israel, Rumänien och Australien, något som haft betydelse för den riktning arbetet tagit.

Frågor som jag gärna arbetar vidare med är just av den komparativa arten: till vilken grad är den stora berättelsen om barndomen universell och kulturellt överskridande? Här ser jag möjligheter i att knyta an till teoretiska utvecklingen kring världslitteratur som för tillfället är mycket dynamisk. Mitt arbetsmaterial inom projektets ramar har till stor del varit av high-brow-karaktär, men jag ser stora möjligheter i att också arbeta med populära litteraturgenrer, reklamtexter och andra kulturella uttryck där kulturella mönster och formler sällan ifrågasätts och som just därför kan vara mycket intressanta ur ett mer uttalat idéhistoriskt perspektiv.

Huvudmålet med projektarbetet har varit att sammanställa dess resultat i en monografi. Lejonparten av arbetet med denna är genomfört, och boken kommer att färdigställas inom det närmaste året. Monografin, som består av tio kapitel, inleds av en teoretisk och historisk del där jag presenterar projektets och ämnets historiska bakgrund samt diskuterar mina viktigaste teoretiska utgångspunkter. Så följer ett kapitel där jag studerar de många romantiska dikter som tematiserar barndomen, eller snarare förlusten av den. Intressanta författare härvidlag är framför allt Erik Johan Stagnelius och Erik Gustaf Geijer. I detta kapitel undersöks också Samuel Hedborns och Geijers författarmemoarer. I det tredje kapitlet diskuterar jag sekelskiftets stora barndomsskildringar - August Strindbergs, Selma Lagerlöfs och Hjalmar Söderbergs - och ser hur de förhåller sig till samtidens tankar om barndom, vuxenblivande och barndomen betydelse för den vuxnes identitet. Arbetarförfattarnas barndomsskildringar får också ett kapitel, och jag har valt att koncentrera min framställning på de barn som skrivits fram i Moa och Harry Martinsons respektive författarskap. Jag jämför dem med Bertil Malmbergs borgerliga barndomsskildring och diskuterar hur och varför barnets perspektiv gestaltas på olika sätt i de olika författarskapen. Det femte kapitlet diskuterar barndomsberättelser med andra världskriget som fond, med fokus på texter av Cordelia Edvardson och Marit Paulsen. I det sjätte kapitlet lyfter jag fram det autonoma barnet som en av de viktigaste barngestalterna i nittonhundratalet, med tonvikt på 60- och 70-talets ofta politiskt färgade barnskildringar. Barbro Lindgren och PC Jersild är kapitlets viktigaste författare, men jag diskuterar också Astrid Lindgrens barngestalter som en förutsättning. Så följer en diskussion kring Jan Myrdals och Ingmar Bergmans inflytelserika självbiografiska berättelser utifrån en diskussion om barndomsskildringens syfte och minnesbearbetningens roll i barndomsskildringen. 1980-talets mörka barndomsskildringar får ett eget kapitel, där Mare Kandres och Magnus Dahlströms författarskap lyfts fram och studeras, mot bakgrund av den debatt om den hotade barndomen och barndomens slut som var mycket livlig i samtiden. Det nionde kapitlet tematiserar nostalgins betydelse för och plats i den svenska barndomsskildringen. I en diskussion om 50- och 60-talets folkhemsmiljö som tema och prototyp i barndomsfiktionen får framför allt Reidar Jönsson och Ann-Charlotte Alverfors agera exempel, men också bilderböcker, filmer och TV-serier där folkhemsmiljön framträder tydligt som barndomsland framför andra undersöks. I ett kort, avslutande kapitel diskuterar jag studiens generella slutsatser samt blickar framåt med utgångspunkt i den samtida autofiktionens många barndomsskildringar.

Flera kapitel eller delar av kapitel har i olika former diskuterats och presenterats vid konferenser, internationella såväl som nationella, och detta har varit mycket viktigt för projektets utveckling och den riktning det tagit. I mitt arbete som frilansande kulturskribent har jag också haft möjlighet att föra diskussioner utifrån mitt projekts frågeställningar för en intresserad allmänhet. I april 2009 arrangerade jag ett tredagars seminarium vid namn "Universal childhood and particular children: the literary construction of childhood revisited", utifrån mitt projekts frågeställningar på American Comparative Literature Associations konferens vid Harvard, och fick då diskutera dem med forskare från flera länder som själva arbetar med näraliggande projekt. Jag har också blivit ombedd att skriva om nordisk litteratur utifrån mitt projekts perspektiv i den amerikanska, fyra volymer stora Nordic Literary History som under Steven Sondrups och Mark Sandbergs ledning beräknas bli klar 2013.

Under arbetets gång har några saker framträtt som allt tydligare. Att romantikens föreställningar om barn, barndom och barnets inre liv visat sig extremt livaktiga inom fiktionen genom och trots alla yttre förändringar i barnets position i samhället är den första och viktigaste. För det andra kan man tydligt urskilja en svensk prototypbarndom: en trygg folkhemsbarndom i småstads- eller lantlig miljö. Fogas bilderböcker och filmer till resonemanget blir detta än tydligare. För det tredje har det visat sig att sexualiteten spelar en imponerande stor roll i många svenska barndomsskildringar, och främst då som tröskelfenomen. Det sexuella uppvaknandet utgör i de flesta fall den gräns där barndomen tar slut, i ett mönster som ofta ligger gamla testamentets fördrivande ur Eden nära. I skildringen av barn ges mycket sällan sexualiteten en positiv roll. Här finns också ideologikritiska iakttagelser att göra: det är ofta kvinnan som gör slut på mannens lyckliga barndom. Det kvinnliga sexuella uppvaknandet skildras mera sällan, och då snarare som en inre naturkraft och inte som ett resultat av manlig förförelse. Min hypotes - att barndomsskildringar endast i undantagsfall handlar om barn, utan aktualiserar vuxenvärlden, vuxenperspektivet och den vuxnes identitet på olika vis - har också visat sig vara giltig i högre grad än jag initialt trodde.

Till dess att monografin och mitt avsnitt i den amerikanska litteraturhistorievolymen föreligger är projektets två viktigaste publikationer artiklarna "Remembering and Recreating Childhood in the Works of Ingmar Bergman and August Strindberg" i Hopkins et al (red) Negotiating Childhoods, Oxford, Interdisciplinary Press 2011 samt "Through the Eyes of a Child. Childhood and Mass Dictatorship in Modern European Literature" i Sarsenov et al (red) Imagining Mass Dictatorships, Basingstoke, Palgrave Macmillan 2012 (under utg.). I den förra diskuterar jag hur Bergmans och Strindbergs barndomsskildringar tematiserar den vuxne berättaren och hur barndomsskildringen används som ett dolt självporträtt av den vuxne konstnären. I den senare undersöker jag hur barnets fokalisering använts på olika sätt och med olika mål i skildringar av barn i 1900-talsdiktaturer författade av Thomas Bernhard, Juan Goytisolo, Herta Müller, Christa Wolf, Italo Calvino och György Dragomán.
 

Publikationer

Nykvist, Karin (2012) ”Through the Eyes of a Child. Childhood and Mass Dictatorship in Modern European Literature”. I Sarsenov et al. (red.) Imagining Mass Dictatorships, Basingstoke, Palgrave Macmillan (under utg.)

Nykvist, Karin (2010) ”Remembering and Recreating Childhood in the Works of Ingmar Bergman and August Strindberg.” I Hopkins et al. (red.) Negotiating Childhoods. Oxford: Inter-Disciplinary Press. ISBN 978-1-84888-046-7.

Nykvist, Karin (2008)”Än ljuder kattens silverhorn”. I Sjöberg, B. (red.) Våra favoriter bland Viktor Rydbergs dikter. Lund: Absalon. ISBN 9789188396266.

Konferensbidrag

”Children of Dictatorships: The Use of Child Focalization in European Novels on Totalitarianism”. Brown University 29 mars – 1 april 2012.

”Childhood under totalitarianism in the European novel”, Remembering Dictatorship: State socialist pasts in post-socialist presents, University of Bristol, 15-17 september 2011.

”Remembering and recreating childhood in the works of Ingmar Bergman and August Strindberg”, Childhood conference, Mansfield College, Oxford, 3-5 juli 2010.

"Barn blir till", Tvärvetenskaplig barnkulturforskardag, Centrum för barnkulturforskning, Stockholm, 8 maj 2009.

”Remembering romantically: Swedish Childhood Recounts in the Context of European Romanticism”, American Comparative Literature Association, Harvard University, 26-29 mars 2009.

”Truth and Fictions. Reinventing and Remembering Childhood in the Autobiographical Works of Ingmar Bergman, ” American Comparative Literature Association, University of Southern California, 24-27 april 2008.

”The Century of the Child Begins. Constructing Childhood in Swedish Fiction at the Turn of the Twentieth Century”, Society for the Advancement of Scandinavian Studies, Mississippi University, Oxford, Mississippi, maj 2006.