En stor del av det sexuella folkhälsoarbete bedrivs sedan början av 1970-talet vid så kallade ungdomsmottagningar vilka vänder sig till ungdomar mellan 13–23 år. Genom att undersöka verksamheten vid två olika mottagningar i mångetniska förorter utanför Stockholm diskuterar projektet Tolerant, bejakande och jämställd de specifika förutsättningar som gäller för ungdomsmottagningarnas insatser i flerkulturella omgivningar.
Under de år som projektet pågått har det emellertid också framstått som önskvärt att bredda perspektivet till att innefatta även andra aspekter av medicinsk humaniora (eller humanistisk hälsoforskning). Framför allt har det inneburit att större uppmärksamhet har ägnats de strukturella likheterna mellan hur olika former av marginalisering riskerar att uppträda i miljöer präglade av normerande förväntningar om vad som är att betrakta som en frisk och funktionsduglig kropp.

Projektets tre viktigaste resultat
En central insikt är att det historiska script som pekar ut problem och lösningar på området sexuell upplysning och sexuell hälsa visar upp en anmärkningsvärd konstans. Både föremålen för insatserna och deras konkreta utformning ändras visserligen över tid, men återkommande är att vissa individer och grupper pekas ut som särskilt utsatta och därför också särskilt behövande. I dagens globaliserade Sverige, präglad av migration och mångkultur, blir följden ofta att unga individer som uppfattas befinna sig utanför den traditionella ”svenskheten” antas vara i störst behov av upplysning och olika former av regulativa åtgärder med siktet inställt på vanor och livsföring. Den normerande sexualiteten, den sexualitet som mottagningarna kommunicerar som någon form av ideal, tenderar därför också ofta att framstå som en ”svensk” sådan.
Men till de behövande Andra måste också räknas de ungdomar/unga vuxna som genom sin egen sexualitet placerar sig utanför den heterosexuella normen; de unga killar som ofta helt avstår från att besöka mottagningarna; samt de unga (av båda könen) som misstänks för ett sexuellt riskbeteende, som att ha oskyddad sex eller sex med många olika partners.
Denna anmärkning leder vidare till projektets andra centrala slutsats. I sina styrdokument och allmänna riktlinjer säger sig ungdomsmottagningarna utgå från ett så kallat holistiskt uppdrag där ambitionen är att se hela människan, det vill säga att i lika hög grad uppmärksamma kropp som psyke. Men i realiteten hamnar fokus på den unga som kropp, snarare än som komplex och sammansatt individ. Att så sker beror framför allt på att mottagningarnas formella beslutsgångar ger läkaren med sitt medicinska perspektiv företräde framför kuratorerna och barnmorskorna. Detta är fallet trots att de senare vanligen har en både tätare och mer personlig kontakt med de unga som söker sig till mottagningarna.
Inom verksamheten är det de behövande ”kropparna” som problematiseras i termer av deras upplevda behov av skydd, avhållsamhet, äktenskap och preventivmedel. Den distanserade blick som faller på besökaren – underlättad av alla de kroppsligt orienterade frågor samt medicinska undersökningar, provtagningar och redskap som är en självklar del av den dagliga verksamheten – leder fram till projektets tredje slutsats. För den generella ungdomskropp som framställs är nämligen också en sexuell kropp. Genom mottagningarnas undersökningar och bemötande lär sig ungdomarna att tolka och förstå sina kroppar som sexuella, samt fostras till sexuellt ansvarstagande i enlighet med de ideal om jämställdhet, tolerans och sexuellt självbestämmande som i hög grad både motiverar och legitimerar dagens sexualpolitiska insatser.

Nya forskningsfrågor som har genererats genom projektet
Genom att undersökningen bedrivits som ett etnografiskt fältarbete har metod- och materialfrågor varit av central betydelse för den vetenskapliga reflektionen. En av de metoder som använts är skuggning (shadowing) vilket innebär att under en period om tre månader följde huvudsökanden en kurator i hennes dagliga arbete. Sammantaget resulterade skuggningen i ett önskat ”innanförskap”, och även en värdefull möjlighet att genomföra en återkoppling till kuratorns egna insatser och reflektioner i efterhand. Å andra sidan visade sig metoden vara extremt tidsödande, samtidigt som den också hade starka inslag av social påfrestning. Det är knappast förvånande: det är inte ofta som relationen mellan forskare och informant tillåts växa fram under ett så tätt och långvarigt samspel. Men härigenom understryker projektet även behovet av vidare reflektioner kring de etnografiska metodernas möjligheter och begränsningar.

En annan viktig forskningsfråga är den roll som föremålen spelar i den undersökta kontexten. Besökare av båda kön hanteras av företrädare för olika professioner, vilka är utrustade med speculum, vita rockar och plasthandskar för vaginala undersökningar. Blod, mödomshinnor, sperma, sekret och andra kroppsvätskor befinner sig ofta i centrum för såväl undersökningar som samtal. Det är rimligt att fråga sig hur all denna intima materialitet inverkar på både anställda och ungdomar.
Av särskilt intresse är den materialitet som kan knytas till vissa för ögat obetydliga föremål. Den handfasta agens som dagen-efter-piller, kondomer och vissa kvinnliga preventivmedel (som p-piller och p-stavar) utövar går långt utöver deras blygsamma yttre. Eller annorlunda uttryckt: de vittgående effekter som dessa piller och skydd alltsedan 1960-talet har haft på många människors sexuella vardagsliv framstår som i stora stycken outforskade. Ett vidare studium av ungdomsmottagningarnas verksamhet i termer av rumslighet och materialitet torde ha alla möjligheter att ytterligare berika den humanistiska hälsoforskningen.

Projektets internationella förankring
Projektet har presenterats och diskuterats på internationella konferenser i Helsingfors (Conference NNHSH, 2014) och Reykjavik (Bodies in Crisis, 2011), samt på ett seminarium om tvåspråkighet i Helsingfors, anordnat av Svenska litteratursällskapet i Finland (2011).
Dessutom har huvudsökanden ingått i ”Nordiskt nätverk för intimitetsforskning (NNI)”. Ett första forskarsymposium hölls vid Oslo universitet (2010) på temat ”Seksualitet – kulturelle og politiske utfordringer”. Ett andra nordiskt forskarsymposion anordnades av Umeå universitet (2011) under rubriken ”Emotioner, affekter och andra intimititeter”. Detta andra symposium var ett led i samarbetet inom det ovan nämnda nätverket och erhöll medel från Nordic Research Councils for the Humanities and the Social Sciences (NOS-HS) för att utveckla teoretiska och metodiska "exploratory workshops" inom nätverket. Huvudsökanden var med och planerade inför nätverksmötet i maj 2012, men kunde på grund av sjukhusvistelse inte medverka under själva mötet.   

Forskningsinformativa insatser utanför vetenskapssamhället
Projektet har lett till tre populärvetenskapliga artiklar: ”Det fria skolvalets spökhistorier”, Opsis Barnkultur, nr 4, 2015 [Temanummer om klass, kön, etnicitet]; ”Vad har kärlek med sex att göra?”, Pedagogiska magasinet. Tema kärlek, nr 3, 2010; ”Den obegripliga svenskheten”, Sverigebilden 2010. Svenska institutets årliga rapport om den internationella Sverigebilden.
Utöver detta har projektet även resulterat i en föreläsning på Senioruniversitetet: ”Betongen. Omstridda platser och identiteter” (2015); ett inslag i tv-programmet ”Historieätarna”, om borgerliga förhållningssätt till sexualitet vid förra sekelskiftet (SVT, 2012); ett inslag i tv-programmet ”Sex å sånt”, om modern samlevnadsundervisning (UR/SVT, 2011), samt en längre intervju i en kanadensisk dokumentär tv-serie om sexualitet i olika länder ”Sex autour du monde” (2010).

Projektets två viktigaste publikationer
Den enskilt viktigaste publikationen är artikeln ”Den läckande ungdomskroppen” (2016). Genom att studera mottagningarnas vardagliga praktiker synliggörs de målkonflikter som blir följden av att olika yrkesgrupper tenderar att betrakta ungdomarna från skilda professionella perspektiv. Som framhållits ovan borgar mottagningarnas överordnade struktur dock för att läkarnas somatiska och medicinska perspektiv vanligen övertrumfar de alternativa förklaringar och förslag till behandling som förs fram av andra personalkategorier. Analysen framhåller särskilt hur den kunskap som ”läcker” ut från ungdomskroppen tolkas och omtalas i medicinska termer även i de samtal och behandlingar som utförs av kuratorer och barnmorskor.
Artikeln ”Den vita käppen. Att se och synas från marginalen” (med Simon Ekström, 2015) innebär vid första påseende ett avsteg från projektets ursprungliga fokus på ungdomsmottagningar i flerkulturella miljöer. Samtidigt innebär det empiriska underlaget goda möjligheter till ett fördjupat studium av flera av de normerande teman som introducerades redan i projektansökan. Genom att lyfta fram och diskutera den motvilja som många synskadade käppanvändare upplever inför den vita käppen problematiserar texten de mångfaldiga marginaliseringsprocesser som uppmärksammats av intersektionell forskning från andra områden och fält.