Projektet har syftat till att undersöka svensk-judiska kulturpersonligheter och kulturutövare, det vill säga konstnärer, musiker och intellektuella verksamma i Sverige under 1900-talet och deras kulturella uttryck mot bakgrund av deras erfarenheter och bearbetningar av Förintelsen, andra världskriget och det judiska predikamentet. Inom ramen för syftet har receptionen av deras verksamheter samt dess påverkan på det svenska kultursamhället analyserats. Deltagare i projektet har varit Henrik Rosengren (projektledare): Insiders eller outsiders? En kollektivbiografisk studie av svensk-judiska musikutövares integration i Sverige under 1900-talet, konstvetaren Tanja Schult: Förintelsens efterverkan i svensk-judiska konstnärers verk samt historikern Harald Runblom: Hugo Valentin. Liv och verk.

Den initiala kontextuella bakgrunden utgick från spänningen mellan bilden av Förintelsen som en judisk kontra allmänmänsklig erfarenhet. Denna bakgrund har under projektets gång kompletterats med andra kontexter vars betydelse för att skapa full förståelse för inte bara Förintelsens inverkan på det kollektiva minnet utan också för exiltillvaron hos de kulturpersonligheter och intellektuella som flytt nazismen, också måste lyftas fram. Dessa kontexter har kretsat kring den svenska flyktingpolitiken, kalla kriget, spänning mellan modernism och traditionalism, synen på det tyska efter 1945 och antikommunismen. I Rosengrens fall har det teoretiska ramverket också utgått från Albert Hirschmanns begrepp sorti, protest och lojalitet.

Förintelsen som individuell erfarenhet

Resultaten inom projektets delstudier uppvisar stora variationer beträffande de individuella erfarenheterna och bearbetningarna av Förintelsen. Detta beror till viss del på delprojektens olika fokus, men illustrerar också med all önskvärd tydlighet den variationsrikedom som kännetecknar hur Förintelsen bearbetades i det svenska samhället, med avseende både på tidsmässiga och rumsliga olikheter.

Hugo Valentin räknade sig själv till den femte generationen av (askenasiska) judiska invandrare i Sverige, enligt honom själv en generation präglad av assimilationsletargi. För Valentin var rollen som historiker starkt förknippad med hans egen utveckling från judiskt
likgiltig till sionist. Redan under 1930-talets första hälft spred han kunskap i böcker och artiklar om effekten av den nazistiska politiken i Europa, och hans systematiska kunskapande och publicerande ger honom en plats bland förintelseforskningens pionjärer. Holocaust fogades till raden av förföljelser av det judiska folket och det slutliga beviset för nödvändigheten av en judisk stat. Med stora nätverk inom och utom gruppen blev han en förmedlare mellan judiskt och svenskt.

Hos de musikexulanter som ingått i Rosengrens studie fungerade inte Förintelsen som en källa till konstnärligt skapande, med undantag av tonsättaren Hans Holewa som relaterade ett fåtal av sina verk till det nazistiska folkmordet. Generellt är det få svenska tonsättare som utgått från Förintelsen i sitt tonsättarvärv, med kanske Moses Pergament som viktigaste undantag.

Vad som också framkommer i Rosengrens delprojekt är hur antisemitismen i allmänhet och den nazistiska raspolitiken och Förintelsen i synnerhet framtvingade reflektioner kring judiskhet hos de som flydde raspolitiken, oaktat i vilken mån de tidigare betraktat sig själva som judar eller ej.

Förintelsen som kollektivt minne

Schults studier kring Förintelsen som kollektivt minne framstår som en viktig relief till de enskilda kulturpersonligheternas bearbetning av Förintelsen. Hennes forskning förtydligar hur andra världskriget och Förintelsen lämnat djupa avtryck i Sverige, inte bara på enskilda individer, men också i det kollektiva minnet vilket bland annat gestaltar sig i mängden resta monument med dessa teman och upprättandet av myndigheten Forum för levande historia (FLH).

Det framgår vidare att den moraliska synen som präglade debatten om Förintelsen under 1990-talet motverkade att de konstverk från 1930- och 40-talen som på ett kritiskt sätt tog upp nazismen föll i glömska. Kunskap om dessa verk inkorporerades i det kollektiva minnet. Den förändrade synen på Förintelsen som en händelse med allmänmänsklig betydelse och etablerandet av FLH öppnade för ekonomiskt stöd åt samtida (konst)projekt. Men det statliga försöket att skriva in Förintelsen i det kollektiva svenska minnet har också mött motstånd från konstnärer som vänder sig mot en föreskriven och ritualiserad minneskultur full av klichéer.

Bland samtida konstprojekt ryms de konstnärer som kritiskt ifrågasätter Sveriges neutralitetspolitik, transitering av tyska trupper och flyktingmottagande. Andra ägnar sig åt den nationalsocialistiska ideologin, dess symboler och förekomsten av dessa i media och försöker hantera den ständiga närvaron av ett historiskt skeende som idag har fått status som historisk milstolpe. Vissa konstnärer ställer sig skeptiska till att mänsklighetens största brott används för att företräda mänskliga rättigheter eller försvara demokratin. För många är konsten en väg till bearbetning av personliga erfarenheter i det förflutna, inte minst gäller det konstnärer med dansk, polsk eller tysk bakgrund. Många konstnärer visualiserar att de privata minnena av traumatiska upplevelser från andra världskriget är relevanta för det moderna, multikulturella svenska samhället.

Synen på det tyska i relation till nazismen och Förintelsen

En central frågeställning i Rosengrens studie har varit hur de svensk-tyska kulturförbindelserna och synen på "det tyska" efter andra världskriget påverkades av nazismen och vetskapen om Förintelsen. Undersökningen visar att via de fem exulanterna och spridda exempel från musikfältet är det möjligt att tala om ett segdraget kvarhållande vid det tyska som inte är förenligt med bilden av den tyskspråkiga kulturella och intellektuella detroniseringen som lyfts fram i tidigare forskning. Det svenska musiklivets kontakter med Tyskland bröts inte av de nazistiska erfarenheterna. Den intellektuella och kulturella omvändning från tyskspråkig till anglosaxisk kultur som omfattade mycket av det svenska samhället efter andra världskriget är inte lika tydlig inom musiklivet. De tyska kontakterna upprätthölls och hoppet om ett tyskt snabbt kulturellt återuppvaknande - utan brun färg - närdes.

Nya forskningsfrågor som projektet initierat

Schults inledande efterforskningar efter relevanta verk visade att svensk konst med anknytning till Förintelsen hittills knappt har blivit undersökt. Visserligen finns det delstudier om några konstnärer men mycket återstår. Det saknas en översikt som riktar fokus på svensk konst om andra världskriget och Förintelsen och dess efterverkningar i svensk konst. Motsvarande lakun finns inom musikområdet, där det råder brist på systematiska kartläggningar och analyser av musikverk eller tonsättare som på olika sätt relaterar till Förintelsen. Sådana studier skulle vara ett viktigt komplement till Klas Åmarks nyss publicerade standardverk om Sverige och Nazi-Tyskland, Granne med ondskan. Mer omfattande studier av invandrande musikpersonligheter och deras inflytande på svenskt musikliv är ytterligare forskningsfrågor som projektet mejslat fram men inte kunnat utföra inom ramen för tid och resurser.

Projektets internationella förankring

Projektet har förankrats internationellt genom konferensdeltagande i Oslo, London, Krakow, Ottawa, Boston, Nottingham, Dublin, via publiceringar i internationella tidskrifter och antologier och besök i utländska arkiv (Berlin, Köpenhamn, Wien). Rosengrens monografi, Från tysk höst till tysk vår, planeras också att ges ut på ett tyskt förlag, Von-Bockel Verlag.

Projektets viktigaste publikationer och ett resonemang om dessa

Tanja Schult, "Susanne, Eva och Anna Berglind. Två konstnärsgenerationer och Förintelsens trauma", i Lars M Andersson & Carl Henrik Carlsson (utg.), Från sidensjalar till flyktingpolitik. Judarna i Sverige - en minoritets historia, Opuscula Historica Upsaliensia 50, 2013. I artikeln skildras hur Förintelsens trauma påverkade individer och familjekonstellationer samt försöken att genom konst bearbeta traumat och kommunikationen mellan individerna och det omgivande samhället.

Schult, "How deeply rooted is the Commitment to 'Never Again'? Dick Bengtsson's Swastikas and European Memory Culture", i Christian Karner & Bram Mertens (red.), Nation States between Memories of World War Two and Contemporary European Politics; publiceras 2013 av Transaction Publishers. Artikeln behandlar i vilken mån Förintelsen blivit en erkänd referenspunkt för europeisk minneskultur och hur politik påverkar våra normer och värderingar på en ritualiserad eller djupare nivå.

Tanja Schult & Eva Kingsepp (red.), Hitler für alle. Populärkulturella perspektiv på Nazityskland, andra världskriget och Förintelsen, Stockholm, 2012. Med antologin beträds nytt mark: för första gången undersöks vilka avtryck Förintelsen och andra världskriget har lämnat i svensk konst, populärkultur och vardag.

Henrik Rosengren, Från tysk höst till tysk vår. Fem svenska musikpersonligheter i svensk exil i skuggan av nazismen och kalla kriget, Lund,2013. Monografin utgör huvudresultatet för Rosengrens delprojekt och är en kollektivbiografisk analys av fem musikpersonligheters exilerfarenheter och bidrag till det svenska musiklivet i skuggan av nazismen och kalla kriget.

Henrik Rosengren & Tanja Schult, "Kultur i skuggan av Förintelsen", SvD 30 mars 2009. Understreckaren visar projektets intention att också röra sig utanför en strikt akademisk krets och presentera forskningsfrågor och vissa delresultat i ett mer publikt format.
Harald Runblom, Hugo Valentin. Liv och verk, (kommande 2014)

Projektets publiceringsstrategi
Rosengrens monografi kommer att vara tillgänglig via Open acess

Publikationer i övrigt

Rosengren, ”Ernst Emsheimer – Uppbrottets och lojalitetens pris”, i Andersson, Lars M & Carlsson, Carl Henrik (red.) Från sidensjalar till flyktingpolitik.  Judarna i Sverige – en minoritets historia, Opuscula Historica Upsaliensia 50, 2013
Rosengren, ”Hans Holewa  och exilens dubbelhet”, Nordisk Judaistik, (kommande 2013)
Rosengren, Österreichisches Exil in Schweden. Maxim Stempel und Hans Holewa, i Irene Nawrocka(red.), Exil in Schweden. Österreichische Erfahrungen und Perspektiven in den 1930er und 1940er Jahren, Wien (kommande 2013)
Schult, Förordet till antologin Hitler für alle. Populärkulturella perspektiv på Nazityskland, andra världskriget och Förintelsen, Stockholm, 2012
Schult, ”Efter minnet finns det inget? Provokatören Dan Park”, i Hitler für alle. Populärkulturella perspektiv på Nazityskland, andra världskriget och Förintelsen, Stockholm, 2012
Schult, ˮFörintelsemonument i Sverige 1949–2009”, Nordisk Judaistik, (kommande 2013)
Schult, ”To go or not to go? Auschwitz’ Distance and Urgency in Contemporary Art”, i Diana Popescu & Tanja Schult , Why now and how. Holocaust Memory and Representation Revisited,  Basingstoke/New York (kommande 2014)
Schult, „Frühe Holocausterinnerung in Schweden. Denkmäler für Ermordete – und Gerettete.“ Wiener Wiesenthal Institut, (kommande 2014)
Schult har dessutom initierat och medverkat i utställningsprojektet Att återvända till Auschwitz som visas på Uppsalas konstmuseum 19 oktober till 27 november 2013 med verk av Torsten Billman, Lennart Didoff, Maciej Klauzner, Aleksandra Kuscharska, Lenke Rothman och Maria Sundström.
För fullständiga publikationslistor se respektive hemsidor:
http://www.hist.lu.se/person/HenrikRosengren
http://www.valentin.uu.se/om-oss/medarbetare/tanja-schult/
http://www.valentin.uu.se/om-oss/medarbetare/harald-runblom/