Olof Sundqvist, Institutionen för humaniora och samhällsvetenskap, Högskolan Gävle

2007-2012

Projektets syfte var att undersöka förkristna och medeltida kultbyggnader i Skandinavien ur ett härskarideologiskt perspektiv. Målet var att studera hur härskarna använde dessa byggnader för att uttrycka och underbygga sin politiska makt. I undersökningen fanns ett långt tidsperspektiv, från 800 till 1200. Syftet med det långa tidsperspektivet var att studera kontinuitet och förändring i samband med religionsskiftet då de förkristna hallarna och kulthusen ersattes av kyrkor. Till skillnad från tidigare forskargenerationers framställningar av temat hade detta projekt ett kontextuellt perspektiv där även regional variation fokuserades. I studien skulle kultbyggnader undersökas i fyra geografiska områden.

Projektet följde i stort den ursprungliga projektplanen, men vissa avgränsningar genomfördes efterhand. Jag begränsade den empiriska undersökningen till Mälarområdet, Trøndelag och Island. Projektet ändrade också fokus något. I monografin kom den regionala variationen att få en större tyngd än den diakrona dimensionen av studien. Jag fokuserade där på det förkristna sammanhanget och tog fasta på regionala likheter och skillnader. Den diakrona dimensionen av studien, det vill säga utvecklingen från det förkristna till det kristna sammanhanget, tog jag upp i en artikel med fokus på Mälarområdet.

De tre viktigaste resultaten i projektet var (1) metoden, det kontextuella perspektivet och formuleringen av monografins övergripande hypotes; (2) den regionala undersökningen som visade att det både fanns likheter och skillnader i de tre områdena då det gäller de härskarideologiska uttrycken vid hallar och kultbyggnader; (3) att det både fanns en härskarideologisk kontinuitet och diskontinuitet i anslutning till de förkristna ceremoniella byggnaderna och de tidiga kyrkorna i Mälarområdet.

(1) I monografin undersökte jag den sociala och politiska strukturen samt den historiska utvecklingen i de tre områdena. I Mälarområdet fanns en tendens till maktcentralisering från folkvandringstid och framåt. Liknande centraliseringstendenser förekom i Norge och Trøndelag från tidig vikingatid och framåt. Som en konsekvens av denna maktkoncentration emigrerade norska stormän till Island. Där upprättades den isländska fristaten, som hade en decentraliserad maktstruktur. En maktkoncentration kom att ske där först under 1200-talet. I anslutning till denna undersökning gjordes även en fallstudie, där jag studerade hur tre familjer legitimerade makt genom att tillämpa religiösa strategier. Det handlade om Ynglingakungarna från Mälarområdet, Ladejarlarna från Trøndelag, och hövdingfamiljen Thorsnesingarna från Island, dvs representanter för de tre områden som behandlades i monografin. Kungarna och jarlarna från Mälarområdet och Trøndelag gjorde anspråk på att ha en gudomlig härkomst. Den strategin saknades hos hövdingarna på Island. De hävdade däremot att de var gudomen Tors käraste vän. Slutsatsen blev att de centraliseringstendenser som kan iakttas i det norska och svenska samhället genererat ett slags monumental eller bombastisk härskarideologi, som inte är lika synlig i det mer decentraliserade isländska samhället. Denna slutsats kom att utgöra den grundläggande hypotesen för hela monografin.

(2) Hypotesen för monografin var att de politiska-strukturella skillnaderna i de tre regionerna måste ha gett konsekvenser för de härskarideologiska uttryck som fanns i anslutning till kultplatser och kultbyggnader i undersökningsområdena. Uttryck i Sverige och Norge (bland jarlar och kungar) skulle således skilja sig från de som fanns på Island (bland hövdingar). Undersökningen av källmaterialet visade att hypotesen delvis kunde bekräftas, men kanske inte på ett så markant sätt som förväntats.

Då det gäller den religiösa organisationen i anslutning till kultbyggnader, kunde man se skillnader mellan Island, å ena sidan, och Sverige och Norge, å andra sidan. På Island kontrollerades kultbyggnaderna och kultplatserna av lokala hövdingar. Någon central kultplats för alla islänningar fanns troligen aldrig där. I Mälarområdet och Trøndelag fanns det kultplatser på olika nivåer i samhället. Förutom mer lokala helgedomar fanns även en del regionala och även interregionala kultplatser, som Uppsala, Mæri(n) och Hlaðir. Dessa kultplatser styrdes och utnyttjades i legitimerande syfte av samhällets yppersta elit.

Det fanns även regionala skillnader då det gäller de rituella strategierna vid kultplatserna. Medan man i Norge och Sverige ofta kunde se storhögar i anslutning till hallar, så saknades sådana monument vid kultplatserna på Island. Kanske hänger den skillnaden samman med den allmänna härskarideologin. Det finns nämligen tecken på att svenska och norska kungar och jarlar dyrkades med offer vid gravmonumenten, eftersom de efter sin död uppfattades som ett slags mytiska väsen. En motsvarande kult vid hövdingagravar saknades på Island.

En annan regional skillnad är förekomsten av guldgubbar. De påträffas ofta i anslutning till hallar i Sverige och Norge, men man har hittills aldrig funnit dem på Island. Orsaken till detta hänger sannolikt samman med kronologi. Då Island koloniserades (870) hade traditionen att deponera guldgubbar i anslutning till högsätet avtagit. Här kan även finnas en annan förklaring. Guldgubbarna med parmotiv symboliserade kanske härskarättens mytiska anfäder. Ättens anknytning till gudarna kan vara orsaken till att de deponerades vid högsätet. Den typen av monumental härskarideologi fanns i Norge och Sverige, men tycks inte ha existerat på Island.

Likheterna mellan de tre regionerna visade sig dock vara slående, speciellt då det gäller de rituella och symboliska uttrycken. I alla tre regioner låg hallarna ofta topografiskt i strategiska lägen i anslutning till kommunikationsleder. De låg ofta på uppbyggda terrasser eller i topografiska lägen som symboliskt uttryckte en upphöjd position. Det majestätiska intryck som detta gav förstärktes också genom byggnadernas arkitektur och storlek. Hallarna var även invändigt imponerande med öppna rum och höga tak. Där har det också funnits vissa platser som varit speciellt ämnade för härskaren/stormannen. Under riterna skulle de sitta i högsätet och blicka ned på de som satt i långbänkarna. Källorna indikerar att härskaren/stormannen kontrollerade kulten i hallen. Vid de ceremoniella gästabuden kunde han manifestera sin generositet och ge uttryck för sin rikedom på ett konkret sätt.

Undersökningen visade att vissa kultplatser i de tre områdena kan ha strukturerats i enlighet med en gemensam modell. I anslutning till hallen har det ibland funnits ett mindre mer specifikt kulthus och en utomhuskultplats. Dessa kultplatser kan vara markerade med någon form av centrumsymbol, t.ex. ett träd. Denna modell kan eventuellt föras samman med en mytisk struktur. Här föreligger eventuellt ett mikromakrokosmiskt förhållande, som kan ha haft betydelse för härskarmaktens legitimitet. Då härskaren uppträdde i hallen befann han sig i ett rum som hade mytiska dimensioner.

(3) Den diakrona undersökningen visade att det fanns en ideologisk-funktionell kontinuitet från förkristna hallar till tidiga kyrkor i Mälarområdet på två nivåer: (a) Både före och efter kristnandet kontrollerade härskarna kultbyggnader och använde dem som en plats att ta in tribut. (b) Både hallen och kyrkan fungerade också som en arena för eliten där man under ceremoniella former kunde visa upp sin överhöghet inför en publik. Då det gäller andra rituella-ideologiska uttryck i anslutning till de ceremoniella rummen råder det en diskontinuitet. De arkitekturmässiga uttrycken var olika vid de förkristna och kristna byggnaderna, liksom interiörer och de symboliska objekten, samt de ritualer och ceremonier som tillämpades där för att skapa legitimitet för makten. Det finns dock en kontinuitet från förkristen till kristen tid i härskarmaktens vilja att skapa monumentala byggnader, placera dem centralt i kulturlandskapet och i topografiska höjdlägen. Härskarmakten uppträdde också på en upphöjd position inne i hallen och kyrkan, i högsäte respektive herrskapsläktare.

Projektet öppnar för nya regionala studier av kultplatser, men också regionala-kontextuella studier över andra religiösa fenomen i Skandinavien. En ny fråga som kom upp under projektarbetet är förhållandet mellan religion och lokalitet och då speciellt på de platser som fungerat som helgedomar för Nordens tre stora helgonkungar (St Olof, St Erik och St Knut), nämligen Trondheim, Uppsala och Odense. En sådan studie kunde ha ett ännu längre tidsperspektiv och inkludera reformationen (800-1600), där man tittar på den religiösa utvecklingen vid respektive plats i anslutning till radikala ideologiska förändringar.

Som projektets viktigaste publikationer vill jag lyfta fram en artikel och en kommande monografi. I artikeln"Religious Ruler Ideology in pre-Christian Scandinavia: A Contextual Perspective" (2012) presenteras projektets/monografins hypotes. Den artikeln skrevs på engelska och publicerades på ett förlag som har god internationell spridning. Viktigast är den kommande monografin med den regionala undersökningen An arena for higher powers. Ceremonial buildings and religious ruler ideology of the Late Iron Age in Scandinavia.

Projektet har lagts fram vid seminarier på Högskolan i Gävle och vid en workshop samt seminarier på CAS i Oslo, 2007-2008. Projektets hypotes presenterades som paper i vid en konferens i Köpenhamn, 2008: "Religious Ruler Ideology in pre-Christian Scandinavia". Ett delresultat behandlades med ett paper vid en workshop i Schleswig, 2010: "Gudme on Funen: a central sanctuary with cosmic symbolism?" Vid sagakonferensen i Århus (2012) och en internationell konferens i Södertörn (2012) talade jag om "The custodian of the sanctuary".

Publikationer

- 2009. “The question of ancient Scandinavian cultic buildings: with particular reference to Old Norse hof.” I: Temenos Vol. 45 No. 1 (2009), 275-294.
- 2011a. “An Arena for Higher Powers. Cultic Buildings and Rulers in the Late Iron Age and the Early Medieval Period in the Mälar Region.” I: Ideology and Power in the Viking and Middle Ages: Scandinavia, Iceland, Ireland, Orkney and the Faeroes. Red. G. Steinsland et al. Leiden, 163-211. (Arbetet med denna publikation inleddes under mitt år vid CAS i Oslo 2007-2008. Det fullbordades under RJ-projekttiden 2008-2011. I artikeln tackar jag RJ för detta i not 4).
- 2011b. “Gudme on Funen: a central sanctuary with cosmic symbolism?” I: The Gudme/Gudhem
Phenomenon. Red. O. Grimm & A. Pesch. Neumünster, 63-76.
- 2011c. ”Vi-platsernas väktare: till frågan om kultledare i det förkristna Mälarområdet.” I: Makt, kult och plats. Rapport från arkeologiska seminarier vid Stockholms läns museum. Red. P. Bratt &R. Grönwall. Stockholm, 90-95.
- 2012. “Religious Ruler Ideology in pre-Christian Scandinavia: A Contextual Perspective.” I: More than Mythology. Narratives, ritual practices and regional distribution in pre-Christian Scandinavian religions. Red. Catharina Raudvere &Jens Peter Schjødt. Lund: Nordic Academic Press, 225-261.
- 2013MS. An arena for higher powers. Cultic buildings and religious ruler ideology of the Late Iron Age in Scandinavia. (15 kapitel, 470 sidor) (forthcoming).